Sunnanåträffen i Mellerud, Vänern är Sveriges äldsta trollingtävling och firade förra året (2015) 30 års jubileum. Årets Sunnanåträff är således den 32:a i ordningen.

Tillbakablick trollinghistoria
Metoden modernt trollingfiske med djupriggar och plannerboards introducerades på allvar i Sverige tidigt 1980-tal. Göteborgaren Jan ”Mr Trolling” Olsson var metodens mesta förespråkare och via informativa artiklar i bland annat Fiskejournalen beskrev han hur trollingfiske funkade i praktiken. Trollerikonster som han till stor del hämtat hem från de Stora sjöarna i USA där trollingfiske redan var ganska utbrett. Innanhaven Vänern och Vättern samt kustnära sträckor i Östersjön var jämförbara med de nordamerikanska och här som där fanns det laxfisk att finna på vida vattenvidder.

Efter en djuplodande trollingresa till USA väcktes idén om en svensk trollingträff. Tillsammans med de västsvenska trollingpionjärerna Bosse Douglasson, Stig Söderström och Gösta Vadh gjorde kvartetten slag saken och hösten 1985 sjösattes den svenska trollingvaggan i Vänerns vatten med utgång Mellerud. Tillställningen backades av Fiskejournalen och Expressen. Att Expressen fanns med på ett hörn berodde på att Jan Olsson var den stora kvällstidningens fiskeexpert under 1980-talet. Expressen dressade prisbordet med praktiska prylar såsom väskor och handdukar. Även Fj bidrog med priser. Genomförandet av premiärträffen gjordes med hjälp av medlemmar i Vänersborgs Fiskeklubb.

Första Sunnanåträffen 1985 deltog nio båtlag. Totalt vägdes det in två laxar (tyngsta 4,5 kg) och fyra öringar. Tilläggas kan att minimåttet på laxfisk på den tiden var 50 cm och fångst av fettfenefisk var tillåten. Vänerns silver guld värt. Så kroksäkert sammanfattade Fj:s dåvarande chefredaktör Olof Johansson den första Sunnanåträffen.

Sunnanåträffen är precis vad tävlingen antyder, alltså en träff där fokus ligger på trivsam samvaro och inte på ett dignande prisbord, ej heller på några makalösa rekordfångster. Att ”after fish” prata och umgås i avspänd miljö är själva andemeningen i uttrycket trollingträff och den traditionen är hullingsäkert förankrad i Sunnanåträffen allt sedan starten för 31 år sedan.

Jubileumsåret 2015 deltog 85 båtlag->
Med facit i hand kan det konstateras att höstvädret under tävlingsdagarna 2015 var sjödugligt, där aftnarna ramades in av vackra solnedgångar. Fiskafänget var dessvärre inte någon solskenshistoria. Nej, sammantaget hamnade fåtaliga 18 gullspångslaxar samt 53 gullspångsöringar på vågen. Endast 35 team vägde in fisk. Övriga 50 båtlag gick således bom i dagarna tre. Team Slivovitz & Honey, bestående av Trollhättebon Jonas Lidberg som skeppare och lagkamrat Magnus Frii från Västerås, knep segern via fem blankfiskar. En maffig öring med vikt 9,2 kilo blev träffens tyngsta fisk och fångades av norrmannen Knut-Einar Havn i Lag A-team.

Blekingebon Peter ”Team Camyti” Johansson från Sölvesborg är en av de tidiga trollingpionjärerna i Sverige. Sin trollingkarriär inledde han under 1980-talet med att fånga havsöring i Hanöbukten. Utrustningsnivån på den tiden var inte att jämföra med dagens. Inte ens ett ekolod hade Peter i sin öppna 580 cm långa plastbåt. Kraftkällan som gav fart var en 25 hästars utbordare, modell rökig tvåtaktare. En mix av haspel- och multirullar och vanliga spön var fiskegrejorna som användes.

Peter var dock tidig med att ha djupriggar. Två rejäla pjäser av rostfritt stål som han tillverkat själv efter ha sett bilder i ett amerikanskt fiskemagasin. Riggarna bultades fast akterut på skutan. Föreningsbandet mellan trumma och blylod, alltså vajern, var hela 5 mm! tjock. Bättre för stark tråd än för svag, resonerade Peter. Det skulle snart visa sig att dragstyrkan på strängen var mer än tillräcklig. Avsaknad av ekolod i kombination med djupriggsfiske kan bara sluta på ett sätt – bottennapp med stort B.

Plötsligt blev det bom stopp då loden stenhårt fast i botten satt. Vajern höll streck, vilket däremot inte båtens reling gjorde. Förvånad noterade Peter två stora hål i plasten då riggarna slets loss och därefter med ett plask sjönk till botten. De rostfria tingestarna sägs fortfarande ligga kvar där ute. Skrattretande, javisst. Men man visste inte bättre på den tiden. Oftast var det gott nog att komma ut på sjön och bogsera drag under några timmar så var man nöjd. Navigerade gjorde man med hjälp av sjökort, kompass och landmärken. Moderna navigations- och för ändamålet speciell sportfiskeutrustning, modell 2000-talet var ännu inte uppfunnen. Bilden ovan tuffar Peter in mot hamn Sunnanåträffen 2015 i sin nuvarande trollingbåt.