Och de som har minsta lilla hum om svensk sportfiskehistoria vet direkt att det är Stockholmaren Bert ”Berra” Mårdh som åsyftas. En herre som under fyra decennier rört om i de svenska fiskegrytorna med besked. Förutom som spöslitare av yppersta rang sedan 1970-talet även som ytterst driftig redskapshandlare sedan 1989 då Berras Sportfiske AB slog upp sina portar på Valhallavägen i Stockholm.
Berts fiskehistoria börjar som sexåring en sommardag i slutet av 1960-talet. Det var då som han fick följa med mormor Alice ut i ekan på lilla Örsundaån i Uppland och ro drag. Mormor Alice var av den gamla dragroddsskolan. Spö och rulle var för henne främmande. En dragvinda försedd med tjock nylonlina och ett plåtdrag i linändan var redskapen som användes. Efter att skeddraget släppts ut bakom båten säkrades fiskelinan med ett lätt bett mellan tänderna. Med lugna, nästan droppfria årtag framfördes flytetyget i grumlig å och i sakta mak nära näckrosor och vassruggar. Skrammel i durken och högröstat tjo och tjim ombord bannades. När hugget föll greppade mormor Alice strängen och handhalade därefter hem fisken. Om fiskelyckan stod dem bi togs en och annan matgädda med hem till kokgrytan. Dragrodd! Ett simpelt sätt att fiska kan tyckas, men absolut inte i avsaknad av spänning, vilket mormor Alice förtjänstfullt förmedlade till barnbarnet Bert. Fiskeintresset var väckt.
Mötte Berra första gången en iskall vinterkväll i slutet av 1970-talet hemma hos fiskeprofilen Sten-Gunnar Stéenson-> i Mariestad. Pimpelfiske efter stor lake på sjön Skagern stod på vårt gemensamma fiskeschema. Våra fiskevägar har korsats åtskilliga gånger sedan dess. Nyligen gjorde undertecknad en djupdykning i Berras klipp- och fotoalbum som blev till ett porträtt av Bert Mårdh i Magasin Mitt Fiske nr.8 2015.
Klicka och läs Del 1 – Säg Berra, det räcker!–>>
