”Årets utmärkelse tilldelas SLU AQUA/Havsfiskelaboratoriet samt Sportfiskarna för sina avgörande insatser med att organisera höstens märkningsprojekt efter blåfenad tonfisk på svenska västkusten. Under forskningsprojektet spöfångades, märktes och återutsattes 14 blåfenade tonfiskar i vikter mellan 130 och 350 kilo. Under 12 månader kommer sändarna att samla in unik information om fiskarnas vandringar i Atlanten. För varje märkt tonfisk har dessutom ett DNA-prov samlats in. Proverna kommer att visa varifrån våra nordliga tonfiskar kommer – från det bestånd som leker i Medelhavet eller från det bestånd som leker i Mexikanska golfen. Ingen vet ännu hur fiskarna blandar sig här i Skandinavien på utbredningens gräns och projektet kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk!”

Så lyder motiveringen som en enhällig jury, bestående av representanter för Göteborgs Havsfiskeklubb (GHFK), Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) och sportfiskemedia satt på pränt när de valde att dela ut priset för år 2017 till det uppmärksammade tonfiskmärkningsprojekt som genomfördes på den svenska västkusten under september månad.

För ytterligare info och bilder se->

Göteborgaren Jan Olsson har sedan många år tillhört svensk sportfiskehistoria. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress samt bokform.

Den stora boken om trolling->av Jan ”Mr Trolling” Olsson gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har cirka ett kvartsekel år på nacken är den fortfarande aktuell. Exempelvis finns ett avsnitt som handlar om blåfenad tuna. Blåfenad tonfisk är en av Jans favoritfiskar sedan ungdomen (han är född 1936) och inte sällan har han berättat om sportfiske från gamla tider på svenskt vatten efter just blåfenad tuna. Tyvärr överfiskades dessa av yrkesfisket till snudd utrotningens brant. Att få skåda blåfenad tonfisk åter jaga i hemmavatten har för Jan och många med honom varit en dröm. Något som blev en verklighet för Jan lördagen den 9 september 2017 då han inviterats ombord på båten Pink Lady. Läs nedan och begrunda

Världsunikt storviltfiske pånyttfödd i svenska vatten

Som gammal veteranfiskare fick jag i går uppleva; att ”nine-nine-dagen” år 2017 – på vattenvidden utanför bohuskusten – kommer att förbli en av livets stora minnesdagar. Det var en dag, då min sportfiskeexistens ”våldsamt”, på skilda vis, attackerades med massvis av oförglömliga intryck, både vad gäller naturupplevelse och fiskafänge.

Det främsta var att åter – som för ett halvsekel sedan – få se grandiosa blåfenstunor blotta hela sin storslagna skönhet i magnifika hopp. Lägg till detta ny-aspekten att jag – både på distans och nära håll – fick uppleva spöfångster av dem samt se de stora fiskarnas enorma styrkedemonstration och uthållighet i timslånga fighter.

Först ett direkt SUPERSTORT TACK till administratörer och koordinerare, WWF, Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och Sportfiskarna, att storviltfisket efter “alla fiskars konung” fått göra come back i Sverige. Ett fiske, som rätt förvaltat kan bli enormt samhällsgivande på många skilda vis. Vi hörde igår, erfarna internationella fiskmärkare, tala om ett monstruöst tunafiske här. Ett andra JÄTTESTORT TACK tack ska gå till sportfiskeeldsjälen Robban Hellberg i Björlanda, som samlat ihop ett skickligt och kunskapsmässigt rutinerat Fladenteam. Vb-red. hade, som observator, det stora nöjet att få vara med det glada sextettgänget ombord på Fladens sällsynt, välutrustade sportfiske-maskin ”Pink Lady”.

Kursen mot fiskeplatsen ”Gropa” i centrala Skagerack styrdes av Robban, som samstämmigt ombord berömdes för suveränt manövrerade av båten, inte minst under det mycket svåra skede då en jättetuna rör sig nära båten.

Det finns enormt mycket att berätta om ”nine-nine-dagen”. Följaktligen anledning att återkomma om denna storslagna, unika nypremiär gällande svenskt tunasportfiske. – Det som nu dessutom sker i V-regionen.

Kortfattat, så utgick vi från Björlanda. Där inledde vi med genomgång och roller i anslutning till själva tunafisket. Vid Paternosterskären drogs makrill upp till “Lady Pinks” betestank. Kurslade sedan, under konstant tunaspaning över vattenvidder, mot Gropa.

Några sjömil innan vår ankomst dit, tacklades upp för avancerad storviltfisketrolling, både via utriggare och djuprigg, med konstbeten. Det gav intet. Efter några timmar, skiftades fiskafänget till mete, då vi hörde på kom-radion att detta givit andra båtlag fisk, bl a välkända Team Tinca från Lidköping. SUPERSTORT GRATTIS!

Fladenteamet ballongflötesmetade med levande makrill, på olika distans från de sex, förträffligt lätthanterliga Fladenutrustningarna. Konstant mäskade vi med styckad och hel mindre sill. Och det var efter uppskattningsvis 90 minuters flitigt ”chummande”, som det ristade till i det förliga spöet på babordsidan samt rullens tongångar, via snabb lintömning även fick teamet att gå upp i varv, utan tidigare motstycke ombord. Det var upptakten på en 2 tim. och 40 min. lång kamp med massvis av ge och ta från fisk och fiskare, både hundratals meter från och under “Pink Lady”.  Några gånger hade killarna, som varvades vid i spökampen, tunan nära ytan ett 50-tal meter från båten innan den åter dök. En gång såg vi dess fena (bild överst) blixtsnabbt skära i ytan. Jag slängde upp kameran mot fenan – utan objektivfokus för ögat på den – dock i hopp om att något skulle fastna. Det blev fena-turligt som i bild. (se bilden ovan)

Då och då kunde vi ekolodet, på vilket djup tunan simmade. Och när “the bitter end” närmade sig var fisken ett tiotal meter under båten. Vi kunde dock inte skönja jättefisken. Vad som sedan hände i ett spölyft var; att spöet oväntat befriades från fisktyngden. Strax ovanför kroken konstaterades – när linan tagits hem – att monolinan gått av, sönderskavd av fiskens vassa tanduppsättning under den långa kampen.
”The bitter end” var ett faktum för våran del, men förhoppningsvis “happy end” för tunan. /Jan Olsson

Läs mer på Vänerblänket->

”1964 spöfångades det senast en blåfenad tonfisk i Sverige, säger Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna. Nu hoppas han och andra forskare göra det igen. Vi följde med märkarbåten Linda på uppdraget att märka tonfisk”.  Läs artikel Göteborgsposten första spöfångade tonfisken på femtio år->

Se filmklipp då 215 cm hälleflundra bjuder upp till kamp->

Läs rapport om hur det gick till då monsterflundran fångades->

Pressmeddelanda
”Årets utmärkelse tilldelas Markus Lundgren, Kungsbacka->> Markus har i många år varit en tongivande profil i havsfiske- och sportfiskesverige. Förutom att i sin funktion som fiskevårdschef på Sportfiskarna dagligen kämpa för havsmiljön nationellt och internationellt har Markus i många år verkat för att sprida kunskap om havsfiske och entusiasmera nya sportfiskare till att pröva på detta fiske. Som ett led i detta arbete har Markus tillsammans med Lennart Waje publicerat HAVSFISKEBOKEN. Denna ger pedagogiskt en introduktion till havsfiske och har under året uppmärksammats och mottagits väl i sportfiskekretsar. Markus är dessutom en framgångsrik tävlingsfiskare och artjägare med över 20 registrerade storfiskar.”

Så lyder motiveringen som en enhällig jury, bestående av representanter för Göteborgs Havsfiskeklubb (GHFK), Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund och sportfiskemedia satt på pränt när de valde att dela ut priset för år 2016 till Markus Lundgren, Kungsbacka.

Att tilldelas utmärkelsen ”Årets Havsfiskare” i Sverige innebär att man belönas med en av landets mest eftertraktade och prestigefyllda sportfiskeutmärkelser. Utmärkelsen ”Årets Havsfiskare” instiftades i samband med Göteborgs Havsfiskeklubbs-> (GHFK) 20-årsjubileum för drygt 30 år sedan och utdelas årligen till den eller de personer, lag eller organisation, som under året fört fram havsfisket i fokus, och som av en jury ansetts förtjänt härav. Bevis på utmärkelsen – en elegant tennrocka på jakarandaplatta – kommer att delas ut i samband med Göteborgs Havsfiskeklubbs årsmöte i Göteborg i mars 2017.

Salt hav utanför Røst huserar storsej i mängd. Fina fajters som bl.a. kan fångas på flugspö. Fly-Dressing/Vision Niklaus Bauer och Niklas Holmér besökte Fishing Camp Røst-> hösten 2016 med målet att fånga grann sej på fluga. Kanalgratis.se filmade och resultatet från deras resa till fjärran vatten ovan polcirkeln kan kollas in här->

Erik Österplan i Team Bertan gjorde tillsammans med kompisarna Rasmus Bergman och Fredrik Engqvist Kroatien under en augustivecka 2016. I dagarna tre stod fiske efter blåfenad tonfisk på programmet. Att boka en duglig guide ökar chansen till att få uppleva rullskrik. Ett fiskepass kostade för deras del 800 EURO dagen och då ingick allt, typ två mans besättning, lån av rullar och spön samt fiskelicenser. Fångsten tillföll dock båtens ägare. Båten Bakul som grabbarna chartrat utgick från staden Vodice hade i år tilldelats en kvot på tio ton från att tidigare varit två ton som mest. Att dra upp tio ton på spö under en säsong är mer eller mindre omöjligt. Att kvoterna ökat markant under senare år härleds till att massiva utsättningar av odlad blåfenad tonfisk har gjorts. Sättfiskarna väger cirka 15 kilo styck när de släpps ut från kassodlingarna.

Erik var den enda i trion som fångat tonfisk tidigare. Sommaren 2007 nöp han sin första, en 56-kilos för att 2009 klämma till med en 150-kilos. Erik hade förvarnat sina fiskevänner att drar det på en tonfisk är det en kraftödande kamp som gäller innan fisken kan bordas. – Vi är unga och starka kontrade Rasmus och Fredrik, inga problem. Tilläggas kan att deras tidigare pb:n på spöfångad fisk var runt sex kilo.

Klicka o kolla in Fiskeligan Skaraborgs Allehanda sla.se och läs mera samt se filmklipp–>

Visste du; att Öresund en gång i tiden var en av världens bästa fiskeplatser för Atlantisk Blåfenstuna? Göteborgaren Jan ”Mr Trolling” Olsson har skrivit och vurmat för Skandinaviskt blåfenstunafiske under många år.

Citat; Troligtvis fångades de första tonfiskarna på spö i Europa utanför Själlands odde i slutet av 20-talet. Detta var inledningen till ett drömfiske, som under några decennier lockade storviltfiskare från när och fjärran till Öresund. Även I Norge spöfångade engelsmän i Trondheimsfjorden under slutet av 20-talet tonfiskar på närmare 300 kg. I Öresund var det exceptionellt kort gångtid till fiskeplatserna. Sundet ansågs därför vara den tonfiskarena i hela världen där man hade bäst chans att under en dag matcha flest tonfiskar. I regi av Skandinavisk Tuna Club – bildad 1949 – arrangerades under många år en internationell storviltfisketävling i Öresund. Årligen drogs det mellan 1946 och 1952, 300-400 tonfiskar i Sundet.

Det bästa året var 1948 då närmare 600 blåfenstunor fångades. Även några år i början av 60-talet var mycket bra med ca 100 fångade fiskar årligen. Senaste gången det fångades en tuna i Öresund var år 1964.

Nu när 1000-tals nordiska sportfiskare har topputrustade fiskebåtar att matcha tonfisken från, är den borta från våra vatten. Hade tonfisken funnits kvar här, hade platser som Helsingborg, Varberg, Marstrand och Strömstad varit världsmetropoler i sportfiskevärlden med allt vad det innebär i klingande turistvaluta. Enbart ”stillsamma” safariturer för att se fisken hoppa skulle omsätta miljonbelopp.

Fiskändisen Felix Lundin-> är i nuläget och jobbar på Fishing Camp Røst. I hans arbetsuppgifter ingår bl.a. att regelbundet rapportera på nätet->om det fantastiska fiskafänget gästerna får uppleva.

En udda rapport är följande, åtminstone betesvalet.
Citat; ”Johan Stångberg måste slagit nåt slags världsrekord när han fångade två 12+ sejar på ett ganska ovanligt betesval, nämligen en Iphone! Detta visar väl hur mycket fisk och hur bra fisket är här, när dom är på hugget fungerar det mesta!”

I gamla tider snackades det om att ha ett krokförsett skohorn av plåt i linändan då gammelgäddan skulle fångas via dragrodd. I dataålderns tidevarv är det tydligen en smartphone som gäller, åtminstone till stor sej. Undrar om norsk torsk och hälleflundra också går bet på en lur?

Henrik Wigren, som sedan ett antal år förknippas med Fishing Camp Røst rapporterar att under de år som han varit på Lofoten har ”hällefisket” rivstartat med osedvanligt många spöböj i år. Citat; ”Under mina år här på Röst har jag inte varit med om att det har fångats så mycket hälleflundror”.

Klicka och ta del av dagsfärska rapporter från Røst->

Kolla in artikel om Røstfisket här->

Pressrelease ”Årets utmärkelse tilldelas projektet 8-fjordar, Stenungsund. Detta lyckade projekt som startade som ett samarbete mellan fem bohuslänska kommuner, Sportfiskarna och Naturskyddsföreningen, har bland mycket annat möjliggjort återetablering och skydd av arter inom projektets geografiska område, inte minst när det gäller den utveckling av piggvarsfiske i Bohuslän som sportfiskare kunnat uppleva de senaste åren.”

Så lyder motiveringen som en enhällig jury, bestående av representanter för Göteborgs Havsfiskeklubb (GHFK), Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund och sportfiskemedia satt på pränt när de valde att dela ut priset för år 2015 till projekt 8-fjordar, Stenungsund.

Läs mera……..

Att tilldelas utmärkelsen ”Årets Havsfiskare” i Sverige innebär att man belönas med en av landets mest eftertraktade och prestigefyllda sportfiskeutmärkelser. Utmärkelsen ”Årets Havsfiskare” instiftades i samband med Göteborgs Havsfiskeklubbs (GHFK) 20-årsjubileum för drygt 30 år sedan och utdelas årligen till den eller de personer, lag eller organisation, som under året fört fram havsfisket i fokus, och som av en jury ansetts förtjänt härav. Bevis på utmärkelsen – en elegant tennrocka på jakarandaplatta – kommer att delas ut i samband med Göteborgs Havsfiskeklubbs årsmöte i Göteborg i mars 2016.

Redan år 1432 omnämns Røst som ”Paradisets förste krets”. Det var Pietro Querini, en rik Venetianare som efter två månaders sjönöd strandade på Røst som höll i pennan. Han berättar vidare att där fanns ofantliga mängder av fisk. Rösthavet är glädjande nog så här 583 år senare fortfarande ett fiskrikt eldorado i världsklass. Färskt exempel följer. Vid lunchtid torsdagen den 4 juni – ca 10 minuters båtfärd söder om RöstFishing Camp – över bottendjup 30 meter gick en 235 cm lång och enligt tabell ca 180,8 kilo tung Hälleflundra bet på trekrokstacklad död sill. En Kveite av storformat i dess rätta betydelse som ger eko från Røst i havsfiskekretsar.

Klicka och se filmklipp, bilder och läs rapport–>

Visste du att; Enligt Norska Havforskningsinstituttet fångststatistik är medellängden på all i Norge spöfångad havsfisk (cirka 3 300 ton/år) cirka 50 cm lång. Det område där fisken har högst medellängd (80 cm) är vid Lofoten utanför öarna Røst och Vaerøy. Så önskar man att via sportfiskeredskap hiva grov torsk och sanslöst stor sej eller hälleflundra av vuxet format är Rösthavet platsen man bara måste besöka någon gång i livet. Linsträckare i vikter från 10 kilo och uppåt är vardagsmat, åtminstone om man rätt kan läsa de mäktiga vattenvidderna med dess tidvattenströmmar, samt hantera lämplig fiskeutrustning därtill.