”Efter långvariga experiment och enastående fångster – spinnaren som fiskar med ljud”. Så presenterades ABU Sonette i Napp och Nytt 1958. ABU Sonette, spinnaren som sjunger till sig fisken fanns med i ABU:s sortiment från 1958 till och med 2008. I 50 år! Under dess sluttamp introducerades Sonette år 2006 även i en 35 grams version och var enligt reklamen viktmässigt perfekt till tyngre spinnfiske t.ex. till gädda.

Sonette har under årens lopp funnits i vikterna 4, 7, 12, 18 och 35 gram. I boken Drag för drag som gavs ut 1974 ger författaren Erik Widén ABU Sonette betyget en stjärna av tre möjliga. Under allmänna synpunkter står att läsa; ”Sonette är liksom Reflex en uppföljare till ABU-spinnaren. Den är tämligen fångstgivande för de flesta fiskar som förkommer i våra vatten. Huruvida skedens ljudventiler skulle ”sjunga till sig fisken” som tillverkaren framhåller vill jag dock sätta ett stort frågetecken för. Åtminstone har inte jag märkt någon skillnad i fångstresultatet mellan Reflex och Sonette”.

ABU-spinnaren, ABU Reflex och ABU Sonette kan i beteshistoriens backspegel betecknas som banbrytande för fiske med skedspinnare i Sverige. Skedspinnare funkar ypperligt att kasta och fiska via haspelutrustning.

Haspelspinnet introducerades på bred front i slutet av 1950-talet och påstods vara en ytterst effektiv fiskemetod

Exempelvis höjde fiskenestorn Nils Färnström ett varningens finger i inledningen av boken Haspelfiske från 1957; ”Haspelfisket har blivit sportfiskarens nya giv i fiskfattiga och hårdfiskade vatten. Det är så lätt att få fisk med haspelutrustning och har på många håll eller rättare sagt i mångas händer blivit en rovfiskehantering och utgör en stor fara för fiskbestånden”.

ABU Sonette kan få den mest ointresserade gäddan att löpa amok!
En haspelfiskeutrustning med en 18 gram ABU Sonette från 1960-talet i beteshaken sattes härförleden i händerna på Jan MMF Hagman. Herr Hagman är ingen gäddfiskeexpert. Nej, han gillar att fiska så enkelt som möjligt samt understundom fånga en och annan fisk. Han tackar inte nej till att ha en stor och stridbar gädda på tråden. Att ABU Sonette spinnaren är fångstgivande är sant. Den skapar tongångar både under och över vattnet något som Jan Hagman kan intyga. Gäddorna högg titt som tätt på Sonetten med silverblank sked. Fisketuren avslutade han med att veva hem en 123 centimeter storgädda med vikt 12,2 kilo. Haspelfiske med spinnare är precis så effektivt som det varnades för redan på 1950-talet. Sommar, sol och Sonette!

Att fiska Old School Fishing kan man med fördel läsa om här–>

År 1948 gav AB Urfabriken i Svängsta ut första upplagan av Napp & Nytt. (1949 år katalog är identiskt med 48:an) och har sedan dess i obruten led varit en glädjekälla för sportfiskare och med åren även samlare. Att skaffa en komplett samling produktkataloger från 1948 och framåt kostar en slant. Speciellt de tidiga upplagorna i gott skick brukar inte sällan kosta fyrsiffrigt.

Ett billigare alternativ än originalen Napp och Nytt i pappersformat är att för några hundralappar införskaffa CD skivan Napp och Nytt 1948-2008. Med några klick kan man på skärmen sedan läsa om dåtidens fiskeprylar och även beskåda bilder på ABU:s klassiska rullar och drag kryddade med fiskehistorier. Ett spännande referensmaterial som berikar ditt/mitt fiske här och nu.

Vad är som gör att vissa beten, oftast äldre, får ett samlarvärde? Ibland beror det på betets fisklighet, har tagits ur produktion, är vackert eller att tillverkaren gjort ett misstag som får betet att framstå som unikt. Samlarvärde är inte per automatik lika med dyrköpt för att man ska kunna införskaffa äldre objekt. Vanligtvis räcker en budget på några tusenlappar så kommer draglådans rillor att fyllas med gamla godingar. Naturligtvis finns det dyrgripar som kostar fantasisummor. Exempelvis häromåret vid en auktion i USA, klubbades ett Riley Haskell-> tillverkat år 1850 för över 100 000 USD.

”Att fiska med ett Dalbergs Drag ger fiskelycka varje dag”
Under 1950 och 60-talen tillverkades det en uppsjö av beten i Sverige. ABU och Arjon, dåtidens giganter inom svenskt sportfiske var ledande. Det fanns dock en och annan uppstickare i det svenska betesträsket. En var Åke Dalberg med ursprung Borås som under denna tidsperiod gjorde ett seriöst försök att lansera svenska ÅD beten. ÅD tillverkade vobbler, skeddrag, spinnare, torskdrag och jiggar mm. Några av ÅD:s vobblare var milt uttryckt kopior (hade även samma namn) av Heddons Made in USA River Runt och Wamp Spook m.fl. Även andra fabrikat fick stå modell till ÅD beten. I ÅD:s kollektion fanns även egna innovativa beten, typ nytänk. Flera av dessa beten var före sin tid och slog långt senare igenom i andra tillverkares versioner. ÅD avvecklade betestillverkningen i mitten av 1960-talet. Under sina sista år drabbades Åke Dalberg av bronkit. Vistelsen i bly- och färgångor under tillverkning av beten kanske bidrog till hans sviktande hälsoläge. Åke Dalberg dog 1973, 63 år gammal.

”Man ska inte förarga sig över plagiat. De är troligen de mest uppriktiga av alla komplimanger”
Theodore Fontane, Tysk författare (1819-1898)

Åke Dalberg var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar
Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson; ”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.

Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart. Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara alltför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.

Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske–>

Droppen var en framträdande betesnyhet i Napp och Nytt 1967. I år 2017 är det 50 år sedan den droppformade spinnaren som får fiskkorgen att rinna över lanserades. Det var inte enbart fiskkorgen som svämmade över med droppar på den tiden, vilket kan förstås av bilden här ovan. ABU Svängsta var bevisligen tidigt ute att strategiskt varumärkesbygga och så att säga fylla på med Droppar Made in Sweden till fiske och fest.

Försommaren 1967 knöt undertecknad fast en tvågrams Droppen med kopparsked i linändan för första gången. Premiärkastet gjordes i lillbäcken som på den tiden hade ett rikligt bestånd med bäcköring. Med korta, precisa kast uppström fiskades sträckan av. Önskan att få yster prickfisk på tråden var påtaglig. Vid kast uppströms är det ett måste att spinnarskeden roterar mycket lätt vid vattenkänning. Att fiska hem en spinnare i sakta fart medströms visar tydligt om den håller måttet eller inte. En spinnare av bästa sort snurrar skeden lockande även vid långsam intagning. Droppen spann så fint och fick bäckens småöringar att gå till attack. Från den dagen är Droppen 2 gram min favoritspinnare fiskad på ultralätt utrustning. 1967 salufördes Droppen i fyra olika vikter/storlekar. Bild på de fyra 50 år gamla originaldropparna (2 gr, 3 gr, 5 gr, 7 gr) kan ses nedan. De har legat undanstoppade i min dragask i många år, tills nu.

Ultralätt fiske
En äkta UL-utrustning består vanligtvis av ett 4,5-6 fot kort spö byggt på tunn klinga som bär låga kastvikter upp till 8 gram. Spö och rulle bör tillsammans helst inte väga mer än 200 gram för att klassas som ultralätt. Rullens trumma ska vara fylld med tunn lina i diameter 0,06-0,18 mm. Förr i tiden var nylonlinor allenarådande, men numera finns också fluorcarbon-, stum- och nanolinor att välja mellan. Ta reven som känns bäst, huvudsaken att linan är tunn. Till ultralätt sötvattenfiske kan betesvikten vara lätt som ett gruskorn till maximalt 8 gram.

I tidningen Sportfiskaren årgång 1960 publicerades en artikel med rubriken ”Ultralätt haspel” av Bertil Högbom där han ansåg att det var motiverat att ge en kort presentation av de ”rätta” redskapen plus några tänkvärda funderingar i sammanhanget.

Citat: ”det är inget fel med lätta grejor om de kommer i rätta händer och jag hoppas att dessa rader inte leder till att UL-fiskare går på jakt efter skrytfiskar, vi har ju som sagt många vatten med fisk av garanterat anspråkslösa mått. Och så får man hoppas att så småningom få se ett bra urval av UL-beten med om möjligt enkelkrok, eller högst en trekrok, helst utan hullingar”.

International Game Fish Association (IGFA) registrerade 14 nya världsrekord fångade på Rapala beten 2016. Historiskt sett har mer än 500 världsrekord fångats på Rapala.  ”Vi är glada och stolta över att det återigen fångats flest världsrekord på Rapala 2016 än något annat märke av beten säger Rapala USA President Tom Mackin”.

Rapala är den första och enda tillverkaren av beten som tilldelats IGFA Lifetime Achievement Award. Rapala saluförs i 140 länder.

Kolla in IGFA:s gäddvärldsrekordlista där flera svenska gäddor finns registrerade->

I början av 1900-talet startade viss produktion av drag i Sverige med förebilder från bl.a. England och USA. Svensk design förekom också och sedan mitten av förra seklet har ABU Svängsta-beten exempelvis fått fiskekorgen att svämma över. Även företaget Arjon med hemort Malung tillverkade egna vobbler, skeddrag och spinnare under många år ända fram till mitten av 1970-talet då företaget gick i graven.

Storhetstiden gällande beten producerade i Sverige var under 1950- och 60-talet. Det var i denna veva (tidigt 50-tal) som Åke Dalberg med rötter från Borås trädde in på dragtillverkararenan med en diger kollektion ÅD-beten. Vobbler, skeddrag, spinnare samt balansare, flugor mm. Några slog och blev storsäljare med den tidens mått mätt andra blev floppar. Det betydde inte att ÅD-dragen var dåliga fiskfångare. ÅD var exempelvis mycket tidigt ute att tillverka jiggar till kustspinn efter torsk (ÅD räkan) och även lättare jiggar (Whiskeybug) till ädelfisk och abborre. Det är över 50 år sedan ÅD slog igen ”butiken”.

Att med spö och rulle spinna, är den bästa hobby man kan finna. Ett uttryck som kort beskriver vad sportfiske i grunden handlar om. För den breda massan bland sportfiskare är ett sprattel i linändan fullt tillräckligt för att fisketuren ska räknas som lyckad. Men för att spetsa till sportfisket ordentligt finns även extremfiskare bland spöslitarna. Morgan Bohman med hemmavatten i Kalvträsk, Västerbotten är en. En mängdfångare på gädda av aldrig tidigare skådat slag, åtminstone inte i Sverige.

Som mest har Morgan under en säsong, år 2012, dragit upp ofattbara 3030 gäddor på spinnspö. Det egenpåhittade ”Projekt PikeChase 3000″ tog honom exakt 1053,5 timmar, vilket motsvarar drygt 26 genomsnittliga 40-timmars arbetsveckor att ro iland.

Som mest, tills nu har han fångat 84 gäddor på en dag. Torsdag den 26 maj räknade han in 105 gäddor (9,3 kg i topp) på en dags fiske. Fäboträsket, Sveriges mesta gäddvatten var den givmilda sjön. Även den mindre gäddan är värd all respekt enligt Morgan och varje fångad gädda vägs och registreras i realtid. Det gäller att hålla koll på statistiken. Gädda nummer 100 vägde 0,77 kg och det är just den gädda som på bilden ovan får en puss innan den släpptes levande åter.

Morgan berättar; Ända sedan sommaren 2010, då jag slog till med en fisketur med 84 gäddor, har jag närt drömmen om att någon gång kliva upp på tresiffrigt antal gäddor under samma fisketur. Trots en del seriösa försök har jag inte tagit mig högre än 83 gäddor ett par gånger. På onsdagens tur i Fäboträsket i Kalvträsk stod dock gäddorna som spön i backen och efter 3,5 timmar hade jag 34 stycken. Jag vek ihop årorna extra tidigt för att åka hem och ladda för en storsatsning, torsdag den 26 maj.

Sagt och gjort; exakt 08:00 var jag i gång på Fäboträsket. Tyvärr friskade vinden i en hel del och efter fyra timmar hade jag ”bara” 24 gäddor. Jag gav upp mentalt och förlikade mig med att det inte skulle bli tresiffrigt den här gången heller. Fäboträsket ska dock aldrig underskattas och framåt middagstid hade hoppet tänts igen, när omkring 60 gäddor kunde räknas in och dessutom hade vinden mojnat en aning. Men skulle det räcka? Hur sent skulle gäddorna hugga? Glädjande nog var svaret att gäddorna började hugga extremt mycket efter klockan 20.00. Fiskade nu med tre spön och vid några tillfällen hade jag gädda på alla samtidigt! Ungefär kvart över nio kunde jag lyfta in gädda nummer 100 för dagen och det blev till slut 105 stycken innan jag avrundade fisketuren efter 14 timmar.

Så gick det till – se filmklipp->>>>

Läs och begrunda Morgan Bohmans Gäddfiskeskola->

Man kan tycka och tro vad man vill, men faktum är att det finns vissa skedar och färgkombinationer som lockar bättre än vad ett genomsnittligt drag gör något som Lars Feldt kan intyga. Han är sedan 2005 en mycket flitig Östersjötrollare med hemmahamn på östra sidan av Singö. Här har han sin sommarstugebas där fiskeplanerna smids. Närheten till de goda laxhaken utanför stugknuten gör att han både ofta och gärna tar sig en fisketur ut på böljan den blå med storlax i sikte. Lasse har en imponerande arsenal med skedar av allehanda färg och fabrikat i sin dragbox. Bland alla dessa plåtbitar har han en sked som med rätta kan stavas med stort S. Skeden det handlar om är en silverpläterad 5 tum Trophy Spoon Singö special i grön/gult. Redan vid det allra första fisketillfället satte en 15,3 kilo tung silverfisk betet i halsen. En minst sagt imponerande start.

Skeden fiskas alltid på styrbords djuprigg, på det övre spöt, tio fot ovanför en Ismo Magnum sked, i valfri färg. Magnumskeden fiskas 27 fot ned på en linlängd av 60 fot. Trophy-skeden vickar fram på 17 fots djup med linlängden (0,46 mm nylonlina) 72 fot, varken mer eller mindre. Varför ändra på ett fångstgivande koncept? På samma sked har fångats ett 20-tal blanklaxar med en 19,4-kilos troféfisk i topp. Som mest har skeden vid samma fisketillfälle gett tre laxar (11,1 kg, 9 kg och 7 kg) i båten. Denna huggsexa inträffade en ljummen junidag 2008 över 100 meters-kanten från Understen mot Märkesskallen. Övriga båtar i området gick bom denna dag! Det har under fiskeresans gång hänt att skeden formligen knycklats ihop av aggressiva laxar. Plåtbiten har sett helt död ut, långt bortom all räddning. Lasse har dock med en dåres envishet knackat liv i dyrgripen med ytterligare laxar i fångstbaljan som resultat. Gång- eller fartmässigt sett skiljer sig Lasses magiska Trophy Spoon inte nämnvärt från hur andra skedar uppför sig i vattnet. Det enda som herr Feldt har gjort är att han försett superskeden med dubbla fjäderringar och bytt ut originalkroken mot en Gamakatsu 2/0. Vad som utmärker just denna specifika skeds makalösa lockelse på laxen är höljt i dunkel.

Läs ”The Trophy Spoon Story”

Supertrollaren Jimmy ”Team Regal” Johansson är som ”alla” inom trollingsvängen vet en av Sveriges absoluta förgrundsfigurer inom gebitet släpfiske, framförallt Östersjöfisket efter lax. En lågmäld herre som under årens lopp låtit fångstresultaten tala utan att själv ordat om sitt kunnande. Förutom att fånga en och annan blanklax av kaliber har han dessutom parat fiskafängena med att ta fram egna färger på beten. Senast i raden är färgen Bredan på trollingskeden Trophy Spoon. Det är nämna färg som syns på bilden här ovan och finns att köpa hos Huntyard & Berras. Det påstås ibland att goda ting är tre och det gäller i högsta grad Östersjölaxar med vikt 20+ kilo. Påskafton (19 april) i södra Östersjön utanför Kåseberga slök en 20,36-kilos jättelax ett via plannerboard och 40 gr viktad Trophy Spoon 5″ Bredan. Den 120 cm långa laxen gav fräs i rullen och nätades av fiskekompisen ombord, Patrik Kaczynski. Detta är Jimmys tredje Östersjölax över 20 kilo!

Det var Jemtlands Fiskeverkstad som i mitten av 1990-talet importerade råämnen från USA för att sedan på svensk mark sätta färg på dessa. Inledningsvis var intresset för de invid strandkanten av Storsjön sprayade skedarna nästan obefintligt bland landets trollare.

Den som nappade först var dåtidens mest kände Vätterguide Dagge Johansson från Motala. Han lät måla upp två storlekar (4” och 5”), i pearl/orange samt en som var snarlik en upphottad sal 25. Dagge firade omedelbart fina fiskeframgångar på insjölax och vätterröding. Djupriggsfiske var modellen. På den tiden var skeden namnlös. Undertecknad namngav den då till Dagges djuping.

En av de allra mest underliga fiskafängen som jag med egna ögon sett gjord på Dagges djuping inträffade en träningsfiskedag inför Laxcup Vättern i slutet av 1990-talet. Thomas Thyr, Söderhamns starke fiskeman var på besök i Granvik. Fisket gick på sparlåga. Thyr fick helt plötsligt ett infall och länkande samman två femtums djupingar efter varandra och skickade därefter hela härligheten i vattnet. Märkligt nog högg en fisk på det cirka 25 centimeter långa draget. Efter en spännande kamp kunde en trind röding på styva fyra kilo håvas.

Dagges djuping levde på den tiden ett undanskymt liv tills sportfiskeföretaget Normark trädde in på arenan och tog över marknadsföringen. Jemtlands Fiskeverkstad fick av Normark en första beställning på i runda slängar 10 000 nymålade skedar. Skedarna salufördes därefter under namnet Trophy Spoon. Namnet Dagges djuping var nu ett minne blott. Via Normarks breda försäljningsnät hittade skedarna fram till åtskilliga av landets trollare. Efter några goda år, både försäljnings- och fångstmässigt svalnade intresset för Trophy Spoon och Normark tog bort skeden ur sitt sortiment.
Trophy Spoon har sedan dess under ett antal år fiskat i bakvattnen, men är nu åter på väg att bli ett mycket givande och populärt laxbete igen.

Kontakta Jimmy Johansson på Huntyard & Berras och han berättar mera

Om du skulle plocka ut ”Fishing´s Deadly Dozen” till gädda, vilka 12 beten skulle det vara? Förmodligen skulle betesvalen skifta påtagligt beroende på vad för sorts gäddfiskare man är, typ mängdfiskare eller om man riktar sitt fiske efter enbart stooora sjövargar.

Kalvträskbon Morgan Bohman – med största sannolikhet Sveriges mesta gäddfångare – har en ganska sparsmakad betsbox i jämförelse med den genomsnittlige gäddfiskaren. I hans lilla låda ligger några få rejält tuggade vobblers, ett ministim ytbeten samt en handfull Rapala Minnow Spoon Weedless. Fiskliga beten som under årens lopp fått tusentals gäddor att fastna på kroken. Exempelvis klippte Morgan makalösa 3032 gäddor 2012. I år har han legat lågt med gäddfisket och har därför bara räknat in tusen gröna! Som sagt, RMS (Rapala Minnow Spoon) är ett av hans favoritbeten och tilläggas kan även ett av mina.

Som nyhet 2014 lanseras Rattlin´ Rapala Minnow Spoon Wedless med vikt 16 gr, längd 8 cm och i nio färger. Ett RMS vassdrag med skallra enkelt uttryckt och som enligt reklamen ljudligt lockar rovfisken till hugg. En kommande favorit till Fishing´s Deadly Dozen? Om det primära i fisket är hugg, helst många sådana, är RMS ett av marknadens bästa gäddbeten. Att inför öppen ridå slänga och dänga med RMS i jerk- och tailbetenas tidevarv är inte trendmässigt rätt, men till RMS försvar är att betet funkar i alla typer av vatten, vilket det är få beten som gör.

I USA är sedan många år Deadly Dozen ett begrepp. Exempelvis i juli 1962 i The Pittsburg Press kunde man läsa att Abu Reflex, Bass-Oreno, Bomber, Dardevle, Flatfish, Hawaiian Wiggler, Jitterbug, Lazy Ike, L&S Mirrolure, Pike Minnow, Heddon River Runt och Johnson Silver Minnow var de tolv bästa betena i USA passande att fånga de allra flesta rovfiskar i sött vatten med. Listan visar att svenska spinnaren Abu Reflex (den tillverkades i Svängsta på den tiden) ingick i det dödliga dussinet.
Läs historien om Abu Reflex spinnarens tillkomst—>