Tre ”åttor” toppvikterna på 2010 års utsättning av märkt Vänerlax

Fritt fram för egna funderingar gällande fångststatistik som härrör från 1 000 märkta smolt av Gullspångslax som sattes ut vid Gaperhult, Vänern den 11 maj 2010. 25 av laxarna har i dagsläget återfångats och bokförts, alltså ett återfångsttal på 2,5 procent, vilket faktiskt är ett högt sådant när det gäller märkt fisk. Tre i topp är sk. åttor och fyran vägde 7,2 kilo och släpfiskades fast vid Vänersnäs den 22 maj 2013.

2013-01-05 fångades på trolling Norr Mittledaren, Dalbosjön en 90 cm lång Vänernlax med vikt 8 kilo

2013-01-13 fångades på trolling Jeppegrund, Dalbosjön en 88-centimetare, modell blanklax på prick 8050 gram

2013-11-14 fångades på trolling (djuprigg 9 m o Tomic TT 530) vid Djupskär, Dalbosjön en 87 cm grann 8-kilos Gullspångare.

(Medellängden på de tvååriga smålaxarna var vid utsättningstillfället den 11 maj 2010 cirka 210 mm – Ynglen hade kläckts våren 2008. Medellivslängden på en lax ligger någonstans runt sex år)

I samband med utsättning av smålaxar märks ett antal med Carlinbricka alt. Floytag. Vitsen med att ”tagga” fisk är att framtida återfångster ska visa laxens tillväxt och i viss mån även om utsättningen varit lyckad eller ej. Märkning av fisk är en ganska trubbigt metod att få fram pålitliga fakta. Inte att förglömma – för att märka fisk måste ett ingrepp göras. Det inte alls ovanligt att laxar som märkts uppvisar fula sår vid återfångst. Citat; ”SLU under notering – såret där märket satt var inte fint. Såg köttigt och infekterat ut”.

Ger fisk som märkts med Floytag bättre återfångster än Carlin? Undersökningar från USA visar att merparten av småfisken som märkts med Floytag ofta tappar taggen. Tapptalen påstås var så höga som 60 procent! Cirkapriset för märkning och registrering av en återfångad Vänerlax med Floytag ligger på upp emot 300 kr.

Även om märkena sitter fast på fisken måste myndigheterna dessutom förlita sig på att fångstmannen/kvinnan rapporterar sin fångst av märkt fisk. Oavsett vad man tycker om märkningsförsök finns rön att hämta från dessa.

Utsättningstalen och var sättfisken sätts ut påverkar trollarnas återfångster i Vänern

Lax- och öringfisket i Vänern baseras på årliga utsättningar. Sättfiskarna sätts ut i Vänern och i Klarälven. Utsättningssiffrorna visar tydligt att merparten av småfiskarna spolas ut i Klarälven och inte i Vänern. Ska trollingfisket (gäller även nätfiske) premieras med mesta möjliga återfångster är det utsättningar i Vänern som gäller.

Utsättningarna i Vänern stoppas!
Merparten av Fortums kompensationsutsättning (cirka 175 000 st/år) sker i Klarälven. Småfiskar som efter utsättningen löper ”gatlopp” bland rovfiskar och svultna fåglar för att nå ut i Vänern. Vad Sportfishing News erfar kommer Fortum av myndigheterna anbefallas att framledes endast sätta Fortumfiskar i Klarälven. 2013 satte Fortum ut 18 752 sättfiskar (Gullspångsöring) direkt i sjön, vilket skedde vid Gaperhult.

76 387 sättfiskar 2013
Totalt sattes det ut 76 387 sättfiskar lax/öring i Vänern (notera i Vänern) 2013. 57 635 av dessa bekostades (ca. 1,2 miljoner kronor) av Laxfond Vänern samt via insamlingar, typ Silverlaxen, Trollingklubbar m.fl. Exempelvis att Sävenfors Fiskodling bidrog med fler än 1 000 smolt.

Goda återfångster 2014?
Bilden (staplarna) ovan visar utsättningstalen gjorda i Vänern åren 2001-2013. Utsättningstalen 2011/12 är de mest intressanta för fisket i närtid. De goda fångsterna höst/vinter 2013 har sin upprinnelse från den ca. 80 000 ”hyggliga” utsättningen 2011. (med beräknad tio procents återfångst = 8 000 lax/öring) I år kommer sättfiskarna från 2012 så smått börja ingå i fångsterna och kunna klubbas. Återfångsterna 2014/15 kommer med största sannolikhet bli goda, speciellt med fiskar i spannet 60-75 cm.

Nätad lax 21 kr/kg
Till pluskontot för goda återfångster kan läggas att yrkesfisket senaste tiden minskat ansträngningarna att nätledes snärja lax. Minskad lönsamhet på försåld lax är främsta orsaken. Senaste prisnotering på lax (17 januari 2014) hämtad från Göteborgs Fiskauktion var låga 21 kr/kilo + moms o avgifter.

Miljoner kronor årligen
Hur massiva framtida utsättningarna kommer bli ute i Vänern hänger samman med hur bidragsvilliga de fiskande (läs trollare) kommer vara samt om Laxfond Vänerns upphandlingar fortgår. Någonstans runt 1,5 miljoner kr/år (notera årligen) är vad som behövs till det sk. smoltkontot för att återfångsterna ska vara ungefär som de varit senaste halvåret.

Dekal = Symboliskt Fiskekort
På sociala nätsidor debatteras/tycks/tänks det titt som tätt i laxfiskefrågor. Understundom har förslaget att en statlig ”fiskelicens/fiskekort” gällande Vänern bör införas väckts. Ja, då skulle bidragsviljan (tvånget rättare sagt) rusa i höjden! Verkligheten är att det redan nu finns möjlighet att bidra med medel till smolt. Det finns faktiskt sjukligt hårt, ideellt arbetande människor och klubbverksamhet runt innanhavet som mot insättning av ett antal kronor på ”smoltkontot” i retur får en klisterdekal (FISKEKORT) som tack. Ett synligt bevis på att de bidragit till nya sättfiskar.


 

Trollingtävlingar – närande eller tärande?

Lördagen den 11 januari avgjordes trollingträffen Jullaxen med utgång Baggerud, Vänern. 24 båtlag deltog. Efter avslutad fiskefajt redovisade 15 team föredömligt sin fångstfakta. Siffror som Peter Belin, Sportfiskarna sedan sammanställt. Bilden ovan visar några intressanta fångstsiffror som att 97 blankfiskar fick smaka vasst stål tävlingsdagen. 43 laxar och 2 öringar över minimåttet 60 cm klubbades och ilandfördes av rapporterande 15 team. Vänernfiskets ”Bag limit” är max tre klubbade lax/öring (60 cm och klippt fettfena) per fiskare/dag.

Enligt uppgift genererade Jullaxen 4 400 kronor via anmälningsavgift till inköp av sättfisk. En gest som tydligt visar att de finns fiskare/arrangör som i någon mån önskar kompensera uttagen av tävlingsfisk. Under senare år har engagerade fiskare/guider/klubbar m.fl. med liv och lust sökt ragga pengar till sättfisk. En välfylld smoltkassa är ett måste för att säkra framtida utsättningar, helst fulltaliga sådana. Ju fler sättfiskar som sätts direkt i sjön, desto bättre återfångster.

Jullaxen – närande eller tärande?
En sättfisk kostar cirka 20 kronor styck. Summan 4 400 kronor som Jullaxen inbringade räcker till inköp av i runda slängar 220 smolt. Återfångsterna av märkt fisk i Vänern (officiella siffror) har under årens lopp varit någon enda ynka procent!!! Med nämnda återfångsttal som mall kommer i så fall 220 sättfiskar ge som mest ett ”sexpack” alternativt ”full balja” godkända laxfiskar åter . Däremot om man räknar med återfångsttal på mer realistiska 10 procent kommer 220 sättfiskar generera 22 laxar över minmåttet 60 cm åter.

Med det optimistiska tio-procent-tänket krävs för att kompensera uttaget av en godkänd lax minst att 200 kronor går tillbaka till sättfisk. Jullaxens 15 team av 24 deltagande/anmälda som valde att rapportera klubbade tillsammans 45 blankfiskar. För att kompensera uttaget av 45 laxfiskar behövs det 9 000 kronor till sättfisk. Jullaxen, närande eller acceptabelt tärande?

Laxcup Vättern – närande eller tärande?
Laxcup Vättern 2013 deltog 24 båtlag. Två tävlingsdagar gav sammantaget 29 laxar med medelvikt 3,87 kg på vågen. För att fullt ut kompensera kostnaden för uttaget av ilandförd fångst måste som lägst 6 000 kronor gå till sättfisk. När tävlingsledare Sten-Gunnar Stéenson med Vänerns Sportfiskeförening i ryggen summerade överskottet från Laxcup Vättern 2013 landade det på 31 500 kronor som skänktes till MLiV för inköp av sättfisk. Nämnda summa kommer i bästa fall täcka kostnaden för cirka 1500 sättfiskar, vilket i förlängningen kommer ge runt 150 godkända laxar åter. Närande eller tärande? Fritt fram för funderingar.

För att nätt och jämt vara en närande lax-trollare/landfiskare bör man för varje lax som klubbas kompensera med som lägst 200 kr till sättfisk för att inte vara en tärande laxfångare. Kvalitén (goda återfångster) rörande framtida laxfångster i Vättern och Vänern finns förenklat uttryckt i de fiskandes plånböcker.

¤Trolling är ett internationellt vedertaget uttryck för släpfiske från båt med sportfiskeredskap och kan grovt sett jämföras med gamla tiders dragrodd med linvinda alternativt fast lod- och utterfiske. Vid trollingfiske fångas dock fisken alltid via rulle, spö, lina och bete, alltså på sportfiskeredskap. De spöfiskare som ännu inte ”hajat” begreppet trollingfiske brukar ibland slarvigt kasta ur sig att metoden kan liknas vid ett osportsligt och effektivt maskinfiske! Helt visst är mycket inom trollingen ett prylintensivt fiske, däremot absolut inte osportsligt och definitivt inte effektivare än andra fiskemetoder. Släpfiske från båt innebär däremot att man når fiskar och områden som den vanlige strandfiskaren sällan eller aldrig kommer åt. Det är där som trollingfisket skiljer sig som mest från andra sportfiskegrenar.

Tillbakablick – så gick det till då världsrekordlaxen fångades i Vättern

En insjölax med vikten 20,4 kilo är på gränsen till det osannolika. Men det vägde laxen som eksjöbon Dennis Gustavsson fångade söndagen den 21 december 1997 från klipporna vid Öninge på Vätterns östra strand. Vätternlaxen, en gullspångslax. En fantastisk fisk som balanserar på gränsen till insjölaxens maximum-vikt. Dess motsvarighet i Östersjön skulle vara en laxbjässe på cirka 40 kilo. Den bevisligen tidigare tyngsta gullspångslaxen (19,6 kg) nätfångades veckan före jul 1990 inte långt från den plats där Dennis fångade sin 20,4 kilos lax.

Det finns tre registrerade trollingfångade gullspångslaxar från Vättern vägandes över 17 kilo. De registrerades till 17,65 kg, 17,2 kg och 17,18 kg och var 5-6 år gamla, samt fångades vid trollingfiske vintern 1990-91 i vattnen utanför Granvik i nordvästra delen av Vättern. Gullspångslaxen är inte en ursprunglig art i Vättern. Den har årligen satts ut i sjön sedan i början av 1970-talet som kompensationsfisk för de enorma jätteöringar som i folkmun kallades för Vätternlax och som en gång lekte i Motala ström, innan kraftverksbygget där år 1918 tog död på stammen.

Laxen vakade bara cirka 30 meter från land vid Öninge i Vättern, Östergötland, berättar 24-årige Dennis Gustavsson från Eksjö, som söndagen den 21 december 1997 med insjölax på 20,4 kilo skrev in sig med stora bokstäver i sportfiskehistorien. Bottendjupet där är cirka 30 meter, säger Dennis som förtäljer att han dykt i området och med bestämdhet vet att där finns både järnskrot på botten och grottor i undervattensbergväggen.

”Jag svepte ut mitt tackel med mitt kraftiga Berkley 11 fots spö. På spöt satt en Calcutta 400 multirulle laddad med 0,28 millimeter Berkley nylonlina. Samma grovlek hade jag på min två meter korta tafs, den mellan kastdobben (målad svart) och min hemmaknutna lilla tubfluga. Flugan är bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår och några grönt glänsande strån med flash. En vass äkta tubtrekrok i storlek fyra satt i dess ände.

Laxen högg direkt vid nedslaget, så jag behövde inte i vanlig ordning veva hem flugan sakta samt då och då göra stopp, fortsätter Dennis. Fisken drog snabbt mycket lina av spolen men dök aldrig, utan simmade fram ganska ytligt. När jag och min bror, för första gången fick en skymt av laxen gissade vi på åtta kilo. Andra fiskare samlades på klipporna runtomkring och följde kampen på nära håll. Jag var orolig när laxen kom nära land, dels att den skulle sticka mot botten, dels att pressen på fisken då skulle vara för stor och linan brista. Det var nämligen issörja i spööglorna (-2 grader i luften), vilket gjorde det svårt att bedöma rätt bromsläge på rullen under fighten”.

Dramatiken blev störst när laxen skulle håvas och håvgarnet brast. Snabbt fick Dennis bror tag på laxen och kunde dra upp den på klipporna, där tubflugan då lossade ur fiskkäften. Rekordlaxen kontrollvägdes på Robin Hood i Motala. Livsmedelsaffären Robin Hood blev så att säga en ”räddare i nöden” då butiken hade en godkänd våg som klarade vikter tyngre än 20 kilo. Exakt vikt 20,4 kilo, längd 110 centimeter och omkrets 79 centimeter. Stjärtfenan var 31 centimeter hög och laxens stjärtspole var 25,5 centimeter i omkrets.
Text & foto Jan Olsson o Björn Blomqvist

Pelle K. knep 18,2-kilos Östersjölax

Den i trollingkretsar aktade Pelle Karlsson hade häromdagen nöjet att inleda fiskeåret 2014 med att fånga en odlad 18,2-kilos jättelax med längden 121 cm. En fajter som enligt fångstmannen tullade rullen på 200 meter lina vid första utraset… (Pelle Karlsson, Martin Sethman, David Johansson och Anders Jakobsson blev bästa båt i Trolling Master Bornholm, Danmark 2012)

Hur stor kan en Atlantlax bli?
Följande rader är författade av Göteborgaren Jan Olsson och saxade från www.vanerblanket.se

”Atlantlaxar på närmare 50 kg finns säkerligen, men har aldrig kunnat bevisas. Förre Mörrumsåchefen Curt Johansson redovisar i sin faktaspäckade och informativa bok “Mörrumslaxar – förr och nu” atlantiska storlaxar han hört berättas om. I topp tronar en svensk Faxålax på 46 kg.

En jättelik atlantlax från Östersjön finns monterad på Sportfiskarnas kansli (Sjölyckan) i Göteborg. Den fångades i nät utanför Åstön/Sundsvall år 1992 samt vägde rensad 34 kg. Tidig morgon 4 april 1992 fångades i Pukaviksbukten i drivgarn en 36,2-kilos gigantisk blanklax som mätte 132 cm. Jättelaxen finns bevarad som avgjutning och kan bl.a. beskådas på bild sidan 247 i boken ”Mörrumslaxar – förr och nu.

Som IGFA-världsrekord för atlantlax finns Henrik Henriksens lax från Tana älv och år 1928 registrerad, Vikt 35,89 kg. Curt J. anger i sin bok att en lax om ca 37 kg ska ha fångats under dragrodd och med handredskap i Indalsälven troligen år 1933. Den tyngsta spöfångade laxen i Östersjön ska ha vägt 30,4 kg samt metades utanför polska kusten från en provborrningsrigg år 1999. Den har illustrerats med fångstman i polska tidningar. Aktuellt svenskt sportfiskerekord lyder på 28,72 kg. Den drogs på Laxgrund nordväst Hanö år 1992″.