Gös är den viktigaste fisken i det yrkesmässiga insjöfisket i Vänern, Mälaren och Hjälmaren 2019. Sammantaget nätades hela 505 113 kilo gös i nämnda sjöar. Om man räknar med en medelvikt 1,5 kg/gös blir det ca. 336 000 stycken. Abborrfångsterna 2019 blev sammantaget 62 831 kilo och gädda 88 065 kilo.  Se bild som visar fångsttalen enligt Källa Hav & Vatten.

De två något tilltufsade fiskarna på bild här ovan är nors-> och siklöja-> Nors och siklöja är vid en första anblick snarlika och förväxlas inte sällan. Fiskarter som är mycket viktig stapelföda för gös och abborre. En halvannat kilo tung gös spottade upp norsen och en abborre på cirka trekvarts kilo spydde upp siklöjan. Båda rovfiskarna fångades på samma plats, dock på skilda djup. Gösen gick bet på en helt bottennära fiskad 20 grams jigg på 15 meters bottendjup. Abborren fångades på frivatten, cirka nio meter ned på en fem gram sakta sjunkande jigg.

Att välja beten som i storlek, form och kulör påminner om de naturliga originalen samt fiska dessa på ”rätt” djup ökar chansen till fångst.

Nors beskrivs på följande vis i Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.
Nors, en långsträckt silverskimrande art med en omisskännlig doft av gurka. Den har fettfena och ett markant underbett, vilket den gör att kan förväxlas med siklöja. Totallängd 45 cm, vanligen 20 cm. Hos nors förekommer ofta en större, fiskätande form (kallas i Vänern för Norskung) och en mindre planktonätande. Nors lever i medelstora, större sjöar och i Östersjöns brackvatten. Leken sker tidig vår. Insjölevande nors leker både längs stränder och i angränsande vattendrag.

Siklöja, en silverblank och slank fisk med fettfena, uppåtriktad mun och tydligt underbett. Totallängd 35 cm, vanligen 20 centimeter. Siklöja är en pelagisk stimfisk som lever i sjöar och svagt bräckt vatten i Östersjön. Den påträffas huvudsakligen i större, djupare sjöar. I de fria vattenmassorna jagar den kräftdjur och djurplankton samt undantagsvis fiskar och insekter som snappas från ytan. Den rör sig ytnära om natten och djupare dagtid. Leker om hösten och fiskas då kommersiellt för dess rom. (siklöja finns som vårlekare i sällsynta fall – känt från fyra sjöar)

I Sverige finns i runda slängar 95 700 sjöar, 300 000 kilometer vattendrag och över 200 mil kustvatten. Sportfiske går att utöva i hela Sverige, vilket också miljoner spöfiskare årligen gör. Inte underligt då studier visar att störst värde för välbefinnande har den naturbaserade fritiden. Exempel på utomhusaktivitet som har en snabbverkande effekt på människors förmåga att koppla av och få nya krafter är sportfiske.

Tisdagen den 26 juni kopplade 68 personer (rekorddeltagande) av med spöt i hand då de deltog i Gösanappet på sjön Örlen. En avslappnad fyratimmars kvällstävling i dess enklaste form. Bakom arrangemanget som anordnades för 18:e året i rad står Örlens Fiskevårdområdesförening-> i samarbete med Tibro SFK->

Nytt för år var att C&R rekommenderades. Om någon ändå önskade klubba fisk så var det ok. Att i ett nu införa strikt C&R är inte gjort i en handvändning. Tibro SFK bildades 1954 och har sedan dess tillblivelse tills nu varit en utpräglad sk. ”klubbarklubb”. Under årens lopp har sammantaget tonvis med tävlingsfisk dödats. Säckvis med pimplad småabborre, proppfulla påsar med vitfisk och hela stim med släpfiskad gädda samt saltfisk i mängd vid kustfisketävlingar har hamnat på vågen. Det var då – nu är vågen utbytt mot en mätbräda, åtminstone i Gösanappet.

Reglerna är ett spö per person och hiva och dra upp så många gösar (minimått 45 cm) och gäddor (50 cm minimått) man hinner tävlingstiden 18-22. Fångad fisk läggs på mätbrädan och fotograferas. Bilden skickas därefter mobilt till tävlingsledningen som registrerar fångsten. Den person som har mesta fisklängden blir Gösanappsmästare och får motta några hundringar i prispengar samt en ingravering i vandringspriset.

Det finns ett ordinärt bestånd av gädda i den 1500 ha stora Örlen. Däremot är gösarna påtagligt få. Inför årets drabbning hade ynka halvdussinet gösar vägts in sedan 2000. Att det finns en och annan gös i Örlen härleds till några utsättningar som gjordes för åtskilliga år sedan. Årets upplaga registrerades 11 gäddor och en 64 cm gös (2,7 kg) fördelade på 68 deltagare. De tre längsta gäddorna mätte 67 cm, 64 cm och 63 cm. Tillställningen avslutades med korvgrillning kryddad med fiskehistorier mellan tuggorna.

Gösanappet är kort och gott lika med förebyggande egenvård där lagom hård fysisk aktivitet ingår och stärker även de sociala banden inom familjen och ökar gemenskapen mellan generationerna. Det är numera inget måste att all fångad fisk dödas för att tävlingsfiske ska vara spännande och kul enligt Tibro SFK.

Sjön Viken (45,7 km2) är Göta Kanals högsta punkt. I sjöns västra del ligger slussarna vid Tåtorp som är ”utloppet” riktning Vänern. På nämnda plats finns även en båtramp som nyttjas flitigt av båtsportfiskare som önskar göra sig ett fiskepass på Viken->

Sedan ett antal år tillbaka arrangerar Töreboda Trollingklubb-> släpfisketävlingen Gösanatta på Viken med start- och målgång Tåtorp. I år avgjordes Gösanatta start kl. 21.00 den 16 juni och målgång kl. 07.00 den 17 juni. 40 båtlag deltog. Som mest fick man fiska med fyra spön och det lag som fångade de tre längsta gösarna vann. Minimåttet var satt till 52 centimeter. Som mest var det tillåtet att klubba tre gösar/lag. Att taktiskt sumpa fisk för att om möjligt byta ut en mindre till en längre var inte tillåtet. Årets Gösanatta visar att 30 av 40 startande lag mätte in fisk. Team DC Fishing från Laxå tog guld med 2,03 centimeter. Laget fångade dessutom tävlingens längsta gös, en 84,4 centimeters som vägde 4,8 kilo. Den näst längsta ”nattgösen” mätte 71,4 cm och drogs upp av team Maria och trean på mätbrädan registrerade Lag Rävesa med en 70,3 centimetare.  Det klubbades 73 gösar som mätte totalt 44,81 meter, vilket gav medellängd 61,4 centimeter. Det allmänna intrycket från 2018 års Gösanatta var att mängder med smågös under minimåttet 52 cm hade fångats och släppts åter. De större var svårtrugade!

Rapalas olika modeller av vobblers har under decennier varit populära, tillika fångstgivande beten, såväl i sött som salt vatten. Ett mycket gångbart bete är Rapala Husky Floating 13 cm made of balsa, som under 1990-talet hade sina mesta glansdagar, åtminstone bland laxtrollare på Vänern.

De som kan sin trollinghistoria vet, oftast av egen erfarenhet, att en 13 cm Husky på tråden, speciellt under höstfisket genererar prickfisk i baljan. Förutom att funka ypperligt till laxfisk är Huskyn dessutom en dräpare på gös. Det som i någon mån talade emot balsavobblern Husky var att färgvalen var sparsmakade. I slutet av 1990-talet var färgvalen följande; B, CW, GFR, P, S, SD och SFC.

För att råda bot på färgfattigheten lät man måla upp egna kulörer. Lilja Sportfiske i Kristinehamn (numera nedlagt) tog exempelvis fram egna färger. En kollektion balsahuskys skickade till USA för ommålning. Detta var innan de svenska betesmålarna gjort entré med sina färgsprutor. Fiskeguide Petter Larsson med hemort Kristinehamn var redan då under 1990-talet i släpfiskefarten och tingade påpassligt några av Liljas USA-målade Husky 13 cm.

En av Liljas, en skrikig gul med rött öga, syns på bilden här ovan. Tillsammans med 17-årige sonen Casper gjordes aftonen 22 juni ett släpfiskepass efter gös i Vänerns norra skärgård med lyckat fångstresultat. Ynglingen Casper fick privilegiet att veva hem en mycket grann 83 cm lång Vänergös med vikt 7,3 kilo som bettade på den gula, numera vintage 11 gram rapala husky made of balsa 13 cm float.

Motordriven spark som utrustats med ekolod funkar ypperligt att i maklig fart läsa bottendjup och hitta fisk med. Allra bäst funkar metoden om isen är spegelblank och något blöt. Motorsparken på bild tillhör pensionär, tillika tekniskt kunnige Henry.H från Skövde. Nämnde herre har under en räcka av år testat sk. motordrivet ekolodsfiske med framgång.

På styret sitter förutom ekolodet även en gps monterad. En riktigt bra gps kommer underlätta. När ekolodet signalerar intressanta hak, typ djupkant eller fisk markeras platsen med ett knapptryck på gps:en. Området scannas därefter av mer noggrant och där det ser som mest lovande ut borras hål i isen för att sedan låta pirken gå mot botten. Måhända kommer belöningen omgående i skepnad av linsträckare.

Ekolodets givare ligger/sitter innesluten i en behållare fylld med vätska, blandning av vatten och T-röd. Underdelen på behållaren, typ blåsa, är av nöttålig latexgummi som under färd ligger löst an på glatt yta och formbart följer isens skiftningar. Över fuktiga isvidder med is-tjocklek runt 10-20 centimeter ”slår” ekolodet i botten/fisk lätt som en plätt.

Här har vi samlat de bästa ekoloden till ditt nästa fiskeäventyr.

Uppfattningen vad ett lyckat pimpelfiske är för något skiftar från person till person samt från en dag till en annan. Vissa dagar räcker det med att under lättsamma former umgås i goda vänners lag. Vid andra tillfällen är det fullt fokus på troféfisk som gäller. Oavsett vilket så är pimpelfiske alltid lika kul då fiskeupplevelser inte mäts i kilon. Pimpla väl.

Ps. Gös och abborre är ypperliga matfiskar och vällagad nyfångad fisk via eget spö smakar extra gott. Från is till smaklig spis. Använd en filékniv för att underlätta arbetet med att tillaga fisken.

Jan Arvidsson från Sävenfors är sedan många år helt såld på kylslaget pimpelfiske, speciellt efter abborre. Från att i decennier varit en ”vanlig” pimpelfiskare tog han för några vintrar sedan steget att börja fiska ”The American Way”, där speciellt isfiskeekolod är en iögonfallande del av utrustningen. Metoden kräver dessutom speciella spön och isfiskerullar plus balanspimplar, jiggar/myskor av tungsten mm för att fullt ut gå ”from ice age to digital age”. Linor som funkar mycket bra till det nya isfisket är fluorcarbon alt. Berkley NanoFil.

Från att ha varit en utpräglad abborrfiskare utökade Jan.A vintern 2015/16 sin pimpelrepertoar till att även omfatta gös. Janne gillar utmaningar och fiskar både ofta och gärna så fort isen bär. Dock ägnar han sig aldrig åt mängdfiske. Nej, efter att några hyggliga stekfiskar fångats vevas balansaren upp och ekolodet stängs av. Det är färdigfångat för dagen. Limit your kill gäller.

Gös och abborre har sluten simblåsa. I bokserien In Fishermen, Walley (fem böcker om totalt 1 250 sidor) beskrivs gösfiskets alla aspekter och där framkommer bl.a. att dödstalen orsakade av barotrauma (trycksjuka) inte ska underskattas och detta även om fisken ser frisk ut då den släpps åter. Undersökningar på djupfångad gös (walley) visar att dödligheten ligger runt åtta procent då fångstdjupet noterades till 9 meter. På 12 meters djup var dödstalen 18 procent för att öka till 36 procent på 15 meter. Notera att angivna tal endast gäller gös som drabbats av trycksjuka. Andra skador som även de inverkar menligt på fiskens överlevnad som ögon- och krokskador samt luftexponering mm. är undantagna i ovanstående siffror.

För att i möjligaste mån undvika Catch, Release and Kill-fiske måste vetenskapliga fakta beaktas samt para dessa med lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden. Vid minsta tveksamhet att skonsamt C&R äventyras låter man bli att fiska, eller så väljer man att behålla fångsten. Vällagad gös är delikat på tallriken.

Inför pimpelfisketuren kan man studera sjökort och skapa sig en uppfattning om sjöns storlek och karaktär. Försök även att luska ut fiskens trivselplatser och huggperioder. Det påstås att merparten av all fisk håller till över hårdbotten. Även om man spöfiskat under många år är det aldrig fel att läsa, studera och begrunda böcker Lästips – Gösfiske fakta o fisketips-> och artiklar om fisk och fiske. Att kolla in fiskliga filmklipp på You Tube berikar också.

Pimpelfiske efter gös vintertid är för de allra flesta ett okänt begrepp. En bra början är att djuppimpla (10-20 m) över hårdbotten med en 25-30 gram tung balanspimpel försedd med en 8:ans färgkrok som aptitretare. Håll samtidigt koll på ekolodsskärmen som med blinkningar och streck indikerar lockryck och fiskens reaktion på dessa. Fiskespänningen att på skärmen i realtid se strecken flyta samman (hugget) och samtidigt känna rycket i spöt ger rejäl darr på fiskenerven. Varning! Att nyttja isfiskelod är ytterst beroendeframkallande. Det tar bara några få blinkningar att bli en Electronic Sonar Junkie

Tidskriften Våra Fiskevatten nr.4 2016 rapporterar att ögonlösa! gösar fångats på nät i sjön Glan i höst. Bilden här ovan där ögonlösa gösar syns är hämtad från artikeln.

Fångade 40 ögonlösa gösar på en vecka
– ”Jag har aldrig sett något liknande under mina 40 år som yrkesfiskare, säger Johan Axelsson. Och jag är övertygad om att gösarnas ögonskador beror på det tilltagande vertikalfisket där man fångar gösen på stora djup och snabbt dra upp dem till ytan”.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har informerats.
Erik Degerman på SLU säger – ”Om det berott på krokskador eller annan mekanisk påverkan borde inte båda ögonen varit borta. Därför ligger ”barotrauma” nära till hands som förklaring, alltså att skadorna beror på tryckförändringar. Barotrauma är ett välkänt fenomen. Utländska studier har visat att när gösarna fångas på större djup än sju meter börjar återutsatta fiskar få problem med överlevnaden. Dödligheten ser ut att vara tio procent för gösar fångade på sju meter och 50 procent om de fångas på elva meter”.

Fiskguide Hans Nordin lyfte våren 2014 frågan om gösens döds-zon. Citat: ”Tyvärr pratas det väldigt lite om den här typen av problem i fackpress och på fiskesajter som gärna vill betrakta sig som seriösa. Tusentals gösar dör förmodligen av trycksjuka varje år därför att de fångas i döds-zonen – på för stora djup. Detta får vi aldrig läsa om i fiskerapporter eller maffiga reportage och artiklar”.

Catch & Release i alla lägen, eller?
Mer eller mindre alla som fångat abborre, gös eller lake på större djup, typ åtta meter och djupare har förmodligen noterat att nämnda arter som har sluten simblåsa inte sällan uppvisar tecken av dykarsjuka. Ett väl synligt tecken på barotrauma är att simblåsan tittar ut ur fiskens svalg/mun. När det gäller gös hänger även ögonen löst till ibland. Bilderna nedan visar tydliga exempel på gös med barotrauma samt även en illa krokad som blöder ymnigt. Catch & release i alla lägen, eller?

Catch & Release Killer!
Catch and Release kan och ska ifrågasättas, speciellt om det är parat med att fisken sannolikt kommer skadas i samband med att den exempelvis hankas upp från stora djup. Sedan juni 1967 har undertecknad fiskat Catch & Release på mängder olika fiskarter i sött och salt vatten, och kan efter snart 50 år i släppaåterhanteringens tjänst konstatera att för att i möjligaste mån undvika att bli en Catch & Release Killer måste man lära sig de rätta handgreppen och iaktta och överväga de lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden. Vid minsta tveksamhet till C&R – Låt bli att fiska, eller välj att behålla fångsten. Fisk är bra mat.

C&R går ut på att kroka (gärna på en hullinglös sådan) drilla och returnera fisk på ett för fisken skonsamt sätt som möjligt. Notera att momentet att drilla är placerat innan ordet returnera kommer på tal. Båda momenten måste utföras rätt om fisken ska ha en hygglig chans att överleva. När väl fisken sitter på kroken ska den inte få rusa som den själv vill och dra på sig akut mjölksyreförgiftning. Firren ska ju släppas lös och då kommer den att få betala tillbaka syreskulden som den fått av kampen mot spöt. Använd därför passande utrustning för att korta ned själva fiskkampen till ett minimum.

Hög vattentemperatur är inte bra, åtminstone inte för salmonoider. Ett fenomen som alla som odlar fisk vet om. Därför brukar fiskodlarna innan de transporterar ut fisk till put and take vatten – speciellt noga om sommaren – svälta fisken rätt ordentligt innan den körs iväg. Ytterligare en faktor som man måste ta med i beräkningen är det där med syretillgången i vattnet, ett problem i sig som kan inverka menligt på fiskens överlevnad.

Även snabba tryckförändringar från djupt till grunt vatten har betydelse. Behåll fisken under vattnet. Det är inte bra för fisken att hårdhänt lyftas upp ur sitt våta element. Den kan få skador på inälvor och skelett om man vårdslöst daltar med den i båt eller på land. En fisk är mer eller mindre ”viktlös” i vatten och således helt perfekt anpassad till ett liv i vätska. Mät fisken i vattnet om det är möjligt och om den ska vägas använd gummerad håv. Det finns håvar som har inbyggd våg i handtaget.

Minimera exponering i luft. Ett fototips. Håll andan vid fototillfället då den blöta fisken varligt hålls upp framför kameran och när du känner dig obekväm gör förmodligen fisken det också.

Djurplågeri! Debattens vågor, oftast på nätet, går ibland höga gällande Catch & Release av exempelvis stor gädda, och då i synnerhet frågan om/när släppa åter de stora. Rätt eller fel? Vad man än tycker så är C&R här för att stanna. Ett ökat fisketryck, oavsett metod, riskerar dock på sikt att förändra/försämra fiskbestånden. Lägg därtill frågan – Är C&R djurplågeri eller inte?

Med start runt millenniumskiftet har det regelbundet satts ut gösungar i norra Vättern. Det är Hammars Fiskeförening som via medlemsavgifter och intäkter från försålda fiskekort som finansierat utsättningarna. Fiske med handredskap är fritt i Vättern sedan maj 1985, men för att idka dragrodd och trolling, exempelvis Duvfjärden i norra skärgården, krävs lösande av fiskekort.

Enligt uppgift inbringade fiskekortförsäljningen 2015 till Hammars FF hela 16 000 kronor. Nyligen spolades 5 400 st. ca 10 cm långa gösungar ut i närheten av samhället Hammar. Smågösar som odlats och levererades av Dylta Bruk i Närke-> som är norra Europas största producent av ensomriga gösungar.

Enligt fångstrapporter har gös med vikter fem/sex kilo fångats via vertikalfiske-> i sommar.

Mer gös i Vättern, men hur länge till? Det pratas och ageras allt mer från myndighetshåll om faran med att ha invasiva/främmande arter eller att få tillstånd att sätta ut fisk över huvud taget i våra vatten. I Vättern fall påstås det att signalkräftan samt utsättningarna av gullspångslax är exempel på hot.