Mängden kustfiskare som under årens lopp blött sina beten från klippor och skär i Vättern kan räknas i hundratal, eller t.o.m. i tusental. Det är drömmen om insjölax på kroken som hägrar. Merparten är sk. sällanfiskare, medan en hel hoper är trägna kustfiskare sedan många år.

Börje Wass från Skövde är en av de nitiska spöslitarna. Inte sällan höst/vinter styrs stegen till klipporna norr om Granvik. Senast herr Wass var i kustfisketagen var tisdagen den 16 december 2019. Det var sjunde passet i höst. Ännu ingen lax i håven 2019 samt nollresultat från 2018 var Börjes faktiska ingångsläge. Många bompass i bagaget.

Gräddhyllan
Redan i gryningen i tisdags ställdes fotstegen till Gräddhyllan vid Sjömarken. Det blåste ca 7 m/s vsv. Ett stycke ut från klipphällen Gräddhyllan brukar strömvred, krus och blankfläckar bildas. Gräddhyllan är ett av områdets mest givande hak och åtskilliga storlaxar har fångats där.

Förr om åren då laxfisket var mycket mer givande än vad de senaste åren varit gällde pannlampa på runt 05.00-hugget för att bli förste man på plats. I stort sett alla heta hak i området paxades inte sällan flera timmar innan morgonrodnaden. Eldar tändes och morgonkaffe dracks i väntan att få göra gryningsljusets första kast. Kustfiske efter insjölax i Vättern är en mycket spännande form av sportfiske, ja världsunikt. Av olika anledningar har fisket efter Gullspångslax i Vättern blivit sämre de senaste åren, tyvärr->  Börje är som sagt en trägen Vätterfiskare och har oförtutet nött vidare. Chansen finns fortfarande att fånga en hyggligt stor Gullspångslax. Det har ju trots allt satts ut 40 000 Gullspångare åren 2017/18.

Nytt PB på Gullspångslax
Herr Wass inledde morgonen med att rigga spinnspöt. Ambassadeur 6500, 12 fot spö -120 gr, 0,36 mm nylonlina, 50 gr flytande kastdubb, tafs av 0,36 mm fluor carbon, liten tubfluga med svart vinge med en 6:ans dubbelkrok. Några kast gjordes. Grejorna funkade. När kast nr.7 skulle hivas iväg förnam Börje att en lax bröt ytan ett stycke ut. Han lät dupp och fluga ta vatten i området. Sträckte upp linan, vevade i sakta mak hem flugan. Efter några få vevtag kom hugget, ett stenhårt påslag, modell attack. Nu blev det åka av. Blanklaxen i linändan var av vuxet format och bjöd upp till dans på spänd lina. Trots Börjes mångåriga rutin av kustfiske fick han benskak, typ fiskefrossa. En härlig känsla. Den är stooor! Håven fanns inom räkhåll. – Fajta med förstånd, inga onödiga manövrar, håva när det är läge. På fjärde försöket kunde fisken skopas upp. Gullspångslax 9,5 kilo med längd 90 cm. Nytt personbästa, jippie. Börjes tidigare pb löd 9,2 kilo. En stärkande kaffetår togs för att dämpa fiskepulsen något.

Latmete fick grann lax att piggna till
Ytterligare ett spö riggades, ett metspö. Haspelrulle, flöte, och benlöja. Löjan sattes fast i en 16 grams vectra-skalle med en stinger och trekrok. Flötdjupet ställdes in på cirka tre meter. Ut med grejorna. Under tiden som riggat latmetet lockade dängde Börje med duppspöt. Men vad nu? Flötet är borta, måste köpa nytt! Nej, det är ”Fish on”, igen! Återigen fiskefrossa, rullknarr, bockat spö och blankfisk i djupet. Kustfiske efter insjölax i Vättern när det är som bäst. Det tog cirka tio minuters kamp att få laxen i håven. Storfräsare inom laxfiskekretsar brukar säga att det ska ta cirka en minut per kilo lax att få den i håven. Börjes andra Gullspångslax för dagen vägde 9,4 kilo med längd 87 centimeter.

Båda laxarna var proppfulla, i ordets rätta mening, med spigg. (det behövs ca. 3,5 kg småfisk för att få fram ett kilo lax) Två spiggätare med sammanlagd vikt 18,9 kilo gav härlig tyngd i ryggsäcken vid hemgång. Att vara laxfiskare kan alla vara. Däremot att bli laxfångare är en helt annan grej.

Intresset att kustfiska insjölax från Vätterns klippor är en sysselsättning som gillas av många spöslitare. Att uppleva fiskelyckan att ha en fullvuxen Gullspångslax på tråden är svårslaget.

Det råder dock nya tider med anledning att utsättningarna av Gullspångslax gått i stå och ersatts med Klarälvslax -> med start våren 2019. Chansen finns dock ännu att få känna rycket av Gullspångslax då det så sent som i maj 2018 sattes ut 20 000 små g-laxar. Laxar som om de haft en hygglig överlevnad, tillika tillväxt i dagsläget (nov. 2019) gott och väl mäter över minimåttet 60 cm.

Fångstrapporterna i höst har inte duggat tätt, tyvärr. Nej, de har varit ovanligt sparsmakade, åtminstone med avsändare Västgötasidan av Vättern. Några få laxar har dock fångats från klipporna i höst, exempelvis i närheten av Granvik. Tilläggas kan att senhöst/vinter 2018 var fångsterna också synnerligen klena. Däremot var säsongen 2017 understundom okej. Dock inte att jämföra med fornstora kustfiskesäsonger då huggen duggade tätt.

Tips på gångbart ”godis” som brukar falla Gullspångarna i smaken är kustvobblers, typ beten som syns på bilden nedan.

Kustfiske efter Gullspångslax i Vättern snart ett minne blott!->

Vi som gillar kustfiske kan i närtid vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era! Någon av oss – du eller jag – kan faktiskt bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax.

Tillbakablick – Kustfiskefångade 20,4-kilos Gullspångslax->

En vårdag år 1939 havererar en lastbil nära Hjo. På flaket finns 1 500 tvååriga insjölaxar på väg till Vänern från fiskdammarna i Almnäs. För att rädda laxarna släpps de ut i närmsta sjö, som i detta fall var Vättern. Smålaxarna trivs och växer sig oerhört snabbt stora. En följdfråga väcks. Kan utsättningar av lax kompensera förlusten av den grova Vätteröringen från Motala ström som överbyggdes 1918? Idén med laxutsättningar stöds av ansvariga myndigheter och yrkesfisket. Bara några år senare pytsas ytterligare 300 tvååriga Gullspångslaxar ut. Insjölaxfisket i Vättern var fött.

Slutet nära för kustfisket efter Gullspånglax i Vättern!

Att kustfiska fullvuxen Gullspångslax från Vätterns branta klippor är världsunikt och gratis! Något man kan tacka det fria handredskapsfisket som infördes i maj 1985 samt de över ett halvsekel årliga utsättningarna av Gullspångslax. I nuläget är det som mest tillåtet att sätta ut 20 000 smålaxar/år. Annat var det under 1990-talet då det pytsades ut 40 000 sättfiskar i Vättern årligen. Laxfisket var som bäst under 90-talet till några år in på det nya millenniet då verkningarna av minskade utsättningstal gjorde sig påminda.

Klarälvslax ersätter Gullspångarna!
Vi som gillar kustfiske kan inom några år vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era. Någon av oss kan bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax. Hur kommer det sig? Jo, det råder brist på utsättningsfisk av Gullspångsstam, vilket gör att fr.o.m. 2019 kommer ”rambolaxen” gällande rekord är på 20,4 kg-> att ersättas med småvuxen Klarälvslax.

Årets utsättning av 20 000 tvååriga Gullspångslaxar genomfördes 7 och 8 maj 2018 i Starbäcks hamn->

Även om avelsfisket efter Gullspångslax i höst blir numerärt lyckat kan Vätterutsättning av G-fisk återupptas tidigast 2021. Storskaliga utsättningar (20 000 st) av Klarälvslax i Vättern har inte gjorts tidigare. Måhända blir det ett lyckodrag likt det som skedde med Gullspångarna 1939. Den som fiskar får se Det man med säkerhet vet är att Klarälvslaxen inte blir lika stor som Gullspångslaxen.

En lekmogen Klarälvslax väger i snitt 3,5-4 kilo. I jämförelse med en lekfärgad G-lax-> väger en K-lax lätt.

Exempel på gångbara drag till Vätterlaxen syns på bilden nedan.

Av antalet personer att döma som söker sig till Vättern för att vintertid kustfiska insjölax visar att det är en populär sysselsättning.

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Vättern den 21 december 1997 fångades tidernas tyngsta insjölax, en Gullspångslax med vikt 20,4 kilo och längd 110 cm.

Rekordlaxen fångades vid kustfiske söndagen den 21 december 1997 (idag på datumet 20 år sedan)  från klipporna vid Öninge på Vätterns östra strand av Dennis Gustavsson. En maklös Gullspångare som balanserar på gränsen till insjölaxens maximum-vikt.

Gullspångslax som härstammar från Vänern anses vara världens mest snabbväxande sk. Landlocked Atlantic Salmon, insjölax som lever hela sitt liv i sötvatten. De extremt få kvarvarande exemplaren av vilda fiskar leker i Gullspångsälven, ett tillflöde till Vänern och dess avkomma, alltså smolten växer sig sedan stora i nämnda innanhav. När det gäller de lekmogna Gullspångslaxarna som härstammar från odling fångas de i fiskfällan i Forshaga, Klarälven. När processen flyter på enligt planerna kramas leklaxarna på rom och mjölke och avkomman från dessa föds sedan upp i odlingar för att efter två år i mänsklig omvårdnad leveras som smolt till Vättern. Tyvärr har avelsfisket efter Gullspångslax i Klarälven fallerat under senare år pga. olika orsaker och därför har brist (avsaknad) på avelsfisk uppstått. I nuläget och ett antal år in på 2020-talet finns därför inga Gullspångslaxar till Vättern att tillgå. Fr.o.m. 2019 kommer därför småvuxen Klarälvslax ersätta Rambolaxarna som gett Vättern epitetet världens bästa insjölaxvatten.

Läs och begrunda – så här gick det till då världsrekordlaxen fångades den 21 december 1997–>

Rekordlaxen finns bevarad åt eftervärlden i tre olika skepnader, nämligen som skinnmonterad, av frigolit samt som träfisk. Östgöten Kenneth ”Frasse” Fransson har gjort skinnmonteringen samt frigolitlaxen. Värmlänningen Jan-Ove Appelgren är mannen bakom träfisken.

Den 2 april 1998 var det laxfest på Östgötasidan av Vättern. Framsynta Ödeshög kommun uppbackade av näringslivet i kommunen har låtit välkände konservatorn Kenneth Fransson i Linköping färdigställa en skinnmontering av den svenska sportfiskerekordtabellens mest makalösa fångst, Dennis Gustavssons insjödrömlax (20,4 kg) fångad från land vid Vätterns strand (Öninge) den 21 december 1997. Den avtäcktes under stor pressbevakning i Biblioteket i Ödeshög. Inslag från händelsen kunde bland annat ses på TV 2 i programmet Landet Runt.

Kustfiska fullvuxen Gullspångslax från Vätterns branta klippor är världsunikt samt gratis! Något man kan tacka det fria handredskapsfisket som infördes i maj 1985 samt de sedan i slutet av 1950-talet årliga utsättningarna av Gullspångslax. I nuläget är det som mest tillåtet att sätta ut 20 000 smålaxar/år. Annat var det under 1990-talet då det pytsades ut 40 000 sättfiskar i Vättern årligen. Laxfisket var glimrande under 90-talet ända fram till några år in på det nya millenniet då verkningarna av minskade utsättningstal gjorde sig påminda.

Gullspångslax anses vara världens mest snabbväxande sk. Landlocked Atlantic Salmon, insjölax som lever hela sitt liv i sötvatten. De extremt få kvarvarande exemplaren av vilda fiskar leker i Gullspångsälven, ett tillflöde till Vänern och dess avkomma, alltså smolten växer sig sedan stora i nämnda innanhav. När det gäller de lekmogna Gullspångslaxarna som härstammar från odling så fångas de i fiskfällan i Forshaga, Klarälven När processen flyter på enligt planerna kramas leklaxarna på rom och mjölke och avkomman från dessa föds sedan upp i odlingar för att efter två år under mänsklig omvårdnad leveras som smolt till Vättern.

Tyvärr har avelsfisket efter Gullspångslax i Klarälven fallerat under senare år pga. olika orsaker och därför har brist (avsaknad) på avelsfisk uppstått. I nuläget och ett antal år in på 2020-talet finns det inga Gullspångslaxar till Vättern att tillgå. Fr.o.m. 2019 kommer därför småvuxen Klarälvslax ersätta Rambolaxarna som gett Vättern epitetet världens bästa insjölaxvatten. Det är 20 år sedan (21 december 1997) som tidernas Gullspångslax, en 20,4-kilos fångades från land->

Gillar inte vad jag ser angående det framtida laxfiskeläget Vättern – men å andra sidan visas föreställningen på sämsta möjliga vis – ridån är uppe!

Det finns dock fortfarande möjligheten att kustfiskefånga Gullspångslax. Se nedanstående beräkningar – Hur mycket lax det i dagsläget beräknas finnas i Vättern? Räkneexemplet är från åren 2004-2008, men passar även till närtid, såsom åren 2013-2017. Konvertera årtalen och vips har man en fingervisning om det dagsaktuella laxläget, måhända inte millimeterrättvisa, men gott nog.

Intresset är stort att fånga Gullspångslax, åtminstone av antalet kustfiskare att döma. Vi som gillar kustfiske kan därför inom några år vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era! Någon av oss – du eller jag – kan faktiskt bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax. Exempel på gångbara drag till Vätterns Gullspångslaxar syns på bilden nedan.

Stop wishin´ – Let´s go fishing!

Ridån för Landlaxfiskesäsongen, Vättern 2017/18 har gått upp. Det trevliga i förställningen är att med största sannolikhet kommer laxarna att gå till i hyfsat antal i vinter då det sammantaget har satts ut hela 37 000 smålaxar av årskull 2014. Laxar som nu efter 1,5-2 års tillväxt i sjön bör ha antagit fångststorlek 60 centimeter och längre. Den som landlaxfiskar får se…

Att man fritt får fiska Vätterlax från land beror på följande fakta. Först och främst att det fria handredskapsfisket infördes våren 1985 samt att det regelbundet har satts ut Gullspångslax i sjön.

OBS! Utsättningarna av Gullspånglax kommer fr.o.m. våren 2019 att ersättas med Klarälvslax.

De regelbundna utsättningarna av Gullspångslax inleddes 1959, med det var först i slutet av 1980-talet som landlaxfisket började få fotfäste bland hugade spösvingare.

Klipporna vid Omberg samt sträckan Hästholmen och söderut till Ödeshög var först ut. Platser som ännu denna dag är de allra bästa, åtminstone på Östgötasidan. En av de allra första storlaxarna som drogs upp från land var en 12,3-kilos från den 8 oktober 1990. Fångstplats lär ha varit klipporna norr om Ödeshög.

Att de strandnära vattnen norr om Ödeshög vid Öninge är heta präntades med besked fast på landlaxfiskets historieblad i december 1997, då världens hittills tyngsta insjölax (20,4 kg) fångades. Dagen då det begav sig var söndagen den 21 december 1997. Fångstmannen Dennis Gustavsson svingade då ut dupp och hemmaknutna tubfluga, typ spigg över Vätterns vattenvidder. Flugan som bedrog jättelaxen var bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår samt dressad med några grönt glänsande strån med flash.

När det gäller ”hot spots” på Västgötasidan av innanhavet ligger merparten norr om lillbyn Granvik. Platser som Sjömarken, Gräddhyllan, Namnlösa skäret och Mellbo-ön är heta. Mängden lax som dragits upp här kan räknas i ton. Området besöks förutom av klippfiskare även av flugfiskande flytringsfiskare. Här finns kobbar och skär som passar guppande ringfiskare perfekt. Även platser söder om Granvik såsom Klangahamn och Nyttorp är heta fiskesträckor.

Så här gick det till då de tre tyngsta laxarna via metoderna dupp/tubfluga, flugspö och flytring fångades->

Den 1 april årligen är detsamma som ”släpp havsöringsfiskarna loss det är vår”, åtminstone gäller det den svenska västkusten. Det är då som havsöringen åter blir ett lovligt byte efter det halvårslånga fångstförbudet (oktober – mars). Snacka om folkfest då hugade öringsfiskare i mängd söker sig till saltvikar och skär för att kasta loss. Det är samvaron människor emellan som brukar vara det viktigast den skojfriska premiärdagen, inte själva fångsten.

Lyssna på SR P4 Väst som gjorde ett inslag om öringpremiären 2016->

Västkustöringen är ingen jätte (minimått 45 cm och som mest får två öringar pp/dag behållas) och passar därför ypperligt att fånga på klena grejor. Don efter fisk gäller. Att fajta yster havslaxöring (gammalt uttryck) på mjuk klinga kan rekommenderas. Spinnfiske med långsmala skeddrag och flugfiske via kastdupp -> eller flugspö med färggranna streamerflugor är metoder som funkar. Ett tips i samband med spinnfiske är att knyta fast en upphängarfluga cirka 30 centimeter ovanför draget. Vissa dagar är upphängarflugan ett måste för att få öring i håven. Att ha koll på tidvattnets växlingar som får öringen att följa strömmen in/ut på grundbottnarna för födosök är något som är bra att känna till då blanköring ska fångas. Vanligtvis fiskar ”fallande” vatten bäst.

Mitt första kast med Inno-flötet i beteshaken skedde den 1 april 2015 i samband med premiären efter havsöring utmed västkusten. Inför premiärkastet hade jag skummat igenom en artikel i danska sportfisketidningen Fisk & Fri där Inno Bombarda (patenterat av dansken Martin Buch) hade hårdtestats. Jens Bursell, tidningens redaktör och mannen bakom testet klassade Inno Bombarda som den mest spännande kastdobben på årtionden.

Danskarna är sedan urminnes tider väl förtrogna med kust- och kastflötefiske efter havsöring och kan erfarenhetsmässigt avgöra vad som är hiss eller diss. Att auktoriteten herr Bursell gav Inno Bombarda toppbetyg indikerade att den danska kulan skulle tas på allvar.

Är av ohejdad vana, sedan många år fast i duppträsket. Havsöring, regnbåge och insjölax är favoritfiskarna. Kastflöten som dinglat på min lina under årens lopp har varit allt från hemmasnidade träpluttar, vattenfyllda kulor, plastiga cigarrer till spolformade tingestar av modernt snitt. Oavsett material, utformning eller om dupparna varit flytande alternativt sjunkande har ingen enda av dessa varit hundraprocentigt funktionsdugliga.

Vågar påstå att alla som någon gång fiskat med kastflöte har upplevt att tafs och fluga så gott som alltid har en benägenhet att sno sig runt flöte och huvudlina vid utkast. Ett irritationsmoment som spolierar effektivt fiske och även fiskeglädjen. Fnurra på tråden brukar det vanligtvis bli vid långkast i besvärande mot- eller sidovind. Trassliga utkast kan i viss mån begränsas via ett bygelstopp på rullen precis innan duppen tar vatten. Ett tvärstopp på huvudlinan får rörelseenergin på flugan att flyga vidare och sträcka tafsen. En ”tight leader” är att föredra och ger i förlängningen fler hugg och fiskar i håven.

Inno Bombarda påstods enligt det danska testet trassla minimalt. Är det verkligen sant? Undertecknad kan efter 2015 års slängande och dängande intyga att Inno Bombardan faktiskt i stort sett är trasselfri. I jämförelse med mina gamla trasselduppar är skillnaden som natt och dag. Långa kast med få trassel, känn på den. Att trasslen är få beror enligt uppgift på den integrerade Inno-stickan.

Fast montering där Inno-stickan i ena änden är länkad till huvudlinan med en beteshake/beteslås så att inte stickan glider genom hålet. I stickans andra ände knyts tafsen fast. Släng sedan ut och fiska hem. Lätt som en plätt. Vill man exempelvis byta från flytande till sjunkande variant räcker det med att öppna på haken och skifta kula på stickan. Att knyta och knåpa är ett minne blott. Inno Bombarda finns i flytande, svävande eller sjunkande versioner i vikter från 15 till 35 gram. Ytterligare på Inno Bombardas pluskonto är att kulan håller sig på det djup den vevas hem på, även vid hög fart bör tilläggas. I sammanhanget kan också berättas att den flytande upplagan av Inno-kulan ligger så där lagom djupt i ytfilmen vid hemvevning. Inno Bombarda har vänt upp och ner på mitt kastflötefiske till det bättre.