outdoor.se

Till sidans top37 ton gädda nätades i Vänern 2017

22 mars 2018 kl 08:48 av Björn Blomqvist

yrkesfiske vänern 2017 gädda 37 ton gäddfiske björn blomqvist

Yrkesfiske är sedan urminnes tider ett vedertaget sätt att ta till vara på de fenförsedda resurserna i sjö och hav. Detta gäller bara så länge som endast räntan skördas och inte kapitalet beskattas. Vildfångad insjöfisk, exempelvis från Vänern är över lag nyttig mat. Här går åsikterna understundom isär bland fiskliga intressegrupper om fångad fisk, speciellt de större exemplaren, ska hamna på tallriken eller inte.

De som militant förespråkar catch & release kan inte tänka sig att klubba en enda fisk. Men att utan pardon fiska efter stora lekgäddor, så kallade ”suggor” och motionera dem på spöt en stund, väga, fotografera och sedan släppa fisken åter är helt okej. Mår stora lekgäddor bra av att få spö? Man får ibland intrycket att ”storfräsarna” i branschen strävar efter att få många ”likes”, exempelvis på FB är viktigare än att skärskåda hur, när och var man fiskar. Det ska tilläggas att Sportfishing News redaktör fiskat C&R sedan juni 1967. På den tiden var jag ganska ensam med denna hantering. Har dock hänt att jag under resan gång klubbat en och annan storgädda, bl.a. en 16,35-kilos.

Visste du att Vänergäddor som ålderbestämts under senare år visade inledningsvis på en snabb tillväxt och efter fem år hade de uppnått cirka 60 cm längd. Därefter mattades tillväxten av och för att nå meterlängd tog det en Vänergädda i snitt sexton år! Meterlånga Vänergäddor och än längre är i ordets rätta bemärkelse gammelgäddor på riktigt. Hur gamla fiskar kan bli varierar från art till art. Exempelvis de äldsta rapporterade gäddorna från England sägs ha varit 30 år, Finland 33 år och 20 år i Sverige.

Yrkesfiskets Gäddfångster i Vänern 2014-2017
2017 = 37,64 ton
2016 = 36,52 ton
2015 = 31,86 ton
2014 = 43,06 ton

Till sidans topHullinglösa trekrokar passande storgäddor en bristvara

01 mars 2018 kl 11:17 av Björn Blomqvist

2018 hullinglös trekrok krok vänergäddan storgädda

Vänergäddan är den gäddfisketävling i Sverige som det fångas flest metergäddor under en och samma dag fördelat på få deltagande team.
Klicka o läs historian bakom Vänergäddan->

Vänergäddan blir hullinglös 2018

hullinglös trekrok gäddfisketävling vänergäddan 2018 storgädda vänern björn blomqvist

Det ligger i tiden att ta detta steg meddelar tävlingsledarna Per Bertilsson och Patrik Karlsson. Det går lätt och snabbt att lösgöra fisken från vasst stål utan mothakar. Årets Vänergäddan-> är fullbokad (35 team) och det hullinglösa beslutet har mottagits väl. Fila alt kläm in hullingarna på krokarna är godkänt. Sportfiskebutiksägare Patrik Karlsson har sökt skaka fram hullinglösa trekrokar då deltagarna redan nu önskat köpa sådana inför tävlingsstart den 12 maj. Det har visat sig lättare sagt än gjort då hullinglösa trekrokar i stl.1 till 3/0 har visat sig vara en bristvara, åtminstone i Sverige. Mustad är en av få kroktillverkare som i ringa mån satsat på hullinglös trekrok. TG78XNP-BN Kevin van Dam. Nämnde Kevin van Dam  är USA:s främste och mest ”lönsamma” Bassfiskare någonsin.

Till sidans topHullinglöst fiske införs i tävlingen Vänergäddan 2018

02 februari 2018 kl 11:32 av Björn Blomqvist

vänergäddan 2018 hullinglöst sverige bästa gäddfisketävling storgädda metergädda outdoor.se björn blomqvist

Vänergäddan är förmodligen den gäddfisketävling i Sverige där det fångas flest metergäddor under en och samma dag fördelat på få deltagande team. 2018 års upplaga av Vänergäddan, den 5:e i ordningen, avgörs lördagen 12 maj (reservdag 13 maj) med ut- och målgång Mariestads hamn. Det team som via spinn/flugfiske fångar, mäter och fotograferar de tre längsta gäddorna blir Vänergäddmästare. Nytt för i år är att krokarna ska vara hullinglösa.

Vänergäddan ska fångas hullinglöst 2018
”Nytt för i år är att alla krokar som ska användas tävlingsdagen i Vänergäddan-> ska vara hullingfria, alternativt inklämd hulling godkännes också. Allt för att vi ska kunna påskynda hantering av fisken samt med bästa möjliga mån ha ett fortsatt bra fiske i Vänern, Tävlingsledningen patrik@el-ge.se

Vänergäddan 2017 vanns av Team Madame/Hardcore Lures från Mariestad. Vinnarlagets tre längsta gäddor mätte tillsammans 330 centimeter. Tävlingens längsta gädda (118 cm) fångades av Jari Kallioinen i team Gothia från Mariestad. Sammantaget mättes det in 23 stycken så kallade hundraklubbare. 33 båtlag deltog i Sveriges bästa gäddfisketävling.

Vänergäddan 2016
deltog 20 båtlag. Bäst i test blev Team Brochet där bröderna Jonny o Mattias Anderson samt Stefan Ermesjö ingår och knep guld via segerlängden 320 centimeter. Jonny toppade tillställningen med en 111 centimeters, vilket blev tävlingens längsta gädda. Alla 20 lagen mätte in tre gäddor vardera där 162 cm blev i kortaste längden. Totalt fångades 13 gäddor över metern upp till 111 cm. Spannet från 90 till 99 cm mättes även där 13 gäddor in.

Vänergäddan 2015 kom 27 båtlag till start. Metergäddor fångades i dussintal. Hemmalaget Team Rotenon med far Fredrik och son Johan Axelsson mätte in 331 centimeter gröna fiskar i längderna 96 cm, 117 cm samt en 118 cm som också blev tävlingens längsta fisk. Djupfiske (bottendjup 8 m kant på grynna) med en sakta sjunkande Buster jerk var vinnande koncept. Redan i första kastet nöp en tioklubba som dock slapp loss. Nya kast gjordes över samma grundkant och vinnargäddorna var på hugget och högg i rask takt.

Premiären av Vänergäddan var våren 2014 och 19 båtlag deltog. Team Madam med Per Bertilsson och Henrik Gullberg ombord vann tillställningen via 297 centimeter. Sammantaget fångades premiärtävlingen sju gäddor över metern där den längsta mätte 116 centimeter med vikt 11,2 kilo.

Vänergäddan är Pro Brabless
Catch and release är numera vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

hullinglöst hullingar mothakar catch and release gädda vänergäddan outdoo.se björn blomqvist

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakarna kvar på krokarna! Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske fortfarande är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullingens vara eller inte. Vänergäddan kommer dock att vara Pro Barbless med start 2018

Till sidans topFiskar vi för hårt? Inledare Fiskefeber nr.1 2018

22 december 2017 kl 13:41 av Björn Blomqvist

inledaren fiskefeber nr1 2017 fredrik strjärnkvist chefredaktör

Fiskar vi för hårt? Läs Inledare av Chefredaktör Fredrik Stjärnkvist Fiskefeber nr.1 2018

FÖR NÅGRA VECKOR SEN fick jag ett samtal från en fiskekompis. Han var uppretad. På stridshumör. De senaste 20 åren har det blivit många fiskedagar i Blekinges vackra skärgård för honom. Och inte utan anledning. En fantastisk natur, stora gäddor och grunt, klart vatten. Det kan inte bli mycket bättre. Fisket är oftast svårt. Men lägger man ned lite tid och fiskar rätt så finns det stor chans till storvuxna bräckvattengäddor. Min kompis har fått många under dessa år. Dock så har det skett en markant förändring den senaste tiden. Fisket efter de stora exemplaren har successivt blivit sämre.

Nu är en tiokilos nästan en utopi, istället vimlar skärgården av snärtor. På vissa ställen. På andra ställen är det nästan helt tomt. En bedrövlig och sorglig utveckling. Min kompis kokade av ilska. Och besvikelse. Han var väl medveten om att yrkesfisket, skarvar, sälar och miljöförstöring ansvarar för sin beskärda del när det gäller försämringen av fisket, men nu handlade det om något annat – tävlingsfisket! Det är inte så att tävlingsfisket bär ett större ansvar än något annat utan det är principen. Att tävlingar organiseras på allmänt vatten och inget kommer vattnet tillgodo. Man skördar helt enkelt på grödor som andra sått och hoppas på det bästa. Nej, en del av anmälningsavgiften ska givetvis gå tillbaka, till t ex utsättningar och miljöprojekt.

Dessutom tyckte han att begränsningar i det allmänna fisket skyndsamt ska genomföras, t ex generella fredningstider samt utvalda områden som helt stängs av från fiske. Och jag kan inte mer än hålla med. Om vi överhuvudtaget ska kunna behålla fiskbestånd som är livskraftiga och intressanta ur sportfiskesynpunkt måste vi införa begränsningar – regler och förbud helt enkelt. Nu kommer säkert många hävda att yrkesfisket och förändringar i havsmiljön bär ett större ansvar för vad som händer. Ja, och det håller jag också med om. Men vi kan inte bara skylla på allt annat, vi har också ett moraliskt ansvar att bidra med vår del.

Jo, men vi släpper ju tillbaka all fisk. Det är ju bara någon enstaka fisk som dör. Ja, det är ett faktum att vi numera är bättre på att hantera fisken varsamt och sedan släppa tillbaka den. Men C&R har större åverkan på gäddan och fisket än vad gemene man inser. Det är helt enkelt så att C&R både dödar och skadar fisken, både fysiskt och psykiskt, om man kan säga så om en fisk. Det tar inte särskilt lång tid innan ett vatten blir märkbart sämre när det utsätts för hårt fisketryck. Och det är precis vad som hänt i Blekinge och på många andra ställen längs ostkusten.

Gäddfiskets stora popularitet de senaste åren har helt enkelt bankat sönder vattnen. Punkt slut. Fiskar tål inte allt för stor fiskepress om de inte får möjlighet att återhämta sig. En tävlingsfångad gädda landas och dokumenteras också på ett sådant sätt att fisken utsätts för en betydligt större stress och skaderisk än om samma gädda fångats vid normalt gäddfiske och snabbt släppts vid båtkanten.

Hur ska man då konkret gå tillväga för att bibehålla ett fint fiske? Jo, även om tävlingar inte är det som skadar mest bör man ändå begränsa antalet och fastställa lämpligast tidpunkt. Jag hävdar bestämt att fisken mår som bäst om de fångas när vattnet är kallt. Det vill säga på hösten eller innan lek. Tiden efter lek kan vara kritiskt, då är ju gäddorna helt utmattade efter leken. Jag skulle även vilja att det normala gäddfisket begränsas under dessa tider, för maximal effekt. Det är ju det totala fisketrycket det handlar om, inte bara enstaka tävlingar.

Sedan bör vi också införa fler marina reservat där fiske är helt förbjudet året om. Först då tror jag att gäddfisket har en chans att återhämta sig. Och framför allt, att vi bevarar ett fint gäddfiske – för oss själva och kommande generationer. Jag vet att jag låter som en gnällig gubbe. Men det som är viktigt att förstå är helheten och inte stirra sig blind på regler som sätter krokben för ens eget fiske. Det är ju så enkelt att ifall man inte kan fiska på en viss plats eller under en viss tidpunkt så får man fiska någon annanstans. Och förhoppningsvis gör dessa ”uppoffringar” nytta för vårt framtida fiske. Fredrik Stjärnkvist”.

No Pain In My Game – Pro Barbless
tävlingsfiske no pain in my game pro barbless hullinglöst gäddfiske

Catch and release är numera vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakarna kvar på krokarna!! Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullinglöst fiske.

Någon som gjort detta är nätfiskemagasinet Scale Fly & Spin Fishing Magazine no.24 2017 som på sidan 115 väckt hullingfrågan via en ”sticker” med texten No Pain In My Game – Pro Barbless.

krokvan-gädda-gäddbestånd-lura-gäddan-curt-lindhè-1977-raben-sjögren

”Catch & releasande gäddfiskare bör vara medvetna om att de primärt utövar C&R av egenintresse – i första hand i syfte att försöka bibehålla rådande populationsdynamik i vattnet – detta med hopp om att också i framtiden kunna fiska i ett bra gäddvatten inkluderande stor fisk. Sekundärt även med baktanken/hoppet om att träffa på just samma fisk igen – i större storlek. Många balanserade gäddfiskare har också ett genuint värnande intresse för fisken och beståndet som sådant och då kan förhoppningsvis aspekterna enligt ovan bli mindre påtagligt egoistiska – men likväl, de är primärt egoistiska. Vill man värna fullt ut om fisken – och beståndet – då ska man inte fiska alls. Fundamentalistiskt C&R, enligt modellen att det är ett enormt brott att döda en gädda, är verkligt motsägelsefullt. Denna attityd avkräver rimligen också att man slutar fiska helt”. Författat av Peter Grahn 1999.

Till sidans topHistoriskt – Blåfenad tonfisk fångad i svenska vatten

11 september 2017 kl 10:06 av Björn Blomqvist

Blåfenad tuna tonfisk stora boken om trolling jan olsson trolla tuna svenska vatten 9 september 2017

Göteborgaren Jan Olsson har sedan många år tillhört svensk sportfiskehistoria. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress samt bokform.

Den stora boken om trolling->av Jan ”Mr Trolling” Olsson gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har cirka ett kvartsekel år på nacken är den fortfarande aktuell. Exempelvis finns ett avsnitt som handlar om blåfenad tuna. Blåfenad tonfisk är en av Jans favoritfiskar sedan ungdomen (han är född 1936) och inte sällan har han berättat om sportfiske från gamla tider på svenskt vatten efter just blåfenad tuna. Tyvärr överfiskades dessa av yrkesfisket till snudd utrotningens brant. Att få skåda blåfenad tonfisk åter jaga i hemmavatten har för Jan och många med honom varit en dröm. Något som blev en verklighet för Jan lördagen den 9 september 2017 då han inviterats ombord på båten Pink Lady. Läs nedan och begrunda

Världsunikt storviltfiske pånyttfödd i svenska vatten

jan olsson tunafiske 9 september 2017 gropa västkusten sverige

Som gammal veteranfiskare fick jag i går uppleva; att ”nine-nine-dagen” år 2017 – på vattenvidden utanför bohuskusten – kommer att förbli en av livets stora minnesdagar. Det var en dag, då min sportfiskeexistens ”våldsamt”, på skilda vis, attackerades med massvis av oförglömliga intryck, både vad gäller naturupplevelse och fiskafänge.

Det främsta var att åter – som för ett halvsekel sedan – få se grandiosa blåfenstunor blotta hela sin storslagna skönhet i magnifika hopp. Lägg till detta ny-aspekten att jag – både på distans och nära håll – fick uppleva spöfångster av dem samt se de stora fiskarnas enorma styrkedemonstration och uthållighet i timslånga fighter.

Först ett direkt SUPERSTORT TACK till administratörer och koordinerare, WWF, Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och Sportfiskarna, att storviltfisket efter “alla fiskars konung” fått göra come back i Sverige. Ett fiske, som rätt förvaltat kan bli enormt samhällsgivande på många skilda vis. Vi hörde igår, erfarna internationella fiskmärkare, tala om ett monstruöst tunafiske här. Ett andra JÄTTESTORT TACK tack ska gå till sportfiskeeldsjälen Robban Hellberg i Björlanda, som samlat ihop ett skickligt och kunskapsmässigt rutinerat Fladenteam. Vb-red. hade, som observator, det stora nöjet att få vara med det glada sextettgänget ombord på Fladens sällsynt, välutrustade sportfiske-maskin ”Pink Lady”.

Kursen mot fiskeplatsen ”Gropa” i centrala Skagerack styrdes av Robban, som samstämmigt ombord berömdes för suveränt manövrerade av båten, inte minst under det mycket svåra skede då en jättetuna rör sig nära båten.

Det finns enormt mycket att berätta om ”nine-nine-dagen”. Följaktligen anledning att återkomma om denna storslagna, unika nypremiär gällande svenskt tunasportfiske. – Det som nu dessutom sker i V-regionen.

Kortfattat, så utgick vi från Björlanda. Där inledde vi med genomgång och roller i anslutning till själva tunafisket. Vid Paternosterskären drogs makrill upp till “Lady Pinks” betestank. Kurslade sedan, under konstant tunaspaning över vattenvidder, mot Gropa.

Några sjömil innan vår ankomst dit, tacklades upp för avancerad storviltfisketrolling, både via utriggare och djuprigg, med konstbeten. Det gav intet. Efter några timmar, skiftades fiskafänget till mete, då vi hörde på kom-radion att detta givit andra båtlag fisk, bl a välkända Team Tinca från Lidköping. SUPERSTORT GRATTIS!

blåfena tuna pink lady 9 september 2017 gropa

Fladenteamet ballongflötesmetade med levande makrill, på olika distans från de sex, förträffligt lätthanterliga Fladenutrustningarna. Konstant mäskade vi med styckad och hel mindre sill. Och det var efter uppskattningsvis 90 minuters flitigt ”chummande”, som det ristade till i det förliga spöet på babordsidan samt rullens tongångar, via snabb lintömning även fick teamet att gå upp i varv, utan tidigare motstycke ombord. Det var upptakten på en 2 tim. och 40 min. lång kamp med massvis av ge och ta från fisk och fiskare, både hundratals meter från och under “Pink Lady”.  Några gånger hade killarna, som varvades vid i spökampen, tunan nära ytan ett 50-tal meter från båten innan den åter dök. En gång såg vi dess fena (bild överst) blixtsnabbt skära i ytan. Jag slängde upp kameran mot fenan – utan objektivfokus för ögat på den – dock i hopp om att något skulle fastna. Det blev fena-turligt som i bild. (se bilden ovan)

Då och då kunde vi ekolodet, på vilket djup tunan simmade. Och när “the bitter end” närmade sig var fisken ett tiotal meter under båten. Vi kunde dock inte skönja jättefisken. Vad som sedan hände i ett spölyft var; att spöet oväntat befriades från fisktyngden. Strax ovanför kroken konstaterades – när linan tagits hem – att monolinan gått av, sönderskavd av fiskens vassa tanduppsättning under den långa kampen.
”The bitter end” var ett faktum för våran del, men förhoppningsvis “happy end” för tunan. /Jan Olsson

Läs mer på Vänerblänket->

”1964 spöfångades det senast en blåfenad tonfisk i Sverige, säger Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna. Nu hoppas han och andra forskare göra det igen. Vi följde med märkarbåten Linda på uppdraget att märka tonfisk”.  Läs artikel Göteborgsposten första spöfångade tonfisken på femtio år->