Länsstyrelsen Jönköpings Län skriver; ”Nyligen presenterades resultat från undersökningar av fritidsfisket på Vättern. Undersökningarna visar att fritidsfisket 2015 var omfattande och fångsterna stora, där en stor del av fångsten återutsattes.

Fritidsfiskets totala uttag av röding 2015 var 16,1 ton fördelat på 9 500 rödingar. Därutöver återutsattes 24 400 rödingar med en sammanlagd vikt av 26,4 ton. Sammantaget fångades nästan 34 000 rödingar med en vikt av 42,5 ton. Sett till både omfattning och fångst dominerades fritidsfisket av trolling efter röding, öring och lax. En metod som ökat kraftigt under senare år är vertikalfisket efter röding. Undersökningar av överlevanden hos återutsatt röding visar att omkring 77 procent bedömdes överleva återutsättning vid trollingfiske under sommaren medan i princip samtliga undersökta individer bedömdes överleva återutsättning vid vertikalfiske.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som har samordningsansvaret för länsstyrelsernas arbete med fisk och fiske i Vättern, har med hjälp av frivilliga dels undersökt fritidsfiskets omfattning och fångst i Vättern 2015 och dels överlevnaden hos återutsatt röding vid trollingfiske och vertikalfiske. Drygt 500 personer som fiskat på Vättern 2015 har besvarat den enkät som ligger till grund för undersökningen av fritidsfiskets omfattning och fångst.

— För att kunna förvalta fiskbestånd på ett långsiktigt hållbart sätt behövs kunskap om fiskets fångster och omfattning. Yrkesfisket har fångstrapporteringsskyldighet till myndigheterna. Något liknande finns inte för fritidsfisket. Därför genomför vi återkommande fritidsfiskeundersökningar på Vättern, säger Rasmus Linderfalk, fiskerikonsulent vid Länsstyrelsen i Jönköping.

Undersökningen var den första som redovisar fångstdata för vertikalfiske efter röding. Mer än 90 procent av den upptagna fångsten vid vertikalfiske bestod av röding. Dessutom var åtta av tio rödingar över minimimått. Detta visar att metoden är selektiv på stor röding, vilket kan jämföras med t ex trollingfiske där varannan röding var under minimimått.

Resultatet visar att mycket fisk återutsattes. För de sju arterna (röding, öring, lax, abborre, gädda, sik och lake) som bedömts vara viktigast för fisket återutsattes sammanlagt över 50 000 fiskar under 2015. Röding, abborre och gädda var de vanligaste arterna att återutsätta. Vid trollingfiske återutsattes tre av fyra rödingar under 2015 medan man vid vertikalfiske återutsatte nästan 90 procent.

Resultat från undersökningar av överlevnaden av återutsatt röding visar att krokplaceringen tycks vara starkast kopplat till rödingens möjlighet att överleva. Då rödingen krokas långt bak i munhålan eller i svalget riskerar den ofta att dö. Ju längre bak i munnen rödingen krokas desto längre tid tar det för fisken att dyka ner i vattnet efter att den släppts tillbaka och ju sämre är överlevnaden. Under tiden den befinner sig på ytan riskerar den att bli attackerad av fåglar. Problemet med fåglar som attackerar återutsatt röding tycks vara betydligt mindre vid vertikalfiske då båten ligger kvar i närheten av återutsatt fisk, till skillnad från en trollingbåt som rör sig framåt. En större andel av fisken dyker också direkt efter återutsättning vid vertikalfiske än vid trolling.

— Vi kan konstateras att det återutsätts mycket fisk och att det därför är viktigt att fisken hanteras på ett bra sätt som leder till hög överlevnad. Vår ambition är genomföra fler undersökningar för att kunna ge bättre rekommendationer om hur fisket och hanteringen av fisk kan bedrivas för att öka överlevnaden vid återutsättning, säger Adam Johansson, fiskerikonsulent vid Länsstyrelsen i Jönköping.

Fritidsfisket och yrkesfisket stod vardera för drygt 40 ton avlivad fisk under 2015. Röding fångades totalt sett mest. Fritidsfiskets fångstuttag av röding, lax, abborre och gädda var större än yrkesfiskets uttag. Trots höga uttag inom fritidsfiske och yrkesfiske påvisar provfisken en positiv beståndsutveckling hos rödingen, en ökning som dock sker från mycket låga nivåer. Fångsterna av fisk har ökat under senare år tack vare de förstärkta bestånden. T ex fångar man idag i snitt 2 rödingar per fisketur vid trolling”.

Stora fångster i fritidsfisket på Vättern->

Vad är som gör att vissa beten, oftast äldre, får ett samlarvärde? Ibland beror det på betets fisklighet, har tagits ur produktion, är vackert eller att tillverkaren gjort ett misstag som får betet att framstå som unikt. Samlarvärde är inte per automatik lika med dyrköpt för att man ska kunna införskaffa äldre objekt. Vanligtvis räcker en budget på några tusenlappar så kommer draglådans rillor att fyllas med gamla godingar. Naturligtvis finns det dyrgripar som kostar fantasisummor. Exempelvis häromåret vid en auktion i USA, klubbades ett Riley Haskell-> tillverkat år 1850 för över 100 000 USD.

”Att fiska med ett Dalbergs Drag ger fiskelycka varje dag”
Under 1950 och 60-talen tillverkades det en uppsjö av beten i Sverige. ABU och Arjon, dåtidens giganter inom svenskt sportfiske var ledande. Det fanns dock en och annan uppstickare i det svenska betesträsket. En var Åke Dalberg med ursprung Borås som under denna tidsperiod gjorde ett seriöst försök att lansera svenska ÅD beten. ÅD tillverkade vobbler, skeddrag, spinnare, torskdrag och jiggar mm. Några av ÅD:s vobblare var milt uttryckt kopior (hade även samma namn) av Heddons Made in USA River Runt och Wamp Spook m.fl. Även andra fabrikat fick stå modell till ÅD beten. I ÅD:s kollektion fanns även egna innovativa beten, typ nytänk. Flera av dessa beten var före sin tid och slog långt senare igenom i andra tillverkares versioner. ÅD avvecklade betestillverkningen i mitten av 1960-talet. Under sina sista år drabbades Åke Dalberg av bronkit. Vistelsen i bly- och färgångor under tillverkning av beten kanske bidrog till hans sviktande hälsoläge. Åke Dalberg dog 1973, 63 år gammal.

”Man ska inte förarga sig över plagiat. De är troligen de mest uppriktiga av alla komplimanger”
Theodore Fontane, Tysk författare (1819-1898)

Åke Dalberg var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar
Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson; ”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.

Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart. Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara alltför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.

Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske–>

I senaste numret av Våra Fiskevatten nr.4 december 2013 som ges ut av Sveriges fiskevattenägareförbund finns en artikel på sidan 31 med rubriken – Vertikalfiske ingår inte i fria fisket.

Citat; ”1985 infördes det fria handredskapsfisket på ostkusten. Reformen innebar att vem som helst får fiska på enskilda fastigheter och fiskevatten. Handredskap definieras som att metoden som sådan inte får kräva användning av båt. – Metoden vertikalfiske, som diskuteras på senare tid omfattas alltså inte av det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson, Fiskevattenägareförbundet”.

”Vertikalfiske förutsätter att man sitter i en båt med motorn igång, ofta i kombination med en gps-utrustning. Båtmotor som hjälpmedel är uteslutet inom ramen för det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson. Vertikalfiske har blivit en populär och effektiv fiskemetod, bland annat för att dra upp gös som går nära botten på lite större djup. Det är sannolikt även en olämplig metod för catch and release, då gösarna snabbt dras upp från stora djup utan att hinna tryckanpassa simblåsan. I vissa fall har sportfiskare hävdat att metoden ska omfattas av det fria fisket. Det är en feltolkning av lagen säger Thomas Lennartsson. Det är tillåtet att använda båt i det fria handredskapsfisket, men då ska båten inte användas aktivt. Man får alltså driva med vinden eller ligga stilla. Trolling liksom vertikalfiske är alltså inte tillåtet”.