BJ:s tackel – skonsamt mot småfisk och kroksäkert till de stora laxarna

Det var i slutet av 1990-talet som släpfiske med tacklade betesfiskar började få laxfiskefäste i Vättern och Vänern. Upprinnelsen till att metoden spreds bland svenska V-sjö-trollare härleds till några finska team som semesterfiskade med utgång Granvik, Vättern. Hemmafiskarna var inte nödbedda att ta till sig av den ”nya” fiskemetoden, speciellt inte efter att ha kollat in de blåvita grabbarnas välfyllda laxbaljor. Granna blankfiskar som alla hade gått bet på död betesfisk. Vi som var med på den tiden kommer ihåg hur det kvällstid i Granviks hamn ömsom på finska, svenska och knackig engelska beskrevs hur ett bra kroktackel skulle knytas, vilka skallar som var bäst osv. Resten är som det så vackert heter, historia. Och i dagsläget finns det förmodligen inte en enda svensk trollare som inte hört talas om hur släpfiske med död betesfisk går till. På den tiden och även i dagsläget är ett tvåkrokstackel, knuten på en 4:a och en 6:a trekrok ett standardtackel till Vänerfisket. I Vättern är flerkrokstackel sedan några år förbjudet och där gäller numera en krok, oavsett vilket bete som används. Tipset som följer gäller således ej i Vättern.

Ett tvåkrokstackel (exempelvis en 4:a och en 6:a trekrok) fäster över lag ruggigt bra, vilket är eftersträvandsvärt om blankfisken är en godkänd sådan och får behållas. Däremot om laxen eller öringen inte uppnått minimåttet 60 cm och/eller har intakt fettfena och skyndsamt måste släppas åter är de bergfasta krokningsegenskaperna inte lika eftersträvansvärda. Vet av egen erfarenhet att tackel knutet med dubbla trekrokar sargar fisk där det ibland händer att den bakre kroken fastnar i något av fiskens ögon. Man behöver inte vara något större snille för att förstå att en illa krokad fisk har minimal chans att överleva efter återutsättning. För att miniminera krokskador och lidande bör man därför använda ”humanare” krokuppsättningar för att så att säga spara fisk.

Det finns ett kroktackel som någorlunda uppfyller önskade ”humana” egenskaper, nämligen BJ-tacklet. Karlsborgsbon Björn Jansson är dess upphovsman. Vid en första anblick ser kombinationen trekrok/enkelkrok inte mycket ut för trollingfiskevärlden, vilket upphovsmannen fått höra åtskilliga gånger under årens lopp. Till och med hans fiskekompisar i Team Noll Koll var inledningsvis ytterst skeptiska och vägrade därför helt frankt att över huvud taget befatta sig med Janssons krokar. Men i dagsläget är tonläget ett helt annat då de noterat fördelarna med tacklet. Det har nu gått så långt att till och med några av Sveriges mest kända fiskeguider kör med BJ-tacklet.

Det är cirka tiotalet år sedan som herr Jansson knåpade samman ett BJ-tackel för första gången. Inledningsvis knöts det upp på nylonlina, men provfisken visade att nylonet inte var styvt nog för att hindra att enkelkroken snurrade fast i betesfisken. Det fick bli vajer istället, vilket gav önskad styrsel åt enkelkroken. Efter att ha testat skilda fabrikat och storlekar av krokar föll det slutliga valet på VMC trekrok 8540 BN stl.4 och enkelkrok Owner 5111 stl.2/0 Cutting point. Varför det? Jo, nämnda VMC-krok har bra skärpa, tunt gods och ett krokgap som passar till löjor med längder 10-14 cm (det fiskas mestadels med löjor i Vänern) utan att spetsen sticker ut på andra sidan av betesfisken. Enkelkroken stl.2/0 och vässad som Cutting Point gör anrättningen fulländad och ger ett grymt bett i fiskens mun. Finessen med att ha en enkelkrok i ”aktern” på tacklet är att de små laxarna under 60 cm fastnar endast på enkelkroken, och kan enkelt krokas loss i vattnet med hjälp av exempelvis en näbbtång. Bevis finns att fisk som luftas, om än under en kort stund, utsätts för en fysiologisk stress. Dock förekommer det att sportfiskare utsätter sin fångst för onödig luftexponering, speciellt i samband med fotografering, mätning och vägning. Returfiskar ska enligt reglerna genast släppas åter och okynnesdaltande med fisken är därför förkastligt.

Fördelarna med BJ-tacklet är förutom dess förhållandevis skonsamma krokningsegenskaper, speciellt av småfisk, är att det är extremt hållbart samt att det är ytterst sällan som en krokad större fisk slipper loss samt att tyngden i tacklet bromsar rotationen på löjan något och ger en jämn gång åt anrättningen. Att enkelkroken med sin sylvassa spets dessutom sticker ut och går fri från betesfisken gör att fisk om den så bara nosar på betet åker dit. Mera på BJ-tacklets pluskonto är att det är enkelt att skifta betesskallar lätt som en plätt. Det är bara att knipsa linan vid kroköglan, och på med en ny skalle och därefter slå en betesknut. Kan det vara lättare än så?

Bild  1.
En ca 10 cm lång vajer slås runt enkelkrokens skaft underifrån och trä därefter båda ändarna genom kroköglan. Passa därefter in trekroken i förhållande till enkelkrokens öga samtidigt som en av vajerändarna träs genom trekrokens öga. Gör ett litet veck på vajern för att lätt låsa trekroken i sitt läge.

Bild 2.
Låt båda vajerändarna mötas i vajerlåset. Sträck och justera för att sedan med en kraftig tång under hårt tryck nypa samman vajerlåset. Kapa utstickande vajerstumpar med en avbitare.

Bild 3.
Är momenten rätt utförda kommer trekroken så som bilden visar att med några tiondels millimetrar till godo slinka in på sin plats framför enkelkroken. Tacklet färdigställs genom att en ca 10 mm bit av krympslang träs och värms fast över trekrok/vajerlås.

S-G fångade GT i fjärran vatten

Mariestadsbon Sten-Gunnar Stéenson är i nuläget och ”popprar” GT i varma vatten utanför Kenyas kust. Han är således i full färd att värma upp sig inför uppgiften som tävlingsledare i kalla Laxcup Vättern 7-8 december. S-G rapporterade telefonledes att han de senaste dagarna lyckats knipa två hyggliga Giant Trevally med vikter över 30 plus. Med på årets Afrikaresa är tibroborna Bernt ”Olssons Fiske” Olsson och fiskefantomen Göran Björk. Nämnde Björk är en av förgrundsfigurerna inom laxtrollingen på Vättern år 1990. Hur de tre herrarnas fiskafänge utlöper i fjärran land kan kollas in på Bosse Hall purefishing Blogg. I morgon, lördag den 23 november avslutar trion sin vistelse på varmt hav för denna gång

Rapala Proguide rekryterar havsfiskeexpert

Pressmeddelande;

Ralph Bengtsson är den senaste rekryteringen till Rapala Proguide. Med enorm erfarenhet av havsfisket längs den norska kusten kommer Bengtsson att hjälpa svenska sportfiskare som söker sig till havet i jakten på drömfisken.

Från och med november ansluter Ralph Bengtsson till Rapala Proguide. Bengtsson är en välkänd profil bland svenska havsfiskare och de senaste åren har han bott och arbetat på ön Söröya utanför Nordnorges kust, både som fiskeguide och som ägare till den lokala fiskecampen. Söröya är ett havsfiskeeldorado med årliga rapporter om torskar över 30 kilo och hälleflundrafiske i världsklass.

– Ralph har en otrolig kunskap om havsfisket, säger Jesper Norell, divisionschef för sportfiske på Normark. Han lever intill ett av de bästa fiskevattnen i världen, fiskar nästan dagligen och kan erbjuda svenska sportfiskare ovärderliga tips för ett lyckat havsfiske, fortsätter Norell entusiastiskt.

Bengtsson kommer att blogga på Rapala Proguides hemsida, Facebook och Twitter om hur han tänker när han planerar sina fiskedagar, vilken utrustning han använder och dela med sig av sin kunskap.

– Det känns fantastiskt roligt att bli en del av Rapala Proguide-teamet, berättar Bengtsson. Jag brinner verkligen för havsfisket och hoppas kunna hjälpa svenska sportfiskare att fånga drömfisken, fortsätter han.

Landfiskemästerskap Vättern till botten!

Landlaxfiskemästerskapet Vättern 2013 avgjordes 16 & 17 november med start, mål och boende från Stocklycke vandrahem, Omberg. 15 spösvingare deltog. Merparten var sk. trotjänare som deltagit många gånger i den världsunika fisketävlingen där insjölax fångad från land räknas. Fem laxar mättes/vägdes in de två tävlingsdagarna. Östgöten Petter Matalalampi knep segern via två (61,5 cm & 80 cm) blanklaxar.

Petter fick i och med sin seger en inteckning i vandringspriset, en träplatta med utskuren trälax även bli den sista mästaren i Landfiskemästerskapets 16 åriga historia. Det första Landlaxmästerskapet hölls den 25 januari 1997 med start och mål Hästholmen. Redan i december samma år hölls Landlaxfiskemästerskapet igen. Landfiskemästerskapet har sedan dess i obrutet led årligen varit en senhöst/vintertävling.

Landlaxtävling 2013 gav goda (fem laxar) fångster vilka med största sannolikhet härrör från 11 400 sättfiskar från Sävenfors odling som sattes ut i sjön den 9 maj 2012. I jämförelse var 2013 års utsättning en skral sådan och landade på ynka 5 800 småfiskar från Fengersfors odling.

Tävlingens upphovsman och arrangör Dagge Tapper (tidigare Johansson) meddelade vid lördagskvällens (16 nov. 2013) gemensamma middag att Landlaxtävlingen läggs ned. Orsaken till beslutet beror främst på myndigheternas kraftlösa sätt att agera i laxfrågan. Ingen vet, och detta gäller tydligen även myndigheterna, om laxutsättningarna på lång sikt kommer fortsätta i Vättern.

Dagge är väl insatt i laxfrågan sedan många år. Förutom att han fiskat i innanhavet sedan många, många år har han även jobbat som Fisketillsyningsman på Vättern på uppdrag av Länsstyrelsen. Tilläggas kan att det är Dagge tillsammans med Fiskeguide Johan Abelsson som 2003 bildade Insamlingsstiftelsen Mer Lax i Vättern. ”Spiken i kistan” för Landlaxtävlingens fortlevnad är Länsstyrelsernas nyligen väckta förslag att minimåttet på lax ska minskas till 50 cm. Till detta kan läggas oviljan från myndigheternas sida att köpa frisk sättfisk när sådan funnits att tillgå. Arrangör och deltagarna Landfiskemästerskap 2013 valde därför att inte bidra med medel till Mer Lax i Vättern.

Tillbakablick 1997 – unikt landfiskemästerskap startade

Premiären av Landfiskemästerskapet klarades av den 25 januari 1997 med start Hästholmen. Åtta man deltog och halva styrkan vägde in lax. Östgöten Peter ”Salar” Samuelsson, en av premiärdeltagarna, hade redan då hunnit passera hundrastrecket med fångade landlaxar. Nämnde herre var därför favorit till segern och han höll hela vägen in i mål. Herr Salar Samuelsson är således Vätterns fösta landlaxmästare. 2013 års finalmästare Petter Matalalampi från Linköping är även han en av förgrundsfigurerna inom landlaxfiskets utveckling. Hans hittills tyngsta insjölax, en 10,5-kilos släpade han upp på klipporna den 1 mars 1997.

Ps: Det har startats ett upprop på nätet; Nej tack till minimått 50 cm på Vätterlax—>

Ett drag, en fiskare och en Vätterlax

Allt sedan landlaxfiskets barndom i mitten av 1990-talet har det långsmala och lättkastade skeddraget Tobis varit en favorit bland initierade spösvingare. Ett 25 grams med grön flextejp som spinns hem ytnära och spinnstopp därtill är en kombination, modell ett måste om insjölax ska luras. Det var på ett sådant drag som Tibrobon Tony Mård i december 1995 från berghällen på Mellbo-ön spöade upp en fetlax som på krönt våg vägdes till 10,62 kg och mätte korta 86 cm. Snacka om spänd nylonsträng och ljudligt rullknarr från röd Ambassadeur-rulle då ”tjockisen” drogs iland. Det var bläddrande i mitt arkiv av landlaxskriverier genom åren som häromdagen fick mig att greppa spöt och bege mig till klipporna norr om Granvik.

Tog med mig bara ett enda drag. Ett infiskat Tobis från 90-talet. Skulle det gamla Tobisbetet locka lax även på 2000-talet? Spö, rulle och lina som nyttjades se här–>
Väl på plats vidtog ett spejande ut över vida vattenvidder. På gränsen mellan skugga och sol i en strömkant helt klippnära upptäcktes en lax som höll ytligt kalas på spigg. Ett välriktat kast med efterföljande knyck och ryck i spöt som gav liv åt betet då det spanns hem följde. Plötsligt så satt den där, laxen alltså. En 66 cm lång lax med vikt 3,04 kg, en märkt sådan med floytag. Fisken hade satts ut som ett stirr (således ej smoltifierad) med längd 225 mm (ca 110gr) i Starbäcks hamn 9 maj 2012. Sättfisken hade levererats av Sävenfors Fiskodling. Merparten av de laxar som senaste veckorna bjudit på ett sk. laxasus i Vättern härstammar från en utsättning av 11 400 smålaxar ovan nämnda datum. Svaret om gammalt drag funkar i modern. Javisst, ett Tobis i grönt funkar alltid, åtminstone om där finns lax att fiska på. Väl hemma återbördades betet till draglådan igen. Ett kantstött drag som då lådan inspekteras i framtiden kommer påminna om novemberlaxfiske 2013.