Boken Djupens Randiga Rovriddare som gavs ut 1942 och författad av Curt Lindhé anses av pålästa abborrfiskare som den mest betydelsefulla svenska abborrfiskeboken någonsin. Man imponeras av rönen som Curt Lindé förmedlar. De är mycket läsvärda. Betänk att de fiskliga kunskaperna som förmedlas hämtades in många år innan ekolod, gps, SI, kartritarprogram och elmotorer med ankringsfunktioner fanns.
Citat; Abborren är en vandrande rovriddare. Vid en flyktig bekantskap får man lätt intrycket, att abborren är en dum och okomplicerad varelse. Har man en öppen blick för detaljer, kommer man emellertid snart att revidera sin uppfattning. Men det dröjer, innan man kommer underfund med dem och kan dra fördel därav. Har man väl kommit så långt, finns det inte många fiskar, som bjuda på en mer spännande sport än abborren.
I USA är sedan många år Deadly Dozen ett begrepp. Exempelvis i juli 1962 i The Pittsburg Press kunde man läsa att Abu Reflex, Bass-Oreno, Bomber, Dardevle, Flatfish, Hawaiian Wiggler, Jitterbug, Lazy Ike, L&S Mirrolure, Pike Minnow, Heddon River Runt och Johnson Silver Minnow var de tolv bästa betena i USA passande att fånga de allra flesta rovfiskar i sött vatten med. Listan visar att svenska spinnaren Abu Reflex (den tillverkades i Svängsta på den tiden) ingick i det dödliga dussinet. Reflexspinnare håller fångstmåttet fortfarande. Reflexspinnaren har som boken Djupens Randiga Rovriddare många år på ”nacken”, men är fortfarande aktuella inom initierade abborrfiskekretsar.
Läs historian om Reflexspinnarens tillkomst->
