outdoor.se

Till sidans topHistoriskt – Blåfenad tonfisk fångad i svenska vatten

11 september 2017 kl 10:06 av Björn Blomqvist

Blåfenad tuna tonfisk stora boken om trolling jan olsson trolla tuna svenska vatten 9 september 2017

Göteborgaren Jan Olsson har sedan många år tillhört svensk sportfiskehistoria. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress samt bokform.

Den stora boken om trolling->av Jan ”Mr Trolling” Olsson gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har cirka ett kvartsekel år på nacken är den fortfarande aktuell. Exempelvis finns ett avsnitt som handlar om blåfenad tuna. Blåfenad tonfisk är en av Jans favoritfiskar sedan ungdomen (han är född 1936) och inte sällan har han berättat om sportfiske från gamla tider på svenskt vatten efter just blåfenad tuna. Tyvärr överfiskades dessa av yrkesfisket till snudd utrotningens brant. Att få skåda blåfenad tonfisk åter jaga i hemmavatten har för Jan och många med honom varit en dröm. Något som blev en verklighet för Jan lördagen den 9 september 2017 då han inviterats ombord på båten Pink Lady. Läs nedan och begrunda

Världsunikt storviltfiske pånyttfödd i svenska vatten

jan olsson tunafiske 9 september 2017 gropa västkusten sverige

Som gammal veteranfiskare fick jag i går uppleva; att ”nine-nine-dagen” år 2017 – på vattenvidden utanför bohuskusten – kommer att förbli en av livets stora minnesdagar. Det var en dag, då min sportfiskeexistens ”våldsamt”, på skilda vis, attackerades med massvis av oförglömliga intryck, både vad gäller naturupplevelse och fiskafänge.

Det främsta var att åter – som för ett halvsekel sedan – få se grandiosa blåfenstunor blotta hela sin storslagna skönhet i magnifika hopp. Lägg till detta ny-aspekten att jag – både på distans och nära håll – fick uppleva spöfångster av dem samt se de stora fiskarnas enorma styrkedemonstration och uthållighet i timslånga fighter.

Först ett direkt SUPERSTORT TACK till administratörer och koordinerare, WWF, Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och Sportfiskarna, att storviltfisket efter “alla fiskars konung” fått göra come back i Sverige. Ett fiske, som rätt förvaltat kan bli enormt samhällsgivande på många skilda vis. Vi hörde igår, erfarna internationella fiskmärkare, tala om ett monstruöst tunafiske här. Ett andra JÄTTESTORT TACK tack ska gå till sportfiskeeldsjälen Robban Hellberg i Björlanda, som samlat ihop ett skickligt och kunskapsmässigt rutinerat Fladenteam. Vb-red. hade, som observator, det stora nöjet att få vara med det glada sextettgänget ombord på Fladens sällsynt, välutrustade sportfiske-maskin ”Pink Lady”.

Kursen mot fiskeplatsen ”Gropa” i centrala Skagerack styrdes av Robban, som samstämmigt ombord berömdes för suveränt manövrerade av båten, inte minst under det mycket svåra skede då en jättetuna rör sig nära båten.

Det finns enormt mycket att berätta om ”nine-nine-dagen”. Följaktligen anledning att återkomma om denna storslagna, unika nypremiär gällande svenskt tunasportfiske. – Det som nu dessutom sker i V-regionen.

Kortfattat, så utgick vi från Björlanda. Där inledde vi med genomgång och roller i anslutning till själva tunafisket. Vid Paternosterskären drogs makrill upp till “Lady Pinks” betestank. Kurslade sedan, under konstant tunaspaning över vattenvidder, mot Gropa.

Några sjömil innan vår ankomst dit, tacklades upp för avancerad storviltfisketrolling, både via utriggare och djuprigg, med konstbeten. Det gav intet. Efter några timmar, skiftades fiskafänget till mete, då vi hörde på kom-radion att detta givit andra båtlag fisk, bl a välkända Team Tinca från Lidköping. SUPERSTORT GRATTIS!

blåfena tuna pink lady 9 september 2017 gropa

Fladenteamet ballongflötesmetade med levande makrill, på olika distans från de sex, förträffligt lätthanterliga Fladenutrustningarna. Konstant mäskade vi med styckad och hel mindre sill. Och det var efter uppskattningsvis 90 minuters flitigt ”chummande”, som det ristade till i det förliga spöet på babordsidan samt rullens tongångar, via snabb lintömning även fick teamet att gå upp i varv, utan tidigare motstycke ombord. Det var upptakten på en 2 tim. och 40 min. lång kamp med massvis av ge och ta från fisk och fiskare, både hundratals meter från och under “Pink Lady”.  Några gånger hade killarna, som varvades vid i spökampen, tunan nära ytan ett 50-tal meter från båten innan den åter dök. En gång såg vi dess fena (bild överst) blixtsnabbt skära i ytan. Jag slängde upp kameran mot fenan – utan objektivfokus för ögat på den – dock i hopp om att något skulle fastna. Det blev fena-turligt som i bild. (se bilden ovan)

Då och då kunde vi ekolodet, på vilket djup tunan simmade. Och när “the bitter end” närmade sig var fisken ett tiotal meter under båten. Vi kunde dock inte skönja jättefisken. Vad som sedan hände i ett spölyft var; att spöet oväntat befriades från fisktyngden. Strax ovanför kroken konstaterades – när linan tagits hem – att monolinan gått av, sönderskavd av fiskens vassa tanduppsättning under den långa kampen.
”The bitter end” var ett faktum för våran del, men förhoppningsvis “happy end” för tunan. /Jan Olsson

Läs mer på Vänerblänket->

”1964 spöfångades det senast en blåfenad tonfisk i Sverige, säger Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna. Nu hoppas han och andra forskare göra det igen. Vi följde med märkarbåten Linda på uppdraget att märka tonfisk”.  Läs artikel Göteborgsposten första spöfångade tonfisken på femtio år->

Till sidans topRopen skalla, laxasus till alla!

21 april 2017 kl 12:19 av Björn Blomqvist

laxtrolling vänern laxfiske lax öring trollingfiske trollingbåt outdoor björn blomqvist

Dagens lax- och öringfångster i Vänern är avsevärt sämre i numerär än de var i slutet av 1990-talet och i början av millenniet. Kalla fångstfakta hämtade från Kinnekulleträffen 25 åriga historia visar tydligt att fångsterna var bättre förr. Inom tävlingsfisket är det antalet (max sex fiskar team och dag) fiskar på vågen som räknas och visar om fångsterna varit bra eller dåliga.

Tillbakablick Kinnekulleträffen 2016.
Totalt vägdes det in de tre tävlingsdagarna 126 lax/öringar (520 kg) med medelvikt 4,13 kilo. 85 båtlag deltog, vilket i snitt gör något över en invägd fisk/team på tre tävlingsdagar. Team Anka från Axvall toppade tillställningen och trollade hem segern via sex blankfiskar. Fredagen gick de bom. Lördagen vägde Ankorna in fyra (17,39 kg totalt) fiskar och vips var teamet att räkna med. Söndagen (h)ankade de upp två firrar med medelvikt 5,13 kilo och segern var ett faktum. Givande fiskeplats var i närheten av Pålgrund och metoden var deadbait, alltså löja. Väderleksläget under tävlingsdagarna var inte det bästa, vilket med största sannolikhet inverkade menligt på fiskens bitvillighet. Färdigheterna att trolla saknas inte bland deltagarna. Nej, dagens båtsportfiskare är allt annat än amatörer. Det är de yttre förhållandena i kombination med fisktillgången som är de avgörande faktorerna om fångsterna ska bli goda eller inte. Vänerlaxfisket baseras fullt ut på utsättningar av odlad lax och öring. Utsättningstalen av tvåårig smolt har minskat drastiskt under senare år i jämförelse med hur det var för några decennier sedan.

Tillbakablick Kinnekulleträffen 1998
Kinnekulleträffen 1998 vägde 83 team in fisk. Totalt registrerades 698 laxfiskar (medelvikt 4,35 kg) med totalvikten 3039 kilo. Team Big Catch vann tävlingen med 17 laxar om totalt 99,84 kilo. Fångsterna var otroligt bra. Rent ut sagt det bästa per deltagande fiskare i Kinnekulleträffens historia. Fisket var så pass bra att somliga tyckte att det fångades för mycket fisk och att man borde skämmas.! Fundera över följande. Det var cirka 200 deltagare som fiskade i tre dagar för att fånga knappt 700 fiskar. Det är inte mycket mer än en fisk per man och dag i genomsnitt. Det är en anständig utdelning. För visst skall väl en sportfiskare som vistas en hel dag på sjön kunna få ta en lax med sig hem utan att behöva skämmas?

fisk smolt tvåårig sättfisk vänern lax öring

Ropen skalla, laxasus till alla!
Trots att Vänerlaxfisket inte uppvisar samma goda fångster av odlad fisk som förr fortsätter ändå båtsportfiskare att kämpa vidare. Antar att nya generationer(även gamla!) trollare anpassar förväntningarna efter dagens verklighet (minskade utsättningar) och inte efter hur det borde vara. Det i laxfiskekretsar omtalade laxasusen grundas numera oftast på rykten att fisket är på gång och inte på faktiskt landade fiskar. Det räcker med att något enstaka team fångar full balja och berättar om detta på sociala medier är laxasuset ett faktum. Många tycker att detta är ett bra fiske, eftersom deras uppfattning av ett normalt trollingpass på Vänern grundas på senare års fångster och inte på hur det var för 15-20 år sedan. På den tiden duggade huggen hyggligt tätt även för nybörjaren. Därmed inte skrivet att dagens Vänerlaxfiske gått till botten. Nej, väljer man att Vänertrolla då chanserna är optimala finns fortfarande möjligheten till att få en och annan lax på kroken. Ekvationen är enkel till ett numerärt bättre fiske. Desto fler tvåårig smolt av bästa kvalité som sätts ut i sjön ger ökade återfångster. Ropen skalla, laxasus till alla.

smolt frisk fisk vänern sättfisk lax öring

Till sidans topDroppen som får fiskkorgen att rinna över fyller 50!

14 april 2017 kl 15:16 av Björn Blomqvist

Droppen spinnare nyhet 1967 Napp och Nytt Abu Svängsta fiska ul ultralätt spinnfiske outdoor björn Blomqvist

Droppen var en framträdande betesnyhet i Napp och Nytt 1967. I år 2017 är det 50 år sedan den droppformade spinnaren som får fiskkorgen att rinna över lanserades. Det var inte enbart fiskkorgen som svämmade över med droppar på den tiden, vilket kan förstås av bilden här ovan. ABU Svängsta var bevisligen tidigt ute att strategiskt varumärkesbygga och så att säga fylla på med Droppar Made in Sweden till fiske och fest.

Försommaren 1967 knöt undertecknad fast en tvågrams Droppen med kopparsked i linändan för första gången. Premiärkastet gjordes i lillbäcken som på den tiden hade ett rikligt bestånd med bäcköring. Med korta, precisa kast uppström fiskades sträckan av. Önskan att få yster prickfisk på tråden var påtaglig. Vid kast uppströms är det ett måste att spinnarskeden roterar mycket lätt vid vattenkänning. Att fiska hem en spinnare i sakta fart medströms visar tydligt om den håller måttet eller inte. En spinnare av bästa sort snurrar skeden lockande även vid långsam intagning. Droppen spann så fint och fick bäckens småöringar att gå till attack. Från den dagen är Droppen 2 gram min favoritspinnare fiskad på ultralätt utrustning. 1967 salufördes Droppen i fyra olika vikter/storlekar. Bild på de fyra 50 år gamla originaldropparna (2 gr, 3 gr, 5 gr, 7 gr) kan ses nedan. De har legat undanstoppade i min dragask i många år, tills nu.

Spinnare Droppen 2 gram 3 gram 5 gram 7 gram år 1967 högertrafik ABU Svängsta ultralätt fiske fiska ul bäcköring outdoor Björn Blomqvist abborre

Ultralätt fiske
En äkta UL-utrustning består vanligtvis av ett 4,5-6 fot kort spö byggt på tunn klinga som bär låga kastvikter upp till 8 gram. Spö och rulle bör tillsammans helst inte väga mer än 200 gram för att klassas som ultralätt. Rullens trumma ska vara fylld med tunn lina i diameter 0,06-0,18 mm. Förr i tiden var nylonlinor allenarådande, men numera finns också fluorcarbon-, stum- och nanolinor att välja mellan. Ta reven som känns bäst, huvudsaken att linan är tunn. Till ultralätt sötvattenfiske kan betesvikten vara lätt som ett gruskorn till maximalt 8 gram.

fiska ul ultralätt bäcköring abborre regnbåge spinnare vobbler skeddrag fluga outdoor Björn Blomqvist

I tidningen Sportfiskaren årgång 1960 publicerades en artikel med rubriken ”Ultralätt haspel” av Bertil Högbom där han ansåg att det var motiverat att ge en kort presentation av de ”rätta” redskapen plus några tänkvärda funderingar i sammanhanget.

Citat: ”det är inget fel med lätta grejor om de kommer i rätta händer och jag hoppas att dessa rader inte leder till att UL-fiskare går på jakt efter skrytfiskar, vi har ju som sagt många vatten med fisk av garanterat anspråkslösa mått. Och så får man hoppas att så småningom få se ett bra urval av UL-beten med om möjligt enkelkrok, eller högst en trekrok, helst utan hullingar”.

Till sidans topVild regnbåge leker om våren

10 april 2017 kl 15:39 av Björn Blomqvist

1 vild regnbåge i sverige regnbågslek regnbågsöring outdoor Björn Blomqvist
Vild regnbåge född i liten bäck med kristallklart vatten.

Det är vår och den lilla bäcken forsar fram över grund grusbotten. Två regnbågar, en hona och en hane har tagit plats över en grusbank för lek. Med bestämda stjärtviftningar mot botten täcker honfisken den i lekgropen nyss befruktade rommen med grus. Proceduren upprepas gång efter annan.

Historisk tillbakablick regnbåge
I slutet av 1800-talet via bruksägaren och sportfiskaren Conrad Hammarströms försorg kom den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning i den jämtländska fiskodlingen Äggfors. I början av 1900-talet hade ”svensk” regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten. Till en början antogs att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska kvickt konstaterades att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde i sällsynta undantagsfall. Däremot att driva fram regnbåge i odling till matfisk var den ypperlig.

Put & Take i Sverige
I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och gjorde slut på småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. Vips var det svenska put-and-take-fisket fött. (att använda rotenon är numera förbjudet) Regnbågen har i dagsläget en mycket framträdande plats som sportfisk samt påtaglig inkomstkälla för redskapsbranschen plus genererar miljoner i fiskekortsintäkter.

Undertecknad mötte regnbågen för första gången i mitten av 1960-talet. På den tiden var informativa artiklar som handlade om regnbåge en bristvara. Genombrottet kom i Fiskefrämjandets årsbok 1968 där Regnbågen hade utsetts till det årets märkesfisk.

3 vild regnbåge i sverige regnbågslek regnbågsöring outdoor Björn Blomqvis

I en rad artiklar skildrades regnbågen både som biologisk företeelse och sportfisk. Professor Gunnar Svärdsson, förmodligen vår främste kännare av regnbåge på svensk botten, var en av författarna. På ett tjugotal tätt skrivna sidor beskrev herr Svärdsson livfullt regnbågens liv och leverne.

Självreproducerande svensk regnbåge
2 vild regnbåge i sverige regnbågslek regnbågsöring outdoor Björn Blomqvis

Avsnittet som handlade om självreproducerande svenska bestånd lästes med stor behållning. Svärdsson berättade att regnbågen har stora svårigheter att bilda självreproducerande bestånd i Sverige. Men, att det trots allt hade förekommit reproduktion vid några enstaka tillfällen. ”Ett sådant lyckat vilt regnbågsvatten är Dammbäcken som rinner fram i närheten av Hedemora. Regnbågarna kom lösa i Dammbäcken år 1927 och har sedan dess levt kvar där, utan några som helst utsättningar. Genom fiskmästare Halvarssons försorg insamlades på 1960-talet även en del rom från de 150-200 gram lätta regnbågarna i Dammbäcken. Rommen kläcktes fram vid Kälarnes fiskodling i Jämtland. De vilda fiskarna visade sig dock växa betydligt sämre än den starkt inavlade vanliga regnbågen. Det oaktat har regnbågen från Dammbäcken sitt stora intresse och värde som avelsmaterial. Den lilla bäcken bjuder säkerligen på ovanligt gynnsamma förhållanden, bland annat tycks öring och gädda saknas, men att det är svårt att undgå intrycket att viss ärftligt underlag för överlevnad i fritt vatten måste ha funnits, av en slump, hos de ursprungliga fiskarna 1927 och att sedan dessa anlag oupphörligt stärkts under 40 års naturligt urval”.

Vilda regnbågar i Skaraborgska vatten
4 vild regnbåge i sverige regnbågslek regnbågsöring outdoor Björn Blomqvis

Målet att hitta ett eget vildvatten med regnbåge började. Antog att min hembygd i Skaraborg var en bra plats för vild regnbåge. Hade läst att regnbågen trivs i kalkhaltigt strömmande vatten. I Skaraborg finns det ett flertal sådana vatten, och historiskt sett hade det sedan femtiotalet pytsats ut tonvis med regnbåge i regionens vatten. Exempelvis hade det vräkts ut åtskilligt med regnbåge i innanhavet Vättern. Regnbågsreproduktion i en del bäckar kring Vättern, där utsatta regnbågar vandrat upp för lek hade konstaterats.

I början av 1980-talet, efter många års letande fick jag äntligen nys på vild regnbåge. Regnbågarna huserade i ett av källflödena tillhörande ån Tidans vattensystem i en gammal kvarndamm med kristallklart vatten. En bäck flödade igenom dammen. I slutet av 1970-talet hade ett fåtal vuxna kilotunga odlade regnbågar släppts ut i dammen. Redan våren därpå hade kvarnägaren lagt märke till hur regnbågarna lämnade dammen och simmade upp i bäcken och plaskade! Han förstod inte alls varför de gjorde detta. Inte förrän en ung grabb några år senare i inloppet till dammen metade upp några små regnbågar hajade ägaren vad som måste ha hänt. Regnbågarna hade lekt! Några små ”bågar” hade inte släppts ut. Bevisligen måste fisken ha reproducerat sig av egen kraft.

Försökte få ett hum om varför regnbågen lyckades reproducera sig på denna i människors ögon oansenliga plats. Inledde med att ta vattenprover som analyserades på laboratorium. Vattnet visade sig vara basiskt med ett ph-värde över åtta. Inga gifter hittades, åtminstone inte vid provtillfällena. Vattnet håller ett högt ph-värde. Detta gäller även om våren då många andra vattendrag ”normalt” brukar drabbas av så kallad surchock. Orsaken till bäckens alltid höga ph-värde härleds till dess källflöden från bergrund av kalkstens-skiffer. Ytterligare att vattentemperaturen i bäcken är jämt, sommar som vinter. Kallt bergsvatten. I värsta värmeböljan sommartid händer det att vattentemperaturen sticker iväg upp till elva grader! Bara i sällsynta vinterkalla fall fryser den lilla dammens vattenspegel till is.

Nedströms kvarndammen finns ett bestånd av bäcköring sedan urminnes tider. Men, i själva kvarndammen och i bäcken uppströms dammen finns endast förvildad regnbåge. Efter att de kilotunga ”originalregnbågarna” dog ut för i runda tal 40 år sedan har avkomman klarat sig själva utan mänsklig inblandning, typ påspädning av nya fiskar. Förutsättningarna för lyckad lek på denna plats 1. Basiskt vatten. 2. Jämn vattentemperatur året om. 3: Damm och bäck är i avsaknad av konkurrerande fiskarter.

Tufft liv
De vilda bågarna har fört ett hårt liv genom åren. Snustorra sommardagar har bevattningspumpar länsat bäcken på sitt mesta vatten. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att en närbelägen bondgårds urinbrunn svämmat över och urin runnit ner i dammen. Under en period klampade kor omkring på regnbågarnas lekbäddar. Leksträckan är cirka 50 meter kort med några få markerade lekplatser. Kvarndammen där populationen av regnbågar i olika åldras samsas är ungefär 30 x 50 meter med ett maxdjup på halvannan meter. Ett litet vatten är lika med småvuxen fisk. De vilda regnbågarna blir därför sällan tyngre än halvkilot. Trots sin ringa storlek blir de könsmogna och för arten vidare. Leken sker i månadsskiftet i början av april vid en vattentemperatur 6-8 grader. Dess lekvanor överensstämmer med öringens, men med den uppenbara skillnaden att regnbågen är vårlekande.

5 vild regnbåge i sverige regnbågslek regnbågsöring outdoor Björn Blomqvis

Världsrekord regnbåge 21,75 kg
Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen, en 14,16 kilos fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 på spinnmete agnad med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Till sidans topVänerblänkets superdrag spinner vidare

26 mars 2017 kl 12:38 av Björn Blomqvist

Vänerblänket vänerns sportfiskeförening VSF informatör jan olsson

Vänerblänket är på hugget igen efter en tids driftstopp. Redaktör Jan Olsson fortsätter som vanligt att i ord och bild informera läsekretsen under rubriken SUPERDRAGET-> om stort och smått mestadels hämtat från V-regionens fiskevärld.

Det var i slutet av 1980-talet som Vänerns Sportfiskeförening beslutade att via Jan Olssons vassa penna regelbundet producera ett infoblad (Wänerblänket) till dess medlemmar och andra intressenter.

Sedan 1996 har Vänerblänket funnits tillgänglig på internet. Det var få som var uppkopplade på den tiden. Som en övergång till nätfiske fullt ut producerades pappersbladen parallellt med cyberupplagan under några år.

VSF avvecklas!
VSF-årsmöte den 11 mars i Mariestad ändade med att klubben befinner sig nu i ett avvecklingsår. Detta då inget intresse från nuvarande VSF-medlemmar finns att tillvarata och via styrelsearbete utveckla den uppbyggnad av det specifika sportfiske, som klubben för ca 30 år sedan var initiativtagare till och som blivit förebild på många håll. Vänerblänket med Jan Olsson bakom tangenterna spinner dock vidare