Outdoor.se – Sida 72

Lirka med betesfisken ger fler abborrar på isen

Att fiska abborre från is är otroligt kul. Pimpelfiske med ”sticka” i hand och modernt ismete med spö och rulle är de vanligaste metoderna. Ismeta abborre är mycket spännande.

Frostigt abborrmete är ett ”lätt” fiske och kräver därför inga grova grejor. Mjukt spö, rulle laddad med tunn lina och tafs, typ 0,25 mm fluorcarbonlina, femgrams sänke och en liten 8:a trekrok duger gott. Små 6-10 cm mörtar är bästa betet. Många av mina under årens lopp fångade abborrar har narrats över 2-5 meters bottendjup nära vassar och uppstickande storstenar. Är abborren riktigt i stöten sväljer den betet snabbt och mothuggen sitter därför klockrent. Vid sådana tillfällen är abborrmete lätt, men oftast spottar abborren betet innan man hinner fram till hålet. Därför gäller det för fiskaren att vara på plats och göra ett mothugg innan abborren ångrar sig och blåser ut betet ur käften.

När abborren är trögflirtad och spottar finns knep att ta till såsom att via linan lirka med betesfisken och detta samtidigt som man sakta hankar upp den mot hålet. Drar mig till minnes för ett antal vintrar sedan då min följeslagare demonstrerade hankarmetodens förträfflighet framför mina ögon och kamera, inte bara en gång utan flera. Snacka om ett visuellt spännande närfiske när abborrarna ogenerat attackerade mörten framför våra ögon precis under hålet. Tilläggas kan att förutom att abborrmete kittlar fiskenerverna är abborren dessutom synnerligen smakfull på tallriken.

Ps. Isfiska abborre med Jaw Jacker, made in USA är ytterligare en metod att fälla abborre med->>

Sportfishing News 20 år på internet

Januari 2016 har Sportfishing News (www.outdoor.se) funnits hela 20 år på internet och under alla dessa år regelbundet rapporterat om fiskehändelser, smått som stort. Mycket har hänt i cybervärlden sedan januari 1996 då SN drog igång. Exempelvis stavades internet med stor I på den tiden. Dessutom var det krångligt värre att erhålla ett domännamn. Tilldelning av se-adresser gick via ansvarig person på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Det fanns begränsningar i all oändlighet varför ansökningar om se-adresser avslogs. Ägarna till servern som Sportfishing News jobbade mot fanns i Sundsvall och dataherrarna på företaget Swedish Connection ”råkade” mot alla odds erhålla domännamnet outdoor.se och få det registrerat.

I Sportfishing News barndom var det ytterst få spösvingare i Sverige som hade minsta susning om vad internet egentligen handlade om. Nätfiske var i de datorlösas värld ett bokstavligt nätfiske där fiskar snärjdes uti. Det skulle dröja något år in på millenniumskiftet (2000-talet) innan cybernätet dragits åt runt fler att fastna på webben. Resten är historia som det så fint heter. Numera finns ju t.o.m. nättroll, vilket inte ska förväxlas med fisketermen trolla lax, gädda, gös….

I mitten av 1990-talet var det övervägande myndigheter och institutioner som hade kopplat upp sig. Något som Sportfishing News omgående blev varse då det hände att en och annan ”figur” i maktens korridorer skickade mejl till SN och utan krusiduller krävde att för dem ”störande” inlägg skulle tas bort omedelbart. Svaret blev alltid detsamma. Nej, då som nu. Även surt mejl från känd sportfisketidning (som då inte fanns på nätet) hade åsikt om Sportfishing News. Det gällde inte vad vi – undertecknad och kollegan Göteborgaren Jan Olsson – skrev utan det var valet av typsnitt på SN-loggan som irriterade. Kan tyckas skrattretande i dagsläget, men kom i håg att internet var nytt och okänt för 20 år sedan. Plötsligt fanns möjligheten för ”vanligt” folk att publicera egna alster world wide. Ett uppvaknande att likna med en kalldusch för makthavare och tidningsredaktioner som reagerade därefter.

I början av maj 1997 utökades Sportfishing News (SN) hemsida med något som kallades för Picture a Day Calendar. Fisk fångades och fotograferades digitalt för att några timmar senare via stationär dator (trådlöst fanns inte) läggas ut på webben. Snacka om snabb nyhetsförmedling och det var då som uttrycket ”Fiskefajten bäst på Outdoor-sajten” myntades.

I samband med att Picaday lanserades hade en digitalkamera införskaffats. På den tiden var digitalkameror att likna med ett teknologiskt under och kostade därefter, även i pocketutförande. Det var en fickvänlig sådan som undertecknad fick nöja sig med. En digital i mitten av 90-talet systemkamera med det då ofattbara superomfånget en miljon pixlar kostade runt en kvarts miljon kronor!

Ytterligare SN-nytt 97 var att för första gången i Sverige bevakades trollingtävlingar ”live”. Först ut blev Laxcup Vättern i Granvik. Ytterligare tillställningar som bevakades på plats vid ett eller flera tillfällen under några år var trollingfajter med utgång Kinnekulle, Kållandsö, Nynäshamn, Söderhamn och Arjeplog. Trollingfajten bäst på Outdoor-sajten… Strax innan millenniumskiftet (Youtube var då ett okänt begrepp) lades även några korta filmklipp ut på sajten Sportfishing News.

Det var då och idag den 1 januari 2016 är nu. Sportfishing News har som ambition att även framgent spinna vidare på webben och oförtrutet rapportera om händelser förknippade till Sportfiskets värld. Släng och däng / Björn Blomqvist

Drömfisk – Lars Kvicker fångade 10,7-kilos landlax i Vättern

En Vätterlax med vikt 10,7 kilo och längd 95 cm fångades från Mellboöns vinterhala klipphällar den 29 december 2015 av Lars Kvicker från Smedjebacken, Dalarna. Tillsammans med fiskevännen Leif anlände de till Vätterns strand vid sjutiden på morgonen efter en 23 mil lång bilresa. Lars är sedan slutet av 1990-talet en inbiten landlaxfiskare och har under årens lopp hunnit med att kasta ut sin tubfluga från Vätterns branta stränder på Östgöta- och Västgötasidan–>
åtskilliga gånger.

Upprinnelsen till Lars landlaxfiskeintresse härleds till Dennis Gustavssons fångst av rekordlax (20,4 kg) från Öninge den 21 december 1997. Lars inledde sin landfiskekarriär på Östgötasidan av innanhavet. Fiskelyckan stod honom omgående bi och en blanklax på prick nio kilo blev först ut att kröka hans spö. När det gäller Västgötasidan av Vättern är det sträckan norr om Granvik som gäller. Mellboön är ett av hans favoritställen. Så sent som 2014 knep Lars en 5,1-kilos på Mellbo. Dessförinnan har en 8,4-kilos gett honom tajt line med utkast från just Mellboön. Tisdagens (29 dec.) besök på Mellboön var de yttre förhållandena vindpinade och isiga. Minusgrader i kombination med vattenstänk på klippor och hällar är lika med varning för halt fotlag. Halkbroddar parat med försiktigt fotarbete rekommenderas.

Grejorna som Lars tacklat upp var rulle, ABU Ambassadeur Pro Rocket 6500 laddad med 0,40 mm nylonlina. Spö, Shimano 13 fot -80 gram. Kastdupp 50 gr flytande, ca 4 m lång 0,33 mm nylontafs, tubfluga med silver kropp och svart vinge spetsad med en 6:ans trekrok. Vid 11-tiden cirka 20 meter ut från land attackerades flugan av en fisk. Den starka vinden gjorde att linbågen var påtaglig, vilket i sin tur minimerade direktkontakten med fisken. Lars konstaterade dock att fisken på kroken satt fast. Kompisen Leif tillkallades via mobilsamtal att snarats dyka upp och agera håvmästare. Leif hade gått runt hörnet för att testa ett annat fiskeställe en stund tidigare. Fajten var lam förutom vid ett tillfälle då laxen i ett utras sökte friheten vid några bränningar. Efter några få minuters dragkamp nätades laxen, en på Berkley digitalvåg vägd till 10,7 kilo. Senare på eftermiddagen innan hemfärd lyckades även laxfiskare Leif att bli laxfångare via en 5,1-kilos silverfisk. En lax som slogs som en galning innan den till slut kunde nätas.

Säkerheten först – så är fiske sunt – året runt

En bra is är sk kärnis – en genomskinlig sådan, som bör vara minst 10 cm över stora ytor för att den ska räknas som bärkraftig. Nyis är en sak, våris en annan. Även om vårisen är tjockare än den glasklara är den oftast farligare att beträda än nyisen. Oavsett när frusna vidder beträds undvik att ge dig ut ensam, speciellt på okända isar. Ta med dig en fiskekompis som kan rycka in om olyckan skulle vara framme. Använd säkerhetsutrustning, såsom isdubbar och livlina. Isdubbarna ska bäras högt upp om halsen och livlinan om midjan. Om du trots försiktighetsåtgärder ändå skulle ”plurra” så försök ta dig upp på samma sida där du brakade i vattnet. Använd isdubbarna, en i taget, växelvis. Sparka i vattnet så att du kommer vågrätt upp på isen. Åla dig från vaken mot fast is. Att hamna i en nödsituation är aldrig trevligt. Ibland kan en stor apparat dras igång. Tillställningar som i sämsta fall kan innebära att andra människor förutom den nödställde kan råka illa ut. Läs och begrunda nedanstående iskalla historia.

Min vän isfiskaren begav sig tidig vårvintermorgon 1999 via spark ut på sjön Örlens is. En cirka 1 500 ha stor sjö som ligger cirka 10 kilometer norr om Tibro i riktning Karsborg, Vättern. Inledningsvis var allt var frid och fröjd. Isen var i snitt 15 centimeter tjock. Själva pimplandet började vid Lakenäs udde i riktning Fiskestigen. Framåt eftermiddagen hade det sparkats kilometerlånga sträckor och pimpelfiskaren närmade sig Fågelön. Paus togs. En kopp varmt te dracks och några smörgåsar åts. Vädret var milt och solen tittade fram mellan molntapparna. En fin dag på sjön. Den sparkande isfiskaren bestämde sig för att fiska sig ”hemåt” mot parkerad bil. Han skulle bara stanna till en kort stund utanför Kylvanäs innan hemfärden.

När han i sakta fart på medarna närmade sig Kylvanäs upptäckte han som från ingenstans att isen såg oroväckande mörk ut. Det var för sent att slå stopp. Isen började sjunka under mannens tyngd. Blixtsnabbt gjorde han sig av med både spark och vasst isborr för att inte skada sig. Sekunden senare ryckte han loss isdubbarna. Väl liggande i vattnet var det lätt att hugga fast isdubbarna i iskanten. Dock var isen för ”mosig” för att han skulle kunna häva sig upp ur vattnet och nå bärbar is igen. Måste spara på energin för att inte duka under av utmattning, tänkte han. Han tittade sig omkring för att om möjligt se någon person som lagt märke till hans nödläge. Med jämna mellanrum ropade han på hjälp. En person på isjakt uppmärksammade honom och satte full fart mot den nödställde. Samtidigt hade ett promenerande par på landbacken hört ropen på hjälp. De ringde Larmcentralen 112. Herrn på isjakten försökte samtidigt undsätta mannen i vaken. Men det bar sig inte bättre än både isjakt och räddare hamnade i vattnet. Som tur var är isjaktsmannen utbildad räddningsman och kunde av egen kunskap och kraft ta sig upp på isen igen.

Räddningsstyrkor från Tibro och Karlsborg kom nu till platsen och försökte undsätta den nu nedkylde isfiskaren. Vattentemperaturen var 3,8 grader. Trots båt och livlinor fick de ändå inte upp honom ur vattnet. Min vän isfiskaren är en storväxt herre, vilket inverkade menligt på räddningsinsatsen. Ytterligare räddningsstyrka tillkallades, en från Skövde. Väl på plats råkade en av brandmännen få ett pekfinger i kläm mellan dragkrok och släp. Så pass illa att fingertoppen krossades. En Hansa-bräda sattes in för att få upp den nödställde. Till slut fick räddningsstyrkan upp honom ur vattnet. Isfiskaren hade då legat i vattnet i över en timma, och detta utan att tappa medvetandet.

Han lastades svårt nedkyld in i ambulansen. Full fart mot Skövde och storsjukhuset. När ambulansen närmade sig Skövde vid Östra leden fick de motorstopp! Hur ambulansmännen än försökte få liv i ”kärran” igen gick det inte. Ny ambulans tillkallades. Den stelfrusne isfiskaren lastades över till den nyanlända ambulansen för vidare färd till lasarett. Väl där sattes genast intensivvård in. Isfiskaren placerades bland annat i speciell värmesäng. Apparater kopplades in som visade patientens hälsoläge. Kroppstemperaturen var låga 29 grader. Att bli kraftigt nedkyld är mycket farligt, typ livshotande. Sakta och säkert fick han upp värmen igen och något dygn senare kunde han lämna sjukhuset. Efter några veckor med vila, värme och bra mat kom han på fötter igen. Han vinterfiskar gärna ännu denna dag som i dag är.

Väner Magnum – ett rejält dragdon till storgädda!

När man säger fiskedrag, eller använder det gamla uttrycket dragdon, menas vanligtvis tre typer av artificiella beten som skeddrag, spinnare och vobbler. Den hemmaknackade plåtskeden anses som ursprungstypen och användes framförallt till dragrodd. Det påstås att man kan aldrig ro ifrån en gädda, åtminstone inte på den tiden då ekorna var av trä, armarna var motorn och dragfisket en inkomstkälla.

I början av 1900-talet startades produktion av drag i Sverige med förebilder från främst England och i viss mån USA. Exempelvis har beten från ABU Svängsta sedan mitten av förra seklet fått fiskorgarna att svämma över. ABU:s Atom och Toby är smakprov på synnerligen fiskliga skeddrag med ursprung Svensk tappning. Trots att Atom och Toby funnits på marknaden i många år och uppnått pensionsåldern håller de ställningarna som pålitliga fångstgivande Måste-beten fortfarande. ABU är jätten inom svensk betesproduktion och förr i tiden tillverkades merparten av betesarsenalen på hemmaplan. Numera är det produktion i utlandet som i huvudsak gäller. Inget specifikt för ABU då i stort sett alla som handlar med sportfiskeredskap gör likaledes numera.

Det finns faktiskt Spoons Made in Sweden fortfarande. Väner Magnum är ett. Upphovet till den 17 cm långa skeden med vikt 80 gram kan härledas till Pers Fiske i Arvika. Nämnda magnumsked med den lojt vickande gången har under åtskilliga år varit ett favoritbete bland ytutterfiskarna i Vänern till gädda. Mängden gäddor som slutat sina dagar med ett Väner Magnum i käften kan räknas i tusental. Skedens attraktionskraft till Vänergädda är bland utterfiskare oomtvistad sedan decennier. Däremot är det få av dagens sportfiskeproffs som trollar/spinner gädda med den svensktillverkade lågprisskeden Väner Magnum. Våga Väner Magnum Dragkraft 2016!

OUTDOOR.SE, EN OBEROENDE EXPERT PÅ OUTDOOR