Inför vintersäsongen 2013 damp en trio Jaw Jacker ned i min pulka för vidare färd ut på isen. Mitt mesta fiske med spöhållaren JJ har sedan dess i huvudsak riktats efter regnbåge i några tjärnar i Bergslagen och på den vägen är det fortfarande.

Årets isfiskepremiär klarades av måndagen den 26 november 2018. Fiskekamrat var fiskodlare Jan Arvidsson, en av ägarna till Sävenfors Sportfiske och är likt undertecknad sedan senhösten 2013 helt såld på fiske, modell American Way. Janne är med största sannolikhet den person som i svenskt vatten betvingade den första fisken via spö riggat i en Jaw Jacker. Premiärhugget briserade klockan 11.30 den 24 november 2013 i Källtjärn->

Finessen med Jaw Jacker är att vid minsta sniff på agnet löser utlösningsmekanismen blixtsnabbt ut och krokar fisken längst ut i gapet. Ytligt krokad fisk på pytteliten krok gör att den lätt kan lösgöras och släppas oskadd åter om man fiskar catch and release. Pyttesmå mormyskor som spetsats med en liten degkula av doftbetet Berkley Power Bait har varit mesta betet. Live-baits som maggot och mjölmask samt stendöd tändstickslång konserverad fisk har också funkat. Vi har testat och använt en snårskog av olika spön, rullar och linor. Nylonlinor i tjocklekarna 0,22-0,25 mm har dominerat rullarnas trummor. Tunn, stum Berkley Nanolina har även provats med godkänt resultat.

Kritik, ja t.o.m. förbud, gällande fiske med JJ har noterats under senare år. Exempelvis att fiske med JJ inte är ett äkta sportfiske då spöt sitter i en spöhållare och gör mothugg per automatik. Vad jag förstår är fisk som fångas på spö, rulle, lina och krok lika med sportfiske oavsett om spöt hålls i handen eller sitter löst nedstucket i en spöhållare. Lägg därtill att fisken alltid krokas ytligt och därför kan släppas oskadd åter då C&R idkas bidrar till att The Jaw Jacker making good ice fishermen great.

Läs mer om Jaw Jacker här->

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

I senaste upplagan av Magasin Fly Only no.3 2017 på sidorna 14-29 är det fritt fram att ta del av artikeln Regnbåge en historisk berättelse->> där historien om den svenska regnbågen beskrivs.

Visste du; att det var försommaren 1892 som yngel av svenskfödd regnbåge sattes ut för första gången? Det skedde i Jämtland.

Visste du; att den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån år 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”. Sedan dess har åtskilliga rullar gnisslat i samband med att yster regnbåge bjudit upp till fajt på spänd lina.

Regnbågen är i nuläget vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

När det gäller det moderna flugfiskets utveckling har man regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion.

Berget Sportfiske utanför Eksjö i Småland är ensamma om att erbjuda sina gäster ett fiske efter Gullspångslax av storformat. Årets hittills tyngsta är en 11,6-kilos hanlax från i våras som fångades av en stockholmare.

Sportfishing News gjorde den 5 oktober 2017 ett besök på Bergets Sportfiske med kameran i högsta hugg. En handfull honlaxar i vikter runt sex kilo fångades.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Exempelvis gäller detta regnbåge. Regnbågen togs in i Sverige i slutet av 1800-talet och är således en sk. invasiv art, alltså en inte naturligt förkommande fisk i Sverige. Vid minsta lilla tjall på odlingstråden gäller försiktighetsprincipen att ge tillstånd till utsättningar. Orsaken är att det alltid finns en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk, oavsett om den är invasiv eller inhemsk, mellan olika vatten och odlingar. Tidigare i vintras hittades IPN Virus-> på Gullspångsöring, avelsfisk från Vänern som gett konsekvenser för en regnbågsodlare i Vänern och kunder till denna.

Det gäller kassodlingen i Forhemsviken Vänern-> norr om Hällekis  som drivs av EM-lax AB. En odling som bl.a. förser åtskilliga put & take vatten i Västsverige med fångstfärdig regnbåge. Prover har tagits på regnbågarna och förklarats friska. Trots frisk fisk har Länsstyrelsen i Västra Götaland i nuläget stoppat leverans av sättfisk från nämnda odling, något som i sin tur fått en rad put & take vatten som brukar köpa regnbåge från EM-lax att bli utan. Drabbade klubbsjöar och fiskeområden har således små möjligheten att förstärka fiskbestånden inför stundande fiskesäsong. Det är inte bara att lyfta på luren och beställa regnbåge från annan odling. Nej, regnbåge är en bristvara i Västsverige. EM-lax har gott om regnbåge i sina kassar för leverans, men i nuläget gäller försiktighetsprincipen från myndigheternas sida.

Regnbågen på bild här ovan som väger över åtta kilo är fångad i Bergets Sportfiskeanläggning-> som drivs av EM-lax. Ett sk. intensivvårdat fiskeområde där stoora bågar och även stor Gullspångslax sätts ut.

Att fiska regnbåge och öring i put & take vatten är mycket populärt och inte sällan inkörsporten för många att upptäcka nöjet att sportfiska. Det finns gott om P&T-vatten i hela Sverige. Västgötska Hökensås Sportfiske med strömfiske Tidan vid Baltak är rikskänt. Bilderna är från Baltak april 2017.

Det var i april 1957 som sportfiskeverksamheten på Hökensås startade. Inför premiären för 60 år sedan hade laxfisk satts ut i några av områdets många sjöar med fokus på Björnsjön. Att Hökensås Sportfiske kom till beror i stort på fiskeriassistenten Tore Persson, som hösten 1956 tog upp frågan vid ett förvaltningsutskott med Hushållningssällskapet.

Ett utdrag från den 6 oktober 1956 visar följande ”sekreteraren från fiskeriassistenten framförde inkommet förslag om att sällskapet skulle arrendera fiskevatten inom Hökensås häradsallmänning. Sedan herr ordförande med flera framfört sin tillfredsställelse med att sällskapet tager initiativ på detta område, beslöts, att fiskevattnen skulle arrenderas”

Tidigare samma höst (1956) hade det provfiskats i en del av sjöarna och även sporadiska inplanteringar på privat initiativ hade gjorts med bäckröding. Åke Sandberg från Tidaholm var en av dessa som fått tillstånd att plantera ut bäckröding, vilka hade satts ut i Björnsjön. Åke insåg genast att sjöarna på Hökensås kunde utvecklas till ett fiskeparadis, vilket i sin tur raskt ledde till att han anställdes av Hushållningssällskapet för att sköta tillsynen av Hökensås och Fiskodlingen på Källefall. År 1985 gick Åke Sandberg i pension. Herr Sandberg var också med om att iordningställa strömfiskavattnet Tidan vid Baltak, vilket skedde i slutet av 1970-talet.

Ett avbrott i fiskafänget under dagens lopp för att i goda vänner lag njuta av en gemensam måltid är aldrig fel

Fiskevatten som ger ”valuta” för kostnad av fiskekort är populära. Sportfiske går i första hand ut på att fånga fisk. Gärna i sällskap med fiskande vänner, vilket gör att delad fiskeupplevelse blir till en dubbel sådan.

Det är vår och den lilla bäcken forsar fram över grund grusbotten. Två regnbågar, en hona och en hane har tagit plats över en grusbank för lek. Med bestämda stjärtviftningar mot botten täcker honfisken den i lekgropen nyss befruktade rommen med grus. Proceduren upprepas gång efter annan.

Historisk tillbakablick regnbåge
I slutet av 1800-talet via bruksägaren och sportfiskaren Conrad Hammarströms försorg kom den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning i den jämtländska fiskodlingen Äggfors. I början av 1900-talet hade ”svensk” regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten. Till en början antogs att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska kvickt konstaterades att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde i sällsynta undantagsfall. Däremot att driva fram regnbåge i odling till matfisk var den ypperlig.

Put & Take i Sverige
I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och gjorde slut på småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. Vips var det svenska put-and-take-fisket fött. (att använda rotenon är numera förbjudet) Regnbågen har i dagsläget en mycket framträdande plats som sportfisk samt påtaglig inkomstkälla för redskapsbranschen plus genererar miljoner i fiskekortsintäkter.

Undertecknad mötte regnbågen för första gången i mitten av 1960-talet. På den tiden var informativa artiklar som handlade om regnbåge en bristvara. Genombrottet kom i Fiskefrämjandets årsbok 1968 där Regnbågen hade utsetts till det årets märkesfisk.

I en rad artiklar skildrades regnbågen både som biologisk företeelse och sportfisk. Professor Gunnar Svärdsson, förmodligen vår främste kännare av regnbåge på svensk botten, var en av författarna. På ett tjugotal tätt skrivna sidor beskrev herr Svärdsson livfullt regnbågens liv och leverne.

Självreproducerande svensk regnbåge

Avsnittet som handlade om självreproducerande svenska bestånd lästes med stor behållning. Svärdsson berättade att regnbågen har stora svårigheter att bilda självreproducerande bestånd i Sverige. Men, att det trots allt hade förekommit reproduktion vid några enstaka tillfällen. ”Ett sådant lyckat vilt regnbågsvatten är Dammbäcken som rinner fram i närheten av Hedemora. Regnbågarna kom lösa i Dammbäcken år 1927 och har sedan dess levt kvar där, utan några som helst utsättningar. Genom fiskmästare Halvarssons försorg insamlades på 1960-talet även en del rom från de 150-200 gram lätta regnbågarna i Dammbäcken. Rommen kläcktes fram vid Kälarnes fiskodling i Jämtland. De vilda fiskarna visade sig dock växa betydligt sämre än den starkt inavlade vanliga regnbågen. Det oaktat har regnbågen från Dammbäcken sitt stora intresse och värde som avelsmaterial. Den lilla bäcken bjuder säkerligen på ovanligt gynnsamma förhållanden, bland annat tycks öring och gädda saknas, men att det är svårt att undgå intrycket att viss ärftligt underlag för överlevnad i fritt vatten måste ha funnits, av en slump, hos de ursprungliga fiskarna 1927 och att sedan dessa anlag oupphörligt stärkts under 40 års naturligt urval”.

Vilda regnbågar i Skaraborgska vatten

Målet att hitta ett eget vildvatten med regnbåge började. Antog att min hembygd i Skaraborg var en bra plats för vild regnbåge. Hade läst att regnbågen trivs i kalkhaltigt strömmande vatten. I Skaraborg finns det ett flertal sådana vatten, och historiskt sett hade det sedan femtiotalet pytsats ut tonvis med regnbåge i regionens vatten. Exempelvis hade det vräkts ut åtskilligt med regnbåge i innanhavet Vättern. Regnbågsreproduktion i en del bäckar kring Vättern, där utsatta regnbågar vandrat upp för lek hade konstaterats.

I början av 1980-talet, efter många års letande fick jag äntligen nys på vild regnbåge. Regnbågarna huserade i ett av källflödena tillhörande ån Tidans vattensystem i en gammal kvarndamm med kristallklart vatten. En bäck flödade igenom dammen. I slutet av 1970-talet hade ett fåtal vuxna kilotunga odlade regnbågar släppts ut i dammen. Redan våren därpå hade kvarnägaren lagt märke till hur regnbågarna lämnade dammen och simmade upp i bäcken och plaskade! Han förstod inte alls varför de gjorde detta. Inte förrän en ung grabb några år senare i inloppet till dammen metade upp några små regnbågar hajade ägaren vad som måste ha hänt. Regnbågarna hade lekt! Några små ”bågar” hade inte släppts ut. Bevisligen måste fisken ha reproducerat sig av egen kraft.

Försökte få ett hum om varför regnbågen lyckades reproducera sig på denna i människors ögon oansenliga plats. Inledde med att ta vattenprover som analyserades på laboratorium. Vattnet visade sig vara basiskt med ett ph-värde över åtta. Inga gifter hittades, åtminstone inte vid provtillfällena. Vattnet håller ett högt ph-värde. Detta gäller även om våren då många andra vattendrag ”normalt” brukar drabbas av så kallad surchock. Orsaken till bäckens alltid höga ph-värde härleds till dess källflöden från bergrund av kalkstens-skiffer. Ytterligare att vattentemperaturen i bäcken är jämt, sommar som vinter. Kallt bergsvatten. I värsta värmeböljan sommartid händer det att vattentemperaturen sticker iväg upp till elva grader! Bara i sällsynta vinterkalla fall fryser den lilla dammens vattenspegel till is.

Nedströms kvarndammen finns ett bestånd av bäcköring sedan urminnes tider. Men, i själva kvarndammen och i bäcken uppströms dammen finns endast förvildad regnbåge. Efter att de kilotunga ”originalregnbågarna” dog ut för i runda tal 40 år sedan har avkomman klarat sig själva utan mänsklig inblandning, typ påspädning av nya fiskar. Förutsättningarna för lyckad lek på denna plats 1. Basiskt vatten. 2. Jämn vattentemperatur året om. 3: Damm och bäck är i avsaknad av konkurrerande fiskarter.

Tufft liv
De vilda bågarna har fört ett hårt liv genom åren. Snustorra sommardagar har bevattningspumpar länsat bäcken på sitt mesta vatten. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att en närbelägen bondgårds urinbrunn svämmat över och urin runnit ner i dammen. Under en period klampade kor omkring på regnbågarnas lekbäddar. Leksträckan är cirka 50 meter kort med några få markerade lekplatser. Kvarndammen där populationen av regnbågar i olika åldras samsas är ungefär 30 x 50 meter med ett maxdjup på halvannan meter. Ett litet vatten är lika med småvuxen fisk. De vilda regnbågarna blir därför sällan tyngre än halvkilot. Trots sin ringa storlek blir de könsmogna och för arten vidare. Leken sker i månadsskiftet i början av april vid en vattentemperatur 6-8 grader. Dess lekvanor överensstämmer med öringens, men med den uppenbara skillnaden att regnbågen är vårlekande.

Världsrekord regnbåge 21,75 kg
Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen, en 14,16 kilos fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 på spinnmete agnad med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Skaror med spöfiskare har senaste tiden flockats vid Forshemsviken, norr om Hällekis Vänern för att fånga regnbåge i mängd. Ryktet att kassodlingen i området råkat ut för ett haveri har spritt sig långt utanför kommungränsen. Hur mycket fisk som slunkit ut från odlingen och ut i Vänern är oklart. En dagsaktuell koll i kassarna visar att fisken däri uppvisar tecken på ohälsa. Där flyter död fisk med svamp samt fiskar som simmar upp och ner och visar tecken på att duka under. Även en titt ned i borrhålen i närheten av kassarna ser man död fisk på botten. Fiskafänget över lag är dock inte dött utan det nappar titt som tätt.

Odlingen drivs av EM-lax AB. På deras hemsida står följande info. Citat; ”EM-Lax grundades 1983 av Olav Rydholm. Idag mer än 20 år senare är företaget en av de ledande producenterna av ögonpunktad rom och regnbågsyngel i Sverige med produktion på fem olika platser i södra Sverige. EM-Lax är ett familjeföretag som använder den senaste tekniken inom danskt och svenskt vattenbruk med en produktion av flera arter fisk, med majoriteten av produktion av Regnbåge (Oncorhyncus mykiss), men även Röding (Salvelinus alpinus) och lax (Salmo salar). Den större delen av bolagets produktion av yngel och ögonpunktad rom går vidare till matfiskproduktion. Men bolaget säljer även sina produkter för utplantering i hotade vattendrag eller till sportfiske entusiaster”.

Inför vintersäsongen 2013 damp en trio Jaw Jacker ned i min pulka för vidare färd ut på isen. Mitt mesta fiske med spöhållaren JJ hittills har riktats efter regnbåge i några tjärnar i Bergslagen och på den vägen är det fortfarande.

Årets isfiskepremiär klarades av fredagen den 11 november 2016. Fiskekamrat var fiskodlare Jan Arvidsson, en av ägarna till Sävenfors Sportfiske och sedan senhösten 2013 helt såld på fiske, modell American Way. Janne är med största sannolikhet den person som i svenskt vatten betvingade den första fisken via spö riggat i en Jaw Jacker. Premiärhugget briserade klockan 11.30 den 24 november 2013 i Källtjärn.

Fisken krokas ytligt
Vid minsta sniff på agnet löser utlösningsmekanismen blixtsnabbt ut och krokar fisken längst ut i gapet. Väta i kombination med minusgrader trögar dock utlösningsmekanismen till sig. Ytligt krokad fisk på pytteliten krok gör att den lätt kan lösgöras och släppas oskadd åter om man fiskar catch and release. Pyttesmå mormyskor som spetsats med en liten degkula av doftbetet Berkley Power Bait har varit mesta betet. Live-baits som maggot och mjölmask samt stendöd tändstickslång konserverad fisk har också funkat.

Snövit ABU-combo bäst i test
Vi har testat och använt en snårskog av olika spön, rullar och linor. Top of the line är kombinationen ABU Garcia 28″ medium Veritas Ice Series Rod med en Abu Garcia Advantage reel i rullfästet. Spöt har en rapp klinga med helaktion och bockar djupt då det sitter apterat i hållaren. Den vita Abu Garcia Advantage rullen får också tummen upp. Rullbromsen är synnerligen jämn och mattar vuxen fisk utan att rycka. Nylonlinor i tjocklekarna 0,22-0,25 mm har dominerat rullarnas trummor. Tunn, stum Berkley Nanolina har även provats med godkänt resultat.

Kritik gällande fiske med JJ har hörts. Att det inte är ett äkta sportfiske då spöt sitter i en spöhållare och gör mothugg per automatik. Vad jag förstår är fisk som fångas på spö, rulle, lina och krok lika med sportfiske oavsett om spöt hålls i handen eller sitter löst nedstucket i en spöhållare. Lägg därtill att fisken alltid krokas ytligt och därför kan släppas oskadd åter då C&R idkas bidrar till att The Jaw Jacker making good ice fishermen great.

Isfiskesäsongen 2016 igång! Janne Arvidsson, Sävenfors i Bergslagen fångade den 6 november vinterns första regnbågar från is via Jaw Jacker.
För dig som inte vet hur Jaw Jacker funkar kan klicka dig vidare här->