Kategori: Rekordfiskar

Frasse stoppar upp romlös 12,53-kilos rekordgös

Att klubba en troféfisk, exempelvis en vårlig gös som passerar tvåsiffrigt vikttal brukar orsaka ett och annat ”mothugg” på sociala medier. Vanlig kommentar; varför fick storgösen med de värdefulla generna inte gå tillbaka och leka ännu en gång? Följdfråga; är en stooor gös alltid lika med fertil romfisk och bör/måste därför släppas levande åter? Begrunda följande fakta.

För det första är det ytterst få personer, åtminstone i modern vertikaltid, som handgripligen hanterat en radda jättegösar från tio kilo och uppåt. Östgöten Kenneth ”Frasses Fiskmontering” Fransson har gjort så. Bara under senare år har han skinnmonterat fem gösar över tio kilo. Senast i raden av troféfiskar som ”skinnats” är
svenska rekordgösen på 12,53 kilo som Leif Ivarsson fångade i Stora Nätaren den 29 maj 2014.

Herr Franssons kunnighet om fiskars anatomi samt stora allmänintresse av fenförsedda varelser driver honom att noggrant undersöka varje fisk, oavsett art, innan själva färdigställandet av fiskmonteringen tar vid.
Se Frasses hemsida….

Några korta fakta om rekordgösen. Dess längd var 97 cm med omkrets 66 cm och är den fetaste (innehöll 1,2 kg fett) samt den som haft bredast rygg (13,5 cm) av alla storgösar som Frasse satt kniven i. Notera i sammanhanget att den extremt väl konditionerade rekordgösen bar inte på så mycket som ett enda ynka romkorn! Romsäckarna var tillbakabildade och liknade slarvigt uttryckt förtorkade sugrör.

Även tidigare, vårliga jättegösar som legat på Frasses operationsbord har varit tomma på rom. Noterbart är att storgösarna fångats i skilda vatten. Att hävda att stor gös är lika med värdefull lekfisk stämmer således inte, åtminstone inte på fem ovan nämnda fall.

Ps. Inte ens påtagligt tunga vårgäddor är otvetydigt värdefulla romfiskar! Exempel följer. Häromåret färdigställde Frasse en 19+ kilos vårtrollad Vättergädda. Vid okulär besiktning såg den ut som en fet romgädda från Vättern brukar göra. Den välnärda jättegäddan visade sig dock vara helt tom på rom med tillbakabildade romsäckar.


Nytt gösrekord – en efterlängtad höjning

Sportfiskarna Pressmeddelande:
”Gösen har länge varit en av våra populäraste sportfiskar. Men rekordet har varit en segdragen historia. En slumpfångad jättegös från Bråviken har varit svenskt rekord sedan 1988 med sin vikt om 12 007 gram. Nu äntligen är rekordet slaget!

Med metoden ”vertikaljiggning” har populariteten för gösen som sportfisk skjutit rejält i höjden. Många skickliga sportfiskare firar stora triumfer genom att använda ekolod och elmotor för att med precision presentera sitt bete alldeles nära förmodat stora fiskar. Många är de enorma gösar som fallit offer för metoden, men ändå har gösrekordet stått sig. En fisk över gällande rekord fångades nyligen, men kunde inte godkännas som rekord eftersom alla fångst- och vägningskriterier inte uppfylldes. Därför var det extra roligt att de inte dröjde särskilt länge innan ännu en rekordstor gös fångades.

Rejäl putsning av rekordet
– Leif Ivarsson från Grimstorp är en van gösfiskare, med ett antal fiskar i storleksklassen sex-sju kilo på meritlistan. Men dessa överträffade han rejält när han fiskade i Smålandssjön Stora Nätaren den 29 maj, informerar Sportfiskarnas storfiskregistrerare Nicka Hellenberg

– Jag hade fiskat i över nio timmar, med magert resultat då jag beslutade att göra ett sista försök, berättar Leif Ivarsson för Sportfiskarna.

Han hade vissa bestyr med att få båten i rätt position i blåsten, men fångade ändå en mindre gös och såg fler gösar på ekolodet. Två av fiskarna ignorerade Leifs jigg, men den tredje högg. Det visade sig vara rätt fisk. Från början misstänkte Leif gädda, eftersom tyngden var så massiv. Men snart skymtade en oerhört stor gös i ytan. Håvningen gick vägen och Leif kunde snart sitta med en ny rekordgös i sin famn.

12 530 gram vägde den 97 centimeter långa gösen, vid en kontrollvägning på en krönt butiksvåg. Omkretsen var 66 centimeter och rekordet var ett faktum”.

Mer information: Nicka Hellenberg, Sportfiskarnas rekord- och storfiskregistrerare, [email protected]

Åter ljuder rullbromsarna på Røst – säsong 2014 igång.

Turistfisket på Røst Fishing Camp 2014 är igång. Campmanager Henric Wigren är på plats och har full koll på läget.
Se Fishing Camp Røst för färska fångstrapporter

För kännedom: Ön Røst ligger placerad ytterst på Lofoten. Den nås antingen via nybyggd färja eller flyg från Bodö. Bekvämt boende finns att tillgå i enkel-, dubbelrum alternativt fyrabäddars stugor på Fishing Camp Røst. Hyrbåtar, modell Rocad 606 med Suzuki 70 hp. på akterspegeln är flytetygen som gästerna fiskar från. Fiskegrejor finns att hyra eller köpa på plats om man inte har egna. Fiskeguide kan också bokas. Fiskeplatserna är otaliga och fisk finns i mängd. Förra året fångades en finvädersdag runt midsommar 2013 söder om Röst vid Ytterskallen en 215 cm lång hälleflundra med uppskattad vikt 135 kilo. Kveiten släpptes levande åter. Sommartorsk på 30 ”pannor” drogs också upp säsong 13. Sejrace med fiskar i vikter upp emot 20 kilo som tuggade jigg på löpande band räknades som vardagsmat. Årets säsong lär även den bli tungviktig. Tung-gung i spöt orsakad av en sanslöst stark storsej alternativt bamsetorsk eller en imponerande hälleflundra sätter sina spår i fiskarsjälen, var så säkra. Rösthavet är platsen man bara måste besöka någon gång i livet.

Tillbakablick – Så gick det till då rekordrödingen i Vättern fångades

I mitten av 1990-talet började Anders Olsson från Töreboda med trollingfiske på allvar och har sedan dess utvecklat sina färdigheter bakom spöna med ett stort antal fina fiskar, främst från Vänern och Vättern i fångstjournalen. Hans rekordröding (8,87 kg) från Vättern är dock den fisk som sticker ut från mängden.

Så här gick det till Det var torsdag morgon vid 07.00-tiden den 24 augusti 2006 som Anders sjösatte sin båt vid Stenbryggan i Karlsborg. Med ombord var Albin Sharghi. Morgonfisket inleddes med två välmatade rödingar (5,11 kg o 4,45 kg) av kanonformat. Fiskar som Albin enligt lottat schema fick dra upp. Anders kände sig i det läget lite moloken – varför får jag ingen stor röding? Vid 11.30-tiden kom så äntligen hugget med stort R. Ett sådant hugg som alla Vätterns trollingfiskare önskar få vara med om. Platsen där spöt fick kröka rygg var cirka en halv distans utanför den sk. seglarbojen. Från land räknat (Vanäs udde) är det i runda slängar tre nautiska mil ut i sjön.

Anders greppade spöt, i detta fall ett mjukt 8 fot ABU spinnspö tillverkat i början av 1990-talet. På spöts rullfot satt en liten Ambassadeur SM 3600 laddad med Fireline 0,20 mm stumlina. Det var på ett ”hår” när att linan på rullen tog slut då fisken gjorde sina mest desperata utras för att slippa loss från stingande krok. Pust och flämt – där var det nära att fiskehistorien hade slutat med orden; ”jag tappade en jättefisk idag”. Betet som lockat till hugg var en löja trädd i en Anchovy Special-skalle i färgerna crome, lila och guld. Löjan fiskades 8 fot ovan en blänkelänga som drogs fram 106 fot ned i vattenmassorna. Bottendjupet var 60 meter. Som redan avslöjats så hamnade fisken efter en tuff kamp i rymningssäkert håvgarn. Som håvmästare agerade Albin med den äran. Storrödingen förpassades till kall frysbox för vidare färd till konservator och skinnmontering. ABU:s gamla reklamuttryck ”de tyngsta och längsta på grejer från Svängsta” höll streck ännu en gång.

Anders röding vägde 8,87 kg, längd 84 cm och omkrets 61,5 cm och gäller ännu 23 april 2014 som den tyngsta Vätterröding som fångat via sportfiskegrejor i Vättern.
Svenskt sportfiskerekord på röding lyder på 10,83 kilo från Jämtländska Landösjön augusti 2007. Fiskemetod var båtpimpel och höll i spöt gjorde Åke Öhman.

Sommenfiskare fångade storröding i Vättern, en 7,62-kilos

På Malexander Sportfiskeklubbs hemsida rapporterar dess ordförande, Henry Hermansson att han nyligen kört ett planlöst trollingpass på Vättern med toppresultatet stooor röding i fångstbaljan. Rödingen mätte 87 cm och hade midjemått 53 cm samt fick vågens siffror att lysa tunga 7 620 gram. En praktfisk som kommer anmälas till Sportfiskarna Storfiskregistrering. Det är sällsynt att röding av grov kaliber fångas, åtminstone i Vättern.

Klicka och ta del av storyn om Henrys röding

10,3-kilos Vätterröding
Senast det hände att en mycket tung röding fångades var lördag förmiddag den 31 augusti 2013 som Smålänningen Bo Wiblom äntrade sin nio meter långa Vättersnipa i Gränna hamn för några timmars rödingfiske på Vättern. Innanhavets vida vidder var för dagen inbjudande blanka med sol från klar himmel. Båtens tio hästkrafter starka inombords tändkulemotorn gav fart åt den 60 år gamla träbåten. Efter någon sjömils färd var det dags att sjösätta fiskegrejorna i skepnad lodutter med fasta linor och tafsar. Bo fiskar med fyra utrustningar. Två akterrullar och två spröt midskepps. Akterställens grejor blötlades först. Därefter riggades styrbord spröt. Det 1,3 kilo tunga blylodet var tyngden som fick moderfisk, lockskedar och hemmagjord spinnare som agnats med liten bit kokt räka att gå mot botten.

Anrättningen sänktes ned 45 varv (ca 20 m) i vattenmassorna över ett bottendjup av 27 meter. Den stora båten som byggdes på Visingsö 1953 tuffade fram i ca 1,7 knops fart. Färden gick norrut i svag medström. Samtidigt som utrustning nummer fyra, alltså babordsidans spröt höll på att riggas signalerade styrbordsprötet med buller och bång att fast fisk var ett faktum. Av rycken att döma var det en stor fisk som fattat tycke för snurrande kopparspinnare. Bo antog inledningsvis att det var en fullvuxen Vätteröring som nappat. Frågan vilken sorts fisk som höll linan i sträck fick sekunden senare ett svar då en imponerande stor röding gick till väders i ett spektakulärt hopp över vattenytan. Saken var klar, det var en jätteröding av sällan skådat format. Efter ett handfast givande och tagande i linan kunde Bo till slut med hjälp av en huggkrok (håven var för liten) borda en magnifik röding.

Snabbt upp med grejorna ur vattnet för vidare färd mot land. Under färden kontaktade Bo sina rödingfiskekompisar Arne Fransson, Göran Gustavsson och Rune Bergqvist för att de skulle möta upp i hamnen och skåda in drömrödingen. Rune lovade att ta med sig Besman-vågen. Väl på bryggan förevisades jätterödingen inför en hänförd publik. Ingen i gänget hade sett en sådan makalöst stor röding tidigare. En första vägning gjordes på den gamla besmanen och vågens grovhuggna skala visade snudd 10,3 kilo. Ytterligare en viktkoll av fisken gjordes. Nu på Gränna Fiskrökeri krönta våg som visade exakt 10,3 kilo. Den underbart vackra och väl proportionerade rödingen, en hanfisk, mättes till 90 centimeter. Fiskens omkrets kollades dock inte. Men en gissning landar runt 60 cm.

Enligt tillgängliga fakta (läs 19 april 2014) är herr Wibloms 10,3:a den näst tyngsta röding som fångats och dokumenterats med avsändare Vättern. I topp tronar en 11,2-kilos nätfångad (utanför Baskarp) med längd 90 cm och midjemått 65 cm från 3 augusti 1990. Dess ålder sägs ha varit runt 25 år, vilket anses vara maximal åldersgräns för storröding. Som tvåa är den färska 10,3:an från i år som även den bör ha passerat 20-års strecket. Topp tre är en via ytutter fångad 9,6 kilos med kroppslängd 87 cm och omkrets 60 cm. Den fastnade på en ABU Reflex spinnare med kopparsked i vattnen utanför Karlsborg den 4 november 1975.

Tyngsta Vätterröding som fångats på sportfiskeredskap är en 8,87-kilos, längd 84 cm och omkrets 61,5 cm. Trollingrödingen gjorde sitt sista bett 98 fot ned i vattenmassorna utanför Karlsborg på en tacklad löja trädd i en Anchovy Special beteshållare i färgerna crome, lila och guld. Dagen då det hände var den 24 augusti 2006 och höll i spöt gjorde Törebodabon Anders Olsson.