En bra is är sk kärnis – en genomskinlig sådan, som bör vara minst 10 cm över stora ytor för att den ska räknas som bärkraftig. Nyis är en sak, våris en annan. Även om vårisen är tjockare än den glasklara är den oftast farligare att beträda än nyisen. Oavsett när frusna vidder beträds undvik att ge dig ut ensam, speciellt på okända isar. Ta med dig en fiskekompis som kan rycka in om olyckan skulle vara framme. Använd säkerhetsutrustning, såsom isdubbar och livlina. Isdubbarna ska bäras högt upp om halsen och livlinan om midjan. Om du trots försiktighetsåtgärder ändå skulle ”plurra” så försök ta dig upp på samma sida där du brakade i vattnet. Använd isdubbarna, en i taget, växelvis. Sparka i vattnet så att du kommer vågrätt upp på isen. Åla dig från vaken mot fast is. Att hamna i en nödsituation är aldrig trevligt. Ibland kan en stor apparat dras igång. Tillställningar som i sämsta fall kan innebära att andra människor förutom den nödställde kan råka illa ut. Läs och begrunda nedanstående iskalla historia.
Min vän isfiskaren begav sig tidig vårvintermorgon 1999 via spark ut på sjön Örlens is. En cirka 1 500 ha stor sjö som ligger cirka 10 kilometer norr om Tibro i riktning Karsborg, Vättern. Inledningsvis var allt var frid och fröjd. Isen var i snitt 15 centimeter tjock. Själva pimplandet började vid Lakenäs udde i riktning Fiskestigen. Framåt eftermiddagen hade det sparkats kilometerlånga sträckor och pimpelfiskaren närmade sig Fågelön. Paus togs. En kopp varmt te dracks och några smörgåsar åts. Vädret var milt och solen tittade fram mellan molntapparna. En fin dag på sjön. Den sparkande isfiskaren bestämde sig för att fiska sig ”hemåt” mot parkerad bil. Han skulle bara stanna till en kort stund utanför Kylvanäs innan hemfärden.
När han i sakta fart på medarna närmade sig Kylvanäs upptäckte han som från ingenstans att isen såg oroväckande mörk ut. Det var för sent att slå stopp. Isen började sjunka under mannens tyngd. Blixtsnabbt gjorde han sig av med både spark och vasst isborr för att inte skada sig. Sekunden senare ryckte han loss isdubbarna. Väl liggande i vattnet var det lätt att hugga fast isdubbarna i iskanten. Dock var isen för ”mosig” för att han skulle kunna häva sig upp ur vattnet och nå bärbar is igen. Måste spara på energin för att inte duka under av utmattning, tänkte han. Han tittade sig omkring för att om möjligt se någon person som lagt märke till hans nödläge. Med jämna mellanrum ropade han på hjälp. En person på isjakt uppmärksammade honom och satte full fart mot den nödställde. Samtidigt hade ett promenerande par på landbacken hört ropen på hjälp. De ringde Larmcentralen 112. Herrn på isjakten försökte samtidigt undsätta mannen i vaken. Men det bar sig inte bättre än både isjakt och räddare hamnade i vattnet. Som tur var är isjaktsmannen utbildad räddningsman och kunde av egen kunskap och kraft ta sig upp på isen igen.
Räddningsstyrkor från Tibro och Karlsborg kom nu till platsen och försökte undsätta den nu nedkylde isfiskaren. Vattentemperaturen var 3,8 grader. Trots båt och livlinor fick de ändå inte upp honom ur vattnet. Min vän isfiskaren är en storväxt herre, vilket inverkade menligt på räddningsinsatsen. Ytterligare räddningsstyrka tillkallades, en från Skövde. Väl på plats råkade en av brandmännen få ett pekfinger i kläm mellan dragkrok och släp. Så pass illa att fingertoppen krossades. En Hansa-bräda sattes in för att få upp den nödställde. Till slut fick räddningsstyrkan upp honom ur vattnet. Isfiskaren hade då legat i vattnet i över en timma, och detta utan att tappa medvetandet.
Han lastades svårt nedkyld in i ambulansen. Full fart mot Skövde och storsjukhuset. När ambulansen närmade sig Skövde vid Östra leden fick de motorstopp! Hur ambulansmännen än försökte få liv i ”kärran” igen gick det inte. Ny ambulans tillkallades. Den stelfrusne isfiskaren lastades över till den nyanlända ambulansen för vidare färd till lasarett. Väl där sattes genast intensivvård in. Isfiskaren placerades bland annat i speciell värmesäng. Apparater kopplades in som visade patientens hälsoläge. Kroppstemperaturen var låga 29 grader. Att bli kraftigt nedkyld är mycket farligt, typ livshotande. Sakta och säkert fick han upp värmen igen och något dygn senare kunde han lämna sjukhuset. Efter några veckor med vila, värme och bra mat kom han på fötter igen. Han vinterfiskar gärna ännu denna dag som i dag är.
