Att bryta traditionen att enbart fiska fluga efter laxartad fisk gjorde jag för många år sedan. Färna och asp i ån Tidans strömmar var arterna som fick mig att komma loss från fettfenebojorna. Exempelvis en blank asp på torrfluga ger en rejäl kamp. Asp som är en karpfisk är både stark och snabb. Dessutom trivs den i varmt vatten och varierar sin diet mellan småfisk och insekter. Slutet av maj och början på juni kläcker åsandsländan och det är då som aspen bryter ytan och håller kalas i väl synliga vak. Så här gick det till då jag fällde mina första aspar med flugspö. De fångades i ån Tidan någon kilometer nedströms den riksbekanta fågelsjön Östen. Sjön Östen har ett fast aspbestånd inom sina domäner. Aspen ger sig ibland ut på utflykter ur sjön på födosök. Det är då som flugspösvingaren har chansen att bedra asp med dunkrok. Följande rader är utdrag från dagboksanteckningar som utspelade sig två stekheta junikvällar för över 20 år sedan.
Aspar jagade småfisk långt ut i strömmen. En streamerfluga som imiterade lite firre knöts fast i tafsspetsen. Började fisket invid en markerad strömkant, lade kasten snett nedströms. Kompletterade kastet med en uppströmsmendning av flytlinan. Därefter fick strömmen göra jobbet med att fiska ut kastet helt och fullt. Nytt kast, och så vidare. Inget hugg. Plötsligt, inom kastavstånd, spratt det till bland ett stim skrämda småfiskar. Kvickt ut med flugan. Mr Magoo tog vatten några meter uppströms platsen där småfisken nyss plaskat. Just precis då flugan vände ute i strömmen kom hugget. Ett tungt hugg som genast åtföljdes av en ilsken rusning från snabbt simmande fisk. Nu gällde det att inte mista den ystra fisken. Fajten böljade fram och åter. Det var ett givande och ett tagande. En stund senare kunde jag för första gången i mitt liv landa en blank asp som inte var en sk lekfisk. Magoo-flugan satt säkert förankrad i aspfiskens stora mun. Fisken hade bjudit på en svettig kamp som inte stod öring efter. Visserligen hade fisken inte gjort några luftsprång i kampen om att komma loss, men aspen hade bjudit på både råstyrka och en osedvanlig snabbhet. Den blanka fisken släpptes levande åter till ån.
(I slutet av sjuttiotalet kom jag för första gången i kontakt med fiskarten asp. Det var i ån Tidans mynning just där ån forsar ut i sjön Vänern vid Mariestad. Om våren lämnar stora och lekmogna aspar Vänern för att simma upp i ån och leka. Aspleken pågår endast under några få dygn. Så fort lekbestyren är över simmar de åter ut och försvinner i Vänerns mörka djup. Det var just i samband med aspleken som jag för första gången prövade på aspfiske. På den tiden var det inte tal om att fånga asp med fluga. Nej, i min hand hade jag ett spinnspö och som bete använde jag en hemmatillverkad hårjigg. I det turbulenta vårflodssmutsiga vattnet slängde och dängde jag med den fluffiga hårjiggen. Fiskelyckan var god. Ett helt gäng med grova aspar mellan 4 och 6 kilo slök jiggen. Numera är asp fredad under lek och får ej fiskas efter)
Kvällen övergick till natt och dunkel. Från ån hördes ständigt plumsande från ätande asp. Hur jag än prickade fiskvaken med mina streamerflugor högg ingen mer asp. Nattsländor kläckte i mycket stor mängd och på vattnet flöt en ymnig ström döende och döda dagsländor. Aspen hade gått ifrån småfiskdieten för att nu enbart äta insekter. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat förutse att aspen kunde bli så svårtrugad och svårfångad. Och hade därför lämnat nymf- och torrflugeaskarna kvar därhemma. Snopet packade jag ihop mina grejor och åkte hem. Hade svårt att somna den natten och bestämde mig för att åka tillbaka till ån kvällen därpå. Men då skulle både nymf-, streamer- och torrflugeaskarna plockas med.
Kvällen kom och jag var åter på plats invid ån. Jag var redo. Skulle nu bara aspen var det också. Ja, visst var den redo. Samma procedurer upprepades som kvällen innan. Först jagade aspen småfisk, för att senare även denna kväll gå över till insektsdieten. Jag tog fram med mitt 9 fots torrflugespö i klass fem. Aspen vakade flitigt och åt av det dukade spent spinnerbordet. Såg fiskar som uppskattningsvis vägde mellan 2 och 5 kilo. Flugvalet blev enkelt. Stor spent spinnerfluga bunden på streamerkrok stor-lek 10, knöts fast i den tunna 0,20 mm tafsspetsen. Den ljusa flytande fluglinan glänste i det avtagande kvällsljuset och ån doftade av fukt och växande frodig grönska. Spentflugan lät jag lockande flyta fram i strömkanten där jag alldeles nyss sett ett tungt vak. Med ett hörbart slurp och synligt vattensprut signalerades att en välväxt asp klippt min fluga. En ljuv musik hördes då flugrullens broms fräste och det mjuka flugspöt spändes i rejäl fajtingbåge. Ett flugfiske av bästa sort.
