outdoor.se

Till sidans topPimpelrullar – från Record 300 till Black Betty Free Fall

15 januari 2018 kl 12:47 av Björn Blomqvist

record 300 pimpelrulle samla gamla rullar ab urfabriken svängsta record fiske 1944 outdoor björn blomqvist

Pimpelfiske från is idkas vanligtvis med pimpelsticka, rev och pirk. Det är således inget måste att spöt är försett med en pimpelrulle. Det är gott nog att linan förvaras på en enkel spole eller två pinnar på spöt. Vid napp handhalas fisken upp genom hålet. Under senare år har intresset samt användandet av speciella pimpelrullar till vintrigt pimpelfiske ökat.

Pimpelrullar är inget nytt påfund. Redan så tidigt som i mitten av 1940-talet marknadsförde AB Urfabriken i Svängsta via broschyren Record Fiske en pimpelrulle med namnet Record 300. (se bild ovan) ABU:s pimpelrulle tillverkades i en liten serie under en kort period och i företagets första utgåva av Napp och Nytt 1948 fanns den inte med. I samlarkretsar av gamla rullar är ABU:s pimpelrulle efteraktad. En svårfunnen rulle som betingar ett högt pris, oftast fyrsiffrigt sådant.

haspelrulle pimpelrulle pimpelfiske isfiske vinterfiske abborre gös outdoor björn blomqvist

Det finns exempelvis haspelrullar som är gjorda för att användas specifikt till isfiske, modell pimpelfiske. Det som oftast skiljer en ”iskall” rulle mot en vanlig haspelrulle är bl.a. att den frostiga upplagan har en större diameter på spolen, vilket ska reducera att linan tvinnas, exempelvis då den via handkraft med stängd bygel dras av spolen. Till detta kan läggas att spolen på en ”frusen” haspel dessutom brukar vara grundare, alltså sväljer färre meter lina än vad en ordinär haspeltrumma gör. I pimpelsammanhang handlar det inte om några långa kast, därav en grund spole. Lintrissan på bygeln som linan löper över då fisken/betet vevas upp från djupet brukar dessutom vara fast (ej lagrad/rörlig) på en isfiskehaspel. Onödigt med lagrad/rörlig lintrissa på en isfiskerulle då rörliga delar oftast fryser fast i minusgrader.

Black Betty Free Fall

black betty free fall pimpelrulle pimpelfiske isfiske balanspirk gös abborre jan arvidsson sävenfors outdoor björn blomqvist

Iskall haspelrulle i all ära, men isfiskerullen framför alla andra som gett eko bland pimpelnördar är Fish 13 Black Betty Free Fall. Enkelt förklarat är BBFF att likna med en storspolig flugrulle. BBFF har ett bromssystem ut över det vanliga och kan under fajt justeras. Linan släpps ut via ”vantvänligt” tryck på en trigger. Det Fria Fallet, alltså hur lätt linan löper ut från spolen justeras via bromsmagnet. Så kallade ”professional overrun” är därför sällsynt.
Se kort filmklipp BBFF->

Ps. Uppfattningen vad ett lyckat pimpelfiske är för något skiftar från person till person samt från en dag till en annan. Vissa dagar räcker det med att under lättsamma former umgås i goda vänners lag. Vid andra tillfällen är det fullt fokus på troféfisk som gäller. Oavsett vilket så är pimpelfiske alltid lika kul då fiskeupplevelser inte mäts i kilon.

Till sidans topLäsa gamla fiskeböcker – en hobby i hobbyn Sportfiske

10 januari 2018 kl 13:17 av Björn Blomqvist

Spinnfiske Sveriges första bok om spinnfiske 1924 gäddfiske skeddrag spinnare wobbler samla fiskeböcker outdoor björn blomqvist

Konsten att spinnfiska med kastrulle, kastspö, rev och dragspån har man på svensk botten gjort sedan tidigt 1900-tal. Historiskt sett överfördes grunderna i spinnfiskekonsten från England av emigranter till Amerika, och där blev fiskemetoden mycket populär. Inledningsvis spinnfiskades det i sötvatten. Amerikanerna hajade dock att metoden även passade till kust- och havsfiske. Exempelvis betvingades en imponerande blåfenad tonfisk via spinnspö den 7 november 1914 i vattnen utanför Port Medway i Nova Scotia Canada. Efter åtta och halvtimmas kamp kunde en 710 lbs. tung tonfisk med längd 10 fot 4 tum bordas. Betet som jättefisken slök var en mindre sill trädd på ett betestackel. Den högg oförhappandes under pågående fiske efter Atlantlax. Dylikt sportfiske efter jättehavsfiskar beskrevs några år senare (1923) i en engelsk bok, ”Battles with Giant Fish”.

Korta Split Cane spinnspön
Att amerikanerna gillade spinnfiskekonsten gjorde att de raskt förfinade redskapen. De 4 1/2 – 6 fot korta enhands-kastspön introducerades. (Engelska spön på den tiden var 10-12 fot långa) För tillverkning av enhandsspön Made in USA användes träslag såsom hickory, greenheart, lancewood, bethabara. Även stål användes, men det mest använda och bästa materialet var bamburör. Bamburör som i huvudsak importerades från Calcutta i Indien samt från Tonkin i norra Vietnam/Kina. Tonkinbambu anses då som nu som de bästa bamburören. Spön byggda av bamburör benämns split cane, built cane eller split bamboo.

Heddon hand-made lure
På vobblerfronten var amerikanerna också tidigt ute. James Heddon visade vägen med sin Heddon V200 wobbler. Redan 1902 startade han världens första fabrik för framställning av wobblers. Företaget Heddon-> var under många, många år världens största wobblerfabrik.

Electric trolling motor
Amerikanerna var dessutom tidigt ute att via motorkraft (utbordare) framdriva sina roddbåtar! Först ut att tvingas fast på akterspegeln var den batteridrivna utbord-elmotorn och året var 1902! Den var inte klumpig eller speciellt tung. Kraftkällan, alltså batteripacket var däremot både skrymmande och mycket tungt. Den bensindrivna aktersnurran kom i produktion 1909 och tillverkades av Evinrude Motor Company in Milwaukee.

Handledning i Spinnfiske 1924
Den första svenska boken med fullt fokus på spinnfiske gavs ut 1924 med titeln Handledning i Spinnfiske författad av Joh. Svenson. På 136 sidor beskriver författaren hur en duglig utrustning bör vara sammansatt och huru spinnfiske efter bl.a. gädda, abborre, lax och laxöring med flera arter går till. Även vad en sportfiskare bör veta om fiskens liv och hur man vårdar ett vatten beskrivs. Boken Handledning i Spinnfiske kostade då den gavs ut 3 kronor och 90 öre. (En hårt arbetande man hade i mitten av 1920-talet medelinkomst på något över 1 krona i timmen) Trots att boken är upp emot 100 år är den förvånansvärt aktuell och väl värd att läsa.

I vårt land är sportfisket sorgligen efterblivet och har därför ej något anseende, och som sport betraktas det här i allmänhet med ringaktning. I vårt land är det huvudsakligen yrkesfiske och rovfiske av olika slag, som utvecklas. Fisken är därvidlag nära så gott som rättslös, då fiskevård är ett okänt begrepp för vårt folk”. Handledning i Spinnfiske 1924

Handledning i Spinnfiske 1924 samla fiskeböcker drag vobbler spinnare

Den fisk som kanske är mest eftersökt av spinnfiskare är gäddan. Gäddan är nöjsam och trevlig fisk att fånga, samt finnes vanligen i nästan alla våra fiskevatten, även i stora exemplar, vilka hägra i en spinnfiskares tankar och därigenom mången gång förleda honom till kraftig ansträngning att locka någon dylik till hugg för att få en spännande strid med ett av dessa vidunder”. Handledning i Spinnfiske 1924

Tro ej alla rykten om vissa vattendrags fisklighet! Pröva och döm alltid själv i alla frågor! Det är vanligen de okända, långt borta liggande vattendragen, som hägra för och locka en fiskare med deras förmenta stora fiskerikedom, vilka dock ej finnes i verkligheten”. Handledning i Spinnfiske 1924

Sportfiskebok samla fiskeböcker drag wobbler skeddrag leif engström curt lindhe gäddfiskebok gäddfiske outdoor björn blomqvist

fiskedon drag för drag beten wobbler spinnare skeddrag dragspån samla gamla spjutfiskar Åke Dalberg outdoor björn blomqvist

 

Till sidans topSamla Napp och Nytt – en hobby i hobbyn Sportfiske

05 januari 2018 kl 12:26 av Björn Blomqvist

napp och nytt samla gamla kataloger abu svängsta 1948 1949 1950 1951 1952 outdoor.se björn blomqvist

År 1948 gav AB Urfabriken i Svängsta ut första upplagan av Napp & Nytt. (1949 år katalog är identiskt med 48:an) och har sedan dess i obruten led varit en glädjekälla för sportfiskare och med åren även samlare. Att skaffa en komplett samling produktkataloger från 1948 och framåt kostar en slant. Speciellt de tidiga upplagorna i gott skick brukar inte sällan kosta fyrsiffrigt.

Ett billigare alternativ än originalen Napp och Nytt i pappersformat är att för några hundralappar införskaffa CD skivan Napp och Nytt 1948-2008. Med några klick kan man på skärmen sedan läsa om dåtidens fiskeprylar och även beskåda bilder på ABU:s klassiska rullar och drag kryddade med fiskehistorier. Ett spännande referensmaterial som berikar ditt/mitt fiske här och nu.

samla napp och nytt cd skiva 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 outdoor.se björn blomqvist

Till sidans topSamla beten – en hobby i hobbyn Sportfiske

03 januari 2018 kl 12:35 av Björn Blomqvist

åke dalberg beten drag vobbler betestillverkare tävlingskastare isabella bonzo cub yankee river runt wamp spook makrill champion teddy whiskeybugen samla fiskegrejor outdoor björn blomqvist (2)

Vad är som gör att vissa beten, oftast äldre, får ett samlarvärde? Ibland beror det på betets fisklighet, har tagits ur produktion, är vackert eller att tillverkaren gjort ett misstag som får betet att framstå som unikt. Samlarvärde är inte per automatik lika med dyrköpt för att man ska kunna införskaffa äldre objekt. Vanligtvis räcker en budget på några tusenlappar så kommer draglådans rillor att fyllas med gamla godingar. Naturligtvis finns det dyrgripar som kostar fantasisummor. Exempelvis häromåret vid en auktion i USA, klubbades ett Riley Haskell-> tillverkat år 1850 för över 100 000 USD.

”Att fiska med ett Dalbergs Drag ger fiskelycka varje dag”
Under 1950 och 60-talen tillverkades det en uppsjö av beten i Sverige. ABU och Arjon, dåtidens giganter inom svenskt sportfiske var ledande. Det fanns dock en och annan uppstickare i det svenska betesträsket. En var Åke Dalberg med ursprung Borås som under denna tidsperiod gjorde ett seriöst försök att lansera svenska ÅD beten. ÅD tillverkade vobbler, skeddrag, spinnare, torskdrag och jiggar mm. Några av ÅD:s vobblare var milt uttryckt kopior (hade även samma namn) av Heddons Made in USA River Runt och Wamp Spook m.fl. Även andra fabrikat fick stå modell till ÅD beten. I ÅD:s kollektion fanns även egna innovativa beten, typ nytänk. Flera av dessa beten var före sin tid och slog långt senare igenom i andra tillverkares versioner. ÅD avvecklade betestillverkningen i mitten av 1960-talet. Under sina sista år drabbades Åke Dalberg av bronkit. Vistelsen i bly- och färgångor under tillverkning av beten kanske bidrog till hans sviktande hälsoläge. Åke Dalberg dog 1973, 63 år gammal.

”Man ska inte förarga sig över plagiat. De är troligen de mest uppriktiga av alla komplimanger”
Theodore Fontane, Tysk författare (1819-1898)

åke dalberg beten drag vobbler spinnare isabella bonzo pike whiskeybug åd spinnaren champinon cub river runt wamp spook outdoor björn blomqvist

Åke Dalberg var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar
Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson; ”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.

åke dalberg beten drag vobbler betestillverkare tävlingskastare isabella bonzo cub yankee river runt wamp spook makrill champion teddy whiskeybugen samla fiskegrejor outdoor björn blomqvist

Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart. Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara alltför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.

isabella åke dalberg vobbler beten drag spinnare gäddvobbler outdoor björn blomqvist

Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske–>

Till sidans topFiskar vi för hårt? Inledare Fiskefeber nr.1 2018

22 december 2017 kl 13:41 av Björn Blomqvist

inledaren fiskefeber nr1 2017 fredrik strjärnkvist chefredaktör

Fiskar vi för hårt? Läs Inledare av Chefredaktör Fredrik Stjärnkvist Fiskefeber nr.1 2018

FÖR NÅGRA VECKOR SEN fick jag ett samtal från en fiskekompis. Han var uppretad. På stridshumör. De senaste 20 åren har det blivit många fiskedagar i Blekinges vackra skärgård för honom. Och inte utan anledning. En fantastisk natur, stora gäddor och grunt, klart vatten. Det kan inte bli mycket bättre. Fisket är oftast svårt. Men lägger man ned lite tid och fiskar rätt så finns det stor chans till storvuxna bräckvattengäddor. Min kompis har fått många under dessa år. Dock så har det skett en markant förändring den senaste tiden. Fisket efter de stora exemplaren har successivt blivit sämre.

Nu är en tiokilos nästan en utopi, istället vimlar skärgården av snärtor. På vissa ställen. På andra ställen är det nästan helt tomt. En bedrövlig och sorglig utveckling. Min kompis kokade av ilska. Och besvikelse. Han var väl medveten om att yrkesfisket, skarvar, sälar och miljöförstöring ansvarar för sin beskärda del när det gäller försämringen av fisket, men nu handlade det om något annat – tävlingsfisket! Det är inte så att tävlingsfisket bär ett större ansvar än något annat utan det är principen. Att tävlingar organiseras på allmänt vatten och inget kommer vattnet tillgodo. Man skördar helt enkelt på grödor som andra sått och hoppas på det bästa. Nej, en del av anmälningsavgiften ska givetvis gå tillbaka, till t ex utsättningar och miljöprojekt.

Dessutom tyckte han att begränsningar i det allmänna fisket skyndsamt ska genomföras, t ex generella fredningstider samt utvalda områden som helt stängs av från fiske. Och jag kan inte mer än hålla med. Om vi överhuvudtaget ska kunna behålla fiskbestånd som är livskraftiga och intressanta ur sportfiskesynpunkt måste vi införa begränsningar – regler och förbud helt enkelt. Nu kommer säkert många hävda att yrkesfisket och förändringar i havsmiljön bär ett större ansvar för vad som händer. Ja, och det håller jag också med om. Men vi kan inte bara skylla på allt annat, vi har också ett moraliskt ansvar att bidra med vår del.

Jo, men vi släpper ju tillbaka all fisk. Det är ju bara någon enstaka fisk som dör. Ja, det är ett faktum att vi numera är bättre på att hantera fisken varsamt och sedan släppa tillbaka den. Men C&R har större åverkan på gäddan och fisket än vad gemene man inser. Det är helt enkelt så att C&R både dödar och skadar fisken, både fysiskt och psykiskt, om man kan säga så om en fisk. Det tar inte särskilt lång tid innan ett vatten blir märkbart sämre när det utsätts för hårt fisketryck. Och det är precis vad som hänt i Blekinge och på många andra ställen längs ostkusten.

Gäddfiskets stora popularitet de senaste åren har helt enkelt bankat sönder vattnen. Punkt slut. Fiskar tål inte allt för stor fiskepress om de inte får möjlighet att återhämta sig. En tävlingsfångad gädda landas och dokumenteras också på ett sådant sätt att fisken utsätts för en betydligt större stress och skaderisk än om samma gädda fångats vid normalt gäddfiske och snabbt släppts vid båtkanten.

Hur ska man då konkret gå tillväga för att bibehålla ett fint fiske? Jo, även om tävlingar inte är det som skadar mest bör man ändå begränsa antalet och fastställa lämpligast tidpunkt. Jag hävdar bestämt att fisken mår som bäst om de fångas när vattnet är kallt. Det vill säga på hösten eller innan lek. Tiden efter lek kan vara kritiskt, då är ju gäddorna helt utmattade efter leken. Jag skulle även vilja att det normala gäddfisket begränsas under dessa tider, för maximal effekt. Det är ju det totala fisketrycket det handlar om, inte bara enstaka tävlingar.

Sedan bör vi också införa fler marina reservat där fiske är helt förbjudet året om. Först då tror jag att gäddfisket har en chans att återhämta sig. Och framför allt, att vi bevarar ett fint gäddfiske – för oss själva och kommande generationer. Jag vet att jag låter som en gnällig gubbe. Men det som är viktigt att förstå är helheten och inte stirra sig blind på regler som sätter krokben för ens eget fiske. Det är ju så enkelt att ifall man inte kan fiska på en viss plats eller under en viss tidpunkt så får man fiska någon annanstans. Och förhoppningsvis gör dessa ”uppoffringar” nytta för vårt framtida fiske. Fredrik Stjärnkvist”.

No Pain In My Game – Pro Barbless
tävlingsfiske no pain in my game pro barbless hullinglöst gäddfiske

Catch and release är numera vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakarna kvar på krokarna!! Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullinglöst fiske.

Någon som gjort detta är nätfiskemagasinet Scale Fly & Spin Fishing Magazine no.24 2017 som på sidan 115 väckt hullingfrågan via en ”sticker” med texten No Pain In My Game – Pro Barbless.

krokvan-gädda-gäddbestånd-lura-gäddan-curt-lindhè-1977-raben-sjögren

”Catch & releasande gäddfiskare bör vara medvetna om att de primärt utövar C&R av egenintresse – i första hand i syfte att försöka bibehålla rådande populationsdynamik i vattnet – detta med hopp om att också i framtiden kunna fiska i ett bra gäddvatten inkluderande stor fisk. Sekundärt även med baktanken/hoppet om att träffa på just samma fisk igen – i större storlek. Många balanserade gäddfiskare har också ett genuint värnande intresse för fisken och beståndet som sådant och då kan förhoppningsvis aspekterna enligt ovan bli mindre påtagligt egoistiska – men likväl, de är primärt egoistiska. Vill man värna fullt ut om fisken – och beståndet – då ska man inte fiska alls. Fundamentalistiskt C&R, enligt modellen att det är ett enormt brott att döda en gädda, är verkligt motsägelsefullt. Denna attityd avkräver rimligen också att man slutar fiska helt”. Författat av Peter Grahn 1999.