Vild regnbåge född i liten bäck med kristallklart vatten.
Det är vår och den lilla bäcken forsar fram över grund grusbotten. Två regnbågar, en hona och en hane har tagit plats över en grusbank för lek. Med bestämda stjärtviftningar mot botten täcker honfisken den i lekgropen nyss befruktade rommen med grus. Proceduren upprepas gång efter annan.
Historisk tillbakablick regnbåge
I slutet av 1800-talet via bruksägaren och sportfiskaren Conrad Hammarströms försorg kom den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning i den jämtländska fiskodlingen Äggfors. I början av 1900-talet hade ”svensk” regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten. Till en början antogs att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska kvickt konstaterades att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde i sällsynta undantagsfall. Däremot att driva fram regnbåge i odling till matfisk var den ypperlig.
Put & Take i Sverige
I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och gjorde slut på småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. Vips var det svenska put-and-take-fisket fött. (att använda rotenon är numera förbjudet) Regnbågen har i dagsläget en mycket framträdande plats som sportfisk samt påtaglig inkomstkälla för redskapsbranschen plus genererar miljoner i fiskekortsintäkter.
Undertecknad mötte regnbågen för första gången i mitten av 1960-talet. På den tiden var informativa artiklar som handlade om regnbåge en bristvara. Genombrottet kom i Fiskefrämjandets årsbok 1968 där Regnbågen hade utsetts till det årets märkesfisk.
I en rad artiklar skildrades regnbågen både som biologisk företeelse och sportfisk. Professor Gunnar Svärdsson, förmodligen vår främste kännare av regnbåge på svensk botten, var en av författarna. På ett tjugotal tätt skrivna sidor beskrev herr Svärdsson livfullt regnbågens liv och leverne.
Självreproducerande svensk regnbåge
Avsnittet som handlade om självreproducerande svenska bestånd lästes med stor behållning. Svärdsson berättade att regnbågen har stora svårigheter att bilda självreproducerande bestånd i Sverige. Men, att det trots allt hade förekommit reproduktion vid några enstaka tillfällen. ”Ett sådant lyckat vilt regnbågsvatten är Dammbäcken som rinner fram i närheten av Hedemora. Regnbågarna kom lösa i Dammbäcken år 1927 och har sedan dess levt kvar där, utan några som helst utsättningar. Genom fiskmästare Halvarssons försorg insamlades på 1960-talet även en del rom från de 150-200 gram lätta regnbågarna i Dammbäcken. Rommen kläcktes fram vid Kälarnes fiskodling i Jämtland. De vilda fiskarna visade sig dock växa betydligt sämre än den starkt inavlade vanliga regnbågen. Det oaktat har regnbågen från Dammbäcken sitt stora intresse och värde som avelsmaterial. Den lilla bäcken bjuder säkerligen på ovanligt gynnsamma förhållanden, bland annat tycks öring och gädda saknas, men att det är svårt att undgå intrycket att viss ärftligt underlag för överlevnad i fritt vatten måste ha funnits, av en slump, hos de ursprungliga fiskarna 1927 och att sedan dessa anlag oupphörligt stärkts under 40 års naturligt urval”.
Vilda regnbågar i Skaraborgska vatten
Målet att hitta ett eget vildvatten med regnbåge började. Antog att min hembygd i Skaraborg var en bra plats för vild regnbåge. Hade läst att regnbågen trivs i kalkhaltigt strömmande vatten. I Skaraborg finns det ett flertal sådana vatten, och historiskt sett hade det sedan femtiotalet pytsats ut tonvis med regnbåge i regionens vatten. Exempelvis hade det vräkts ut åtskilligt med regnbåge i innanhavet Vättern. Regnbågsreproduktion i en del bäckar kring Vättern, där utsatta regnbågar vandrat upp för lek hade konstaterats.
I början av 1980-talet, efter många års letande fick jag äntligen nys på vild regnbåge. Regnbågarna huserade i ett av källflödena tillhörande ån Tidans vattensystem i en gammal kvarndamm med kristallklart vatten. En bäck flödade igenom dammen. I slutet av 1970-talet hade ett fåtal vuxna kilotunga odlade regnbågar släppts ut i dammen. Redan våren därpå hade kvarnägaren lagt märke till hur regnbågarna lämnade dammen och simmade upp i bäcken och plaskade! Han förstod inte alls varför de gjorde detta. Inte förrän en ung grabb några år senare i inloppet till dammen metade upp några små regnbågar hajade ägaren vad som måste ha hänt. Regnbågarna hade lekt! Några små ”bågar” hade inte släppts ut. Bevisligen måste fisken ha reproducerat sig av egen kraft.
Försökte få ett hum om varför regnbågen lyckades reproducera sig på denna i människors ögon oansenliga plats. Inledde med att ta vattenprover som analyserades på laboratorium. Vattnet visade sig vara basiskt med ett ph-värde över åtta. Inga gifter hittades, åtminstone inte vid provtillfällena. Vattnet håller ett högt ph-värde. Detta gäller även om våren då många andra vattendrag ”normalt” brukar drabbas av så kallad surchock. Orsaken till bäckens alltid höga ph-värde härleds till dess källflöden från bergrund av kalkstens-skiffer. Ytterligare att vattentemperaturen i bäcken är jämt, sommar som vinter. Kallt bergsvatten. I värsta värmeböljan sommartid händer det att vattentemperaturen sticker iväg upp till elva grader! Bara i sällsynta vinterkalla fall fryser den lilla dammens vattenspegel till is.
Nedströms kvarndammen finns ett bestånd av bäcköring sedan urminnes tider. Men, i själva kvarndammen och i bäcken uppströms dammen finns endast förvildad regnbåge. Efter att de kilotunga ”originalregnbågarna” dog ut för i runda tal 40 år sedan har avkomman klarat sig själva utan mänsklig inblandning, typ påspädning av nya fiskar. Förutsättningarna för lyckad lek på denna plats 1. Basiskt vatten. 2. Jämn vattentemperatur året om. 3: Damm och bäck är i avsaknad av konkurrerande fiskarter.
Tufft liv
De vilda bågarna har fört ett hårt liv genom åren. Snustorra sommardagar har bevattningspumpar länsat bäcken på sitt mesta vatten. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att en närbelägen bondgårds urinbrunn svämmat över och urin runnit ner i dammen. Under en period klampade kor omkring på regnbågarnas lekbäddar. Leksträckan är cirka 50 meter kort med några få markerade lekplatser. Kvarndammen där populationen av regnbågar i olika åldras samsas är ungefär 30 x 50 meter med ett maxdjup på halvannan meter. Ett litet vatten är lika med småvuxen fisk. De vilda regnbågarna blir därför sällan tyngre än halvkilot. Trots sin ringa storlek blir de könsmogna och för arten vidare. Leken sker i månadsskiftet i början av april vid en vattentemperatur 6-8 grader. Dess lekvanor överensstämmer med öringens, men med den uppenbara skillnaden att regnbågen är vårlekande.
Världsrekord regnbåge 21,75 kg
Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen, en 14,16 kilos fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 på spinnmete agnad med pellets av Johan Handler, Åsarna.
