outdoor.se

Till sidans topHistoriskt – Blåfenad tonfisk fångad i svenska vatten

11 september 2017 kl 10:06 av Björn Blomqvist

Blåfenad tuna tonfisk stora boken om trolling jan olsson trolla tuna svenska vatten 9 september 2017

Göteborgaren Jan Olsson har sedan många år tillhört svensk sportfiskehistoria. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress samt bokform.

Den stora boken om trolling->av Jan ”Mr Trolling” Olsson gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har cirka ett kvartsekel år på nacken är den fortfarande aktuell. Exempelvis finns ett avsnitt som handlar om blåfenad tuna. Blåfenad tonfisk är en av Jans favoritfiskar sedan ungdomen (han är född 1936) och inte sällan har han berättat om sportfiske från gamla tider på svenskt vatten efter just blåfenad tuna. Tyvärr överfiskades dessa av yrkesfisket till snudd utrotningens brant. Att få skåda blåfenad tonfisk åter jaga i hemmavatten har för Jan och många med honom varit en dröm. Något som blev en verklighet för Jan lördagen den 9 september 2017 då han inviterats ombord på båten Pink Lady. Läs nedan och begrunda

Världsunikt storviltfiske pånyttfödd i svenska vatten

jan olsson tunafiske 9 september 2017 gropa västkusten sverige

Som gammal veteranfiskare fick jag i går uppleva; att ”nine-nine-dagen” år 2017 – på vattenvidden utanför bohuskusten – kommer att förbli en av livets stora minnesdagar. Det var en dag, då min sportfiskeexistens ”våldsamt”, på skilda vis, attackerades med massvis av oförglömliga intryck, både vad gäller naturupplevelse och fiskafänge.

Det främsta var att åter – som för ett halvsekel sedan – få se grandiosa blåfenstunor blotta hela sin storslagna skönhet i magnifika hopp. Lägg till detta ny-aspekten att jag – både på distans och nära håll – fick uppleva spöfångster av dem samt se de stora fiskarnas enorma styrkedemonstration och uthållighet i timslånga fighter.

Först ett direkt SUPERSTORT TACK till administratörer och koordinerare, WWF, Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och Sportfiskarna, att storviltfisket efter “alla fiskars konung” fått göra come back i Sverige. Ett fiske, som rätt förvaltat kan bli enormt samhällsgivande på många skilda vis. Vi hörde igår, erfarna internationella fiskmärkare, tala om ett monstruöst tunafiske här. Ett andra JÄTTESTORT TACK tack ska gå till sportfiskeeldsjälen Robban Hellberg i Björlanda, som samlat ihop ett skickligt och kunskapsmässigt rutinerat Fladenteam. Vb-red. hade, som observator, det stora nöjet att få vara med det glada sextettgänget ombord på Fladens sällsynt, välutrustade sportfiske-maskin ”Pink Lady”.

Kursen mot fiskeplatsen ”Gropa” i centrala Skagerack styrdes av Robban, som samstämmigt ombord berömdes för suveränt manövrerade av båten, inte minst under det mycket svåra skede då en jättetuna rör sig nära båten.

Det finns enormt mycket att berätta om ”nine-nine-dagen”. Följaktligen anledning att återkomma om denna storslagna, unika nypremiär gällande svenskt tunasportfiske. – Det som nu dessutom sker i V-regionen.

Kortfattat, så utgick vi från Björlanda. Där inledde vi med genomgång och roller i anslutning till själva tunafisket. Vid Paternosterskären drogs makrill upp till “Lady Pinks” betestank. Kurslade sedan, under konstant tunaspaning över vattenvidder, mot Gropa.

Några sjömil innan vår ankomst dit, tacklades upp för avancerad storviltfisketrolling, både via utriggare och djuprigg, med konstbeten. Det gav intet. Efter några timmar, skiftades fiskafänget till mete, då vi hörde på kom-radion att detta givit andra båtlag fisk, bl a välkända Team Tinca från Lidköping. SUPERSTORT GRATTIS!

blåfena tuna pink lady 9 september 2017 gropa

Fladenteamet ballongflötesmetade med levande makrill, på olika distans från de sex, förträffligt lätthanterliga Fladenutrustningarna. Konstant mäskade vi med styckad och hel mindre sill. Och det var efter uppskattningsvis 90 minuters flitigt ”chummande”, som det ristade till i det förliga spöet på babordsidan samt rullens tongångar, via snabb lintömning även fick teamet att gå upp i varv, utan tidigare motstycke ombord. Det var upptakten på en 2 tim. och 40 min. lång kamp med massvis av ge och ta från fisk och fiskare, både hundratals meter från och under “Pink Lady”.  Några gånger hade killarna, som varvades vid i spökampen, tunan nära ytan ett 50-tal meter från båten innan den åter dök. En gång såg vi dess fena (bild överst) blixtsnabbt skära i ytan. Jag slängde upp kameran mot fenan – utan objektivfokus för ögat på den – dock i hopp om att något skulle fastna. Det blev fena-turligt som i bild. (se bilden ovan)

Då och då kunde vi ekolodet, på vilket djup tunan simmade. Och när “the bitter end” närmade sig var fisken ett tiotal meter under båten. Vi kunde dock inte skönja jättefisken. Vad som sedan hände i ett spölyft var; att spöet oväntat befriades från fisktyngden. Strax ovanför kroken konstaterades – när linan tagits hem – att monolinan gått av, sönderskavd av fiskens vassa tanduppsättning under den långa kampen.
”The bitter end” var ett faktum för våran del, men förhoppningsvis “happy end” för tunan. /Jan Olsson

Läs mer på Vänerblänket->

”1964 spöfångades det senast en blåfenad tonfisk i Sverige, säger Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna. Nu hoppas han och andra forskare göra det igen. Vi följde med märkarbåten Linda på uppdraget att märka tonfisk”.  Läs artikel Göteborgsposten första spöfångade tonfisken på femtio år->

Till sidans topVobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske

24 augusti 2017 kl 15:22 av Björn Blomqvist

Vobblersnidarens handbok egen tillverkning för ett roligare sportfiske Hans Nordin 1995

Intresset att tillverka egna beten av trä har ökat under senare år, framförallt inom gäddfiskekretsar. Några av landets mest framträdande betesbyggare brukar dyka upp på sportfiskemässornas Betestorg och där förevisa och även sälja sina alster. Det snackas egentillverkade beten som aldrig tidigare.

predator show karlstad sun city gädda betetsbyggare betestorget outdoor björn blomqvist

 

Världens första wobbler lär ha täljts till av amerikanen James Heddon någon gång i slutet av 1800-talet. Mr Heddon satt invid stranden av Dowagiacfloden i Michigan och väntade på några fiskekamrater. Förstrött satt han under tiden och täljde på en träbit och formade den till en liten träfisk. En krok apterades på träfisken och för att därefter sjösättas. En bass (abborrfisk) högg. Ja, resten är som det så vackert heter historia. James Heddon blev den som grundade världens första fabrik för framställning av wobbler. Företaget Heddon var under många, många år världens största wobblerfabrik. Under 1930-talet började Heddon fasa ut träbetena till förmån för Heddyline, en specialplast. Plastvobblern var född. Åren gick och i mitten av 1950-talet inledde ABU Svängsta ett samarbete med Heddon, vilket mynnade ut i universalvobblern ABU Hi-Lo med kropp av plast och ställbar sked av plåt. ABU Hi-Lo byggdes enligt Heddons metod. ABU Hi-Lo marknadsfördes under några år i mitten av 1950-talet som Heddon ABU Hi-Lo River Runt Spook.

Träbeten har sin speciella tjusning att tillverka och även att fånga fisk med. Bara en så enkel sak som att tumma på ett träbete med tandavtryck satta av storgäddor minner från fisketurerna då det begav sig.

Fiskeguide Hans Nordin var så tidigt som i slutet av 1970-talet inne på att göra sina egna vobblare. Trä blev det naturliga materialet. Krokförsedda träfiskar Made by Hans Nordin såg dagens ljus några år senare. De riktigt stora skärgårdsgäddorna gillade Hasses fiskliga beten och slök dem så flisorna yrde. Exempelvis bedrog Hans vid ett och samma fisketillfälle en 14,2 respektive 15,1-kilos som fastnade för Braxenfärgad Killer. Flitens lampa lyste över Hans Nordins köksbord under en räcka av år. Handgrepp dokumenterades och skisser ritades samt bilder knäpptes. Att färdigställa en bok var målet. 1995 lanserades boken ”Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske” av Hans Nordin. En betesbyggarbok, den första i sitt slag skriven på svenska. En måstebok som är väl värd att läsa och begrunda. Visserligen har dagens betesbyggare förfinat snidandet och utökat maskinparken samt skickligare på att måla än förr. Tänket att bygga beten är däremot snarlikt då som nu.

Hemmagjord gäddvobbler Vättern Rune K Askersund outdoor björn blomqvist

Rune K Karlsson från Askersund inspirerades att bygga beten enligt mallarna i Hans Nordins Vobblerbok. Vättergädda över tolv kilo har Rune K fångat på hemmatillverkat bete.

DIVANI lures nl holland henk roos homemade baits pike pikefishing outdoor.se bjorn blomqvist

Holländaren Henk ”Divani” Roos, en förgrundsfigur att bygga beten var redan på 1990-talet i betesbyggartagen. Betena på bild är från den tiden.

lurebuilding japan Tadashi Nishiokas vobbler handmade lure bait outdoor björn blomqvist

Mr. Tadashi Nishiokas snidade vobblers räknas som konstverk i Japan. Hantverk som skildrats i bokform 1998. Herr Nishioka besökte Sverige nämnda år för att fiska gädda med Hans Nordin samt utbyta erfarenheter och beten med varandra.

Till sidans topBoktips – Den Stora Boken om Trolling

29 januari 2014 kl 13:21 av Björn Blomqvist

Trollingfiske i bokform, åtminstone på svenska, är ovanligt med ett rejält undantag. ”Den stora boken om trolling” av Jan ”Mr Trolling” Olsson. Nämnda alster gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har 20 år på nacken är den fortfarande aktuell. Visserligen har båtar, motorer, elektronik och fiskeutrustning utvecklats sedan dess, men fisken och vattnen är desamma. Så där är det ingen skillnad.

Trollingfiske på våra breddgrader är oftast detsamma som lax, öring eller röding på kroken. Metoden har dock en mycket bredare repertoar än så, då det i stort sett går att fånga de allra flesta rovfisk-arter via släpfiske. Allt från hårdfajtande blåfenstuna i fjärran vatten till sprallig abborre i skogssjön.

Den stora boken om trolling är kort och gott späckad med intressanta fakta som exempelvis historien bakom trollingfiskets framväxt, fisken, vattnet och bytena samt grundläggande teknik om hur praktiskt släpfiske går till plus mycket mera. Tyvärr är ”Den stora boken om trolling” (ISBN 91-534-1592-2) slut på förlaget så det gäller att söka på bibliotek, internetsajter som saluför begagnade böcker eller låna den av någon fiskevän. Den är väl värd att läsa och studera noga då den gör dig till en bättre allroundtrollare.

Författaren Jan Olsson är en av Sveriges internationellt mest kända sportfiskare tillika banbrytare inom svensk trolling. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress. Merparten av trollinginfluenserna hämtade han från de Stora sjöarna i Nordamerika.

I inledningen av boken skriver Jan; ”åtskilliga av mina finaste och lärorikaste fiskeupplevelser har jag haft i samband med trollingfiske. Och ofta har det varit dubbel glädje ombord, för trolling är mer än något annat fiske ett lagarbete. Med ny teknik har den gamla dragrodden utvecklats enormt och möjliggjort för sportfiskare att nå och njuta av fiske på tidigare ouppnåeliga vatten. Och inte att förglömma, med modern trollingutrustning kan man nu på ett ojämförligt sportsligt sätt matcha fisken när – och där – den är som mest välkonditionerad”.


I mitten av 1980-talet ingick Jan Olsson i en projektgrupp gällande Vänerlaxfrågan. Det var i den vevan som undertecknad fick närkontakt med honom och fick ta del av hans trollinrön. Tips & trix som jag bl.a. förmedlade vidare via sportfiskekrönikor i lokal dagspress mellan Vänern och Vättern.

Till sidans topTillbakablick – Världens största gädda?

09 januari 2014 kl 13:43 av Björn Blomqvist

Källa: Expressen Fiskeligan 19 juli 1986 skriven av Göteborgaren Jan Olsson.

”Fehmi Varli, Södertälje, har tagit fem gäddor över 17 kg. Med den senaste och tyngsta på 26,57 kg sopar denne gäddkungarnas gäddkung rent i de flesta rekordtabeller. Fehmis gädda är fångad i vittnes närvaro och likaså vägd på kontrollerad våg i vittnes närvaro. Av allt att döma kommer den att bli godkänd som svensk rekordgädda.

– Jag tog gäddan i Ulvsundet i Järnafjärden (Södertälje) vid 15-tiden den 17 juni, berättar Fehmi. Här har jag tidigare fått stora gäddor när jag rott eller kastat med drag. Den här gäddan togs på ett 35 gr. självlysande UTÖ-drag när jag kastade.

Efter 50 kämpiga minuter hade jag fått gäddan nära båten och min fiskekompis kunde sätta huggkroken i den. För säkerhets skull bestämde vi oss för att knocka gäddan för gott innan den togs ombord. – Men knockoutslaget, som utdelades med ett gammalt stolsben när gäddan hängde halvvägs över relingen träffade inte rent. Gäddan gjorde ett väldigt kast, slet av linan och försvann i djupet med huggkrok och drag.

Fehmi berättar att kompisen och han höll sig kvar på slagfältet i hopp om att besten åter skulle dyka upp. Efter två timmars spanande och fiskande belönades kikandet och gäddan kunde död bordas. Gäddan överträffas nu gällande rekord svenska rekord på 22,5 kg, och aktuellt Europarekord (25,3 kg) från Tjeckoslovakien. Den tyngsta gäddan anmäld och godkänd som världsrekord är en USA-gädda på 20,92 kg. Fehmi har följdaktningen chans att bli tidernas rekordhållare”.


Fakta: År 1998 skrotades alla tidigare gamla svenska rekordgäddor. Experter konstaterade att en del storgäddor som under årens lopp fått högsta ranking ej sanningsenligt visat sig väga så mycket, eller fångats på det sätt som uppgivits. Sportfiskarnas storfiskregistrerare skrotade därför hela listan och förklarade gäddrekordet för vakant. Dock med minimivikt på 19 kilo för att registrera nytt rekord. Den sjunde april 1999, var Kumlabon Torben Larsson, båtledes och sökte gädda i norra delen av Vättern, söder om Askersund. Han lyckades fånga en 128 centimeter lång gädda på hela 19,34 kg. I skrivande stund (jan 2014) är detta gällande svenska rekordgäddan.

Till sidans topBoktipset – tre gäddböcker som förkovrar dig mellan huggen

07 januari 2014 kl 18:23 av Björn Blomqvist

Att fiska gädda i största allmänhet som specimenjägare eller i tävlingssammanhang är i dagsläget mycket populärt. Det fiskas och snackas/tävlas gädda som aldrig tidigare. På ”nätet” publiceras färska fångstrapporter, bilder och filmklipp i vad det verkar en aldrig sinande ström. Nyheter som oftast är påtagligt kortfattade, tyvärr. Helt visst finns där ett och annat fullödigt inlägg och så även filmat material av hög klass, exempelvis på Kanalgratis.se där kampen mellan fyra gäddfiskekändisar fördelade i två lag/båtar går loss under mottot Fly vs Jerk.

Digitala medier i all ära, men i sammanhanget ska inte på papper tryckta gäddböcker glömmas bort. Bilden här ovan visar i mitt tycke tre gäddböcker som ”alla” gäddfiskare borde läsa, åtminstone om man vill förkovra sig på djupet i ämnet gädda.

I boken Nu hugger gäddan (Settern 1999 o 2001) av Kjell Johansson och Christer Svensson får du veta bästa tidpunkten för när storgäddan hugger, dag, plats mm. Där avlivas också myter om när gäddan inte hugger, till exempel om det råkar vara fullmåne.

Boken Gäddfiskarens specialknep är författad av Leif ”Gäddprofessorn” Engström och gavs ut så tidigt som 1972 och sedan dess uppnått kultstatus bland initierade gäddfiskare. ”Gäddfiskarens specialknep” har som sagt dryga 40 år på nacken, men är trots mogen ålder fortfarande påtagligt aktuellt. Kapitlet ”Gäddan som fiskevårdsobjekt” är nu 2013/14 i sk. Gäddfabriks-tider ett exempel på detta . Kuriosa; visste du att Leif Engström fångat 208 gäddor tyngre än tio kilo styck? Toppfiskarna är två på prick 15 kg, sju över 15 kg, en på 16,8 kg och en på 17,5 kilo.

Boken  Pike The most in-depth book o pike fishing phenomenon som gavs ut i en första upplaga 1983 och har sedan dess tryckt i sjutton upplagor ytterligare, senast 2011. Ingresstexten skriver klart och konsist att merparten av fiskeböcker som getts ut är minst sagt sparmakade och innehåller sällan något revolutionerande. Denna bok däremot spelar i en helt annan liga än vad en ”vanlig” gäddbok gör. Citat; ”Most of the information in this book is not only new – but of breakthrough status”.