outdoor.se

Till sidans top

16 mars 2018 kl 10:14 av Björn Blomqvist

Petter larsson vykort bornholm mars 2018

Petter Larsson Salmonseeker->

Till sidans topSilverblankt laxasus av Team Blänket – 11-kilos i topp

28 januari 2018 kl 15:12 av Björn Blomqvist

gullspångslax insjölax vänerlax trolling vänern team blänket marcus eriksson patrik karlsson thomas eriksson 27 januari 2018 outdoor björn blomqvist

Ett numera ovanligt givande Vänerlaxfiske kunde Team Blänket, Lidköping notera i sin fiskedagbok lördagen den 27 januari 2018. Teamet består av Marcus Eriksson, Robert Karlsson och Thomas (Marcus pappa) Eriksson. Laget fiskar från en Yamarin 59 Cabinbåt.

I arla morgonstund lämnade de bryggan i Hällekis för i dunkel färd ta kurs mot Pålgrund och Stavas Knall. Väl framme sjösattes tio löjor, fyra på riggarna och halvdussinet på ytan. En blandad kompott betesskallar, Salsa, Anchovy och VK användes. En av löjorna fiskades 11 meter ned i vattenmassorna och just denna levererade morgonens (kl. 08.10) första linsträckare. En lax på dryga sex kilo. Kort därefter löste ett ytspö. Ytterligare en Gullspångssexa hamnade i fångstbaljan. Mannarna kände sig mycket nöjda. De tuffade vidare i området. Fisket segade till sig. Fiskezonen utökades därför något. Klockan 11.30 drog det ånyo till på en ytligt fiskad löja. En fempannors tvingades hem och klubbades för vidare färd till boxen.

Löjorna som fiskades via plannerboard hade släppts ut på linlängd 200 fot och viktats med blysänken. Fiskefart 1,6-1,8 knop. Vattentemp i ytan 3,3 grader. Lax nummer fyra klockades 12.30. Oj, vilket fiske!

Vid ettiden, på innersta strängen på babordssidan, kom hugget som stavas storlax. En Anchovy guldskalle med svarta prickar var mössa åt en ganska stor benlöja som apterats med en trekrok var anrättningen. Linan var viktad med ett 50 grams blysänke ca 25 fot från löjan. Rätt storlek på löjan i rätt skalle->

Marcus fick privilegiet att greppa det 7 fot korta spöt. Fisken kändes tung och gjorde i ett första utras en rusch på cirka 200 fot. Det knarrade gott i Daiwa SG 47 rullen då trumman tullades på 0,40 mm nylonlina. Fajten utvecklade sig till att bli en seg tillställning. Solglitter över vida Vänervidder gjorde att det var svårt att uppfatta fisken storlek. Det var först då den närmade sig håvgarnet som dess format avslöjades. Robert nätade blanklaxen på första försöket. Den är stooor – garanterat över tiokilosstrecket utropade trion unisont. Teamet nödgades pusta ut något innan några bilder togs. Vad väger den? Hemfärd anbefalldes. I samma veva högg dagens sjätte lax!  På väg in mot hamnen kontaktades pålitlig vågmästare. Göran ”Marre” Andersson tog sig an uppgiften. I vittnes närvaro – Gullspångslax 11 kilo prick (kontrollvägd på olika vågar) och längd 93 centimeter. Det är så här en välmatad Gullspångare ska se ut. Kort och tjock. Det är första gången som Team Blänket fångat ett så kallat sexpack med Gullspångslax. Silverfiskar som är guld värda. Laxtrolling i Vänern när det är som bäst.

Aktuellt lägesinfo ang. sättfisk Gullspångslax till Vänern->

Till sidans topLäsa gamla fiskeböcker – en hobby i hobbyn Sportfiske

10 januari 2018 kl 13:17 av Björn Blomqvist

Spinnfiske Sveriges första bok om spinnfiske 1924 gäddfiske skeddrag spinnare wobbler samla fiskeböcker outdoor björn blomqvist

Konsten att spinnfiska med kastrulle, kastspö, rev och dragspån har man på svensk botten gjort sedan tidigt 1900-tal. Historiskt sett överfördes grunderna i spinnfiskekonsten från England av emigranter till Amerika, och där blev fiskemetoden mycket populär. Inledningsvis spinnfiskades det i sötvatten. Amerikanerna hajade dock att metoden även passade till kust- och havsfiske. Exempelvis betvingades en imponerande blåfenad tonfisk via spinnspö den 7 november 1914 i vattnen utanför Port Medway i Nova Scotia Canada. Efter åtta och halvtimmas kamp kunde en 710 lbs. tung tonfisk med längd 10 fot 4 tum bordas. Betet som jättefisken slök var en mindre sill trädd på ett betestackel. Den högg oförhappandes under pågående fiske efter Atlantlax. Dylikt sportfiske efter jättehavsfiskar beskrevs några år senare (1923) i en engelsk bok, ”Battles with Giant Fish”.

Korta Split Cane spinnspön
Att amerikanerna gillade spinnfiskekonsten gjorde att de raskt förfinade redskapen. De 4 1/2 – 6 fot korta enhands-kastspön introducerades. (Engelska spön på den tiden var 10-12 fot långa) För tillverkning av enhandsspön Made in USA användes träslag såsom hickory, greenheart, lancewood, bethabara. Även stål användes, men det mest använda och bästa materialet var bamburör. Bamburör som i huvudsak importerades från Calcutta i Indien samt från Tonkin i norra Vietnam/Kina. Tonkinbambu anses då som nu som de bästa bamburören. Spön byggda av bamburör benämns split cane, built cane eller split bamboo.

Heddon hand-made lure
På vobblerfronten var amerikanerna också tidigt ute. James Heddon visade vägen med sin Heddon V200 wobbler. Redan 1902 startade han världens första fabrik för framställning av wobblers. Företaget Heddon-> var under många, många år världens största wobblerfabrik.

Electric trolling motor
Amerikanerna var dessutom tidigt ute att via motorkraft (utbordare) framdriva sina roddbåtar! Först ut att tvingas fast på akterspegeln var den batteridrivna utbord-elmotorn och året var 1902! Den var inte klumpig eller speciellt tung. Kraftkällan, alltså batteripacket var däremot både skrymmande och mycket tungt. Den bensindrivna aktersnurran kom i produktion 1909 och tillverkades av Evinrude Motor Company in Milwaukee.

Handledning i Spinnfiske 1924
Den första svenska boken med fullt fokus på spinnfiske gavs ut 1924 med titeln Handledning i Spinnfiske författad av Joh. Svenson. På 136 sidor beskriver författaren hur en duglig utrustning bör vara sammansatt och huru spinnfiske efter bl.a. gädda, abborre, lax och laxöring med flera arter går till. Även vad en sportfiskare bör veta om fiskens liv och hur man vårdar ett vatten beskrivs. Boken Handledning i Spinnfiske kostade då den gavs ut 3 kronor och 90 öre. (En hårt arbetande man hade i mitten av 1920-talet medelinkomst på något över 1 krona i timmen) Trots att boken är upp emot 100 år är den förvånansvärt aktuell och väl värd att läsa.

I vårt land är sportfisket sorgligen efterblivet och har därför ej något anseende, och som sport betraktas det här i allmänhet med ringaktning. I vårt land är det huvudsakligen yrkesfiske och rovfiske av olika slag, som utvecklas. Fisken är därvidlag nära så gott som rättslös, då fiskevård är ett okänt begrepp för vårt folk”. Handledning i Spinnfiske 1924

Handledning i Spinnfiske 1924 samla fiskeböcker drag vobbler spinnare

Den fisk som kanske är mest eftersökt av spinnfiskare är gäddan. Gäddan är nöjsam och trevlig fisk att fånga, samt finnes vanligen i nästan alla våra fiskevatten, även i stora exemplar, vilka hägra i en spinnfiskares tankar och därigenom mången gång förleda honom till kraftig ansträngning att locka någon dylik till hugg för att få en spännande strid med ett av dessa vidunder”. Handledning i Spinnfiske 1924

Tro ej alla rykten om vissa vattendrags fisklighet! Pröva och döm alltid själv i alla frågor! Det är vanligen de okända, långt borta liggande vattendragen, som hägra för och locka en fiskare med deras förmenta stora fiskerikedom, vilka dock ej finnes i verkligheten”. Handledning i Spinnfiske 1924

Sportfiskebok samla fiskeböcker drag wobbler skeddrag leif engström curt lindhe gäddfiskebok gäddfiske outdoor björn blomqvist

fiskedon drag för drag beten wobbler spinnare skeddrag dragspån samla gamla spjutfiskar Åke Dalberg outdoor björn blomqvist

 

Till sidans topFiskar vi för hårt? Inledare Fiskefeber nr.1 2018

22 december 2017 kl 13:41 av Björn Blomqvist

inledaren fiskefeber nr1 2017 fredrik strjärnkvist chefredaktör

Fiskar vi för hårt? Läs Inledare av Chefredaktör Fredrik Stjärnkvist Fiskefeber nr.1 2018

FÖR NÅGRA VECKOR SEN fick jag ett samtal från en fiskekompis. Han var uppretad. På stridshumör. De senaste 20 åren har det blivit många fiskedagar i Blekinges vackra skärgård för honom. Och inte utan anledning. En fantastisk natur, stora gäddor och grunt, klart vatten. Det kan inte bli mycket bättre. Fisket är oftast svårt. Men lägger man ned lite tid och fiskar rätt så finns det stor chans till storvuxna bräckvattengäddor. Min kompis har fått många under dessa år. Dock så har det skett en markant förändring den senaste tiden. Fisket efter de stora exemplaren har successivt blivit sämre.

Nu är en tiokilos nästan en utopi, istället vimlar skärgården av snärtor. På vissa ställen. På andra ställen är det nästan helt tomt. En bedrövlig och sorglig utveckling. Min kompis kokade av ilska. Och besvikelse. Han var väl medveten om att yrkesfisket, skarvar, sälar och miljöförstöring ansvarar för sin beskärda del när det gäller försämringen av fisket, men nu handlade det om något annat – tävlingsfisket! Det är inte så att tävlingsfisket bär ett större ansvar än något annat utan det är principen. Att tävlingar organiseras på allmänt vatten och inget kommer vattnet tillgodo. Man skördar helt enkelt på grödor som andra sått och hoppas på det bästa. Nej, en del av anmälningsavgiften ska givetvis gå tillbaka, till t ex utsättningar och miljöprojekt.

Dessutom tyckte han att begränsningar i det allmänna fisket skyndsamt ska genomföras, t ex generella fredningstider samt utvalda områden som helt stängs av från fiske. Och jag kan inte mer än hålla med. Om vi överhuvudtaget ska kunna behålla fiskbestånd som är livskraftiga och intressanta ur sportfiskesynpunkt måste vi införa begränsningar – regler och förbud helt enkelt. Nu kommer säkert många hävda att yrkesfisket och förändringar i havsmiljön bär ett större ansvar för vad som händer. Ja, och det håller jag också med om. Men vi kan inte bara skylla på allt annat, vi har också ett moraliskt ansvar att bidra med vår del.

Jo, men vi släpper ju tillbaka all fisk. Det är ju bara någon enstaka fisk som dör. Ja, det är ett faktum att vi numera är bättre på att hantera fisken varsamt och sedan släppa tillbaka den. Men C&R har större åverkan på gäddan och fisket än vad gemene man inser. Det är helt enkelt så att C&R både dödar och skadar fisken, både fysiskt och psykiskt, om man kan säga så om en fisk. Det tar inte särskilt lång tid innan ett vatten blir märkbart sämre när det utsätts för hårt fisketryck. Och det är precis vad som hänt i Blekinge och på många andra ställen längs ostkusten.

Gäddfiskets stora popularitet de senaste åren har helt enkelt bankat sönder vattnen. Punkt slut. Fiskar tål inte allt för stor fiskepress om de inte får möjlighet att återhämta sig. En tävlingsfångad gädda landas och dokumenteras också på ett sådant sätt att fisken utsätts för en betydligt större stress och skaderisk än om samma gädda fångats vid normalt gäddfiske och snabbt släppts vid båtkanten.

Hur ska man då konkret gå tillväga för att bibehålla ett fint fiske? Jo, även om tävlingar inte är det som skadar mest bör man ändå begränsa antalet och fastställa lämpligast tidpunkt. Jag hävdar bestämt att fisken mår som bäst om de fångas när vattnet är kallt. Det vill säga på hösten eller innan lek. Tiden efter lek kan vara kritiskt, då är ju gäddorna helt utmattade efter leken. Jag skulle även vilja att det normala gäddfisket begränsas under dessa tider, för maximal effekt. Det är ju det totala fisketrycket det handlar om, inte bara enstaka tävlingar.

Sedan bör vi också införa fler marina reservat där fiske är helt förbjudet året om. Först då tror jag att gäddfisket har en chans att återhämta sig. Och framför allt, att vi bevarar ett fint gäddfiske – för oss själva och kommande generationer. Jag vet att jag låter som en gnällig gubbe. Men det som är viktigt att förstå är helheten och inte stirra sig blind på regler som sätter krokben för ens eget fiske. Det är ju så enkelt att ifall man inte kan fiska på en viss plats eller under en viss tidpunkt så får man fiska någon annanstans. Och förhoppningsvis gör dessa ”uppoffringar” nytta för vårt framtida fiske. Fredrik Stjärnkvist”.

No Pain In My Game – Pro Barbless
tävlingsfiske no pain in my game pro barbless hullinglöst gäddfiske

Catch and release är numera vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakarna kvar på krokarna!! Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullinglöst fiske.

Någon som gjort detta är nätfiskemagasinet Scale Fly & Spin Fishing Magazine no.24 2017 som på sidan 115 väckt hullingfrågan via en ”sticker” med texten No Pain In My Game – Pro Barbless.

krokvan-gädda-gäddbestånd-lura-gäddan-curt-lindhè-1977-raben-sjögren

”Catch & releasande gäddfiskare bör vara medvetna om att de primärt utövar C&R av egenintresse – i första hand i syfte att försöka bibehålla rådande populationsdynamik i vattnet – detta med hopp om att också i framtiden kunna fiska i ett bra gäddvatten inkluderande stor fisk. Sekundärt även med baktanken/hoppet om att träffa på just samma fisk igen – i större storlek. Många balanserade gäddfiskare har också ett genuint värnande intresse för fisken och beståndet som sådant och då kan förhoppningsvis aspekterna enligt ovan bli mindre påtagligt egoistiska – men likväl, de är primärt egoistiska. Vill man värna fullt ut om fisken – och beståndet – då ska man inte fiska alls. Fundamentalistiskt C&R, enligt modellen att det är ett enormt brott att döda en gädda, är verkligt motsägelsefullt. Denna attityd avkräver rimligen också att man slutar fiska helt”. Författat av Peter Grahn 1999.

Till sidans topVänerchamp Petter firade tioårsdagen som rekordlaxhållare med grann lax

17 december 2017 kl 17:01 av Björn Blomqvist

vänermästare lax petter larsson gullspångslax trollingfiske vänern rekordlax 2007

Det är på datumet tio år (17 dec. 2007) sedan som Fiskeguide Petter Larsson, Kristinehamn fångade gällande Vänerrekord på lax. En 13,92 kilo tung Gullspångslax som mätte 108,5 centimeter. Rekordlaxen gick bet i Kristinehamnsvatten av Vänern vid en plats som heter Sjöhällan och huggpunkt N.59 11 254 O.13 56 597

Klicka och läs hur det gick till då rekordlaxen fångades på datumet för tio år sedan->

Idag, den 17 december 2017, alltså på tioårsdagen då rekordlaxen fångades återvände Petter till ovan nämnda storlaxhak för att kolla in om någon lax var hemma. Blankfiskarna fanns där! Dagens gäst Magnus Öman från Karlstad fick privilegiet att dra dagens första fisk, en fyrakilos öring. Vid lunchtid var det Petters tur att greppa spöt. Yster fisk hade gapat stort över en snudd 25 år gammal Attack-vobbler (så hette Yo-Zuri på den tiden) som fiskades bakom sidoparavan där linan viktats med 80 gram bly. Med van hand kunde Petter tvinga in en 8,26 kilo tung Gullspångslax med längd 84 cm i håven. En fisk med klippt bukfena som visar att den härrör från Fortums kompensationsutsättningar av Gullspångslax i Klarälven.

fortum kompensationsuttsättning lax klarälven vänern