Vättergäddor 17,6 kg, 14,3 kg och 14,02 kg

Team Borgs Motor med Daniel Kedestig och Mats Lindqvist ombord knep segern i årets upplaga av Laxcup Vättern. Två herrar som har mer än bara laxtrolling på sina flät- och nylonsträngar. Exempelvis har duon under årens lopp med framgång narrat stooora gäddor ur Vättern vatten i sjöns norra skärgård. Två exempel på lyckade gäddfångster följer.

Den 27 april, vilket var fyra dagar efter islossningen 2013 i Norra Vätterns skärgård släpfiskefångade Daniel Kedestig en 115 centimeter kort romgädda med den imponerande vikten 14,02 kilo. Daniel fångade i samma veva dessutom en 8,6-kilos samt en 9,7:a, vilket han i stort sett i realtid rapporterade om på sin blogg. Det finns inga officiella fångstrapporter att tillgå gällande Vätterfisket förutom på bloggar och via hörsägen samt kontakter med fångstmännen. Klart är dock att årets vårfiskesäsong med avsändare Vättern inte blev någon av de tyngsta i historien. Nej, trenden är tydlig och den är att färre stora gäddor (från 12 kilo och uppåt) fångas i området. Orsakerna till detta kan vara flera. En kan vara att fisketrycket påtagligt ökat under senare år. Avsaknaden av riktigt stora gäddor är en sak medan gäddor med vikter från 7 kilo till dryga tio kilo är en annan, vilket vårfisket 2013 i norra Vättern visade att det fortfarande finns ganska gott om.

Mats Lindqvist har sedan många år trollat gädda med framgång på Aspafjärden. Onsdagen den 2 april 1997 kommer Mats aldrig att glömma. Dagen var mycket blåsig med 3 grader i vattnet. Siktet var inställt på storgädda. Fiskafänget tog rejäl fart klockan 13.00. Det var nämligen då som ”sjövargen” med stor S gapade över Mats vickande Nils Master-vobbler (15 cm) färg papegoja. På platsen var det cirka tio meter djupt, men vobblern fiskades endast ca 2,5 meter ner. Vätterns storgäddor jagar nämligen för det mesta högt upp i vattenmassorna, speciellt om våren. Något som de garvade gäddfiskarna som har Vättern som hemmavatten, alltid har med i beräkningen. Kort och gott, fiskfajten som Mats fick uppleva var helt otrolig. Gädda 17,6 kg, längd 120 cm och omkrets 69 cm. Utrustning; Ambassadeur 6500 Rocket, 9″ Daiwa-spö, 0,40 mm Carbon X nylonlina, Yellow Bird och Nils Master vobbler. Klockan 18.00 var det åter dags för Mats att ha storgädda på kroken. Utrustningen var den samma som den nyss beskrivna. Den gäddan vägde 14,3 kg och var 123 cm lång. Två megagäddor på samma dag!!!

Vertikalfiske ingår inte i fria fisket

I senaste numret av Våra Fiskevatten nr.4 december 2013 som ges ut av Sveriges fiskevattenägareförbund finns en artikel på sidan 31 med rubriken – Vertikalfiske ingår inte i fria fisket.

Citat; ”1985 infördes det fria handredskapsfisket på ostkusten. Reformen innebar att vem som helst får fiska på enskilda fastigheter och fiskevatten. Handredskap definieras som att metoden som sådan inte får kräva användning av båt. – Metoden vertikalfiske, som diskuteras på senare tid omfattas alltså inte av det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson, Fiskevattenägareförbundet”.

”Vertikalfiske förutsätter att man sitter i en båt med motorn igång, ofta i kombination med en gps-utrustning. Båtmotor som hjälpmedel är uteslutet inom ramen för det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson. Vertikalfiske har blivit en populär och effektiv fiskemetod, bland annat för att dra upp gös som går nära botten på lite större djup. Det är sannolikt även en olämplig metod för catch and release, då gösarna snabbt dras upp från stora djup utan att hinna tryckanpassa simblåsan. I vissa fall har sportfiskare hävdat att metoden ska omfattas av det fria fisket. Det är en feltolkning av lagen säger Thomas Lennartsson. Det är tillåtet att använda båt i det fria handredskapsfisket, men då ska båten inte användas aktivt. Man får alltså driva med vinden eller ligga stilla. Trolling liksom vertikalfiske är alltså inte tillåtet”.

BJ:s tackel – skonsamt mot småfisk och kroksäkert till de stora laxarna

Det var i slutet av 1990-talet som släpfiske med tacklade betesfiskar började få laxfiskefäste i Vättern och Vänern. Upprinnelsen till att metoden spreds bland svenska V-sjö-trollare härleds till några finska team som semesterfiskade med utgång Granvik, Vättern. Hemmafiskarna var inte nödbedda att ta till sig av den ”nya” fiskemetoden, speciellt inte efter att ha kollat in de blåvita grabbarnas välfyllda laxbaljor. Granna blankfiskar som alla hade gått bet på död betesfisk. Vi som var med på den tiden kommer ihåg hur det kvällstid i Granviks hamn ömsom på finska, svenska och knackig engelska beskrevs hur ett bra kroktackel skulle knytas, vilka skallar som var bäst osv. Resten är som det så vackert heter, historia. Och i dagsläget finns det förmodligen inte en enda svensk trollare som inte hört talas om hur släpfiske med död betesfisk går till. På den tiden och även i dagsläget är ett tvåkrokstackel, knuten på en 4:a och en 6:a trekrok ett standardtackel till Vänerfisket. I Vättern är flerkrokstackel sedan några år förbjudet och där gäller numera en krok, oavsett vilket bete som används. Tipset som följer gäller således ej i Vättern.

Ett tvåkrokstackel (exempelvis en 4:a och en 6:a trekrok) fäster över lag ruggigt bra, vilket är eftersträvandsvärt om blankfisken är en godkänd sådan och får behållas. Däremot om laxen eller öringen inte uppnått minimåttet 60 cm och/eller har intakt fettfena och skyndsamt måste släppas åter är de bergfasta krokningsegenskaperna inte lika eftersträvansvärda. Vet av egen erfarenhet att tackel knutet med dubbla trekrokar sargar fisk där det ibland händer att den bakre kroken fastnar i något av fiskens ögon. Man behöver inte vara något större snille för att förstå att en illa krokad fisk har minimal chans att överleva efter återutsättning. För att miniminera krokskador och lidande bör man därför använda ”humanare” krokuppsättningar för att så att säga spara fisk.

Det finns ett kroktackel som någorlunda uppfyller önskade ”humana” egenskaper, nämligen BJ-tacklet. Karlsborgsbon Björn Jansson är dess upphovsman. Vid en första anblick ser kombinationen trekrok/enkelkrok inte mycket ut för trollingfiskevärlden, vilket upphovsmannen fått höra åtskilliga gånger under årens lopp. Till och med hans fiskekompisar i Team Noll Koll var inledningsvis ytterst skeptiska och vägrade därför helt frankt att över huvud taget befatta sig med Janssons krokar. Men i dagsläget är tonläget ett helt annat då de noterat fördelarna med tacklet. Det har nu gått så långt att till och med några av Sveriges mest kända fiskeguider kör med BJ-tacklet.

Det är cirka tiotalet år sedan som herr Jansson knåpade samman ett BJ-tackel för första gången. Inledningsvis knöts det upp på nylonlina, men provfisken visade att nylonet inte var styvt nog för att hindra att enkelkroken snurrade fast i betesfisken. Det fick bli vajer istället, vilket gav önskad styrsel åt enkelkroken. Efter att ha testat skilda fabrikat och storlekar av krokar föll det slutliga valet på VMC trekrok 8540 BN stl.4 och enkelkrok Owner 5111 stl.2/0 Cutting point. Varför det? Jo, nämnda VMC-krok har bra skärpa, tunt gods och ett krokgap som passar till löjor med längder 10-14 cm (det fiskas mestadels med löjor i Vänern) utan att spetsen sticker ut på andra sidan av betesfisken. Enkelkroken stl.2/0 och vässad som Cutting Point gör anrättningen fulländad och ger ett grymt bett i fiskens mun. Finessen med att ha en enkelkrok i ”aktern” på tacklet är att de små laxarna under 60 cm fastnar endast på enkelkroken, och kan enkelt krokas loss i vattnet med hjälp av exempelvis en näbbtång. Bevis finns att fisk som luftas, om än under en kort stund, utsätts för en fysiologisk stress. Dock förekommer det att sportfiskare utsätter sin fångst för onödig luftexponering, speciellt i samband med fotografering, mätning och vägning. Returfiskar ska enligt reglerna genast släppas åter och okynnesdaltande med fisken är därför förkastligt.

Fördelarna med BJ-tacklet är förutom dess förhållandevis skonsamma krokningsegenskaper, speciellt av småfisk, är att det är extremt hållbart samt att det är ytterst sällan som en krokad större fisk slipper loss samt att tyngden i tacklet bromsar rotationen på löjan något och ger en jämn gång åt anrättningen. Att enkelkroken med sin sylvassa spets dessutom sticker ut och går fri från betesfisken gör att fisk om den så bara nosar på betet åker dit. Mera på BJ-tacklets pluskonto är att det är enkelt att skifta betesskallar lätt som en plätt. Det är bara att knipsa linan vid kroköglan, och på med en ny skalle och därefter slå en betesknut. Kan det vara lättare än så?

Bild  1.
En ca 10 cm lång vajer slås runt enkelkrokens skaft underifrån och trä därefter båda ändarna genom kroköglan. Passa därefter in trekroken i förhållande till enkelkrokens öga samtidigt som en av vajerändarna träs genom trekrokens öga. Gör ett litet veck på vajern för att lätt låsa trekroken i sitt läge.

Bild 2.
Låt båda vajerändarna mötas i vajerlåset. Sträck och justera för att sedan med en kraftig tång under hårt tryck nypa samman vajerlåset. Kapa utstickande vajerstumpar med en avbitare.

Bild 3.
Är momenten rätt utförda kommer trekroken så som bilden visar att med några tiondels millimetrar till godo slinka in på sin plats framför enkelkroken. Tacklet färdigställs genom att en ca 10 mm bit av krympslang träs och värms fast över trekrok/vajerlås.

Fiska, fånga & fotografera

Om Catch & release ska fungera till fullo så måste man lära sig de rätta handgreppen och iaktta och överväga de lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden.
Visste du att om man vårdslöst lyfter upp en fisk ur sitt våta element kan den få skador på inälvor och skelett. En fisk är mer eller mindre viktlös i vatten och således helt perfekt anpassad till ett liv i vätska.