Idag, den 1 november 2016 levererade Sävenfors Fiskodling 3 000 tvåsomriga Gullspångsöringar med medelvikt 100 gram för utsättning i Vänern. Säffle Trollingklubb är beställare och frivilliga bidrag har finansierat utsättningen.
Rekordfiskar är till för att slås, eller?
Det var i mitten av 1980-talet som trollingfisket så smått började få krokfäste i Vänern och Vättern. Allt sedan dess har målet bland trollare varit att om möjligt fånga drömfisken, alltså rekordfisken! Några som haft släpfiskelyckan att göra så kan kollas in under uttrycket – Så gick det till.. Rekorden börjar bli gamla. Att ”det var bättre förr” stämmer åtminstone in då det gäller tunga trollingfiskar hämtade från V-sjöarna. Hög tid att putsa på rekorden!
Så gick det till då Vänerrekordet på Gullspångslax (13,92 kg) fångades den 17 december 2007->
Så gick det till då Vänerrekordet på Gullspångsöring (14,32 kg) fångades den 20 april 2002->
Så gick det till då rekordet på Vätteröring (8,42 kg) fångades söder om Hjo den 21 juli 2007->
Beason erbjuder mer än båtar – nu även trollingfiskeprylar
Nytt från annonsör!
Beason boats kan mer än att bygga båtar med kvalité. Se nya hemsidan-> där webbutiken trollingfiskeprylar presenteras. Produkter som Shark flashers och Sharks djuplod och lockande beten som Tomic m.fl och även egna trollingspön kan beställas. Klicka och navigera i Beason Webbutik->
Regnbågen viktig sportfisk och betydelsefull för fisketurismen, men hur länge till?
Regnbågen är sedan i slutet av 1950-talet den populäraste put-and-take fisken i Sverige. Tusentals ton med odlad (fångstfärdig) regnbåge sätts årligen ut i allt från naturliga tjärnar, sjöar och åar till konstgjorda dammar och grävda strömmar. I stort sett alla som greppat ett spö har fiskat regnbåge någon gång. Regnbågen genererar förutom ryck i linan även betydande inkomster till fackhandeln via försålda fiskeprylar och beten. Regnbågen är således en mycket viktig sportfisk, men hur länge till? Regnbågen togs in i Sverige i slutet av 1800-talet och är således en sk. invasiv art, alltså en inte naturligt förkommande fisk i Sverige.
Utsättningstillstånden begränsas
Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma. Exempelvis i Skåne ges numera tillstånd nästan bara till P&T-vatten.
Fiskeridirektör Johan Wagnström vid Länsstyrelsen Skåne säger i tidskriften Våra Fiskevatten nr.1 2016 Citat; ”Man kan tycka att vi som myndighet inte ska förbjuda folk att göra dåliga affärer, men om vi ser att en utsättning är meningslös kan det ändå medföra att vi avslår ansökan eftersom vi bedömer att det saknas ekonomisk nytta”
Nej till regnbåge i KFFF:s klubbsjö
Karlsborgsorten Fiske & Fiskeförening-> som i många år pytsat ut regnbåge i sin skogstjärn, Spåndals Bergsjö som ligger i Tiveden har nyligen av ansvarig på Länsstyrelsen i Örebro län fått nej till fortsatta utsättningar av regnbåge. Trenden är tydlig och den går mot en allt mer restriktiv hållning att ge tillstånd, vilket i förlängningen kommer gälla även andra fiskarter.
Fiska regnbåge är kul
Medlemmarna i Botkyrka Flugfiskare med ordförande Berra Mårdh i spetsen är några av Sveriges många regnbågsentusiaster. Inför höstfisket 2016 laddade de sin klubbsjö (Kvarnsjön) med ett 25 tal stoora regnbågar med en best på snudd 14 kilo i topp. Regnbågarna (avelsfiskar) levererades av EM Lax och har redan gett tyngd i flugspöna. Se bild nedan
Semiförvildade rekordregnbågar
En semiförvildad regnbåge med vikt 12,838 kilo som fångades sommaren 2013 i Jämtländska Börtnan är en av de tyngsta ”bågarna” som dragits upp i svenskt vildvatten under senare år. Se bild nedan. Svenska rekordregnbågen, en 14,16 kilos kommer även den från Börtnan och fångades den 9 maj år 2000 på spinnmete agnad med pellets av Johan Handler, Åsarna. Börtnan ingår i Ljungans vattensystem och det är ett 25-tal år sedan som regnbågen kom till byn då en fiskodling tilläts. Sedan dess har småbågar regelbundet läckt ut genom odlingskassarnas maskor. Fiskar som i frihet sedan växt sig stora på foderspill från odlingen.
Världsrekord regnbåge 21,75 kg
Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Ps. Sportfishing News erfar att det finns triploid regnbåge i svensk odling som föds upp till att bli mycket stor och kommer sättas ut i sportfiskevatten inom de närmsta åren.
Logo Strobel världens bästa regnbågssjö!
I södra Argentina på Estancia Laguna Verdes gigantiska, tillika ödsliga ägor ligger sjön Lago Strobel. 1989 satte dåvarande ägare ut 50 000 fingerlånga regnbågar i Barrancoso river, ett tillflöde till Logo Strobel. Småbågarna hade hämtats i Santa Crus floden, men dess ursprung härleds till Nordamerika och McCloud river. Anledningen till utsättningen gjordes var att dåvarande ägare om möjligt kunde skapa sig ett eget sportfiskevatten. Utsättningen verkade inledningsvis dock ha misslyckats. Några år senare då ägaren besökte den avlägsna Barrancoso river på nytt fanns det gott om regnbåge i strömmen och strandnära. Ett vildvatten med självreproducerande regnbågar av storformat var ett faktum. 2008 blev det nya ägare till området och i samband med detta introducerades Lago Strobel med full kraft på den världsvida regnbågsfiskekartan. Det makalösa fisket gjorde att Lago Strobel kallades Jurassic Lake bland initierade regnbågsfiskare. Under resan gång har svensk sportfiskeentreprenör erbjudit resor dit. Stimvis med svenska flugfiskare har besökt Jurassic Lake, exempelvis Berra Mårdh som på bild nedan visar upp maffig regnbåge. I dagsläget är det dock företaget Frontiers-> som håller i ”linorna”.
Öringsafari utmed Hjoån
I Vättern fanns där en gång i tiden en unik stam av storvuxen öring som i folkmun kallades för Vätterlax. Dessa stora öringar nådde ofta vikter på 10-15 kilo. Tyvärr utrotades ”de stora” år 1918 genom att dess lekström, översta delen av Motala Ström överbyggdes. Nu för tiden finns endast en småvuxen stam (medelvikt 1,5-2 kilo) av öring kvar i Vättern. Men, den stammen är inte mindre intressant och kommersiellt viktig för sport- och yrkesfisket.
Det är nu om senhösten som öringen leker i tillrinnande vattendrag runt sjön. Öringen har ökat under senare år. Främsta orsaken är att sedan i början av 1980-talet har restaurering och biotopförbättrande åtgärder gjorts i många av dessa bäckar. Exempelvis att vandringshinder tagits bort, öringtrappor/omlöp byggts och mer lekgrus lagts ut. Arbeten som gjort att öringen i dagsläget har fått längre och bättre strömsträckor att leka på.
Öringsafari
Hjoån är ett av flera vattendrag det jobbats hårt med under många år. Mängden öringar som om hösten numera simmar upp i nämnda vattendrag kan räknas i tusental. För den nyfikne och naturintresserade kan en guidad tur, en sk. öringsafari rekommenderas. Att en höstkväll få uppleva skådespelet öringlek på nära håll kryddad med sakligt förklaring av kompetent guide vad som sker samt höra berättelsen om det omfattande jobbet som gjorts för att få Hjodal levande igen är minnesvärt.
Faller regn kommer öring
Då höststormarna sätter Vätterns vattenmassor i gungning, då söker sig lekfärgad öring in mot land där lekbäcken mynnar ut i sjön. Där, alldeles utanför bäckmynningen simmar de sedan av och an i flera dygn och liksom ”sniffar” på bäckvattnet innan själva lekvandringen upp i bäcken sker. Så helt plötsligt, som på en given signal, oftast i skydd av mörkret tar de ”språnget” upp i bäcken. Fisk efter fisk simmar, hoppar och kravlar sig upp i bäcken, som vid den här tid en på året håller en temperatur på runt sex grader. Det plaskar och plumsar då revirstrider avgörs om vilka fiskar som ska få lägga sin rom respektive mjölke på den bästa lekplatsen.
Leken sker i hård ström över grusbotten. Honan gräver lekgropar där äggen portioneras ut och som sedan befruktas av hannen. En öringhona lägger cirka 1500 ägg per kilo kroppsvikt. Kläckningen sker på våren. Då näringen i gulesäcken är förbrukad ger sig det nykläckta öringynglet ut i vattnet efter föremål som kan vara matnyttiga, typ sländlarver och kräftdjur som driftar med strömmen. Detta första levnadsstadium i strömmande vatten är vanligen två år.
När tiden närmar sig för utvandring ut i sjön ändras fiskens färg från att ha varit mörk skyddsfärgad till att bli mer blank. Därefter ger fisken sig ut till sin tillväxtmiljö som i detta fall är Vättern. Öringen blir nu en kringvandrande rovfisk som efterhand byter insektsdieten mot fiskföda. Silverblank och med ett glest mönster av kryssformade fläckar på sidorna, sveper den fram i vattenmassorna i jakt efter föda. Efter två till tre års tillväxt ute i djupet, blir öringen könsmogen och vänder åter till födelsebäcken för att föra sin art vidare. Cirkeln är sluten.
