En hel del har hänt på Vätterfronten under 2010-talet. Exempelvis våren 2016 fångades ett nytt Svenskt rekord på gädda, en 21,07-kilos med längd 128 cm. Lägg därtill att den numera mycket populära fiskemetoden vertikalfiske efter röding introducerades sommaren 2010.

Öringfångsterna har pekat uppåt under gångna decenniet, vilket till stor del beror på lyckade biotopjobb i tillrinnande lekvattendrag. Ju fler romkorn som kläcks, högre överlevnad på smolten vilket per automatik ger bättre återfångster.

Laxfisket är i nuläget svajigt. Åren 2011-2014 var däremot bra. Fångstresultaten från senaste stortävlingar som Hjodraget och Laxcup Vättern samt mindre klubbtävlingar visar på usla laxfångster. Som lök på laxen har utsättningsmaterialet av Gullspångsstam blivit en bristvara och fr.o.m. i år ersatts med småvuxen Klarälvslax->>

2010 inleddes med kyla och is. Det skulle dröja till mitten av april innan isen försvann i skärgården och gäddfisket i öppet vatten kom igång. Vårfisket efter ”suggor”, alltså stora lekgäddor är synonymt med Vätterns norra skärgård.

2010 års Vättersugga, tillika Sveriges tyngsta nämnda år, vägde 17,20 kilo med längd 124 cm. Fångstdatum 20 april. Se bild ovan. 2011 års tyngsta Vättergädda vägde 18,78 kg och mätte 125 cm. 2015 års tyngsta vårgädda vägde 18,26 kg med längd 124 cm. Svenska rekordgäddan 21,07 kg med längd 128 cm->> fångades den 1 april 2016. Ytterligare en Vättergädda som sticker ut är en kustfiskefångad 17,5-kilos från klipporna norr om Granvik den 22 januari 2017. Se bild nedan.

2010 Vertikalfiske efter röding introduceras
Fiskekompisarna, tillika närkingarna Stefan ”Källan” Källström och Jonas Svensson ställde en afton i juli 2010 båtfärden till norra delen av Vättern i närheten av Stångskäret för att fiska röding. Gammalt, hederligt rödingfiske stod bl.a. på programmet. Båtpimpelfiske, spö och blänke är rödingfiske på gammalt vis.

Radarparet Stefan och Jonas hade förutom pimpelgrejor även tagit med sig haspelspön för att om möjligt betvinga röding på dessa. Jonas hade några dagar tidigare fångat Vätterns första sk. vertikalröding, en 65 centimeters på jigg. Rödingen i djupet registrerades via ekolod för att sedan ”prickskjutas” med jiggen.

Däremot tekniken att tokveva hem betet från djupet tillskrivs inte Stefan eller Jonas. Nej, det är Jonas fru, Ann Charlotte som av misstag tokvevade fast första rödingen. Efter några timmar på sjön utan något napp ville hon hem, och i frustration började hon tokveva upp jiggen. Pang! så satt den där. Resten är som sagt historia. Fröet till det moderna rödingfisket var sått. Stefan är i vissa fiskekretsar en kändis och via sitt kontaktnät inom fiskesvängen spred han de vertikala rödingrönen vidare.

2010 Under tre dagar i augusti genomfördes provfiske efter röding via trolling. Bakom projektet stod Länsstyrelsen Jönköping.

Fångade rödingar, oavsett storlek, märktes med sändare och släpptes åter och följdes sedan via pejling för att se utfallet av Catch & release.

2011-2014 var laxfisket bra. Lyckade utsättningar av Gullspångslaxar var orsaken. Kustfisket var nämnda säsonger glimrande. En nybörjare inom kustfiskegebitet fångade under sin första säsong, senhösten 2013 hela 17 laxar! Kustfiskare med rutin firade även de triumfer->>

Laxfisket i Vättern är helt beroende av regelbundna, tillika lyckade utsättningar av smålaxar och storleken på utsättningstalen är den yttersta gränsen på återfångsttalen. Det går helt enkelt inte att dra upp fler laxar än vad som satts ut.

Vätterns unika karaktär med branta klipphyllor och bråddjup ända in till land gör att strandfiske funkar. Att det är tillåtet att fritt fiska från land härleds till våren 1985 då det fria handredskapsfisket infördes.

2013 Gigantisk Vätterröding fångades via lodutter

Lördag förmiddag den 31 augusti äntrade Smålänningen Bo Wiblom sin nio meter långa Vättersnipa i Gränna hamn för några timmars rödingfiske på Vättern. Via metoden lodutter med kopparspinnare fångade Bo tidernas tyngsta röding. På Gränna Fiskrökeri krönta våg visade exakt 10,3 kilo, en hanfisk som mätte 90 cm.

Lodutterfiske efter Vätterröding är en gammal tradition runt Vättern.->> Dock en utdöende fiskeform till det moderna trollingfiskets fördel.

2014 avslutades märkning av lax i Vättern.

Vitsen att ”tagga” fisk är att framtida återfångster ska visa laxens tillväxt och i viss mån även om utsättningen varit lyckad eller ej. En ganska trubbigt metod att få fram pålitliga fakta. Perioden 1982-2002 där 48 000 märkta laxungar ingick visade på hela 18,4 procent återfångst, vilket är ett mycket högt tal.

2015. Vätternvårdsförbundet rapporterar att uppemot 30 000 rödingar beräknas återutsättas vid fritidsfiske i Vättern varje år.

Kunskapen om rödingens överlevnad vid återutsättning är begränsad men en genomförd studie i Vättern visar att dödligheten ligger mellan 10-30 procent på återutsatt röding.

2015. Sportfiskeförbundet tar över ansvaret för utsättningarna av sättfisk till Vättern->>

2017 Klimatförändringar hotar ekosystemet i Vättern->>
-Klimatförändringarna kommer att förändra hela detta kallvattenekosystem som har varit mer eller mindre oförändrat sedan inlandsisen drog sig tillbaka, säger Måns Lindell på Vätternvårdsförbundet. Varmare Vättern kan slå hårt mot djur- och växtliv i sjön, till exempel rödingen. Forskare vid Örebro universitet har i en pilotstudie sett att halterna av mikroplaster ligger tio gånger högre i Vättern än i Östersjön.

2018 Sista utsättningen av Gullspångslax i Vättern?->>

2019 Karlsborgsortens Fiske och Fiskevårdsförening (KFFF) höll fredagen den 15 mars informationsmöte under temat Har laxfisket i Vättern en framtid?->>

2019 Laxcup Vättern vid vägs ände!
Laxcup Vättern har sedan starten 1991 förknippats med tuff vintertrolling med chans på stor insjölax. En tillbakablick 1991-2019 visar att under alla dessa år har 25 st. Laxcup Vättern genomförts av 27 möjliga. Sedan 2012 till dags datum är det Karlsborgsortens Fiske & Fiskevårdsförening med backning av externa krafter som arrangerat. Ynka 11 laxar vägdes in 2019->>

Länsstyrelsen Jönköpings Län skriver; ”Nyligen presenterades resultat från undersökningar av fritidsfisket på Vättern. Undersökningarna visar att fritidsfisket 2015 var omfattande och fångsterna stora, där en stor del av fångsten återutsattes.

Fritidsfiskets totala uttag av röding 2015 var 16,1 ton fördelat på 9 500 rödingar. Därutöver återutsattes 24 400 rödingar med en sammanlagd vikt av 26,4 ton. Sammantaget fångades nästan 34 000 rödingar med en vikt av 42,5 ton. Sett till både omfattning och fångst dominerades fritidsfisket av trolling efter röding, öring och lax. En metod som ökat kraftigt under senare år är vertikalfisket efter röding. Undersökningar av överlevanden hos återutsatt röding visar att omkring 77 procent bedömdes överleva återutsättning vid trollingfiske under sommaren medan i princip samtliga undersökta individer bedömdes överleva återutsättning vid vertikalfiske.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som har samordningsansvaret för länsstyrelsernas arbete med fisk och fiske i Vättern, har med hjälp av frivilliga dels undersökt fritidsfiskets omfattning och fångst i Vättern 2015 och dels överlevnaden hos återutsatt röding vid trollingfiske och vertikalfiske. Drygt 500 personer som fiskat på Vättern 2015 har besvarat den enkät som ligger till grund för undersökningen av fritidsfiskets omfattning och fångst.

— För att kunna förvalta fiskbestånd på ett långsiktigt hållbart sätt behövs kunskap om fiskets fångster och omfattning. Yrkesfisket har fångstrapporteringsskyldighet till myndigheterna. Något liknande finns inte för fritidsfisket. Därför genomför vi återkommande fritidsfiskeundersökningar på Vättern, säger Rasmus Linderfalk, fiskerikonsulent vid Länsstyrelsen i Jönköping.

Undersökningen var den första som redovisar fångstdata för vertikalfiske efter röding. Mer än 90 procent av den upptagna fångsten vid vertikalfiske bestod av röding. Dessutom var åtta av tio rödingar över minimimått. Detta visar att metoden är selektiv på stor röding, vilket kan jämföras med t ex trollingfiske där varannan röding var under minimimått.

Resultatet visar att mycket fisk återutsattes. För de sju arterna (röding, öring, lax, abborre, gädda, sik och lake) som bedömts vara viktigast för fisket återutsattes sammanlagt över 50 000 fiskar under 2015. Röding, abborre och gädda var de vanligaste arterna att återutsätta. Vid trollingfiske återutsattes tre av fyra rödingar under 2015 medan man vid vertikalfiske återutsatte nästan 90 procent.

Resultat från undersökningar av överlevnaden av återutsatt röding visar att krokplaceringen tycks vara starkast kopplat till rödingens möjlighet att överleva. Då rödingen krokas långt bak i munhålan eller i svalget riskerar den ofta att dö. Ju längre bak i munnen rödingen krokas desto längre tid tar det för fisken att dyka ner i vattnet efter att den släppts tillbaka och ju sämre är överlevnaden. Under tiden den befinner sig på ytan riskerar den att bli attackerad av fåglar. Problemet med fåglar som attackerar återutsatt röding tycks vara betydligt mindre vid vertikalfiske då båten ligger kvar i närheten av återutsatt fisk, till skillnad från en trollingbåt som rör sig framåt. En större andel av fisken dyker också direkt efter återutsättning vid vertikalfiske än vid trolling.

— Vi kan konstateras att det återutsätts mycket fisk och att det därför är viktigt att fisken hanteras på ett bra sätt som leder till hög överlevnad. Vår ambition är genomföra fler undersökningar för att kunna ge bättre rekommendationer om hur fisket och hanteringen av fisk kan bedrivas för att öka överlevnaden vid återutsättning, säger Adam Johansson, fiskerikonsulent vid Länsstyrelsen i Jönköping.

Fritidsfisket och yrkesfisket stod vardera för drygt 40 ton avlivad fisk under 2015. Röding fångades totalt sett mest. Fritidsfiskets fångstuttag av röding, lax, abborre och gädda var större än yrkesfiskets uttag. Trots höga uttag inom fritidsfiske och yrkesfiske påvisar provfisken en positiv beståndsutveckling hos rödingen, en ökning som dock sker från mycket låga nivåer. Fångsterna av fisk har ökat under senare år tack vare de förstärkta bestånden. T ex fångar man idag i snitt 2 rödingar per fisketur vid trolling”.

Stora fångster i fritidsfisket på Vättern->

Att från båt djupmeta med kännspö av rotting, rev, sänke och krok agnad med mask eller gli är sedan långliga tider ett effektivt sätt att fånga matabborre, åtminstone i Vänern och Skagern. Att spöa upp abborre med rottingen har fallit i glömska under senare årtionden. Dock så sent som på 1970-talet, exempelvis på järnhandeln i Gullspång, kunde man köpa ett rottingspö för några få kronor. Det ljusa spöt på bilden här ovan är obrukat. När toppen belastas sviktar det gott, ja likt ett modernt vertikalspö. Efter flitigt nyttjande med många napp och böj mattas toppen och liksom fastnar i fajtingbåge, vilket tydlig syns på bilden.

Djupmete med rottingspö är som effektivast om hösten då stora mängder abborre stimmar sig över kanter och djupgrund. Att fånga matfisk är ett komplement till den egna hushållningen, vilket i gamla tider var betydelsefullt, speciellt bland den jordbrukande delen av befolkningen.

Boktipset: Fiskedon om fiske och redskap förr i tiden är den första svenska boken (inbunden 198 sidor utgiven 2004 Bokförlaget DN) som försöker visa ett urval av fiskeredskap som idag nästan undantagslöst finns på museer, har eldats upp eller förmultnat. Den är en unik sammanställningen av dessa föremål och ett praktverk av Göran Dyhlén, Kerstin Kåll o Ralf Turander.

SCB:s rapport om bokläsning visar att var fjärde svensk läser noll böcker om året. Författaren Ray Bradburys ord: ”Man behöver inte bränna böcker för att förstöra en kultur. Det handlar bara om att få folk att sluta läsa dem”

Vätternvårdsförbundet presenterade för några år sidan siffror som att uppemot 30 000 rödingar beräknas återutsättas vid fritidsfiske i Vättern varje år. Kunskapen om rödingens överlevnad vid återutsättning är begränsad men en genomförd studie i Vättern visar att dödligheten ligger mellan 10-30 procent på återutsatt röding. Kunskap om dödlighet vid återutsättning av röding vid trolling- och utterfiske samt moderna metoden prickskytte är av intresse för både fiskare och förvaltande myndigheter. Även data om beten och krokar som kan påverka fiskens överlevnadschans är också av intresse.

I Vättern står numera fritidsfisket för huvuddelen av fångstuttaget röding. I detta fiske återutsätts en förhållandevis stor andel fisk (68 %). Merparten returneras eftersom den är mindre än gällande minimimått, fiskaren fyllt den dagliga fångstkvoten eller bara i största allmänhet tycker att det är kul att hiva o dra och släppa åter. På sociala medier har uppgifter florerat att ”duktiga” rödingfiskare kastat åter tjogvis med rödingar vid en och samma fisketur! Myndigheterna och Vätterkännare i allmänhet är medvetna om att returfiske på röding i stort antal förekommer. Det är lagligt att släppa fisk åter som är över minimåttet, inget snack om den saken.  Dock antalet fiskar som får släppas åter innan man passerat gränsen eller anses godtagbart är upp till spöfiskaren att avgöra. Några har luftat sina åsikter i dagstidningen SLA.se under debatt med anledning av det myckna returrödingfisket.

Citat; ”Tyvärr har det på senare år kommits på en annorlunda fiskemetod som egentligen kommer från den gamla hederliga pimplingen, men idag används modern teknik som gör att dessa hänsynslösa individer som bedriver detta fiske kan ta upp över 100 fiskar per dag.

Detta hanterande av fisken i Vättern måste få ett brutalt stopp innan det är försent och det är bråttom. Jag ser dagligen dessa små vertikalfiskande båtar som rycker upp rödingar och släpper i dessa igen för att på facebook kunna skryta inför andra gelikar om hur duktig man varit”.

Storrödingen (Salvelinus umbla) är Vätterns mest värdefulla fiskart. Beståndet har dock skattats mycket hårt genom åren och var i början av 2000-talet på väg att kapsejsa. Hösten 2005 reagerade dåvarande Fiskeriverket på varningssignalerna och införde ett antal kraftfulla åtgärder för att bromsa uttaget av Vätterröding. Den mest påtagliga åtgärden var att införa totalförbud för allt fiske (utom kräftfiske) i tre stora områden; Fingals, Norrgrund och Tängan, vilket är cirka 15 procent av sjöns totala yta. Även utökade lekfredningsområden och förlängd fredningstid infördes. Dessutom höjdes minimåttet på rödingen till 50 centimeter. Till detta ökades maskstorleken för bottensatta garn, främst för att undvika bifångster av småröding. Inom spöfisket infördes i samma veva ett fångstuttag till max två godkända rödingar per person och fiskedag. Även mängden krokar per bete minskades till en. Sedan de marina områdena i kombination med de nya reglerna infördes har rödingbeståndet glädjande nog ökat.

Siklöjan är en viktig länk i näringskedjan mellan plankton och Vätterröding. Siklöjan på bild här ovan hade slukats av 2,8-kilos röding. Siklöjan är en mycket betydelsefull bytesfisk för bl.a. storrödingens fortlevnad i Vättern.

Sportfiske har en lång historia, något som Sportfishing News då och då serverar bitar av. En svensk sportfiskeprofil, nästan bortglömd, är Åke Dalberg. Åke var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar. Förutom att kasta långt tillverkade Åke Dalberg beten som vobbler, skeddrag, spinnare samt föregångaren till dagens jiggar. ÅD tillverkade beten till i mitten av 1960-talet.

Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson;
”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.

Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart.

Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara altför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.

Dagens fiskare har en klar uppfattning att en jigg är ett gummibete monterat på en blyhuvudförsedd enkelkrok. Men riktigt så enkelt är det inte. Att jigga betyder att pirka och det kan man göra i stort sett med alla beten.

Sportfiskemässan 2017 fanns förutom nya båtar av modernaste snitt även några renoverade/ombyggda/uppiffade båtar anpassade till båtsportfiske att beskåda. Tre Drömfiskebåtar av FB grupp utvalda som ägarna pulat med åtskilligt innan de åter var redo för sjösättning. Måhända inspirerades några av mässans besökare efter att ha sett vad det går att göra med en gammal båt att själva våga satsa på ett eget återbruk. Det snackas att inslaget med Drömfiskebåten kommer bli ett återkommande inslag även vid nästa års Sportfiskemässa.

Skaraborgarna Göran ”Marre” Andersson med sonen Johan har under några år grundligt renoverat en Crescent 434 från 1984 med lyckat slutresultat och prisades på Sportfiskemässan 2017 med en pokal. Duon började med ett vrak för 6000 kronor. Mycket jobb och 12 000 kr ytterligare var skrovet fixat. En begagnad, men dock välskött Mariner 25 hk från 1997 (6000 kr) bultades fast på akterspegeln som kraftkälla. Lägg därtill kostnad för elektronik, elmotor, batterier, båttrailer mm och Drömfiskebåten var färdig. Den går ypperligt i sjön och fiskar precis så bra som vi tänkt oss hälsar Far & son Andersson.

Tidskriften Våra Fiskevatten nr.4 2016 rapporterar att ögonlösa! gösar fångats på nät i sjön Glan i höst. Bilden här ovan där ögonlösa gösar syns är hämtad från artikeln.

Fångade 40 ögonlösa gösar på en vecka
– ”Jag har aldrig sett något liknande under mina 40 år som yrkesfiskare, säger Johan Axelsson. Och jag är övertygad om att gösarnas ögonskador beror på det tilltagande vertikalfisket där man fångar gösen på stora djup och snabbt dra upp dem till ytan”.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har informerats.
Erik Degerman på SLU säger – ”Om det berott på krokskador eller annan mekanisk påverkan borde inte båda ögonen varit borta. Därför ligger ”barotrauma” nära till hands som förklaring, alltså att skadorna beror på tryckförändringar. Barotrauma är ett välkänt fenomen. Utländska studier har visat att när gösarna fångas på större djup än sju meter börjar återutsatta fiskar få problem med överlevnaden. Dödligheten ser ut att vara tio procent för gösar fångade på sju meter och 50 procent om de fångas på elva meter”.

Fiskguide Hans Nordin lyfte våren 2014 frågan om gösens döds-zon. Citat: ”Tyvärr pratas det väldigt lite om den här typen av problem i fackpress och på fiskesajter som gärna vill betrakta sig som seriösa. Tusentals gösar dör förmodligen av trycksjuka varje år därför att de fångas i döds-zonen – på för stora djup. Detta får vi aldrig läsa om i fiskerapporter eller maffiga reportage och artiklar”.

Catch & Release i alla lägen, eller?
Mer eller mindre alla som fångat abborre, gös eller lake på större djup, typ åtta meter och djupare har förmodligen noterat att nämnda arter som har sluten simblåsa inte sällan uppvisar tecken av dykarsjuka. Ett väl synligt tecken på barotrauma är att simblåsan tittar ut ur fiskens svalg/mun. När det gäller gös hänger även ögonen löst till ibland. Bilderna nedan visar tydliga exempel på gös med barotrauma samt även en illa krokad som blöder ymnigt. Catch & release i alla lägen, eller?

Catch & Release Killer!
Catch and Release kan och ska ifrågasättas, speciellt om det är parat med att fisken sannolikt kommer skadas i samband med att den exempelvis hankas upp från stora djup. Sedan juni 1967 har undertecknad fiskat Catch & Release på mängder olika fiskarter i sött och salt vatten, och kan efter snart 50 år i släppaåterhanteringens tjänst konstatera att för att i möjligaste mån undvika att bli en Catch & Release Killer måste man lära sig de rätta handgreppen och iaktta och överväga de lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden. Vid minsta tveksamhet till C&R – Låt bli att fiska, eller välj att behålla fångsten. Fisk är bra mat.

C&R går ut på att kroka (gärna på en hullinglös sådan) drilla och returnera fisk på ett för fisken skonsamt sätt som möjligt. Notera att momentet att drilla är placerat innan ordet returnera kommer på tal. Båda momenten måste utföras rätt om fisken ska ha en hygglig chans att överleva. När väl fisken sitter på kroken ska den inte få rusa som den själv vill och dra på sig akut mjölksyreförgiftning. Firren ska ju släppas lös och då kommer den att få betala tillbaka syreskulden som den fått av kampen mot spöt. Använd därför passande utrustning för att korta ned själva fiskkampen till ett minimum.

Hög vattentemperatur är inte bra, åtminstone inte för salmonoider. Ett fenomen som alla som odlar fisk vet om. Därför brukar fiskodlarna innan de transporterar ut fisk till put and take vatten – speciellt noga om sommaren – svälta fisken rätt ordentligt innan den körs iväg. Ytterligare en faktor som man måste ta med i beräkningen är det där med syretillgången i vattnet, ett problem i sig som kan inverka menligt på fiskens överlevnad.

Även snabba tryckförändringar från djupt till grunt vatten har betydelse. Behåll fisken under vattnet. Det är inte bra för fisken att hårdhänt lyftas upp ur sitt våta element. Den kan få skador på inälvor och skelett om man vårdslöst daltar med den i båt eller på land. En fisk är mer eller mindre ”viktlös” i vatten och således helt perfekt anpassad till ett liv i vätska. Mät fisken i vattnet om det är möjligt och om den ska vägas använd gummerad håv. Det finns håvar som har inbyggd våg i handtaget.

Minimera exponering i luft. Ett fototips. Håll andan vid fototillfället då den blöta fisken varligt hålls upp framför kameran och när du känner dig obekväm gör förmodligen fisken det också.

Djurplågeri! Debattens vågor, oftast på nätet, går ibland höga gällande Catch & Release av exempelvis stor gädda, och då i synnerhet frågan om/när släppa åter de stora. Rätt eller fel? Vad man än tycker så är C&R här för att stanna. Ett ökat fisketryck, oavsett metod, riskerar dock på sikt att förändra/försämra fiskbestånden. Lägg därtill frågan – Är C&R djurplågeri eller inte?

Replik-> angående insändaren Stoppa rovfisket i Vättern SLA 22 sept 2016->

Vertikalfiskemetoden som sådan vill jag inte uttala mig om. Men stämmer fångstuppgifterna, vilket jag också läst om i sportfiskepressen, så är det anmärkningsvärt när det gäller Vätterns unika röding.

Vad jag främst vänder mig emot är det så kallade ”catch and releasefisket” (fånga och släpp tillbaks). Det vinner fler och fler anhängare, framförallt bland flugfiskare (tydligen också bland vertikalfiskande rödingfiskare i Vättern). Man fångar fisken på sitt spö, tröttar ut den, fisken kämpar givetvis för sitt liv och vid landningen är fisken full av mjölksyra. Sedan försöker man få den att piggna till genom att hålla den i vattnet så gälarna får syre (i bästa fall). Jag har för mig att detta med ”catch and release” är förbjudet i Tyskland.

Vad det handlar om är rent djurplågeri, har inte Jordbruksverket djurskyddsbestämmelser för fisk? Flera fiskar dör givetvis vid catch and releasemetoden. Jag håller med insändaren om att inte få släppa tillbaka rödingar 50 centimeter eller större som man fångar i Vättern. Mas Cagner

Dagens (22 september 2016) upplaga av dagstidningen Skaraborgs Allehanda Sla.se under Debatt står att läsa->

”Myndigheter har infört fiskefria områden, stora områden som inte får fiskas på under rödingleken, ändrade maskstorlekar på fiskegarn och minimått på upptagen fisk (i dag 50 cm). Dessutom får man bara ta hem två rödingar per man och dag. Dessa åtgärder har förbättrat rödingbeståndet under de senaste åren vilket naturligtvis också var avsikten.

Tyvärr har det på senare år kommits på en annorlunda fiskemetod som egentligen kommer från den gamla hederliga pimplingen, men idag används modern teknik som gör att dessa hänsynslösa individer som bedriver detta fiske kan ta upp över 100 fiskar per dag.

Detta hanterande av fisken i Vättern måste få ett brutalt stopp innan det är försent och det är bråttom. Jag ser dagligen dessa små vertikalfiskande båtar som rycker upp rödingar och släpper i dessa igen för att på facebook kunna skryta inför andra gelikar om hur duktig man varit.

Tänk om vi skulle skicka ut ett antal jägare i skogen som skjuter lite vilt som kommer i vägen, någon kanske man dödar och tar hem, men resten skadeskjuter man bara och struntar i hur det går för dessa. Det är precis vad ni vertikalfiskare gör med rödingen i Vättern. Myndigheterna står handfallna och ser på medan vansinnet bara ökar. Mitt förslag är att ingen röding över 50 cm får återutsättas. Detta skulle innebära att återutsättning av röding över 50 cm vore straffbart, och fiskeutrustning och även båt är i riskzonen vid ett tillslag av fisketillsynen i Vättern. Ingemar af Vaberget”.

Ett teknikens under i skepnad av nya Minn Kota Terrova elmotor visades på Sun City Predator Show 10-11 sept. Som första sportfiskeinformatör i Europa tillsammans med Fiskeguide Petter Larsson bjöds vi på en provtur på strömmande Klarälven för att se och uppleva vad nya Minn Kota kunde bjuda på.

Pelle Hjertman från Comstedt höll i fjärrkontrollen och snacka om aha upplevelse. Undertecknad har använt elmotorer i runda slängar ett kvart sekel men aldrig upplevt något liknande i elmotorväg. För det första går Terrovan mer eller mindre ljudlöst! När det gäller ankringsfunktionen är den på foten när. Båten ligger i stort helt still utan att tappa position inom en fots radie! Det var strömsatt på provplatsen samt att en och annan kastvind svepte över älven och ändå tappade vi inte position minsta lilla. Provmotorn var en Minn Kota Terrova 80 24 volt och var hitflugen från USA enkom för att visas upp på Sun City Show. Enda exemplaret i Europa och ska efter en visit i Tyskland skickas åter till Nordamerika.

Nya serien av Minn Kota elmotorer börjar saluföras i USA i december. I början av 2017 är det dags för Sverige. Snacket bland mässbesökarna var i stort sett unisont att nya Minn Kota kommer bli ett måste i båten för att man i ordets rätta betydelse ska bli en precisionsfiskare på centimetern när. Mitt första intryck av nya Minn Kota är att den är ett teknikens under.

Läs vår köpguide om elmotor till båt