Visste du att hälleflundran, havets högvilt går att fånga via trollat djupriggsfiske? För dig som gillar trolling – prova, det är spännande. Första gången undertecknad hade privilegiet att testa riktat trollingfiske efter hälleflundra var sommaren 2010. Enligt fångstrapporter skulle det i vikar och över grundområden runt öarna Vaerøy och Røst vid Lofoten vara förhållandevis lätt att med tacklad sill som bete, framdragen via djuprigg fånga hälleflundra.
Väl på plats lierade jag mig med den danske laxtrollaren Lars ”Posten” Jentzsch. Tillsammans lyckades vi under några få släpfiskepass kroka ett trettiotal lättviktiga plattfiskar med ett par tiokilosfiskar i topp. Resans mest brutala påhopp, ett bomhugg, inträffade då en synnerligen aggressiv ”hälle” attackerade det fem kilo tunga djupriggslodet två gånger på raken! De blytunga betten var så pass våldsamma att bommen på djupriggen svajade betänkligt av tyngden från fisken i djupet. Martin ”Baronen” Sethman som har gedigen erfarenhet av hälletrolling, med en 70-kilos Lofotenkveite i topp, hade varnat mig innan resan mot norr, att hälleflundran ibland kan vara mycket aggressiv. Men att den kunde ge sig på blylodet hade ingen hört talas om tidigare.
När herr Sethman var som mest i trollingtagen hade han en kamera monterad nära blylodet och kunde via en bildskärm ombord se hur hälleflundrorna bar sig åt då de attackerade betet. Kveite från 15 kilo och upp emot 30 kilo var de mest aggressiva och högg vanligtvis utan att tveka. De brukade komma in i bild från sidan och pang på krokarna med tunggung i spöt och ylande rulle som resultat. De lättviktiga flundrorna under 15 kilo, vilket även gällde de över 30 kilo var mer försiktiga innan de vågade smaka på tacklad fisk. De större flundrorna var dessutom påfallande klumpiga i sina anfall och missade förvånansvärt ofta betesfisken helt! Det hände även att flundrorna, stor som liten, nyfiket bara följde efter betet i flera minuter utan att nappa.
Att trolla hälleflundra är inget avancerat fiske som kräver massor av utrustning ombord. Det räcker oftast med ett 7 fot kort 20 lbs spö som försetts med en multirulle som har en bra broms. Flätlina med diameter runt 0,30 mm duger gott som rev. Som bete funkar färsk alternativt frusen sill trädd i en beteshållare, modell Anchovy Herring mycket bra. Notera att det är ett lagbrott att agna med levande fisk i Norge. Ytterligare en viktig sak att ha i åtanke är att man som mest får föra ut 15 kilo fiskkött ur Norge. Norskt turistfiske går således i mångt och mycket ut på att fiskresurserna ska brukas och inte förbrukas.
Under senare år har catch and release på frivillig basis vunnit terräng bland merparten av dem som riktar sitt fiske efter hälleflundra. Det är numera mer en regel än ett undantag att de större exemplaren släpps levande åter. Däremot, att behålla en mindre (minimått 80 cm) flundra till matbordet är okej. Hälleflundran är en delikat matfisk och att spisa egenfångad färsk fisk på plats är enligt mitt tycke en del av totalupplevelsen ovan polcirkeln.
Hälleflundran trivs på sandbotten med närhet till bottenvegetation. Lämpliga bottendjup att trolla på är från fem meter ner till 20 meter. Trollingfiske funkar som allra bäst då tidvattenströmmen är svag eller stilla. Justera sillens gång till att passa fart och ström. Vi tuffade fram över vattenvidderna i farter från 1,5 till 3,0 knop. Betet fiskades ungefär tre meter ovan botten på cirka 20 fots linlängd bakom lodet. Trots att jag inte hade fiskelyckan att knipa någon jätte var det ändå fantastiskt kul att få prova på riktat släpfiske efter hälleflundra. Snacka om spänning då spötoppen signalerade att en plattfisk satt på kroken. Störst chans att fånga en stor hälleflundra är tidigt på säsongen från slutet av april fram till midsommar eller i augusti och september.
En ca 300 gram tung sill med en Anchovy Herring beteshållare på skallen funkar att trolla hälleflundra med, åtminstone i vattnen vid Lofoten. Två trekrokar i stl 4/0 spetsar anrättningen. Den ca 1,5 meter långa och 1 mm tjocka nylontafsen toppas med några lyspärlor för extra lockelse. Tafsen länkas till rullens flätlina via några rejäla kullagerlekande för att undvika att linan tvinnas då betet dras fram bakom båten. Att trolla hälleflundra är ingen prylintensiv fiskemetod. Det räcker oftast med ett 7 fot kort 20 lbs spö försett med en multirulle av god kvalité, plus en manuell djuprigg att dra ned betet med. Här har en hälleflundra varit framme och tuggat på sillen utan att fastna. Hugg är således inte alltid lika med fast fisk på kroken.
