Del 3.
På djupet med Dr Depht
Fisketekniskt sett är den cirka 20 hektar stora Gäddsjön ett lättfiskat vatten där även nybörjare brukade få napp. Som ett led att lära känna sjöns bottentopografi gjordes i juni 2009, med hjälp av ett på den tiden toppmodernt kombiinstrument med ekolod, GPS och kartplotter en djupkartering av vattnet. Inspelade positions- och djupdata lagrades på ett minneskort. Efter avslutad mätrunda pluggades kortet in i datorn hemma på kontoret och därefter bearbetades loggad data i Dr Depth djupkarteringsprogram. Vips dök en djupkarta upp på dataskärmen som visade att Gäddsjön har ett medeldjup på fyra meter och åtta meter som djupast. Inga grynnor eller markerade djupkanter hittades. Sjöns utseende kan enkelt beskrivas som en kilometerlång, lätt böjd banan som placerats i väst/ostlig riktning med en medelbredd på något över två hundra meter. Sjön är kantad av vass, näckrosor samt en och annan uppstickande strandsten.

Per Pelin mannen bakom Dr Depht
Djupkarteringsprogrammet Dr Depth togs fram av västkustbon Per Pelin. Upprinnelsen till Dr Depth härrör från tidigt 2000-tal då Per på allvar fattade tycke för havsfiske över vrak. Vrakfiske är ett precisionsfiske och ju noggrannare positionsangivelserna man har till bottenplatserna där vraken ligger desto effektivare blir fisket. Datan från GPS och
ekolod borde kunna samköras och på så vis tas tillvara på ett bättre sätt, tänkte tekniskt kunnige Per och började därför skissa på ett sådant program. Dr Depth version no.1 lanserades 2006. I dagsläget (läs 2020) är djupkarteringsprogram (ursprungligen Dr Depth) standard i de allra flesta kombiinstrument. Djupkartan visas numera i realtid på skärmen vart efter sjön scannas, sk. AutoChart Live

Gäddorna fanns mestadels utspridda runt hela sjön, allt från helt strandnära till djupare frivatten. Men ibland då en hård vind skummade vågorna hände det att sjövargarna följde vinden och stimmade sig i en vik eller utmed vindpinad strandsträcka. Vid sådana tillfällen högg det friskt om betesvalet var det rätta. Betets djupgående, rörelse och färg samt i vilken fart det fiskades hem var viktiga parametrar.

Från islossning och fram till midsommartid då vattentemperaturen var på uppåtgående funkade jerkbaitfiske ypperligt. Vid tillfälliga bakslag i skepnad av kylslaget vårregn fungerade skeddrag, spinnare och jiggar bättre. Skeddragen Atom 35 gr. silver/blue och UTÖ 35 gr. BGL var måste-beten hela säsongen. Att ha ett skeddrag på tafsen var vissa dagar skillnaden mellan sträckt lina eller slak rev. Sammanfattningsvis kan berättas att alla som fiskade i Gäddsjön fångade fisk, förutom en av Sveriges mest kända gäddfiskare som nollade.

En egen Gäddsjö, varför?
Främsta anledningen att starta upp Gäddsjön var för att se om det gick. Ingen hade gjort något liknande tidigare, åtminstone inte vad vi kände till. Även en viss lönsamhet fanns med i kalkylen. Att starta upp projektet var inte så enkelt som att ”bara” plocka gäddor ur Vänern med fritt fiske för vidare färd till Gäddsjön. Nej, det var både tålamodskrävande, arbets- och kostsamt.

Gästerna alltid i fokus
Redan på planeringsstadiet besannades våra aningar att självutnämnda gäddexperter skulle ta ton och ifrågasätta projektet. En kändisguide i vår bekantskapskrets sa vid ett tillfälle till Petter Larsson följande: ”Petter, du är ju ingen gäddfiskare och vet inget alls om storgäddfiske”. Petter svarade: ”Helt sant, jag kan inget om gäddfiske, men å andra sidan är det inte jag som ska fånga gäddorna i Gäddsjön, utan det är våra gäster”

Del 1. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 2. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 3.

Del 4. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 5. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

En tillbakablick 1991-2019 visar att under alla dessa år har 25 st. Laxcup Vättern genomförts av 27 möjliga. Hack i tävlingsprotokollen finns 2005 och 2006 då arrangör saknades. Åren 2010 och 2011 var det vädret med hård vind och is som omöjliggjorde sjösäkert tävlande. I dagsläget (2012-2019) är det Karlsborgsortens Fiske & Fiskevårdsförening som arrangerar Laxcup Vättern med backning av externa krafter.

Under de 25 år som tävlingen genomförts har totalt 2226 team (snitt 89,04 team/år) funnits antecknade på startlistorna. Omräknat i personer med ett beräknat genomsnitt på 2,5 deltagare/båt blir något över 5 500 hugade trollare.

Att som team vinna Laxcup Vättern ger respekt, men att bli tävlingens Laxkung smäller dock högre. Betänk att det är endast 25 personer av dryga 5000 som fiskat kungligt. Under de år (1991-2004) som Laxcup Vättern arrangerades av Peter Prag förärades ”Laxkungen” ett vandringspris i skepnad av en lax i brons på en platta av trä med en gravering med fångstmannens namn och vinnarlaxens vikt. En tung pjäs som Laxkungen under prisutdelningen brukade höja upp på sträckta armar inför applåderande publik. Att få sitt namn ingraverat som Laxkung i Laxcup Vättern, häftigt. Var vandringspriset finns idag är obekant. Undertecknad har på nära håll följt alla Laxcup Vättern sedan starten 1991 samt dokumenterat tävlingsresultat och alla 25 Laxkungarna.

Laxcup Vättern 2019 (47 anmälda båtlag) 8,09 kilo – Laxkung Magnus Persson, Karlsborg

Laxcup Vättern 2018 (81 anmälda båtlag) 7,38 kilo – Laxkung Joakim Sahlberg, Lidköping

Laxcup Vättern 2017 (61 anmälda team) 7,94 kilo – Laxkung Denis Fracila, Berghem

Laxcup Vättern 2016 (49 anmälda båtlag) 9,32 kilo – Laxkung Marcus Eriksson, Lidköping

Laxcup Vättern 2015 (56 anmälda båtlag) 9,37 kilo – Laxkung Björn Ström, Tibro

Laxcup Vättern 2014 (47 anmälda båtlag) 7,53 kilo – Laxkung Tomas Borg, Tibro

Laxcup Vättern 2013 (34 anmälda båtlag) 7,03 kilo – Laxkung Daniel Kedestig, Kumla

Laxcup Vättern 2012 (30 anmälda båtlag) 11,22 kilo – Laxkung Niklas Wikström, Töreboda

Laxcup Vättern 2011 (Blåste bort)

Laxcup Vättern 2010 (Frös inne)

Laxcup Vättern 2009 (95 anmälda båtlag) 7,07 kilo – Laxkung Kristoffer Thorold, Mariestad

Laxcup Vättern 2008 (114 anmälda båtlag) 9,66 kilo – Laxkung Niklas Svanbom, Gävle

Laxcup Vättern 2007 (181 anmälda båtlag) 11,83 kilo – Laxkung Kristofer Johansson, Karlsborg

Laxcup Vättern 2006 arrangerades inte

Laxcup Vättern 2005 arrangerades inte

Laxcup Vättern 2004 (33 anmälda båtlag) 9,88 kilo – Laxkung Jouko Leinonen, Gislaved

Laxcup Vättern 2003 (122 anmälda båtlag) 11,22 kilo – Laxkung Joakim ”Predator” Sandgren, Sthlm

Laxcup Vättern 2002 (127 anmälda båtlag) Fyra laxar över tio kilo med topp 12,02 kilo, vilket är den tyngsta tävlingslaxen – Laxkung Magnus Frii, Västerås

Laxcup Vättern 2001 (135 anmälda båtlag) 8,10 kilo – Laxkung Markku Ahonen, Finland

Laxcup Vättern 2000 (118 anmälda båtlag) 7,48 kilo – Laxkung Lars Sahlin, Götene
Ps. Lars innehar rekordet på spöfångad öring i Vättern->

Laxcup Vättern 1999 (152 anmälda båtlag) 9,90 kilo – Laxkung Thomas Carlberg, Örebro

Laxcup Vättern 1998 (109 anmälda båtlag) Första tävlingslaxen över tio kilo = 10,86 kilo 88 cm – Laxkung Martin Jensen, Danmark

Laxcup Vättern 1997 (107 anmälda båtlag) 7,94 kilo – Laxkung Bo Björk, Skövde

Laxcup Vättern 1996 (111 anmälda båtlag) 7,24 kilo – Laxkung Ove Munther, Kumla

Laxcup Vättern 1995 (105 anmälda båtlag) 6,48 kilo – Laxkung Hannu Södersved, Fagersta

Laxcup Vättern 1994 (104 anmälda båtlag) 9,74 kilo – Laxkung Eino Mikkonen, Finland

Laxcup Vättern 1993 (86 anmälda båtlag) 6,70 kilo – Laxkung Johan Hultqvist, Motala

Laxcup Vättern 1992 (78 anmälda båtlag) 8,52 kilo – Laxkung Thomas Bergman, Arboga

Laxcup Vättern 1991 (44 anmälda båtlag) 9,22 kilo – Laxkung Berry Spaak, Karlsborg

Betestillverkaren Len Thompson->> i Alberta, Canada firar 90 år 2019.
Sedan starten 1929 har företaget producerat cirka 50 miljoner beten. Len Thomson och Northern King (de förvärvade NK år 2016) tillverkar i dagsläget mer än 500 000 beten årligen. I samband med 90 års firandet lät Len Thomson det lokala företaget Comet Welding tillverka en jättelik replika av skeddraget Original series Five of Diamonds. Det tog åtta månader att förfärdiga draget där skedens mått mäter 28 fot (ca 8,4 m) och kroken 14 fot (ca 4,2m).

Se filmklipp om Len Thompson lures–>

Det tävlas i gäddfiske som aldrig tidigare. Fiskefajter utkämpas i alltifrån sydliga brackvatten och mäktiga innanhav till djupa sjöar vid polcirkelns rand. Vänergäddan med Mariestad som hemmahamn är en i den långa raden av tävlingsarenor och anses på goda grunder i seriösa gäddfiskekretsar som Sveriges bästa och ledande gäddfisketävling.

I jämförelse med andra svenska gäddfisketävlingar står Vänergäddan i en längd för sig i förhållande till antal deltagande lag och tävlingstid. Kalla fångstfakta talar sitt tydliga språk, att Vänergäddan helt enkelt är Sverigebäst!

Inför 2018 års batalj funderade tävlingsledarna Per & Patrik på vilket vis Vänergäddan skulle kunna snäppas upp ytterligare. Det var inte tal om att låta tävlingen växa i antal deltagande båtlag. Ej heller att utöka tävlingstiden från endags till tvådagars.

Tankegångarna gled in på gäddornas väl och ve. Det är ju faktiskt gäddan som är själva produkten i tävlingen. Efter en stunds funderande tog duon ett historiskt beslut; Vänergäddan skulle bli Sveriges första hullinglösa gäddfisketävling.

Därför är Vänergäddan bäst i Sverige
1. Det finns gott om gädda i tävlingsområdet, vilket är en förutsättningen för fina fångster.

2. Tävlingen genomförs en dag i mitten av maj, dryga månaden efter att gäddorna lekt och åter är i god kondition.

3. Tävlingen är endags parat med ett begränsat antal deltagande båtlag. Under cirka åtta timmars effektiv fisketid hinner man helt enkelt inte rycka i speciellt många gäddor förrän det dags att åka iland.

4. Vattentempen ligger normalt runt 10-12 grader, vilket inverkar positivt på gäddornas överlevnad efter återsläpp. Varmare vatten i kombination med en utdragen fajt rekommenderas ej. De större exemplaren är känsligare än smågäddorna.

5. Hullinglösa krokar som enkelt lösgörs ur gäddans käft används. Då mindre gäddor eller dubbletter av redan fångade metergäddor sitter på kroken kan de lätt som en plätt skakas loss i vattnet utan att behöva tas ombord. Det man med säkerhet vet är att ju kortare tid en fisk exponeras ovan ytan desto högre överlevnad.

Läs artikel Hullinglös gäddtävling Vänergäddan->

Laxcup Vättern, en av Sveriges äldsta trollingtävlingar har funnits på trollingarenan i 27 år. Tävlingens första startskott avfyrades en gråkall novembermorgon 1991 från bryggan i Granviks hamn. Då som nu är det bara lax som räknas. Laxar som härrör från utsättningar som görs årligen sedan många år. Dåvarande Granviksborna Peter & Birgitta Prag höll i tillställningen t.o.m. Laxcup Vättern 2004. Osäkert laxfiske i kombination med färre tävlingsdeltagare samt att tunga sponsorer flydde fältet var främsta orsaken till att Prag gav upp och sedan även flyttade från bygden.

Under PP:s tid vid laxrodret arrangerades Laxcupen i november. Granvik var tävlingens första startplats de första nio cuparna, men i samband med att Laxcup Vättern firade tionde upplagan i ordningen år 2000 flyttades arrangemanget till Karlsborg. Karlsborg är sedan dess utgångshamn för Laxcup Vättern. Laxcup Vättern arrangerades inte 2005 och 2006. Nystarten kom 7-9 december 2007 då Wildwater Fishing AB med fiskeguide Johan Abelsson i spetsen hoppade in på Laxcup:s arenan. Hela 181 båtlag fanns med på startlistan 2007, vilket är rekord i antal startande sedan starten 1991. Ägarbilden inom Wildwater förändrades efter några år och ”nya” WW tog över och höll ut t.o.m. 2011 som oturligt nog blåste inne. Även 2010 års upplaga ställdes in p.g.a. ishinder.

Ånyo såg det ut som om Laxcup Vättern skulle bli ett minne blott, men räddades senhösten 2012 av Mariestadsbon Sten-Gunnar Steénson och Vänerns Sportfiskeförenings som meddelade att de kunde ge sig i kast med att arrangera Laxcup Vättern 2012. Visserligen i en bantad upplaga i jämförelse med fornstora Laxcup:s dagar, men en tävling dock. 30 båtlag anmälde sitt intresse att delta. I dagsläget är det i huvudsak medlemmar i Karlsborgsortens Fiske och Fiskevårdsförening med backning av tävlingsledare Sten-Gunnar Stéenson, Vänerns Sportfiskeförening som ser till att Laxcup Vättern håller ställningarna som en av Sveriges äldsta trollingtävlingar och som nyhet för i år är en deltävling i SM-Trolling.

2018 års Laxcup Vättern planeras genomföras 1-2 december (reservdagar 8-9 december) med start- och målgång Stenbryggan Karlsborg.
Info och anmälan KFF.se->
Tillbakablick Laxcup Vättern 1991-2017

Laxcup Vättern 1991 (44 anmälda båtlag) 9,22 kilo – Laxkung Berry Spaak, Karlsborg

Laxcup Vättern 1992 (78 anmälda båtlag) 8,52 kilo – Laxkung Thomas Bergman, Arboga

Laxcup Vättern 1993 (86 anmälda båtlag) 6,70 kilo – Laxkung Johan Hultqvist, Motala

Laxcup Vättern 1994 (104 anmälda båtlag) 9,74 kilo – Laxkung Eino Mikkonen, Finland

Laxcup Vättern 1995 (105 anmälda båtlag) 6,48 kilo – Laxkung Hannu Södersved, Fagersta

Laxcup Vättern 1996 (111 anmälda båtlag) 7,24 kilo – Laxkung Ove Munther, Kumla

Laxcup Vättern 1997 (107 anmälda båtlag) 7,94 kilo – Laxkung Bo Björk, Skövde

Laxcup Vättern 1998 (109 anmälda båtlag) Första tävlingslaxen över tio kilo vägdes in 10,86 kilo 88 cm – Laxkung Martin Jensen, Danmark

Laxcup Vättern 1999 (152 anmälda båtlag) 9,90 kilo – Laxkung Thomas Carlberg, Örebro

Laxcup Vättern 2000 (118 anmälda båtlag) 7,48 kilo – Laxkung Lars Sahlin, Götene

Laxcup Vättern 2001 (135 anmälda båtlag) 8,10 kilo – Laxkung Markku Ahonen, Finland

Laxcup Vättern 2002 (127 anmälda båtlag) Fyra laxar över tio kilo vägdes in 12,02 kilo – Laxkung Magnus Frii, Västerås

Laxcup Vättern 2003 (122 anmälda båtlag) 11,22 kilo – Laxkung Joakim ”Predator” Sandgren, Sthlm

Laxcup Vättern 2004 (33 anmälda båtlag) 9,88 kilo – Laxkung Jouko Leinonen, Gislaved

Laxcup Vättern 2005 arrangerades inte

Laxcup Vättern 2006 arrangerades inte

Laxcup Vättern 2007 (181 anmälda båtlag) 11,83 kilo – Laxkung Kristofer Johansson, Karlsborg

Laxcup Vättern 2008 (114 anmälda båtlag) 9,66 kilo – Laxkung Niklas Svanbom, Gävle

Laxcup Vättern 2009 (95 anmälda båtlag) 7,07 kilo – Laxkung Kristoffer Thorold, Mariestad

Laxcup Vättern 2010 (Frös inne)

Laxcup Vättern 2011 (Blåste bort)

Laxcup Vättern 2012 (30 anmälda båtlag) 11,22 kilo – Laxkung Niklas Wikström, Töreboda

Laxcup Vättern 2013 (34 anmälda båtlag) 7,03 kilo – Laxkung Daniel Kedestig, Kumla

Laxcup Vättern 2014 (47 anmälda båtlag) 7,53 kilo – Laxkung Tomas Borg, Tibro

Laxcup Vättern 2015 (56 anmälda båtlag) 9,37 kilo – Laxkung Björn Ström, Tibro

Laxcup Vättern 2016 (49 anmälda båtlag) 9,32 kilo – Laxkung Marcus Eriksson, Lidköping

Laxcup Vättern 2017 (61 anmälda team) 7,94 kilo – Laxkung Denis Fracila, Berghem

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Att fiska och äta kräftor har en lång tradition i Sverige
Första gången kräftor nämns i svensk gastronomi var 1562 då Erik XIV anbefallde fogden på Nyköpingshus att fånga en hel hoper. På den tiden fanns endast flodkräftan i våra vatten. En bok om Kräftor av Erik Floderus som gavs ut 1941 finns mängder med historier om ”de smakelige kräken”, främst sedda ur en kulturhistorisk synvinkel. Flodkräftor fanns förutom i Skandinavien även i Östersjöländerna, Frankrike, Italien, Ryssland och Tyskland. På tyska kallades flodkräftan för ”Edelkrebs” (ädelkräfta) p.g.a. dess smaklighet.

Att odla samt även flytta kräftor till nya vatten har det gjorts i hundratals år. Vid ett tal i Vetenskapliga akademin 1749 framkom; ”Kräftor hafva vid pass i Carl IX:s tid blifvit flyttade hit upp åt landet, Fatburssjöen vid Gripsholm och flera vatn”.

Pesten – en katastrof för flodkräftan
Kräftpestens intrång i vårt land betydde ingenting mindre än en katastrof. Pesten uppträdde på 1870-talet i västra Tyskland, varifrån den långsamt spred sig till Polen, Ryssland och Finland. Från sistnämnda landet kom pesten till Sverige augusti 1907. Ett parti finska kräftor hade sumpats i slussgraven Stockholm. Döda kräftor kastades i vattnet. Dock fanns det inte något större kräftbestånd i närheten så i sig var det kanske inte någon katastrof. Mest troligt är, att levande, pestsmittade kräftor köptes av någon Ångbåtsrestaurant och sedan spritt pesten till en eller flera ställen inom Mälarens vattenområde inklusive Hjälmare kanal. Inom ett år var Hjälmaren ödelagd. Med tanke på de fantastiska fångster som tidigare hade gjorts i Hjälmaren så drog det med sig många människors ruin, t.o.m. självmord.

För att hindra vidare spridning av pesten utfärdade myndigheterna förbud mot införande av levande kräftor från Finland, transportförbud av okokta kräftor inom landet samt att burar från pestvatten inte fick användas i friska sjöar. Åtgärderna visade sig vara förgäves. Mälaren och Hjälmaren var till spillo och härifrån spred sig pesten vidare till närliggande vatten. I början av 1930-talet började man frukta att hela den svenska stammen av flodkräftor skulle dö ut. Nu så här drygt 80 år senare är det ytters få vatten som hyser friska bestånd av flodkräftor. Sedan 1960-talet har den invasiva signalkräftan satts ut i dess ställe, vilket skett med myndigheternas goda minne.

Vättern – Sverige mesta kräftfiskesjö
Vättern är den sjö i Sverige som det fångas allra mest signalkräftor. Det var i slutet av 1960-talet som signalkräftan introducerades i innanhavet. Under 1700-talet ska det faktiskt funnits flodkräftor i Vättern. ”Hwilka är wäl stora, men mycket magra” Redan i mitten av 1800-talet saknades de. Signalkräftans framfart i Vättern är sedan mitten av 1990-talet väl känd. Det för allmänheten sk. fria kräftfisket fem veckoslut i augusti/september har satt sjön på svenska kräftkartan med eftertryck.

Kräftan, blygare än laken, rodnar när hon kokas naken…
Yrkesfisket fångster i Vättern uppgavs 2017 till 126 ton. Hur stora fångsterna är gjorda av ”fria fiskare” är oklart. Hjälmaren som drabbades av kräftpesten 1908 har i dagsläget hämtat sig med hjälp av signalkräftan. Förra året (2017) uppgav yrkesfisket att de tullat Hjälmaren på 62 ton av på botten krypande svart guld. Mälarens fångster via yrkesredskap 2017 var noll kilo. Vänern som i moderna tid fått påspädning av signalkräfta fångades det 20 ton 2017.

Illegala utsättningar av signalkräfta största hotet mot flodkräfta
Från och med den 3 augusti 2016 gäller nya EU-regler för hantering av levande signalkräftor. Det innebär att det är helt förbjudet att flytta, sätta ut och odla signalkräftor. Detta gäller även sumpning. Inga nya utsättningstillstånd kommer att utfärdas. Illegala utsättningar av signalkräftor är det största hotet mot vår inhemska flodkräfta. Kraftfulla åtgärder för att stoppa signalkräftans spridning måste därför till.

Det påstås att allt går att sälja med mördande reklam! ABU i Svängsta har under årens lopp gjort reklam för sina produkter på skilda vis. Exempelvis i Napp och Nytt 1959 uppmanades man att spela och sjunga Svängsta valsen. Lasse Dahlqvist, en av dåtidens svenska storstjärnor, stod för den svenska texten.

Refräng ”den bästa hobby som Du kan finna är att kasta med spö och spinna och i det längsta Du tycker Svängsta är det som kan stå sitt kast”.

Länsstyrelsen Västra Götaland gjorde i samband med Kinnekulleträffen 2018 provtagning (IPN prov) av 189 fiskar, lax och öring. Tävlingsledning och deltagare ställde villigt upp och tog tålmodigt plats i kön till provtagningsbordet med sina fångster. Det rådde uppsluppen stämning bland glada fångstmän som kände att de var med och bidrog till vetenskapens tjänst. Länsstyrelsens provtagningsteam Linus Andersson, Anna Hagelin, Fredrik Larsson, Bo Jernberg och Gunnar Åsman var också belåtna. Hela 189 fiskar registrerades, skars upp och proverna från dessa lades sedan ner i små burkar. Renligheten under hanteringen av fisken var påtaglig, handskar och rena skärverktyg mm. Proverna packades ned i en kylbox.

Tips! Behöver du hjälp med att hitta en bra kylbox? Klicka här

Tävlingen avslutades söndag eftermiddag den 22 april. Måndagen den 23 april var det dags för Länsstyrelsen Västra Götaland att skicka det stora antalet unika prover vidare till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA i Uppsala för analys och provsvar. Utan att ha gjort en seriös riskanalys föll valet på Postnord som transportör. Delar av inälvor lagda i burkar tål inte många timmar utan bra kylförvaring innan de blir förstörda. Om övernattbefordran sker är det dock inga problem.

Proverna kom dock inte fram till SVA i Uppsala övernatt. Nej, efterforskning visade att paketet med proverna hade hamnat i Kiruna! Torsdag den 26 april kom dock proverna fram till rätt adress i Uppsala. SVA konstaterade att proverna förstörts och var obrukbara, tyvärr. Pengar kan inte ersätta det inträffade. Ytterst handlar det om fiskens framtid i Vänern. Länsstyrelsen Västra Götaland har rent formellt inte gjort något fel. Men med tanke på det stora antal prover som stod på spel och nu gått i ”putten” är det helt otroligt att inte en speciell budbil använts.

Nya IPN-prover kommer att tas – 250 stycken från Västra Götaland gäller – som beräknas ta ett år att genomföra. Deltagarna på 2019 års Kinnekulleträff lär ånyo behöva medverka. David Solstorm, Fiskerikonsulent i Västra Götaland bekräftar för Sportfishing News att IPN-proverna från Kinnekulleträffen 2018 förstörts. Han är bedrövad över det inträffade.

Sportfiskarna mars 2018
”Hoten mot Gullspångslaxen är många och situationen är just nu akut. Sveriges förvaltning av Gullspångslaxen är under all kritik och om inget görs kommer Gullspångslaxen snart vara helt utrotad. Det är inte försvarbart i ett land som Sverige 2018”.
Se filmen här och dela->

Lyssna på Sportfiskarnas Peter Belin när han talar klarspråk i SR P4 Skaraborg ang. Gullspångslaxen->

Ps. Gullspångslaxen på bild ovan som inleder filmen är en odlad Gullspångslax. Den sattes ut som tvåårig smolt i Vättern våren 1987 och fångades tre och ett halvt år senare den 8 december 1990 norr om Granvik. Dess vikt var 17,65 kg och mätte 105 cm-> Det är Sveriges hittills tyngsta Gullspångslax som fångats vid trollingfiske. Vänernrekordet på G-lax lyder 13,92 kg och fångades den 17 december 2007->