Forskare vid Umeå universitet i samarbete med kollegor vid Amsterdams universitet publicerade våren 2003 i den ansedda tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences intressanta rön om abborrarnas liv. Studien ger en första heltäckande förklaringen av dynamiken i tusenbrödratillstånd.

”Gigantiska kannibaler driver dynamiken i sjöars ekosystem”

Forskare vid institutionen för ekologi och geovetenskap i Umeå undersökte sammansättningen av abborre samt djur- och växtplankton i en liten skogssjö i Västerbotten under åren 1992 till 2001. I den aktuella sjön fanns det under vissa perioder gott om tusenbröder, det vill säga abborrar som stannat upp i växten eftersom de inte fått i sig tillräckligt med näring.

Det finns många sjöar med tusenbrödratillstånd. Tidigare har man utgått från att det föds en ny årsklass som utvecklas till nya tusenbröder när de gamla tusenbröderna dör bort, säger Lennart Persson, professor vid Umeå universitet. I sådana fall skulle sjöarna ständigt bestå av tusenbröder. Men så är inte fallet. Umeåforskarna har nu visat att fisksamhället växlar mellan två olika faser. I den ena fasen dominerar några få gigantiska abborrar och årsyngel. I den andra fasen dominerar tusenbröder. Skiftet mellan de olika faserna påverkar hela sjöekosystemet ända ner till minsta lilla växtplankton. Biomassan hos växtplankton är exempelvis mer än dubbelt så hög under gigantfasen som under tusenbrödrafasen. Oberoende av ålder livnär sig abborrar på djurplankton även om årsyngel har den största effekten på djurplankton.

KANNIBALER
Större abborrar är dessutom kannibaler och äter gärna yngre abborrar. För att de äldre abborrarna ska få i sig så mycket energi som möjligt bör de unga offren inte vara alltför små. Tidigare modeller har inte tagit hänsyn till den energi som fisk, i det här fallet abborrar, kan utvinna via kannibalism. I artikeln i Proceedings of the National Academy of Sciences visar författarna empiriskt och med en modell att detta är av högsta betydelse för fisksamhällets dynamik. Genom kannibalism kan abborrarna under en fas bli väldigt storvuxna. Dessa gigantiska fiskar driver dynamiken i sjöekosystem.

När antalet äldre abborrar, kannibaler, är högt förorsakar de en stor dödlighet bland de unga offren. Men kannibalerna växer sakta och blir tusenbröder, eftersom de inte kan utvinna tillräckligt med energi då deras offer, abborrynglen, är väldigt små när de fångas. På grund av den höga kannibalismen finns det bara årsyngel under en kort period av tillväxtsäsongen. Trycket på årsynglets huvudsakliga föda, djurplankton, är därför låg, vilket i sin tur leder till att djurplankton kan trycka ned sin föda, växtplankton, till låga nivåer. Samtidigt är nyrekryteringen av abborre väldigt liten på grund av den höga kannibalismen. Dödligheten hos äldre abborrar kompenseras därför inte och antalet kannibaler minskar år för år. När tillräckligt många tusenbrödraabborrar dött bort förlorar de kontroll över sina offer, som därmed också överlever längre och blir större.

GIGANTER
De kvarvarande kannibalerna kommer därför att öka dramatiskt i storlek och bli giganter genom att äta av de stora årsyngeln. Även om de gigantiska kannibalerna bara är få till antalet ökar den totala fruktbarheten för några år framåt. Under den här tiden föds det alltså fler abborrar och dessutom överlever fler årsyngel. Ynglen konkurrerar då ut de ettåriga abborrarna, som svälter till döds, vilket sker eftersom årsynglet trycker ner den gemensamma födan, djurplankton, till väldigt låga nivåer. Detta leder i sin tur till en ökning av djurplanktons föda, växtplankton. Eftersom ettåriga abborrar konkurreras ut av årsyngel sker dock en mycket liten ny rekrytering till de gigantiska kannibalerna och efter ett antal år kompenseras inte dödligheten hos giganterna av den höga fruktbarheten per gigant. Antalet årsyngel minskar därmed, vilket i sin tur leder till minskad konkurrens för ettåriga abborrar, som därför överlever sitt andra levnadsår och bildar en ny stark årsklass av kannibaler. Denna starka årsklass kommer på grund av sitt stora antal att kraftigt kannibalisera på kommande års årsyngel och äter dessa då de är yngre och mindre energirika, varmed abborrbeståndet återigen kommer att domineras av tusenbröder.

Gammal abborre under luppen->>

De två något tilltufsade fiskarna på bild här ovan är nors-> och siklöja-> Nors och siklöja är vid en första anblick snarlika och förväxlas inte sällan. Fiskarter som är mycket viktig stapelföda för gös och abborre. En halvannat kilo tung gös spottade upp norsen och en abborre på cirka trekvarts kilo spydde upp siklöjan. Båda rovfiskarna fångades på samma plats, dock på skilda djup. Gösen gick bet på en helt bottennära fiskad 20 grams jigg på 15 meters bottendjup. Abborren fångades på frivatten, cirka nio meter ned på en fem gram sakta sjunkande jigg.

Att välja beten som i storlek, form och kulör påminner om de naturliga originalen samt fiska dessa på ”rätt” djup ökar chansen till fångst.

Nors beskrivs på följande vis i Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.
Nors, en långsträckt silverskimrande art med en omisskännlig doft av gurka. Den har fettfena och ett markant underbett, vilket den gör att kan förväxlas med siklöja. Totallängd 45 cm, vanligen 20 cm. Hos nors förekommer ofta en större, fiskätande form (kallas i Vänern för Norskung) och en mindre planktonätande. Nors lever i medelstora, större sjöar och i Östersjöns brackvatten. Leken sker tidig vår. Insjölevande nors leker både längs stränder och i angränsande vattendrag.

Siklöja, en silverblank och slank fisk med fettfena, uppåtriktad mun och tydligt underbett. Totallängd 35 cm, vanligen 20 centimeter. Siklöja är en pelagisk stimfisk som lever i sjöar och svagt bräckt vatten i Östersjön. Den påträffas huvudsakligen i större, djupare sjöar. I de fria vattenmassorna jagar den kräftdjur och djurplankton samt undantagsvis fiskar och insekter som snappas från ytan. Den rör sig ytnära om natten och djupare dagtid. Leker om hösten och fiskas då kommersiellt för dess rom. (siklöja finns som vårlekare i sällsynta fall – känt från fyra sjöar)

Abborren är vår mesta sportfisk och brukar lämpligt nog vara rejält på bettet i sommarvarmt vatten. En ettrig linsträckare som med fördel fångas på jigg. Till vanligt jiggfiske, typ lättspinn (5-12 gram) fungerar det mesta i spöväg. Allt från kolfibersticka i den övre prisklassen till ett billigt haspelspö. En ordinär, tillika funktionsduglig haspelrulle, inte för klumpig dock, behövs att veva hem fångsten med. Linans kvalité ska däremot vara av bästa sort. Linan ska vara tunn, nöttålig samt ha en skaplig dragstyrka. Att nyttja en tjock lina, 0,20 mm och tjockare, hämmar lilljiggens gång, vilket i förlängningen ger färre napp. Att fiska med tunn, töjbar nylonlina funkar, men en modern stumlina som registrerar minsta lilla nafs är bättre. Undertecknads favoritlina är Berkley Nanofil. För att minimera att fisken skyggar för huvudlinan, alltså stumlinan, toppas den med en cirka halvmeter ”osynlig” 0,18 mm tafs av fluorcarbon. Att en vacker sommardag äntra båten och ge sig ut på vattnet och jigga hem en flock hyggliga matabborrar kan rekommenderas.

Ett av de säkraste sätten att hitta abborren är att spana efter måsdyk!

Där måsfåglarna dyker, plaskar och plumsar finns fisk att finna. Svultna fåglar som indikerar fisk långt innan ekolod/side image och annan teknisk utrustning ombord ens hinner göra ett pip. Fåglar är naturens down image och har järnkoll över vida vattenvidder dygnet runt. Väl inom kasthåll kan man förslagsvis pricka vaket, i detta fall med en jigg. Låt betet sjunka något innan hemtagningen börjar. Oftast blir det tjong i strängen redan då betet dalar.

Jigg är ursprungligen ett amerikanskt bete bestående av ett metallhuvud på vilket man trär en gummikropp. Det finns en uppsjö av vikter på skallarna samt färger och storlekar på jiggkropparna. Varje sportfiskebutik med aktning har en välfylld jiggbar där det är fritt fram att välja och vraka bland gummigodiset.

För några tjugor får man ett litet stim med jiggar. Kombinationen bra beten och billiga dessutom, kan det bli bättre? Knyt fast betet i linändan med en vanlig betesknut. Släng ut och låt sjunka, oftast till botten. Veva därefter hem jiggen etappvis. Med hjälp av spöt lyfts betet upp i vattnet. Gör paus, låt sjunka, lyft osv. Sätt genast in ett mothugg vid minsta lilla nafs och hala sedan hem fångsten. Dock händer det att abborren vägrar sluka jiggen trots att de finns där. Vad göra? Jo, knyt fast en sk. upphängare cirka 30 cm ovanför jiggen. Är det trögfiskat brukar upphängaren trigga abborren att öppna gapet.

Nyfångad abborre är delikat på tallriken. Fånga, stek och ät är för många en viktig del av sportfisket. Ha dock i åtanke att när fisket går på högvarv är det lätt att ta upp för mycket fisk. Behåll därför inte fler abborrar än vad som äts upp.

Fiska UL! Klicka o läs artikel om Ultra light fishing->

UL fiske, ultralight, finess eller lättspinn. K(ul) fiske med lätta don har många namn. I gratismagasinet Mittfiske.se (nr 5 2015) kan du ta del av något om historian bakom  UL-fisket->

Sommar, sol och ultralätt abborrfiske tralla lalla la..
Ps! Abborre är förträfflig matfisk rätt tillagad.

Sportfiske har en lång historia, något som Sportfishing News då och då serverar bitar av. En svensk sportfiskeprofil, nästan bortglömd, är Åke Dalberg. Åke var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar. Förutom att kasta långt tillverkade Åke Dalberg beten som vobbler, skeddrag, spinnare samt föregångaren till dagens jiggar. ÅD tillverkade beten till i mitten av 1960-talet.

Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson;
”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.

Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart.

Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara altför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.

Dagens fiskare har en klar uppfattning att en jigg är ett gummibete monterat på en blyhuvudförsedd enkelkrok. Men riktigt så enkelt är det inte. Att jigga betyder att pirka och det kan man göra i stort sett med alla beten.

Jigg är ursprungligen ett amerikanskt bete bestående av ett metallhuvud på vilket man trär en gummikropp. Det finns en uppsjö av vikter på skallarna samt färger och storlekar på jiggkropparna. Varje sportfiskebutik med aktning har en välfylld jiggbar där det är fritt fram att välja och vraka bland gummigodiset. För några tjugor får man ett litet stim med jiggar. Kombinationen bra beten och billiga dessutom, kan det bli bättre? Väl ut vid vattnet knyt fast betet i linändan med en vanlig betesknut. Släng ut och låt sjunka till botten. Veva därefter hem jiggen etappvis. Med hjälp av spöt lyfts betet upp i vattnet. Gör paus, låt sjunka, lyft osv. Sätt genast in ett mothugg vid minsta lilla nafs och hala sedan hem fångsten.

Till vanligt jiggfiske fungerar det mesta i spöväg. Allt från kolfibersticka i den övre prisklassen till ett billigt haspelspö. En ordinär, tillika funktionsduglig haspelrulle, inte för klumpig dock, behövs att veva hem fångsten med. Linans kvalité ska vara av bästa sort. Den ska vara tunn, nöttålig samt ha en skaplig dragstyrka. Att nyttja en tjock lina, 0,20 mm och tjockare, hämmar lilljiggens gång, vilket i förlängningen ger färre napp.

En modern stumlina som registrerar minsta lilla nafs är gångbart. Undertecknad fiskar oftast med Berkley Nanofil som toppas med en ca halvmeter ”osynlig” tunn tafs av fluorcarbon. Några av mina UL-rullar är laddade från spolknut till spets med tunn (0,13-0,18 mm) fluorcarbon lina. Fördelen med fluorcarbon är att linan sjunker och håller betet på samma djup under en längre tid vid hemvevning än stumlinor.

Abborren är vår mesta sportfisk och brukar lämpligt nog vara rejält på bettet i sommarvarmt vatten. En ettrig linsträckare som med fördel fångas på jigg. Att nyfångad abborre dessutom är delikat på tallriken gör ju inte saken sämre. Ha dock i åtanke att när fisket går på högvarv är det lätt att ta upp för mycket fisk. Behåll därför inte fler abborrar än vad som äts upp.

Klicka och läs något om historian bakom UL fiske–>

Under sommartidens lediga stunder brukar fiskelusten göra sig extra påmind. Att bjuda på purfärsk abborre direkt från pannan brukar uppskattas i hungriga vänners lag. Den smakliga måltiden kan dessutom med fördel kryddas med berättelsen om hur fångsten bärgades. En livfull fiskehistoria brukar inspirera åhörarna att själva börja fiska. Abborren, Sveriges mesta sportfisk, passar alla. Expert som nybörjare. Huggvillig samt vanligt förekommande i våra vatten, från Skåne i söder till ovan polcirkeln.

Läs sommarnumret av Magasin Mitt Fiske och inspireras att kasta ut…

Sedan många, många år föredrar jag beten med tydlig siluett, speciellt efter fisk som kvälls- och nattetid jagar högt upp i vattenmassorna över djupa vatten. I mitt hemmavatten utanför Tibro, en sjö med ett medeldjup på 11 meter, lade jag för många år sedan märke till att svarta jiggar fick fiskekorgen att svämma över med abborre.

Samma mörka visa noterades under gäddfiske i hemmasjön då några Swim Wizz-vobbler målades helt svarta. De större gäddorna, de över metern, kunde helt enkelt inte hålla mun då en plastfisk med svart buk ytnära drogs fram över vida vattenvidder kvällstid.

Samma ”skuggiga” erfarenheter fick jag uppleva i samband med laxflugfiske nattetid runt midsommar i Norska älvar. Tubflugor dressade med lång svart vinge fick storlaxarna, de över tio kilo, att i sommarnatten gå till ytlig attack. Flugan, modell Sunray Shadow fiskades via flytlina snabbt genom strömmen, gärna med en och annan nedströms mendning därtill. Spänningen att skönja laxen likt en torped jaga ikapp och attackera flugan är oförglömlig. Något som jag i mitten av 1980-talet beskrev i en artikel i Flugfiske i Norden.

Mitt svarta fiske togs till heders igen under några sena augustikvällar 2013 på Rösthavet Siluettfiske med en hemvevad sotsvart Söderjigg cirka 30-35 meter under kölen med bottendjup runt 50 meter gav flera goa hugg från kampvilliga hälleflundror. Ånyo visade sig ett svart bete vara på styva linan. Svartfiske kan således rekommenderas oavsett om det bedrivs i sjö, älv eller hav.

Häromåret i samband med Sportfiskemässan i Kista presenterades superlinan Berkley Nanofil för den breda svenska sportfiskemassan.
Nämnda lina ska inte förväxlas med flät- eller monofil utan består av hundratals Nanodyneema fibrer som är molekylärt bundna och formad till en Unified-filament lina.
Dyneema världens starkaste fiber ger linan sina egenskaper, stark, rund, nästan inget linminne, suger inte åt sig fukt, supermjuk och tunn.
En extremt långkastande lina. Nanofil fick högsta betyg vid den stora EFFTEX-mässan för några år sedan och även i USA har Nanofil prisats.

Undertecknad har under några år fiskat flitigt med Nanofillinan i både salt och sött vatten. Vid metoder som Bombarda+fluga efter havsöring och regnbåge och vid lätt och Ultralätt jiggfiske efter abborre är Nanofil en toppenlina. Exempelvis så trasslar den ytterst sällan. (Fiskar Nanofil endast på haspelrulle) En trasselfri, tunn lina med hygglig dragstyrka osv…

Nyhet 2014 – Sufix Nanobraid
Som ”best new” lina vid årets EFFTEX-mässa utsågs Sufix Nanobraid. En lina som vid en första känning mellan fingrarna också känns mycket bra.
Sufix Nanobraid är även den tillverkad av Dyneema fiber. Dragstyrkan är i jämförelse med Berkleys Nanofil dock starkare. Exempelvis ska hårstråtunna Sufix Nanobraid 0.04 mm enligt tillverkaren hålla för 2,8 kilos dragstyrka. Berkley Nanofil 0,072 mm (tunnaste) har uppgiven dragstyrka 1,69 kilo.

Fånga, stek och ät är för många en viktig del av sportfisket. Vissa påstår att abborren är en av våra bästa matfiskar. Det är nu som höstabborren är på hugget i sjöar, innanhav och kustnära brackvatten. Att en höstdag fånga abborre i goda vänners lag kan rekommenderas. Ett av de säkraste sätten att komma till tals med abborren är att fångar den på jigg.

Jigg är ursprungligen ett amerikanskt bete bestående av ett metallhuvud på vilket man trär en gummikropp. Det finns en uppsjö av vikter på skallarna samt färger och storlekar på jiggkropparna. Varje sportfiskebutik med aktning har en vällfylld jiggbar där det är fritt fram att välja och vraka bland gummigodiset. För några tjugor får man ett litet stim med jiggar. Kombinationen bra beten och billiga dessutom, kan det bli bättre? Väl ut vid vattnet knyt fast betet i linändan med en vanlig betesknut. Släng ut och låt sjunka till botten. Veva därefter hem jiggen etappvis. Med hjälp av spöt lyfts betet upp i vattnet. Gör paus, låt sjunka, lyft osv. Sätt genast in ett mothugg vid minsta lilla nafs och hala sedan hem fångsten.

Upphängare får fiskekorgen att svämma över!
Dock händer det (allt för ofta enligt undertecknad) att abborren vägrar sluka jiggen trots att de finns där. Vad göra? Jo, knyt fast en sk. upphängare cirka 30 cm ovanför jiggen. Inte alls ovanligt att det är upphängaren som triggar igång abborren att öppna gapet. Det händer (så sent som häromdagen faktiskt) att nio av tio abborrar attackerar upphängaren. Ha dock i åtanke att när fisket går på högvarv är det lätt att ta upp för mycket fisk. Behåll därför inte fler abborrar än vad som äts upp.

Det finns olika sätt att rigga/knyta fast en upphängarkrok (krokar finns i mängd och skilda modeller) på linan. Ett är att knyta fast en jiggkrok på tråden.

Se filmklipp hur Patrick Sébile knyter fast en jiggkrok på linan