Mängden kustfiskare som under årens lopp blött sina beten från klippor och skär i Vättern kan räknas i hundratal, eller t.o.m. i tusental. Det är drömmen om insjölax på kroken som hägrar. Merparten är sk. sällanfiskare, medan en hel hoper är trägna kustfiskare sedan många år.

Börje Wass från Skövde är en av de nitiska spöslitarna. Inte sällan höst/vinter styrs stegen till klipporna norr om Granvik. Senast herr Wass var i kustfisketagen var tisdagen den 16 december 2019. Det var sjunde passet i höst. Ännu ingen lax i håven 2019 samt nollresultat från 2018 var Börjes faktiska ingångsläge. Många bompass i bagaget.

Gräddhyllan
Redan i gryningen i tisdags ställdes fotstegen till Gräddhyllan vid Sjömarken. Det blåste ca 7 m/s vsv. Ett stycke ut från klipphällen Gräddhyllan brukar strömvred, krus och blankfläckar bildas. Gräddhyllan är ett av områdets mest givande hak och åtskilliga storlaxar har fångats där.

Förr om åren då laxfisket var mycket mer givande än vad de senaste åren varit gällde pannlampa på runt 05.00-hugget för att bli förste man på plats. I stort sett alla heta hak i området paxades inte sällan flera timmar innan morgonrodnaden. Eldar tändes och morgonkaffe dracks i väntan att få göra gryningsljusets första kast. Kustfiske efter insjölax i Vättern är en mycket spännande form av sportfiske, ja världsunikt. Av olika anledningar har fisket efter Gullspångslax i Vättern blivit sämre de senaste åren, tyvärr->  Börje är som sagt en trägen Vätterfiskare och har oförtutet nött vidare. Chansen finns fortfarande att fånga en hyggligt stor Gullspångslax. Det har ju trots allt satts ut 40 000 Gullspångare åren 2017/18.

Nytt PB på Gullspångslax
Herr Wass inledde morgonen med att rigga spinnspöt. Ambassadeur 6500, 12 fot spö -120 gr, 0,36 mm nylonlina, 50 gr flytande kastdubb, tafs av 0,36 mm fluor carbon, liten tubfluga med svart vinge med en 6:ans dubbelkrok. Några kast gjordes. Grejorna funkade. När kast nr.7 skulle hivas iväg förnam Börje att en lax bröt ytan ett stycke ut. Han lät dupp och fluga ta vatten i området. Sträckte upp linan, vevade i sakta mak hem flugan. Efter några få vevtag kom hugget, ett stenhårt påslag, modell attack. Nu blev det åka av. Blanklaxen i linändan var av vuxet format och bjöd upp till dans på spänd lina. Trots Börjes mångåriga rutin av kustfiske fick han benskak, typ fiskefrossa. En härlig känsla. Den är stooor! Håven fanns inom räkhåll. – Fajta med förstånd, inga onödiga manövrar, håva när det är läge. På fjärde försöket kunde fisken skopas upp. Gullspångslax 9,5 kilo med längd 90 cm. Nytt personbästa, jippie. Börjes tidigare pb löd 9,2 kilo. En stärkande kaffetår togs för att dämpa fiskepulsen något.

Latmete fick grann lax att piggna till
Ytterligare ett spö riggades, ett metspö. Haspelrulle, flöte, och benlöja. Löjan sattes fast i en 16 grams vectra-skalle med en stinger och trekrok. Flötdjupet ställdes in på cirka tre meter. Ut med grejorna. Under tiden som riggat latmetet lockade dängde Börje med duppspöt. Men vad nu? Flötet är borta, måste köpa nytt! Nej, det är ”Fish on”, igen! Återigen fiskefrossa, rullknarr, bockat spö och blankfisk i djupet. Kustfiske efter insjölax i Vättern när det är som bäst. Det tog cirka tio minuters kamp att få laxen i håven. Storfräsare inom laxfiskekretsar brukar säga att det ska ta cirka en minut per kilo lax att få den i håven. Börjes andra Gullspångslax för dagen vägde 9,4 kilo med längd 87 centimeter.

Båda laxarna var proppfulla, i ordets rätta mening, med spigg. (det behövs ca. 3,5 kg småfisk för att få fram ett kilo lax) Två spiggätare med sammanlagd vikt 18,9 kilo gav härlig tyngd i ryggsäcken vid hemgång. Att vara laxfiskare kan alla vara. Däremot att bli laxfångare är en helt annan grej.

Laxutsättning – Varför utsättningar av lax i Vättern?
Så lyder rubriken på en artikel som hösten 2019 publicerades på Länsstyrelsens hemsida vattern.org–> Daniel Rydberg, Fiskerikonsulent i Jönköping har författat/sammanställt artikeln och ger en historisk tillbakablick samt förklarar dagsaktuellt läge. Det har uppenbarligen hänt en hel del sedan de regelbundna utsättningarna av smålaxar i Vättern drog igång för i runda slängar 60 år sedan.

Nya tag togs 2015
En viktig händelse i modern tid är att sedan 2015 har ansvarsfördelningen mellan intressenter, organisationer och myndigheter tydliggjorts, vilket bör räta ut eventuella frågetecken bland fiskare i gemen samt hos fisk- och naturintresserade i allmänhet. Även orsaken att återfångsterna av lax i dagsläget inte återspeglar utsättningstalen förklaras också. Visserligen inte en vetenskaplig förklaring, men väl en sannolik sådan.

Citat;
Länsstyrelsen ger tillstånd, beviljar medel samt deltar i kontrollerna av fisken.
Sportfiskarna är huvudman och ansvarar för det praktiska genomförandet av utsättningarna samt genomför delar av kontrollerna.
Mer lax i Vättern arbetar för att genom insamling och fördelning av medel ge förutsättningar för utsättning av så mycket lax som möjligt i Vättern.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bidrar med biologiska råd bland annat gällande huruvida laxens närvaro påverkar Vätterns värdefulla ekosystem.
Fiskodlarna ansvarar för att leverera utsättningsfisk av god kvalitet.

Varför Sportfiskarna och inte Länsstyrelsen?
Citat;
”Länsstyrelserna var i många år huvudman för utsättningarna men ansvarsfördelningen ändrades 2015 då Sportfiskarna tog över ansvaret för utsättningarna. Bakgrunden var att länsstyrelserna ville renodla sin roll som myndighet samtidigt som Sportfiskarna såg arbetet som ett sätt att stärka sitt arbete med att gynna sportfisket i Vättern”.

– Sportfiskarna har således sedan 2015 till dags dato skött sin uppgift som huvudman helt enligt ansvarsfördelningen och fixat sättfisk till Vättern. Sportfiskarna med Peter Belin i spetsen (2015-2019) har således jobbat hårt och resultatet av deras slit och släp kan utläsas i antal sättfiskar som sjösatts. Åren 2015-2018 sattes det ut 76 958 Gullspångslaxar och 18 900 Klarälvslaxar 2019–>, vilket sammantaget blir 95 858 sättfiskar. Det gör ett snitt på 19 171 sättfiskar/år. Som mest är det tillåtet att sätta ut 20 000 sättfiskar (insjölax) årligen.

Länsstyrelsen har även de fullgjort sin uppgift genom att ha gett tillstånd till utsättningarna samt beviljat medel mm. MLiV har via insamlade medel i skepnad av hundratusentals kronor bidragit till att spä på smoltkassan. Att SLU gjort sitt i sammanhanget kan förutsättas.

Vad Fiskodlarna anbelangar har de bevisligen levererat sättfisk, vilket kan avläsas i antalet sättfiskar som spolats ut i sjön sedan 2015. Starbäcks hamn som är belägen i Vätterns sydvästra del är platsen där alla de 95 858 sättfiskarna sjösatts. Följdfråga. Vilken plats är Vätterns bästa utsättningsplats? Daniel Rydberg skriver följande.

Citat;
”Återfångsten är dels ett mått på överlevnad och dels ett mått på tillväxt. Riktigt låg återfångst beror med all sannolikhet inte på utsättningsplats utan på utsättningsmaterialets kvalitet”.

– Laxutsättningar är en färskvara och största delen som är ”inne” i fisket i nuläget (läs december 2019) härrör från 2017 och framförallt 2018 års utsättningar. Senast snabbväxande Gullspångslax (tvåårig fisk) sattes ut i Starbäck skedde våren 2018 och levererades av EM-lax (15 400 st.) och Källefall Fiskodling (4 600 st.)

 Maxad utsättning av Gullspångslax så sent som 2018–> och ändå är återfångsterna sparsmakade! Trollare och kustfiskare undrar, typ vad de allt sämre återfångsterna beror på, egentligen. Kan en av orsakerna till de sviktande återfångsterna vara valet av utsättningsplats? Länsstyrelsens svar på frågan är glasklar. Citat; ”Riktigt låg återfångst beror med all sannolikhet inte på utsättningsplats utan på utsättningsmaterialets kvalitet”.

Sänka minimåttet alt. minska utsättningsmängden lax

Följdfråga. Hur kommer Länsstyrelsen att agera om mot förmodan återfångsterna helt plötsligt blir påtagligt goda med många, stora laxar som fångstresultat? Länsstyrelsens svar lyder.

Citat;
”Konkurrensen om bytesfisk eller andra effekter kan på sikt medföra problem. Om man i framtiden bedömer att risken för påverkan på Vättern blir för stor är sänkning av minimimåttet på lax en åtgärd som kommer att prioriteras. Ett sänkt minimimått skulle minska laxens påverkan på Vätterns ekosystem. En ytterligare åtgärd är att minska utsättningsmängden av lax. Till exempel skulle en ökad överlevnad av utsatta laxsmolt som gör att fler klarar sig förstärka risken för konkurrenseffekter”.

Intresset att kustfiska insjölax från Vätterns klippor är en sysselsättning som gillas av många spöslitare. Att uppleva fiskelyckan att ha en fullvuxen Gullspångslax på tråden är svårslaget.

Det råder dock nya tider med anledning att utsättningarna av Gullspångslax gått i stå och ersatts med Klarälvslax -> med start våren 2019. Chansen finns dock ännu att få känna rycket av Gullspångslax då det så sent som i maj 2018 sattes ut 20 000 små g-laxar. Laxar som om de haft en hygglig överlevnad, tillika tillväxt i dagsläget (nov. 2019) gott och väl mäter över minimåttet 60 cm.

Fångstrapporterna i höst har inte duggat tätt, tyvärr. Nej, de har varit ovanligt sparsmakade, åtminstone med avsändare Västgötasidan av Vättern. Några få laxar har dock fångats från klipporna i höst, exempelvis i närheten av Granvik. Tilläggas kan att senhöst/vinter 2018 var fångsterna också synnerligen klena. Däremot var säsongen 2017 understundom okej. Dock inte att jämföra med fornstora kustfiskesäsonger då huggen duggade tätt.

Tips på gångbart ”godis” som brukar falla Gullspångarna i smaken är kustvobblers, typ beten som syns på bilden nedan.

Kustfiske efter Gullspångslax i Vättern snart ett minne blott!->

Vi som gillar kustfiske kan i närtid vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era! Någon av oss – du eller jag – kan faktiskt bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax.

Tillbakablick – Kustfiskefångade 20,4-kilos Gullspångslax->