S-G Stéenson med Vänerns Sportfiskeförening i ryggen backar Laxcup Vättern 2013

Laxcup Vättern är en av Sveriges äldsta trollingtävlingar. Tävlingens första startskott avfyrades en gråkall novemberdag 1991 i Granviks hamn. Dåvarande Granviksborna Peter & Birgitta Prag höll i tillställningen, vilket paret gjorde i 14 år, alltså t.o.m. Laxcup Vättern 2004. Osäkert laxfiske i kombination med få tävlingsdeltagare samt att tunga sponsorer flydde fältet var främsta orsaken till att Prag gav upp och sedan även flyttade från bygden.

Laxcup Vättern lades på is under några år tills Wildwater Fishing AB hoppade in på Laxcup:s arenan 7-9 december 2007. Hela 181 båtlag fanns med på startlistan. 50 000 kronor av anmälningsavgiften skänktes till Insamlingsstiftelsen Mer Lax i Vättern för inköp av smolt. Wildwater (dock med förändrad ägarbild under resans gång) arrangerade Laxcup Vättern med utgång Karlsborg t.o.m. december 2011. Under de år som WW höll i Laxcup Vättern mottog MLiV av nämnda företag över en kvarts miljon kronor till smolt.

Laxcup Vättern verkade bli ett minne blott, men senhösten 2012 meddelade Mariestadsbon Sten-Gunnar Steénson att han med Vänerns Sportfiskeförening  goda minne kunde ge sig i kast med att arrangera Laxcup Vättern. Visserligen en bantad upplaga i jämförelse med fornstora Laxcup:s dagar, men en tävling dock. 30 båtlag kom till start och 15 laxar vägdes in de två tävlingsdagarna. Det späckade prisbordet hade dukats av ABU Garcia, Baltic, Bios, CWC/Ursuit, Comstedt, Fairpoint, Fiskejournalen, Garmin, Lowrance, Olssons Fiske, Trollingcenter och Wiggler.

Enligt deltagarna var Laxcup Vättern 2012 mycket väl arrangerad. Tävlingsledare Sten-Gunnar Steénson fick i sammanhanget mycket beröm för sitt arbete då han utan krav på ersättning gjorde ett jättejobb för tävlingens genomförande. Tilläggas kan att till honom fanns behjälpliga krafter som även de ställde upp frivilligt. Tävlingen genererade dryga 30 000 kronor till MLiV.

Även i år kommer Laxcup Vättern att hållas. Ånyo är det Sten-Gunnar Stéenson som håller i laxcupsrodret och planerade tävlingsdagar är 7 och 8 december med ut- och målgång Karlsborg.
Förmodat överskott från tävlingen tillfaller MLiV.

Inbjudan Laxcup Vättern 2013—>

Rattlin` RMS kandidat till Fishing´s Deadly Dozen?

Om du skulle plocka ut ”Fishing´s Deadly Dozen” till gädda, vilka 12 beten skulle det vara? Förmodligen skulle betesvalen skifta påtagligt beroende på vad för sorts gäddfiskare man är, typ mängdfiskare eller om man riktar sitt fiske efter enbart stooora sjövargar.

Kalvträskbon Morgan Bohman – med största sannolikhet Sveriges mesta gäddfångare – har en ganska sparsmakad betsbox i jämförelse med den genomsnittlige gäddfiskaren. I hans lilla låda ligger några få rejält tuggade vobblers, ett ministim ytbeten samt en handfull Rapala Minnow Spoon Weedless. Fiskliga beten som under årens lopp fått tusentals gäddor att fastna på kroken. Exempelvis klippte Morgan makalösa 3032 gäddor 2012. I år har han legat lågt med gäddfisket och har därför bara räknat in tusen gröna! Som sagt, RMS (Rapala Minnow Spoon) är ett av hans favoritbeten och tilläggas kan även ett av mina.

Som nyhet 2014 lanseras Rattlin´ Rapala Minnow Spoon Wedless med vikt 16 gr, längd 8 cm och i nio färger. Ett RMS vassdrag med skallra enkelt uttryckt och som enligt reklamen ljudligt lockar rovfisken till hugg. En kommande favorit till Fishing´s Deadly Dozen? Om det primära i fisket är hugg, helst många sådana, är RMS ett av marknadens bästa gäddbeten. Att inför öppen ridå slänga och dänga med RMS i jerk- och tailbetenas tidevarv är inte trendmässigt rätt, men till RMS försvar är att betet funkar i alla typer av vatten, vilket det är få beten som gör.


I USA är sedan många år Deadly Dozen ett begrepp. Exempelvis i juli 1962 i The Pittsburg Press kunde man läsa att Abu Reflex, Bass-Oreno, Bomber, Dardevle, Flatfish, Hawaiian Wiggler, Jitterbug, Lazy Ike, L&S Mirrolure, Pike Minnow, Heddon River Runt och Johnson Silver Minnow var de tolv bästa betena i USA passande att fånga de allra flesta rovfiskar i sött vatten med. Listan visar att svenska spinnaren Abu Reflex (den tillverkades i Svängsta på den tiden) ingick i det dödliga dussinet.
Läs historien om Abu Reflex spinnarens tillkomst—>

Så fångades rekordöringen i Vättern

Vid Dragfisketävlingen Vättern, Hjo sommaren 2007 deltog hela 86 båtlag, varav Götenelaget Måsen med trollingfantomerna Lars Sahlin och Bo Härling ombord var ett av dessa.
De två ”måsarna” berättar att då statskottet small vid 09.00-hugget gav de gas på flytetyget för vidare färd söder ut från Hjo sett. Efter cirka fem nautiska mils båtfärd slog de av på gasen och sjösatte i rask takt tio beten bakom båten. Timmarna gick och ännu ingen fisk i fångstbaljan. Plötsligt blev det tajt lina på mittenspöt på plannerboard-strängen och fast fisk var ett faktum.

Nappet föll på en löja med hjälm på skallen, modell Krippled Minnow crome/watermelon som viktats med 70 gram bly på linan. Höll i spöt gjorde Lars, och Bo agerade håvmästare. Resultat; insjööring 8420 gram med längd 84 centimeter som gav laget silverplatsen i dragfisketävlingen och pris för tyngsta fisk. Vildöringen är enligt sakkunniga källor den tyngsta som fångats på trollingfiske i Vättern någonsin.

Läs gärna inlägget ”Faller regn kommer öring” där ytterligare info finns som beskriver den vilda Vätteröringens liv —>

Faller regn kommer öring…

I Vättern fanns där en gång i tiden en unik stam av storvuxen öring som i folkmun kallades för Vätterlax. Dessa stora öringar nådde ofta vikter på 10- 15 kilo. Rekordet är en öring på hela 23 kilo från Motalaviken, vilket är en av de högsta svenska kända noteringarna. Tyvärr utrotades ”de stora” år 1918 genom att dess lekström, översta delen av Motala Ström överbyggdes. Nu för tiden finns endast en småvuxen stam (medelvikt 1,5-2 kilo) av öring kvar i Vättern. Men, den stammen är inte mindre intressant och kommersiellt viktig för sport- och yrkesfisket för det.
Yrkesfiskarna rapporterade att de 2012 ilandförde cirka sex ton öring. Antal ton öring som fångades av sport- och fritidsfisket är okänt då nämnda aktörer är undantagna att rapportera sin fångst.

Det är nu om senhösten som öringen leker i tillrinnande vattendrag runt sjön. Öringen har ökat under senare år. Främsta orsaken är att sedan i början av 1980-talet har restaurering och biotopförbättrande åtgärder gjorts i många av dessa bäckar. Exempelvis att vandringshinder tagits bort, öringtrappor/omlöp byggts och mer lekgrus lagts ut. Arbeten som gjort att öringen i dagsläget har fått längre och bättre strömsträckor att leka på.

Faller regn kommer öring
Då höststormarna sätter Vätterns vattenmassor i gungning, då söker sig lekfärgad öring in mot land där lekbäcken mynnar ut i sjön. Där, alldeles utanför bäckmynningen simmar de sedan av och an i flera dygn och liksom ”sniffar” på bäckvattnet innan själva lekvandringen upp i bäcken sker. Så helt plötsligt, som på en given signal, oftast i skydd av mörkret tar de ”språnget” upp i bäcken. Fisk efter fisk simmar, hoppar och kravlar sig upp i bäcken, som vid den här tid en på året håller en temperatur på runt sex grader. Det plaskar och plumsar då revirstrider avgörs om vilka fiskar som ska få lägga sin rom respektive mjölke på den bästa lekplatsen.

Leken sker i hård ström över grusbotten. Honan gräver lekgropar där äggen portioneras ut och som sedan befruktas av hannen. En öringhona lägger cirka 1500 ägg per kilo kroppsvikt. Kläckningen sker på våren. Då näringen i gulesäcken är förbrukad ger sig det nykläckta öringynglet ut i vattnet efter föremål som kan vara matnyttiga, typ sländlarver och kräftdjur som driftar med strömmen. Detta första levnadsstadium i strömmande vatten är vanligen två år.

När tiden närmar sig för utvandring ut i sjön ändras fiskens färg från att ha varit mörk skyddsfärgad till att bli mer blank. Därefter ger fisken sig ut till sin tillväxtmiljö som i detta fall är Vättern. Öringen blir nu en kringvandrande rovfisk som efterhand byter insektsdieten mot fiskföda. Silverblank och med ett glest mönster av kryssformade fläckar på sidorna, sveper den fram i vattenmassorna i jakt efter föda. Efter två till tre års tillväxt ute i djupet, blir öringen könsmogen och vänder åter till födelsebäcken för att föra sin art vidare. Cirkeln är sluten.

Söndagen den 27 oktober kan du tillsammans med personal från Länsstyrelsen uppleva röding- och öringlek —>
Följ med på Öringsafari utmed Hjoån—>