Vad är som gör att vissa beten, oftast äldre, får ett samlarvärde? Ibland beror det på betets fisklighet, har tagits ur produktion, är vackert eller att tillverkaren gjort ett misstag som får betet att framstå som unikt. Samlarvärde är inte per automatik lika med dyrköpt för att man ska kunna införskaffa äldre objekt. Vanligtvis räcker en budget på några tusenlappar så kommer draglådans rillor att fyllas med gamla godingar. Naturligtvis finns det dyrgripar som kostar fantasisummor. Exempelvis häromåret vid en auktion i USA, klubbades ett Riley Haskell-> tillverkat år 1850 för över 100 000 USD.
”Att fiska med ett Dalbergs Drag ger fiskelycka varje dag”
Under 1950 och 60-talen tillverkades det en uppsjö av beten i Sverige. ABU och Arjon, dåtidens giganter inom svenskt sportfiske var ledande. Det fanns dock en och annan uppstickare i det svenska betesträsket. En var Åke Dalberg med ursprung Borås som under denna tidsperiod gjorde ett seriöst försök att lansera svenska ÅD beten. ÅD tillverkade vobbler, skeddrag, spinnare, torskdrag och jiggar mm. Några av ÅD:s vobblare var milt uttryckt kopior (hade även samma namn) av Heddons Made in USA River Runt och Wamp Spook m.fl. Även andra fabrikat fick stå modell till ÅD beten. I ÅD:s kollektion fanns även egna innovativa beten, typ nytänk. Flera av dessa beten var före sin tid och slog långt senare igenom i andra tillverkares versioner. ÅD avvecklade betestillverkningen i mitten av 1960-talet. Under sina sista år drabbades Åke Dalberg av bronkit. Vistelsen i bly- och färgångor under tillverkning av beten kanske bidrog till hans sviktande hälsoläge. Åke Dalberg dog 1973, 63 år gammal.
”Man ska inte förarga sig över plagiat. De är troligen de mest uppriktiga av alla komplimanger”
Theodore Fontane, Tysk författare (1819-1898)
Åke Dalberg var i slutet av 1940-talet och en bit in på 50-talet världskänd i castingkretsar
Åke Dalberg omnämndes på följande vis i tidningen Sportfiske 6/93 av Terner Oskarsson; ”Åke Dalberg hade ett våldsamt tillslag i kastet och noterade toppresultat i flera grenar. I spinn introducerade Dalberg den sk. snurrstilen. Kastaren utnyttjar centrifugalkraften genom att snurra spö och kastvikt (med långt överhäng) i en cirkel över huvudet. Centrifugalkraftens enorma uppladdning bidrar till fantastiska kastlängder.
Det berättas att arrangörerna vid VM i Hamar, Norge 1946 trodde sig ha tagit till banlängden ordentligt, hela 100 meter. Mycket långt på den tiden. Till allas förvåning ansåg ändå Dalberg att den var för kort. Åke erbjöds att demonstrera sin uppfattning med ett provkast. Kastvikten var 28 gram. Dalberg gjorde sitt provkast och kastvikten hamnade 118 meter bort. Efter att banan lagts om vann Dalberg tävlingen med ett snitt på 115,78 meter. VM i London 1948 blev Dalberg världsmästare, europamästare och brittisk mästare samtidigt. Hur många SM-titlar han tagit hem är oklart. Så småningom förbjöds snurrstilen då den ansågs vara alltför riskfull för omgivningen. Dalberg tog detta som riktat mot honom personligen och slutade därför att tävla i början av 1950-talet”.
Vobbler – egen tillverkning för ett roligare Sportfiske–>
