Galet, sinnessjukt och bonanza är uttryck som vissa Vätterfiskare använder för att i svulstiga ordalag beskriva Vätterfiskets nuvarande tillstånd. Den unika Vätteröringen är en av innanhavets ”rubbade” arter som enligt bloggare o FB-skrivare biter galet bra. Granna, vilda öringar fångas tydligen i mängd runt hela sjön. Att öringen ökat i antal under senare år beror på flera faktorer där biotopvård i lekbäckarna är en. Kombinationen ideellt, oavlönat arbete och insatser från myndigheter gjorda i tillrinnande vattendrag har ökat förutsättningarna för lyckade öringlekar. Det påstås att Vättern numera späs på med cirka 30 000 öringsmolt årligen. Att som Sportfiskare utan kostnad få tulla på beståndet av vild Vätteröring (minimått 50 cm samt max tre öringar fiskande/dag) är unikt, ja världsunikt till och med och bör stämma till eftertanke innan man greppar fishbonkern för att tveklöst utdela ett dödligt slag mot fiskens skalle. Internationellt sett är stora uttag av vild öring sällan eller aldrig tillåtet. I Vättern däremot……
När det gäller yrkesfisket finns fångstsiffror att tillgå. 2014 = 3 532 kilo – 2013 = 6 000 kilo – 2012 = 3 304 kilo, vilket sammantaget gör 12 836 kilo. Omräknat i antal öringar som nätats de tre senaste åren blir i så fall drygt 8 500 stycken med beräknad medelvikt 1,5 kilo. Trollarnas uttag har sannolikt varit betydligt större än yrkesfiskets, vilket gjorda undersökningar/statistik/enkäter indikerar. Det årliga tillskottet av cirka 30 000 naturliga öringsmolt ska således bära yrkesfisket samt ett ökat spöfisketryck som enligt trollarna själva understundom tydligen är sinnessjukt.
Så gick det till då rekordöringen fångades i Vättern
