Upplägget i Hjodraget som i år arrangerades för 29:e gången är att deltagarna enligt tillåtna dragfiskemetoder med antingen fasta linor, typ lodutter eller trollingfiske med spö ska hanka upp en och annan laxfisk ur unika Vättern. Varje lag får som mest väga in sex laxfiskar över i förväg av tävlingsledningen bestämda minimått. Det lag som har den tyngsta fångstpåsen vinner. Vild röding och insjööring samt utplanterad gullspångslax är de mest åtråvärda arterna.
I Hjodragets begynnelse var det inte alls ovanligt att det fiskades från snipor. Vättersniporna är snart en sällsynthet, åtminstone i Hjodraget. Av 53 startande båtlag fanns i år endast en snipa med. En 8,5 meter lång träsnipa byggd på Visingsö år 1950 och som efter 67 år på Vättern får anses vara infiskad.
Ronnie Tillman från Mölltorp är sedan slutet av 1990-talet båtens ägare. Tillsammans med lagkamrat Göran Ludvigsson ställde de upp under namnet Team Twins.
Djupfiske via lodutter gav tre rödingar på vågen och en åttonde plats i Hjodraget 2017. En allt igenom hemmagjord utrustning användes. Lodutterfiske består av en lintrumma med heldragen tråd på spolen, blylod som sänke och handgjord rödingspinnare av pärlemo i linändan.
Kroken på spinnaren agnades med en bit abborrkött. Pärlemo blänker och fisk doftar, vilket lockar röding i djupet att gå till attack. Lodutterfiske är i runda slängar en 100 år gammal fiskemetod, en djupfiskemetod som användes av Vätterfiskare långt innan djupriggar introducerades inom det moderna trollingfisket i mitten av 1980-talet.
Tidernas Vätterröding, en 10,3-kilo fångades via lodutter
Det var den 31 augusti 2013 som Smålänningen Bo Wiblom äntrade sin nio meter långa Vättersnipa i Gränna hamn för några timmars rödingfiske på Vättern. Innanhavets vida vidder var för dagen inbjudande blanka med sol från klar himmel. Båtens tio hästkrafter starka inombords tändkulemotorn gav fart åt den gamla träbåten. Efter någon sjömils färd var det dags att sjösätta fiskegrejorna i skepnad lodutter med fasta linor och tafsar. Bo fiskar med fyra utrustningar. Två akterrullar och två spröt midskepps. Akterställens grejor blötlades först. Därefter riggades styrbord spröt. Det 1,3 kilo tunga blylodet var tyngden som fick moderfisk, lockskedar och hemmagjord spinnare som agnats med liten bit kokt räka att gå mot botten. Anrättningen sänktes ned 45 varv (ca 20 m) i vattenmassorna över ett bottendjup av 27 meter.
Den stora båten som byggdes på Visingsö 1953 tuffade fram i ca 1,7 knops fart. Färden gick norrut i svag medström. Samtidigt som utrustning nummer fyra, alltså babordsidans spröt höll på att riggas signalerade styrbordsprötet med buller och bång att fast fisk var ett faktum. Av rycken att döma var det en stor fisk som fattat tycke för snurrande kopparspinnare. Bo antog inledningsvis att det var en fullvuxen Vätteröring som nappat. Frågan vilken sorts fisk som höll linan i sträck fick sekunden senare ett svar då en imponerande stor röding gick till väders i ett spektakulärt hopp över vattenytan. Saken var klar, det var en jätteröding av sällan skådat format. Efter ett handfast givande och tagande i linan kunde Bo till slut med hjälp av en huggkrok (håven var för liten) borda en magnifik röding. Snabbt upp med grejorna ur vattnet för vidare färd mot land. Under färden kontaktade Bo sina rödingfiskekompisar Arne Fransson, Göran Gustavsson och Rune Bergqvist för att de skulle möta upp i hamnen och skåda in drömrödingen. Rune lovade att ta med sig Besman-vågen.
Väl på bryggan förevisades jätterödingen inför en hänförd publik. Ingen i gänget hade sett en sådan makalöst stor röding tidigare. En första vägning gjordes på den gamla besmanen och vågens grovhuggna skala visade snudd 10,3 kilo. Ytterligare en viktkoll av fisken gjordes. Nu på Gränna Fiskrökeri krönta våg som visade exakt 10,3 kilo. Den underbart vackra och väl proportionerade rödingen, en hanfisk, mättes till 90 centimeter. Fiskens omkrets kollades dock inte. Men en gissning landar runt 60 cm. Enligt tillgängliga fakta (läs 4 juli 2017) är herr Wibloms 10,3:a den näst tyngsta röding som fångats och dokumenterats med avsändare Vättern.
I topp tronar en 11,2-kilos nätfångad (utanför Baskarp) med längd 90 cm och midjemått 65 cm från 3 augusti 1990. Dess ålder sägs ha varit runt 25 år, vilket anses vara maximal åldersgräns för storröding. Som tvåa är 10,3:an från 2013 som även den bör ha passerat 20-års strecket. Topp tre är en via ytutter fångad 9,6 kilos med kroppslängd 87 cm och omkrets 60 cm. Den fastnade på en ABU Reflex spinnare med kopparsked i vattnen utanför Karlsborg den 4 november 1975.
Ps! Det var då – numera är det som mest tillåtet att fiska med tio beten.
