De två något tilltufsade fiskarna på bild här ovan är nors-> och siklöja-> Nors och siklöja är vid en första anblick snarlika och förväxlas inte sällan. Fiskarter som är mycket viktig stapelföda för gös och abborre. En halvannat kilo tung gös spottade upp norsen och en abborre på cirka trekvarts kilo spydde upp siklöjan. Båda rovfiskarna fångades på samma plats, dock på skilda djup. Gösen gick bet på en helt bottennära fiskad 20 grams jigg på 15 meters bottendjup. Abborren fångades på frivatten, cirka nio meter ned på en fem gram sakta sjunkande jigg.

Att välja beten som i storlek, form och kulör påminner om de naturliga originalen samt fiska dessa på ”rätt” djup ökar chansen till fångst.

Nors beskrivs på följande vis i Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.
Nors, en långsträckt silverskimrande art med en omisskännlig doft av gurka. Den har fettfena och ett markant underbett, vilket den gör att kan förväxlas med siklöja. Totallängd 45 cm, vanligen 20 cm. Hos nors förekommer ofta en större, fiskätande form (kallas i Vänern för Norskung) och en mindre planktonätande. Nors lever i medelstora, större sjöar och i Östersjöns brackvatten. Leken sker tidig vår. Insjölevande nors leker både längs stränder och i angränsande vattendrag.

Siklöja, en silverblank och slank fisk med fettfena, uppåtriktad mun och tydligt underbett. Totallängd 35 cm, vanligen 20 centimeter. Siklöja är en pelagisk stimfisk som lever i sjöar och svagt bräckt vatten i Östersjön. Den påträffas huvudsakligen i större, djupare sjöar. I de fria vattenmassorna jagar den kräftdjur och djurplankton samt undantagsvis fiskar och insekter som snappas från ytan. Den rör sig ytnära om natten och djupare dagtid. Leker om hösten och fiskas då kommersiellt för dess rom. (siklöja finns som vårlekare i sällsynta fall – känt från fyra sjöar)

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Det påstås att allt går att sälja med mördande reklam! ABU i Svängsta har under årens lopp gjort reklam för sina produkter på skilda vis. Exempelvis i Napp och Nytt 1959 uppmanades man att spela och sjunga Svängsta valsen. Lasse Dahlqvist, en av dåtidens svenska storstjärnor, stod för den svenska texten.

Refräng ”den bästa hobby som Du kan finna är att kasta med spö och spinna och i det längsta Du tycker Svängsta är det som kan stå sitt kast”.

Sportfiskarna mars 2018
”Hoten mot Gullspångslaxen är många och situationen är just nu akut. Sveriges förvaltning av Gullspångslaxen är under all kritik och om inget görs kommer Gullspångslaxen snart vara helt utrotad. Det är inte försvarbart i ett land som Sverige 2018”.
Se filmen här och dela->

Lyssna på Sportfiskarnas Peter Belin när han talar klarspråk i SR P4 Skaraborg ang. Gullspångslaxen->

Ps. Gullspångslaxen på bild ovan som inleder filmen är en odlad Gullspångslax. Den sattes ut som tvåårig smolt i Vättern våren 1987 och fångades tre och ett halvt år senare den 8 december 1990 norr om Granvik. Dess vikt var 17,65 kg och mätte 105 cm-> Det är Sveriges hittills tyngsta Gullspångslax som fångats vid trollingfiske. Vänernrekordet på G-lax lyder 13,92 kg och fångades den 17 december 2007->

I mitten av 1800-talet byggdes (limmades) för första gången ett bambuspö av sex strimlor. Amerikanen Hiram Leonard påstås ha varit först! Den som i USA tillverkade sådana här spön i större skala var Charles Orvis. I Europa var Hardy Bros, LTD Alnwick, England ledande inom det mesta som hade med flugfiske att göra. Förutom spön saluförde Hardy även rullar, flugor, linor mm. Ett välbyggt bambuspö är en fröjd att kasta och drilla fisk med.

Postcards The Jamie Maxtone Graham Collection

Konsten att spinnfiska med kastrulle, kastspö, rev och dragspån har man på svensk botten gjort sedan tidigt 1900-tal. Historiskt sett överfördes grunderna i spinnfiskekonsten från England av emigranter till Amerika, och där blev fiskemetoden mycket populär. Inledningsvis spinnfiskades det i sötvatten. Amerikanerna hajade dock att metoden även passade till kust- och havsfiske. Exempelvis betvingades en imponerande blåfenad tonfisk via spinnspö den 7 november 1914 i vattnen utanför Port Medway i Nova Scotia Canada. Efter åtta och halvtimmas kamp kunde en 710 lbs. tung tonfisk med längd 10 fot 4 tum bordas. Betet som jättefisken slök var en mindre sill trädd på ett betestackel. Den högg oförhappandes under pågående fiske efter Atlantlax. Dylikt sportfiske efter jättehavsfiskar beskrevs några år senare (1923) i en engelsk bok, ”Battles with Giant Fish”.

Korta Split Cane spinnspön
Att amerikanerna gillade spinnfiskekonsten gjorde att de raskt förfinade redskapen. De 4 1/2 – 6 fot korta enhands-kastspön introducerades. (Engelska spön på den tiden var 10-12 fot långa) För tillverkning av enhandsspön Made in USA användes träslag såsom hickory, greenheart, lancewood, bethabara. Även stål användes, men det mest använda och bästa materialet var bamburör. Bamburör som i huvudsak importerades från Calcutta i Indien samt från Tonkin i norra Vietnam/Kina. Tonkinbambu anses då som nu som de bästa bamburören. Spön byggda av bamburör benämns split cane, built cane eller split bamboo.

Heddon hand-made lure
På vobblerfronten var amerikanerna också tidigt ute. James Heddon visade vägen med sin Heddon V200 wobbler. Redan 1902 startade han världens första fabrik för framställning av wobblers. Företaget Heddon-> var under många, många år världens största wobblerfabrik.

Electric trolling motor
Amerikanerna var dessutom tidigt ute att via motorkraft (utbordare) framdriva sina roddbåtar! Först ut att tvingas fast på akterspegeln var den batteridrivna utbord-elmotorn och året var 1902! Den var inte klumpig eller speciellt tung. Kraftkällan, alltså batteripacket var däremot både skrymmande och mycket tungt. Den bensindrivna aktersnurran kom i produktion 1909 och tillverkades av Evinrude Motor Company in Milwaukee.

Handledning i Spinnfiske 1924
Den första svenska boken med fullt fokus på spinnfiske gavs ut 1924 med titeln Handledning i Spinnfiske författad av Joh. Svenson. På 136 sidor beskriver författaren hur en duglig utrustning bör vara sammansatt och huru spinnfiske efter bl.a. gädda, abborre, lax och laxöring med flera arter går till. Även vad en sportfiskare bör veta om fiskens liv och hur man vårdar ett vatten beskrivs. Boken Handledning i Spinnfiske kostade då den gavs ut 3 kronor och 90 öre. (En hårt arbetande man hade i mitten av 1920-talet medelinkomst på något över 1 krona i timmen) Trots att boken är upp emot 100 år är den förvånansvärt aktuell och väl värd att läsa.

”I vårt land är sportfisket sorgligen efterblivet och har därför ej något anseende, och som sport betraktas det här i allmänhet med ringaktning. I vårt land är det huvudsakligen yrkesfiske och rovfiske av olika slag, som utvecklas. Fisken är därvidlag nära så gott som rättslös, då fiskevård är ett okänt begrepp för vårt folk”. Handledning i Spinnfiske 1924

”Den fisk som kanske är mest eftersökt av spinnfiskare är gäddan. Gäddan är nöjsam och trevlig fisk att fånga, samt finnes vanligen i nästan alla våra fiskevatten, även i stora exemplar, vilka hägra i en spinnfiskares tankar och därigenom mången gång förleda honom till kraftig ansträngning att locka någon dylik till hugg för att få en spännande strid med ett av dessa vidunder”. Handledning i Spinnfiske 1924

”Tro ej alla rykten om vissa vattendrags fisklighet! Pröva och döm alltid själv i alla frågor! Det är vanligen de okända, långt borta liggande vattendragen, som hägra för och locka en fiskare med deras förmenta stora fiskerikedom, vilka dock ej finnes i verkligheten”. Handledning i Spinnfiske 1924

Vill du lära dig ännu mer om fiske rekommenderar vi dig även att läsa vår köpguide om fiskeböcker.

År 1948 gav AB Urfabriken i Svängsta ut första upplagan av Napp & Nytt. (1949 år katalog är identiskt med 48:an) och har sedan dess i obruten led varit en glädjekälla för sportfiskare och med åren även samlare. Att skaffa en komplett samling produktkataloger från 1948 och framåt kostar en slant. Speciellt de tidiga upplagorna i gott skick brukar inte sällan kosta fyrsiffrigt.

Ett billigare alternativ än originalen Napp och Nytt i pappersformat är att för några hundralappar införskaffa CD skivan Napp och Nytt 1948-2008. Med några klick kan man på skärmen sedan läsa om dåtidens fiskeprylar och även beskåda bilder på ABU:s klassiska rullar och drag kryddade med fiskehistorier. Ett spännande referensmaterial som berikar ditt/mitt fiske här och nu.

I senaste upplagan av Magasin Fly Only no.3 2017 på sidorna 14-29 är det fritt fram att ta del av artikeln Regnbåge en historisk berättelse->> där historien om den svenska regnbågen beskrivs.

Visste du; att det var försommaren 1892 som yngel av svenskfödd regnbåge sattes ut för första gången? Det skedde i Jämtland.

Visste du; att den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån år 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”. Sedan dess har åtskilliga rullar gnisslat i samband med att yster regnbåge bjudit upp till fajt på spänd lina.

Regnbågen är i nuläget vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

När det gäller det moderna flugfiskets utveckling har man regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion.

Intresset att tillverka egna beten av trä har ökat under senare år, framförallt inom gäddfiskekretsar. Några av landets mest framträdande betesbyggare brukar dyka upp på sportfiskemässornas Betestorg och där förevisa och även sälja sina alster. Det snackas egentillverkade beten som aldrig tidigare.

Världens första wobbler lär ha täljts till av amerikanen James Heddon någon gång i slutet av 1800-talet. Mr Heddon satt invid stranden av Dowagiacfloden i Michigan och väntade på några fiskekamrater. Förstrött satt han under tiden och täljde på en träbit och formade den till en liten träfisk. En krok apterades på träfisken och för att därefter sjösättas. En bass (abborrfisk) högg. Ja, resten är som det så vackert heter historia. James Heddon blev den som grundade världens första fabrik för framställning av wobbler. Företaget Heddon var under många, många år världens största wobblerfabrik. Under 1930-talet började Heddon fasa ut träbetena till förmån för Heddyline, en specialplast. Plastvobblern var född. Åren gick och i mitten av 1950-talet inledde ABU Svängsta ett samarbete med Heddon, vilket mynnade ut i universalvobblern ABU Hi-Lo med kropp av plast och ställbar sked av plåt. ABU Hi-Lo byggdes enligt Heddons metod. ABU Hi-Lo marknadsfördes under några år i mitten av 1950-talet som Heddon ABU Hi-Lo River Runt Spook.

Träbeten har sin speciella tjusning att tillverka och även att fånga fisk med. Bara en så enkel sak som att tumma på ett träbete med tandavtryck satta av storgäddor minner från fisketurerna då det begav sig.

Fiskeguide Hans Nordin var så tidigt som i slutet av 1970-talet inne på att göra sina egna vobblare. Trä blev det naturliga materialet. Krokförsedda träfiskar Made by Hans Nordin såg dagens ljus några år senare. De riktigt stora skärgårdsgäddorna gillade Hasses fiskliga beten och slök dem så flisorna yrde. Exempelvis bedrog Hans vid ett och samma fisketillfälle en 14,2 respektive 15,1-kilos som fastnade för Braxenfärgad Killer. Flitens lampa lyste över Hans Nordins köksbord under en räcka av år. Handgrepp dokumenterades och skisser ritades samt bilder knäpptes. Att färdigställa en bok var målet. 1995 lanserades boken ”Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske” av Hans Nordin. En betesbyggarbok, den första i sitt slag skriven på svenska. En måstebok som är väl värd att läsa och begrunda. Visserligen har dagens betesbyggare förfinat snidandet och utökat maskinparken samt skickligare på att måla än förr. Tänket att bygga beten är däremot snarlikt då som nu.

Rune K Karlsson från Askersund inspirerades att bygga beten enligt mallarna i Hans Nordins Vobblerbok. Vättergädda över tolv kilo har Rune K fångat på hemmatillverkat bete.

Holländaren Henk ”Divani” Roos, en förgrundsfigur att bygga beten var redan på 1990-talet i betesbyggartagen. Betena på bild är från den tiden.

Mr. Tadashi Nishiokas snidade vobblers räknas som konstverk i Japan. Hantverk som skildrats i bokform 1998. Herr Nishioka besökte Sverige nämnda år för att fiska gädda med Hans Nordin samt utbyta erfarenheter och beten med varandra.

Att från båt djupmeta med kännspö av rotting, rev, sänke och krok agnad med mask eller gli är sedan långliga tider ett effektivt sätt att fånga matabborre, åtminstone i Vänern och Skagern. Att spöa upp abborre med rottingen har fallit i glömska under senare årtionden. Dock så sent som på 1970-talet, exempelvis på järnhandeln i Gullspång, kunde man köpa ett rottingspö för några få kronor. Det ljusa spöt på bilden här ovan är obrukat. När toppen belastas sviktar det gott, ja likt ett modernt vertikalspö. Efter flitigt nyttjande med många napp och böj mattas toppen och liksom fastnar i fajtingbåge, vilket tydlig syns på bilden.

Djupmete med rottingspö är som effektivast om hösten då stora mängder abborre stimmar sig över kanter och djupgrund. Att fånga matfisk är ett komplement till den egna hushållningen, vilket i gamla tider var betydelsefullt, speciellt bland den jordbrukande delen av befolkningen.

Boktipset: Fiskedon om fiske och redskap förr i tiden är den första svenska boken (inbunden 198 sidor utgiven 2004 Bokförlaget DN) som försöker visa ett urval av fiskeredskap som idag nästan undantagslöst finns på museer, har eldats upp eller förmultnat. Den är en unik sammanställningen av dessa föremål och ett praktverk av Göran Dyhlén, Kerstin Kåll o Ralf Turander.

SCB:s rapport om bokläsning visar att var fjärde svensk läser noll böcker om året. Författaren Ray Bradburys ord: ”Man behöver inte bränna böcker för att förstöra en kultur. Det handlar bara om att få folk att sluta läsa dem”