Outdoor.se – Sida 16

Lag 99 blev 1:a i Sunnanåträffen 2018

Sunnanåträffen Mellerud med Nordiska Mästerskapet samt deltävling SM i trollingfiske 12-14 oktober 2018 är i hamn. Det bestående minnet från årets tävling är de makalösa soluppgångarna samt att det mäktiga innanhavet Vänern var fiskbar alla tre tävlingsdagarna. Antalet anmälda team var 83 stycken, vilket är ett av de bättre talen sedan starten 1985. Själva fiskafänget var si så där. Sunnanåträffen har aldrig varit känd för några mängdfångster. Nej, träffens motto har allt sedan starten 1985 varit att träffas under gemytliga former och som ”lök på laxen” krydda samvaron med några dagars fiskefajter.

111 laxfiskar på vågen
Totalt vägdes det in de tre tävlingsdagarna 71 laxar (39 av dessa hade höger bukfena klippt) och 40 öringar (fem hade bukfenan klippt) fördelade på 51 team. Segrade gjorde Team 99 från Skoghall. Tävlingen tyngsta fisk, en 8,95-kilos lax betvingades finaldagen upp av Roland Sandholm från Töreboda. Även tävlingens tyngsta öring som viktade 7,2 kilo gick bet under söndagen. Prickfisken fångades av Team Lund/Johansson från Trollhättan

Fredag. På startlistan inför årets batalj, den 34:e i ordningen fanns 83 båtlag registrerade, varav 81 kom till start dag 1. Starten gick kl.08.00 med målgång 16.00. 22 team vägde sammantaget in 20 laxar och 14 öringar på fredagen. Team No Fish från Lundsbrunn toppade tillställningen dag 1 via fem fiskar som tillsammans vägde 17,09 kilo, vilket gav medelvikt 3,41 kg/fisk. Fredagens tyngsta fisk, en lekfärgad Gullspångslax tyngde vågen till 7,79 kg och fångades av Zoltan Szasz i Team Full Pull från Gråbo.

Lördag. 83 båtlag av 83 anmälda kom till start kl.08.00 med målgång 16.00. 30 team hade fisk i påsarna och övriga 53 lag gick bom. Tyngsta lördagssäck (19,33 kg) vägdes in av Team Larsson från Gullspång som fångat fyra granna firrar där den tyngsta var en insjölax med vikt 6,98 kilo. Fångstplats var sydost Hjortens udde. Laget består av bröderna Niklas, Markus och Joakim (Z-bait) Larsson.

Lördagens bamsefisk (Gullspångslax 8,16 kg – 87 cm) knep Jonas Krantz från Skövde. Blanklaxen gick bet över en 33 fot ned djupriggad löja trädd i en Anchovy betesskalle.

Söndag. Finaldagen kom 77 båtlag av 83 anmälda till start. Två av tre fiskedagar räknas i Sunnanåträffen. Att fiska bort sig dag 1 eller 2 är således ingen katastrof. Inför finaldagen ledde Team No Fish från Lundsbrunn med 328,3 poäng tätt följd av Östgötalaget Kirby med 321,8 poäng. Ytterligare några lag, däribland Team 99 med sina 312,8 poäng, hade även de känning på topplacering. Fiske är fiske som det så vackert heter och när väl söndagens invägning var avklarad stod det klart att Team 99 från Skoghall blev till en 1:a. Team Berggren, Trollhättan (låg femma inför finaldagen) snodde silvret och Team No Fish halkade ned från toppen till tredje plats. Totalt vägdes det in 17 laxar och 14 öringar finaldagen fördelade på 27 team. Tyngsta tävlingslax (8,95 kg 84 cm) 2018 fångades under söndagen av Roland Sandholm, Töreboda. Tillsammans med lagkamraten Dan Granath lyckades de få fetlaxen i håven. Blankfisken gick bet cirka fem distans utanför Sunnanå på en ytligt fiskad löja trädd i en Salsa Tiger skalle.

IPN
Virussjukdomen infektiös pankreasnekros, IPN, konstaterades i början av december 2016 i avelsfisket för Vänerns laxbestånd. För att förhindra smittspridning införde Jordbruksverket smittskyddsåtgärder på avelsfiskanläggningen där den smittade fisken återfanns. Smittans källa är oklar då som nu. Kontroller pågår fortfarande för att få en bild av sjukdomen samt att upptäcka/stoppa smittspridning. Vid årets Sunnanåträff har personal från Länsstyrelsen varit på plats och tagit prover från fångad laxfisk. Prover (108 stycken) som billedes kommer att köras till SVA i Uppsala för analys.

IPN är en virussmitta som främst angriper laxfiskar. Sjukdomen har inte påträffats i svenska insjöar tidigare men är vanligt förekommande i stora delar av Europa, inklusive flera av våra grannländer. Den orsakar där stora problem och höga kostnader i sättfiskodlingar. Sjukdomen ger sig vanligen till känna i form av plötslig hög dödlighet bland fiskyngel eller smolt. Fisken uppvisar yttre symtom som mörkfärgning av huden och svullen buk. Häftiga korkskruvsliknande simrörelser är karakteristiskt. Öppnar man fisken ser man ofta blödningar i bukfett och inre organ.

Tre gäddböcker som förkovrar dig mellan huggen

Att fiska gädda i största allmänhet och/eller tävlingsgäddfiska är i dagsläget mycket populärt.
Det snackas/fiskas/tävlas gädda som aldrig tidigare.
På ”nätet” publiceras färska fångstrapporter, frontade bilder och filmklipp i vad det verkar en aldrig sinande ström. Nyheter som oftast är påtagligt kortfattade, tyvärr. Helt visst finns där ett och annat fullödigt inlägg och så även filmat material av hög klass.

Digitala medier i all ära, men i sammanhanget ska på papper tryckta gäddböcker inte glömmas bort. Bilden här ovan visar i mitt tycke tre gäddböcker som alla gäddfiskare borde läsa, åtminstone om man vill förkovra sig på djupet i ämnet gädda.

I boken Nu hugger gäddan (Settern 1999 o 2001) av Kjell Johansson och Christer Svensson får du veta bästa tidpunkten för när storgäddan hugger, dag, plats mm. Där avlivas också myter om när gäddan inte hugger, till exempel om det råkar vara fullmåne.

Boken Gäddfiskarens specialknep är författad av Leif ”Gäddprofessorn” Engström och gavs ut så tidigt som 1972 och sedan dess uppnått kultstatus bland initierade gäddfiskare. ”Gäddfiskarens specialknep” har som sagt dryga 40 år på nacken, men är trots mogen ålder fortfarande påtagligt aktuellt. Kapitlet ”Gäddan som fiskevårdsobjekt” är nu 2018/19 i sk. Gäddfabriks-tider ett exempel på detta . Kuriosa; visste du att Leif Engström fångat 208 gäddor tyngre än tio kilo styck? Toppfiskarna är två på prick 15 kg, sju över 15 kg, en på 16,8 kg och en på 17,5 kilo.

Boken Pike The most in-depth book o pike fishing phenomenon som gavs ut i en första upplaga 1983 och har sedan dess tryckt i sjutton upplagor ytterligare, senast 2011. Ingresstexten skriver klart och konsist att merparten av fiskeböcker som getts ut är minst sagt sparmakade och innehåller sällan något revolutionerande. Denna bok däremot spelar i en helt annan liga än vad en ”vanlig” gäddbok gör. Citat; ”Most of the information in this book is not only new – but of breakthrough status”.

Vill du lära dig ännu mer om fiske rekommenderar vi dig även att läsa vår köpguide om fiskeböcker.

Så började laxutsättningarna i Vättern

En vårdag år 1939 havererar en lastbil nära Hjo. På flaket finns 1 500 tvååriga insjölaxar på väg till Vänern från fiskdammarna i Almnäs. För att rädda laxarna släpps de ut i närmsta sjö, som i detta fall var Vättern. Smålaxarna trivs och växer sig oerhört snabbt stora. En följdfråga väcks. Kan utsättningar av lax kompensera förlusten av den grova Vätteröringen från Motala ström som överbyggdes 1918? Idén med laxutsättningar stöds av ansvariga myndigheter och yrkesfisket. Bara några år senare pytsas ytterligare 300 tvååriga Gullspångslaxar ut. Insjölaxfisket i Vättern var fött.

Slutet nära för kustfisket efter Gullspånglax i Vättern!

Att kustfiska fullvuxen Gullspångslax från Vätterns branta klippor är världsunikt och gratis! Något man kan tacka det fria handredskapsfisket som infördes i maj 1985 samt de över ett halvsekel årliga utsättningarna av Gullspångslax. I nuläget är det som mest tillåtet att sätta ut 20 000 smålaxar/år. Annat var det under 1990-talet då det pytsades ut 40 000 sättfiskar i Vättern årligen. Laxfisket var som bäst under 90-talet till några år in på det nya millenniet då verkningarna av minskade utsättningstal gjorde sig påminda.

Klarälvslax ersätter Gullspångarna!
Vi som gillar kustfiske kan inom några år vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era. Någon av oss kan bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax. Hur kommer det sig? Jo, det råder brist på utsättningsfisk av Gullspångsstam, vilket gör att fr.o.m. 2019 kommer ”rambolaxen” gällande rekord är på 20,4 kg-> att ersättas med småvuxen Klarälvslax.

Årets utsättning av 20 000 tvååriga Gullspångslaxar genomfördes 7 och 8 maj 2018 i Starbäcks hamn->

Även om avelsfisket efter Gullspångslax i höst blir numerärt lyckat kan Vätterutsättning av G-fisk återupptas tidigast 2021. Storskaliga utsättningar (20 000 st) av Klarälvslax i Vättern har inte gjorts tidigare. Måhända blir det ett lyckodrag likt det som skedde med Gullspångarna 1939. Den som fiskar får se Det man med säkerhet vet är att Klarälvslaxen inte blir lika stor som Gullspångslaxen.

En lekmogen Klarälvslax väger i snitt 3,5-4 kilo. I jämförelse med en lekfärgad G-lax-> väger en K-lax lätt.

Exempel på gångbara drag till Vätterlaxen syns på bilden nedan.

Av antalet personer att döma som söker sig till Vättern för att vintertid kustfiska insjölax visar att det är en populär sysselsättning.

Känn igen fisken!

De två något tilltufsade fiskarna på bild här ovan är nors-> och siklöja-> Nors och siklöja är vid en första anblick snarlika och förväxlas inte sällan. Fiskarter som är mycket viktig stapelföda för gös och abborre. En halvannat kilo tung gös spottade upp norsen och en abborre på cirka trekvarts kilo spydde upp siklöjan. Båda rovfiskarna fångades på samma plats, dock på skilda djup. Gösen gick bet på en helt bottennära fiskad 20 grams jigg på 15 meters bottendjup. Abborren fångades på frivatten, cirka nio meter ned på en fem gram sakta sjunkande jigg.

Att välja beten som i storlek, form och kulör påminner om de naturliga originalen samt fiska dessa på ”rätt” djup ökar chansen till fångst.

Nors beskrivs på följande vis i Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.
Nors, en långsträckt silverskimrande art med en omisskännlig doft av gurka. Den har fettfena och ett markant underbett, vilket den gör att kan förväxlas med siklöja. Totallängd 45 cm, vanligen 20 cm. Hos nors förekommer ofta en större, fiskätande form (kallas i Vänern för Norskung) och en mindre planktonätande. Nors lever i medelstora, större sjöar och i Östersjöns brackvatten. Leken sker tidig vår. Insjölevande nors leker både längs stränder och i angränsande vattendrag.

Siklöja, en silverblank och slank fisk med fettfena, uppåtriktad mun och tydligt underbett. Totallängd 35 cm, vanligen 20 centimeter. Siklöja är en pelagisk stimfisk som lever i sjöar och svagt bräckt vatten i Östersjön. Den påträffas huvudsakligen i större, djupare sjöar. I de fria vattenmassorna jagar den kräftdjur och djurplankton samt undantagsvis fiskar och insekter som snappas från ytan. Den rör sig ytnära om natten och djupare dagtid. Leker om hösten och fiskas då kommersiellt för dess rom. (siklöja finns som vårlekare i sällsynta fall – känt från fyra sjöar)

Team Bertans nya båt infiskad med blåfenad tonfisk

Team Bertan från Tibro är i släpfiskekretsar ett aktat båtlag och kan ståta med topplaceringar i prestigefyllda trollingtävlingar. Från att ha fiskat från en Sea Fox båt under en räcka av år har den nyligen ersatts med en splitter ny Beason 690 med en 300 hästars snurra i aktern.

Tidigare i sommar fick Team Bertan klartecken att i vetenskapens tjänst medverka i det danska märkningsprogrammet av blåfenad tonfisk. I tisdags var det dags för premiärfiske på salt hav i nya Beasonbåten Ombord fanns pappa Bernt-Ove Sandsjö och sönerna Gustav och Erik Österplan som har erfarenhet av tunafiske sedan tidigt 2000-tal. De tre Bertarna hade för dagen förstärkts med Åberg & Krille (Christofer Johansson och Stefan Åberg) från Karlsborg. Det var första gången nämnda duo fiskade tonfisk.

Efter att kustnära fiskat upp ett gäng makrillar som sedan användes som agn ställdes kursen ut mot Gropa, ca 30 M från Björlanda hamn som teamet utgick från. Det slogs stopp i maskin när de fick se stora tonfiskar gå till väders. Under tiden som de fyra spöna riggades började en av mannarna att mäska med bitar av klippt sill. Doftstråk som ska locka huggvillig fisk intill båten.

Tre linor (viktade 100 gram sänke) fiskades via ballonger 5-15 meter ned på skilda avstånd från båten. Spölina fyra tyngdes också med ett hundra grams sänke, men fick gå på djupet rätt ned under båten. Timmarna gick inget hugg! Framåt lunchtid gjordes en förflyttning något längre ut. I med grejorna på nytt. Vädret var helt underbart med stilla hav. Vänta och åter vänta.

Tisdagens fiske skulle avslutas runt 16.30-tiden. Precis innan grejorna skulle vevas upp kom hugget, ett helt båtnära sådant. 80 lbs rullens broms formligen skrek då trumman tömdes på 1 mm lina i ett rasande tempo. Erik var först ut att sätta press på besten djupet. Det kraftiga spöt satt nedstucket i en modifierad spöhållare i båtens reling. Det gäller att sätta hårt mot hårt och på så vis hålla ned drillningstiden så att fisken säkert ska överleva. Fisken ska ju märkas och sättas åter och enligt kännare av C&R är en snabb drill att föredra. Erik ställde in bromsen på 21 kilos tryck/motstånd. Efter cirka 15 minuters svettig kamp lämnade Erik över till de andra ombord så att även de fick gå i närkamp. Fräscha armar som byttes av och höll stången så mycket som de bara orkade. Femtiofem minuter senare kunde en makalöst vacker fisk gaffas. Efter ytterligare fem minuter var den sk. märkningsbåten på plats. Blåfenad tuna, 240 cm lång med vikt ca 250 kilo fick efter märkningsprocedur gå levande åter. Ett spöfiske som är svårt att beskriva, det måste upplevas. Hugget, kraften och dramatiken…

Se filmklipp på YouTube då team Bertan fajtar Tuna->

OUTDOOR.SE, EN OBEROENDE EXPERT PÅ OUTDOOR