Författare: Bjorn

Ett drag, en fiskare och en Vätterlax

Allt sedan landlaxfiskets barndom i mitten av 1990-talet har det långsmala och lättkastade skeddraget Tobis varit en favorit bland initierade spösvingare. Ett 25 grams med grön flextejp som spinns hem ytnära och spinnstopp därtill är en kombination, modell ett måste om insjölax ska luras. Det var på ett sådant drag som Tibrobon Tony Mård i december 1995 från berghällen på Mellbo-ön spöade upp en fetlax som på krönt våg vägdes till 10,62 kg och mätte korta 86 cm. Snacka om spänd nylonsträng och ljudligt rullknarr från röd Ambassadeur-rulle då ”tjockisen” drogs iland. Det var bläddrande i mitt arkiv av landlaxskriverier genom åren som häromdagen fick mig att greppa spöt och bege mig till klipporna norr om Granvik.

Tog med mig bara ett enda drag. Ett infiskat Tobis från 90-talet. Skulle det gamla Tobisbetet locka lax även på 2000-talet? Spö, rulle och lina som nyttjades se här–>
Väl på plats vidtog ett spejande ut över vida vattenvidder. På gränsen mellan skugga och sol i en strömkant helt klippnära upptäcktes en lax som höll ytligt kalas på spigg. Ett välriktat kast med efterföljande knyck och ryck i spöt som gav liv åt betet då det spanns hem följde. Plötsligt så satt den där, laxen alltså. En 66 cm lång lax med vikt 3,04 kg, en märkt sådan med floytag. Fisken hade satts ut som ett stirr (således ej smoltifierad) med längd 225 mm (ca 110gr) i Starbäcks hamn 9 maj 2012. Sättfisken hade levererats av Sävenfors Fiskodling. Merparten av de laxar som senaste veckorna bjudit på ett sk. laxasus i Vättern härstammar från en utsättning av 11 400 smålaxar ovan nämnda datum. Svaret om gammalt drag funkar i modern. Javisst, ett Tobis i grönt funkar alltid, åtminstone om där finns lax att fiska på. Väl hemma återbördades betet till draglådan igen. Ett kantstött drag som då lådan inspekteras i framtiden kommer påminna om novemberlaxfiske 2013.

Minimåttet på Vätterlax föreslås minskas till 50 cm!!!

Länsstyrelserna runt Vättern, dvs Jönköping, Västra Götaland, Örebro och Östergötland, ansvarar gemensamt för utsättningarna av lax i Vättern och skriver;

”Vid hanteringen av laxutsättningarna tillämpar länsstyrelserna försiktighetsprincipen vilket förenklat innebär att man i princip måste ha väl tilltagna säkerhetsmarginaler och vara i princip säker på att laxutsättningarna inte äventyrar Vätterns mycket värdefulla naturliga fiskbestånd (eller andra naturvärden) för att kunna genomföras.

Farhågor om att konkurrensen om bytesfisk kan medföra problem för de både biologiskt och kommersiellt viktiga arterna röding och öring medför att man inte kan utesluta en framtida minskning av laxutsättningarna i Vättern. Dessutom innebär en ökad överlevnad av utsatta laxsmolt att fler klarar sig vilket förstärker konkurrenseffekten.

Länsstyrelsen anser dock inte att utsättningsmängden just nu behöver minskas utan att andra insatser istället bör genomföras för att minimera risken för påverkan på de eftertraktade bytesfiskarna och på bestånden av öring och röding. Länsstyrelserna har under 2013 därför föreslagit att minimimåttet på lax minskas från 60 till 50 cm.

Förslaget har förankrats med fiskets organisationer i Vätternvårdsförbundets Samförvaltning av fisket i Vättern. Förslaget ska inom kort skickas in till Havs- och vattenmyndigheten som är den myndighet som fattar beslut om regelverket. När en sådan regelförändring skulle kunna träda i kraft är mycket oklart.

En lax på 60 cm väger ungefär dubbelt så mycket som en på 50 cm och behöver äta en stor mängd bytesfisk för denna tillväxt. Genom att minska minimimåttet och fånga fisken tidigare uppehåller sig laxen kortare tid i sjön, äter mindre innan den tas upp och förväntas därför påverkan på bytesfiskarna minska. Åtgärden förväntas samtidigt innebära att fler av de utsatta laxarna kommer att fångas medan det sammanlagda uttaget/återfångsten av lax räknat i kilo förväntas minska något”.

Läs och begrunda hela skrivelsen här—->

Fångstsiffrorna pekar uppåt för Vänertrollingen

Micke Johansson SLU Örebro rapporterar följande glädjande sk. Vänertrollingsiffror

”Mycket kort ser det ut så här för 2013. Om jag inte räknat helt galet är det ett av de bättre åren vi sett för trollingen i Vänern. Förhoppningsvis kan vi lite längre fram när data från yrkesfiskets fångster och Tomas Axenrots ekoräkningar sammanställts göra något mer utförligt kring helheten”.

”Årets fiske är det bästa sedan resultatet för tävlingarna började redovisas sammantaget år 2000. Fångsten blir i klass med toppåren i slutet av 1990-talet. Fler fångade fiskar och lägre medelvikt visar på bättre överlevnad hos både lax och öring. Omräknat i årsfångst innebär det att det 2013 fångades ca 45 ton lax och öring i Vänerns trollingfiske.  1999 fångades ca 46 ton och 1998 fångades ca 52 ton i trollingfisket.

Tittar vi på ansträngningen (fångst per båt och dag) ligger fångsten för 2013 på 1,36 fiskar. År 1999 fångades i snitt 1,28 fiskar per båt och dag och 1998 (året alla minns och refererar till) fångades 1,42 fiskar per dag. Om uttaget av lax och öring (inom fritids- och yrkesfisket) behålls på dagens nivå samtidigt som utsättningsvolym och kvalité på fisken bevaras över tid ser det riktigt bra ut för framtiden. Tidigare beräkningar indikerar att utsättningen av frisk smolt inte bör överstiga ca 250 000 st/år. För stort antal smolt innebär ökad konkurrens om födan och därmed lägre medelvikt på lax och öring över minimimåttet 60 cm”

 

Hur går det för gäddan när Vänerns vattenstånd ändras?

Redaktör Jan Olsson, Vänerblänket skrev häromdagen följande.
Citat; ”Från Vänerdagen och laxtinget i Karlstad i förra veckan har jag fått höra att den biologiska mångfalden i och vid sjön kan vara hotad beroende på vattensänkningen av Vänern. Både fauna och flora över och under ytan tar stryk av denna.

Gäddleken om våren äger rum i översvämmade områden i vilka även gäddyngeln växer upp, berättade Alfred Sandström från SLU:s sötvattenlaboratorium. Minskar gäddförekomsten i sjön – tecken på detta finns – rubbas sjöns hela ekosystem. Algblomning kan bli påföljden”.

Landlaxfiske är hett i vinterkylan

Att man över huvud taget fritt får fiska Vätterlax från land beror på följande fakta. Först och främst att det sätts ut lax samt att sjöns karaktär med branta klipphyllor och bråddjup ända in till land gör att man når ut till fisken. Dessutom inte att förglömma, att det fria handredskapsfisket infördes våren 1985.

I ungefär samma veva som de båtburna trollarna i slutet av 1980-talet började dra laxar ute på öppen sjö gjordes samtidigt de första trevande kasten från strand. Landlaxfisket fick fotfäste allra först på klipporna vid Omberg samt sträckan Hästholmen och söderut till Ödeshög. Platser som ännu denna dag är de allra bästa när det gäller Östgötasidan. En av de allra första storlaxarna som drogs upp från land var en 12,3-kilos från den 8 oktober 1990. Fångstplats lär ha varit klipporna norr om Ödeshög.

Att de strandnära vattnen norr om Ödeshög vid Öninge är heta präntades med besked fast på landlaxfiskets historieblad i december 1997, då världens hittills tyngsta insjölax (20,4 kg) fångades. Dagen då det begav sig var söndagen den 21 december 1997. Fångstmannen Dennis Gustavsson svingade då ut dupp och hemmaknutna tubfluga över Vätterns vattenvidder. Flugan som bedrog jättelaxen var bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår samt dressad med några grönt glänsande strån med flash.

Trots att Vättern är en stor sjö med över 50 mil strand är det ändå bara två kuststräckor som är riktigt bra landfiskeplatser. Sträckor som man över lag kan nå via bilvägar och korta promenader. En del av vägarna som leder ned till sjön är dock privata där biltrafik är förbjuden. Respektera därför gällande skyltar. På Östgötasidan är det främst sträckan Ödeshög – Borghamn som gäller. Platser som Öninge, Stora Lund, Hästholmen, Stocklycke och Anudden är gångbara.

När det gäller ”hot spots” på Västgötasidan av innanhavet ligger merparten norr om lillbyn Granvik. Platser som Sjömarken, Namnlösa skäret och Mellbo-ön är heta. Mängden lax som dragits upp här kan räknas i ton. Området besöks förutom av klippfiskare även av flugfiskande flytringsfiskare. Här finns kobbar och skär som passar guppande ringfiskare perfekt.

Tyngsta flugspöfångade västgötalaxlax från land är en silverfisk som på krönt våg vägdes till 10,285 kilo. Morgonen det begav sig var lördag den 15 november 1997. Fångstmannen fiskade från den. sk. helikopterplattan nära Namnlösa Skäret. Utrustningen som sög kraften ur den 90 centimeter korta laxen var ett 9-fot flugspö i klass 5/6, grafit-rulle (laddad med flytlina o 100 yards 20 lb backing) och en flytande streamer 8:a, modell spiggfluga fastknuten i 0,26 mm tafsspets.

Tyngsta flytringslax från Granviksvattnen är en 12,55-kilos, längd 99 cm och omkrets 65 cm och gled in i håven den 25 december 2007. Utrustningen som ”rambolaxen” spöades upp med var; Flugspö 4-delat 9,8 fot Vision klass 7-9. Vision flugrulle laddad med en flytlina i klass 8. Den cirka fyra meter långa nylontafsen hade en spets av 0,31 mm diameter. Fångstgivande fluga var en epoxy-spigg med svart vinge på streamerkrok nr.2. Enligt fångstlistorna är det den tyngsta insjölax som fångats på flugspö i öppen sjö någonsin.