Catch and release går ut på att fångad fisk ska släppas åter i vattnet i oskadat skick. I ett seriöst c&r ingår bl.a. att minimera fiskens exponering i luften. Tips! Vid ismete är det lämpligt att fylla pulkan med vatten. När sedan storgäddorna hugger tätt är det bara att sjösätta dem i pulkan för återhämtning. Därefter kan man i raskt tempo väga, mäta, fotografera och släppa fiskarna åter.

Glöm inte att väga fisken med en bra våg innan du släpper din fångst.

Pimpelfiske från is idkas vanligtvis med pimpelsticka, rev och pirk. Det är således inget måste att spöt är försett med en pimpelrulle. Det är gott nog att linan förvaras på en enkel spole eller två pinnar på spöt. Vid napp handhalas fisken upp genom hålet. Under senare år har intresset samt användandet av speciella pimpelrullar till vintrigt pimpelfiske ökat.

Pimpelrullar är inget nytt påfund. Redan så tidigt som i mitten av 1940-talet marknadsförde AB Urfabriken i Svängsta via broschyren Record Fiske en pimpelrulle med namnet Record 300. (se bild ovan) ABU:s pimpelrulle tillverkades i en liten serie under en kort period och i företagets första utgåva av Napp och Nytt 1948 fanns den inte med. I samlarkretsar av gamla rullar är ABU:s pimpelrulle efteraktad. En svårfunnen rulle som betingar ett högt pris, oftast fyrsiffrigt sådant.

Det finns exempelvis haspelrullar som är gjorda för att användas specifikt till isfiske, modell pimpelfiske. Det som oftast skiljer en ”iskall” rulle mot en vanlig haspelrulle är bl.a. att den frostiga upplagan har en större diameter på spolen, vilket ska reducera att linan tvinnas, exempelvis då den via handkraft med stängd bygel dras av spolen. Till detta kan läggas att spolen på en ”frusen” haspel dessutom brukar vara grundare, alltså sväljer färre meter lina än vad en ordinär haspeltrumma gör. I pimpelsammanhang handlar det inte om några långa kast, därav en grund spole. Lintrissan på bygeln som linan löper över då fisken/betet vevas upp från djupet brukar dessutom vara fast (ej lagrad/rörlig) på en isfiskehaspel. Onödigt med lagrad/rörlig lintrissa på en isfiskerulle då rörliga delar oftast fryser fast i minusgrader.

Black Betty Free Fall

Iskall haspelrulle i all ära, men isfiskerullen framför alla andra som gett eko bland pimpelnördar är Fish 13 Black Betty Free Fall. Enkelt förklarat är BBFF att likna med en storspolig flugrulle. BBFF har ett bromssystem ut över det vanliga och kan under fajt justeras. Linan släpps ut via ”vantvänligt” tryck på en trigger. Det Fria Fallet, alltså hur lätt linan löper ut från spolen justeras via bromsmagnet. Så kallade ”professional overrun” är därför sällsynt.
Se kort filmklipp BBFF->

Ps. Uppfattningen vad ett lyckat pimpelfiske är för något skiftar från person till person samt från en dag till en annan. Vissa dagar räcker det med att under lättsamma former umgås i goda vänners lag. Vid andra tillfällen är det fullt fokus på troféfisk som gäller. Oavsett vilket så är pimpelfiske alltid lika kul då fiskeupplevelser inte mäts i kilon.

Motordriven spark som utrustats med ekolod funkar ypperligt att i maklig fart läsa bottendjup och hitta fisk med. Allra bäst funkar metoden om isen är spegelblank och något blöt. Motorsparken på bild tillhör pensionär, tillika tekniskt kunnige Henry.H från Skövde. Nämnde herre har under en räcka av år testat sk. motordrivet ekolodsfiske med framgång.

På styret sitter förutom ekolodet även en gps monterad. En riktigt bra gps kommer underlätta. När ekolodet signalerar intressanta hak, typ djupkant eller fisk markeras platsen med ett knapptryck på gps:en. Området scannas därefter av mer noggrant och där det ser som mest lovande ut borras hål i isen för att sedan låta pirken gå mot botten. Måhända kommer belöningen omgående i skepnad av linsträckare.

Ekolodets givare ligger/sitter innesluten i en behållare fylld med vätska, blandning av vatten och T-röd. Underdelen på behållaren, typ blåsa, är av nöttålig latexgummi som under färd ligger löst an på glatt yta och formbart följer isens skiftningar. Över fuktiga isvidder med is-tjocklek runt 10-20 centimeter ”slår” ekolodet i botten/fisk lätt som en plätt.

Här har vi samlat de bästa ekoloden till ditt nästa fiskeäventyr.

Uppfattningen vad ett lyckat pimpelfiske är för något skiftar från person till person samt från en dag till en annan. Vissa dagar räcker det med att under lättsamma former umgås i goda vänners lag. Vid andra tillfällen är det fullt fokus på troféfisk som gäller. Oavsett vilket så är pimpelfiske alltid lika kul då fiskeupplevelser inte mäts i kilon. Pimpla väl.

Ps. Gös och abborre är ypperliga matfiskar och vällagad nyfångad fisk via eget spö smakar extra gott. Från is till smaklig spis. Använd en filékniv för att underlätta arbetet med att tillaga fisken.

Att fiska Put & Take, gärna från is är populärt. Det finns tusentals så kallade intensivvårdade vatten som det regelbundet pytsas ut fisk i. Regnbåge i portionsstorlek är den vanligaste PT-fisken. Dock finns det fiskeområden som satsar på stooor regnbåge och även röding av rekordformat. Grycksbo Fiskeklubb i Dalarna är en av dessa aktörer som satsar på ”big fish”. Klubben har i Stensjöområdet nyligen satt ut regnbåge och röding för en rekordsumma i klubbens snart hundraåriga historia.
Idag, den 26 december kl.08.00 skedde premiären. Senaste nytt se Grycksbo fk–>

Rödingar med vikter över tio kilo styck (12,8-kilos i topp) är för tillresta fiskare i hundratal det främsta lockbetet. Det är röding av stammen Artic Superior som genom riktad avel blir riktigt stor i jämförelse med fjäll- och storröding. Vad Sportfishing News erfar är detta första gången som rödingar av rekordformat satts ut i ett svenskt P&T-vatten.

En bra is är sk kärnis – en genomskinlig sådan, som bör vara minst 10 cm över stora ytor för att den ska räknas som bärkraftig. Nyis är en sak, våris en annan. Även om vårisen är tjockare än den glasklara är den oftast farligare att beträda än nyisen. Oavsett när frusna vidder beträds undvik att ge dig ut ensam, speciellt på okända isar. Ta med dig en fiskekompis som kan rycka in om olyckan skulle vara framme. Använd säkerhetsutrustning, såsom isdubbar och livlina. Isdubbarna ska bäras högt upp om halsen och livlinan om midjan. Om du trots försiktighetsåtgärder ändå skulle ”plurra” så försök ta dig upp på samma sida där du brakade i vattnet. Använd isdubbarna, en i taget, växelvis. Sparka i vattnet så att du kommer vågrätt upp på isen. Åla dig från vaken mot fast is. Att hamna i en nödsituation är aldrig trevligt. Ibland kan en stor apparat dras igång. Tillställningar som i sämsta fall kan innebära att andra människor förutom den nödställde kan råka illa ut. Läs och begrunda nedanstående iskalla historia.

Min vän isfiskaren begav sig tidig vårvintermorgon 1999 via spark ut på sjön Örlens is. En cirka 1 500 ha stor sjö som ligger cirka 10 kilometer norr om Tibro i riktning Karsborg, Vättern. Inledningsvis var allt var frid och fröjd. Isen var i snitt 15 centimeter tjock. Själva pimplandet började vid Lakenäs udde i riktning Fiskestigen. Framåt eftermiddagen hade det sparkats kilometerlånga sträckor och pimpelfiskaren närmade sig Fågelön. Paus togs. En kopp varmt te dracks och några smörgåsar åts. Vädret var milt och solen tittade fram mellan molntapparna. En fin dag på sjön. Den sparkande isfiskaren bestämde sig för att fiska sig ”hemåt” mot parkerad bil. Han skulle bara stanna till en kort stund utanför Kylvanäs innan hemfärden.

När han i sakta fart på medarna närmade sig Kylvanäs upptäckte han som från ingenstans att isen såg oroväckande mörk ut. Det var för sent att slå stopp. Isen började sjunka under mannens tyngd. Blixtsnabbt gjorde han sig av med både spark och vasst isborr för att inte skada sig. Sekunden senare ryckte han loss isdubbarna. Väl liggande i vattnet var det lätt att hugga fast isdubbarna i iskanten. Dock var isen för ”mosig” för att han skulle kunna häva sig upp ur vattnet och nå bärbar is igen. Måste spara på energin för att inte duka under av utmattning, tänkte han. Han tittade sig omkring för att om möjligt se någon person som lagt märke till hans nödläge. Med jämna mellanrum ropade han på hjälp. En person på isjakt uppmärksammade honom och satte full fart mot den nödställde. Samtidigt hade ett promenerande par på landbacken hört ropen på hjälp. De ringde Larmcentralen 112. Herrn på isjakten försökte samtidigt undsätta mannen i vaken. Men det bar sig inte bättre än både isjakt och räddare hamnade i vattnet. Som tur var är isjaktsmannen utbildad räddningsman och kunde av egen kunskap och kraft ta sig upp på isen igen.

Räddningsstyrkor från Tibro och Karlsborg kom nu till platsen och försökte undsätta den nu nedkylde isfiskaren. Vattentemperaturen var 3,8 grader. Trots båt och livlinor fick de ändå inte upp honom ur vattnet. Min vän isfiskaren är en storväxt herre, vilket inverkade menligt på räddningsinsatsen. Ytterligare räddningsstyrka tillkallades, en från Skövde. Väl på plats råkade en av brandmännen få ett pekfinger i kläm mellan dragkrok och släp. Så pass illa att fingertoppen krossades. En Hansa-bräda sattes in för att få upp den nödställde. Till slut fick räddningsstyrkan upp honom ur vattnet. Isfiskaren hade då legat i vattnet i över en timma, och detta utan att tappa medvetandet.

Han lastades svårt nedkyld in i ambulansen. Full fart mot Skövde och storsjukhuset. När ambulansen närmade sig Skövde vid Östra leden fick de motorstopp! Hur ambulansmännen än försökte få liv i ”kärran” igen gick det inte. Ny ambulans tillkallades. Den stelfrusne isfiskaren lastades över till den nyanlända ambulansen för vidare färd till lasarett. Väl där sattes genast intensivvård in. Isfiskaren placerades bland annat i speciell värmesäng. Apparater kopplades in som visade patientens hälsoläge. Kroppstemperaturen var låga 29 grader. Att bli kraftigt nedkyld är mycket farligt, typ livshotande. Sakta och säkert fick han upp värmen igen och något dygn senare kunde han lämna sjukhuset. Efter några veckor med vila, värme och bra mat kom han på fötter igen. Han vinterfiskar gärna ännu denna dag som i dag är.

Vinterfiske från is är precis vad årstiden antyder, alltså iskall. Kriterier som torr, varm och mätt är en bra utgångspunkt. Rejäla skodon håller fötterna varma och en vindtät och väl isolerad overall håller kroppen torr och varm. Händerna däremot är inte lika lätt att hålla varma. Vantar, javisst. Men att ha vantarna på hela tiden går liksom inte. Fisk ska krokas loss mm. och vips är fingrarna vita likt frostnupet strandgräs. Stela fingrar fiskar inte bra. Fingertoppskänslan försvinner. För att få fart på blodomloppet kan en åkarbras slås.

Men fiskar man enligt Ice Fishing, The American Way-> fixas fingerfärdigheten via en Heater. En kamin som värmer gott från gaslåga. Köldstela fingrar blir blodröda igen och redo för nya nappatag. Bilderna är tagna den 16 december 2015 i samband med regnbågsfiske på liten tjärn i Bergslagen.

Fiske med Jaw Jacker-> var metoden som nitade ”bågar” i mängd.

Första isen och vårvintern är lika med regnbågspimpel för min del. Lättast att få full pott, om nu detta är ett måste, är på den första isen, vilket främst beror på att det är då som sjöarna är rejält välfyllda med fisk. Det är mer en regel än ett undantag att fiskevattnen får sig en rejäl påspädning med färsk fisk precis innan isen lägger sig. Nysatt, nappvillig fisk brukar märkligt nog även smitta sjöns äldre invånare, de sk. semiförvildade bågarna, att piggna till.

När jag för många år sedan började jaga regnbåge från isen använde jag i stort sett uteslutande ett robust pimpelspö, blänke, tafs och en bit kokt räka som krokbete. Numera är dock mitt favoritvapen en mormyska, ett litet och lätt bete med en förtyngd enkelkrok, oftast i volfram eller bly. Kroken agnas antingen med degigt doftbete, plastig blood worm, levande maggot alternativt en pytteliten bit av kokt räka. Regnbågsfiske från is kräver ibland både list och tålamod av utövaren för att lyckas. Speciellt gäller detta semiförvildad regnbåge som till största delen frodas på en diet av vattenlevande småkryp.

För att ha maximal kontakt med den mycket lätta loppan bör den fiskas på så tunn lina som möjligt. 0,20 mm nylonlina av bästa sort är mitt val. Min övriga utrustning består av ett mjukt, 28 inch långt pimpelspö, modell ”the American style” med en bromsad ”ice fishing reel” i rullfästet.

(Det finns haspelrullar som är gjorda för att användas specifikt till isfiske, modell pimpelfiske. Det som oftast skiljer en ”iskall” rulle mot en vanlig haspelrulle är bl.a. att den frostiga upplagan har en större diameter på spolen, vilket ska reducera att linan tvinnas, exempelvis då den via handkraft med stängd bygel dras av spolen. Till detta kan läggas att spolen på en ”frusen” haspel dessutom brukar vara grundare, alltså sväljer färre meter lina än vad en ordinär haspeltrumma gör. I pimpelsammanhang handlar det inte om några långa kast, därav en grund spole. Lintrissan på bygeln som linan löper över då fisken/betet vevas upp från djupet brukar dessutom vara fast (ej lagrad/rörlig) på en isfiskehaspel. Lagrad/rörlig lintrissa på en isfiskerulle är onödigt då rörliga delar oftast fryser fast i minusgrader)

Djupen där jag låter myskan gå till botten är från lårdjupt vatten till som mest fyra meter ned. Borra hålen i anslutning till vassruggar, näckrosbälten eller vid uddar. Regnbågen har vanligtvis patrullvägar som de följer. Hittar man ett sådant stråk är det inte ovanligt att huggen duggar tätt.

Släpp loppan till botten, lyft sakta, håll still, gör sedan några försiktiga lockryck, håll still och veva därefter upp någon eller några decimeter. Proceduren upprepas gång efter annan. Håll dessutom blicken på linan där den skär vattenytan. Oftast slackar eller kanar linan något i sidled då en fisk är framme och puffar på betet. Att locka en sparsmakad semiförvildad båge till hugg kan ibland vara mycket tålamodskrävande. Det gäller således att hålla ut och ha betet i vattnet vid huggperioderna.

December och januari är en mörk period med få ljusa timmar på dygnet. Regnbågen är vid denna dunkla tid på året som mest aktiv mitt på dagen. Under vårvintern däremot med sina längre och ljusare dagar brukar tidig, glittrande morgon och rodnande skymning bjuda på bästa fisket. Är platsen känd för att ofta leverera fisk är det inte alls ovanligt att jag nöter på i samma hål över en timma. Finns det fler fiskare ute på isen kan man hålla en viss koll på om de hivar och drar fisk. På så vis kan man få en hint om var i sjön fisken går till.

Ett tips. Vid kikmete liggande på isen med näsan i hålet kan det gamla äggskalstricket komma väl till pass. Spara äggskalen från frukostäggen, krossa skalen till flingor och låt sedan dessa singla till botten. På botten med humus syns de vita skalen extra tydligt och när väl en regnbåge med sin från ovan svårupptäckta mörka rygg skuggar skalen blir det skarpt läge.

Om det är tillåtet att mäska kan man lite då och då sjösätta minibitar av exempelvis räka. Mäsk ska primärt sprida sin doft i vattnet och få nyfiken regnbåge att simma in på arenan under hålet. Hungrig fisk ska inte matas mätt med mäsk. Nej, finalen på tillställningen är att den ska gå bet på vasst agnad krok. Inte sällan skjuter glupsk fisk omgående fart mot myskan, öppnar sitt ljusa gap likt en lampa, för att sekunden senare släcks runt loppan. Sträckt lina är ett faktum. Snacka om ett visuellt, spännande fiske. Hur kul som helst! Vissa fnyser föraktfullt åt regnbågsfiske. Men skärskådar man svenskt sportfiske seriöst är invandraren från Nordamerika, alltså regnbågen, förmodligen vår viktigaste året-runt-fisk och ger påtagligt med klirr i kassorna hos landets sportfiskebutiker.

Vinterfiske då snålblåsten viner över isiga vidder är i ordets rätta betydelse kyligt om man inte sitter i lä. Sätten att söka lä kan variera. Exempelvis ovan polcirkeln fiskas det från flyttbara arkar som liknar en pytteliten husvagn på medar. Att i värmen från kamin dra upp röding genom hålet i golvet är att betrakta som ombonat fiske. I södra Sverige (läs Vättern) hivades det förr i tiden fisk från laka-kojor. I modern tid har pimpelfiske bakom uppfällbart vindskydd varit vanligt.

I USA sedan i slutet av 1970-talet tog isfisket ytterligare ett steg, att fiska i tält.–>

Har du inte möjlighet att köpa ett tält för ditt vinterfiske är batteridrivna värmesulor ett nog så bra alternativ för att slippa frysa. Ett annat alternativ är värmestrumpor som blir mer och mer populära.

Läs mera om Isfiske här–>

Isfiske efter abborre är kul och kan njutas i dubbel upplaga såsom på kroken och tallriken.
Den motoriserade Abborrpatrullen tar fordon till hjälp att snabbt komma långt ut på isen.