outdoor.se

Till sidans topFiskar vi för hårt? Inledare Fiskefeber nr.1 2018

22 december 2017 kl 13:41 av Björn Blomqvist

inledaren fiskefeber nr1 2017 fredrik strjärnkvist chefredaktör

Fiskar vi för hårt? Läs Inledare av Chefredaktör Fredrik Stjärnkvist Fiskefeber nr.1 2018

FÖR NÅGRA VECKOR SEN fick jag ett samtal från en fiskekompis. Han var uppretad. På stridshumör. De senaste 20 åren har det blivit många fiskedagar i Blekinges vackra skärgård för honom. Och inte utan anledning. En fantastisk natur, stora gäddor och grunt, klart vatten. Det kan inte bli mycket bättre. Fisket är oftast svårt. Men lägger man ned lite tid och fiskar rätt så finns det stor chans till storvuxna bräckvattengäddor. Min kompis har fått många under dessa år. Dock så har det skett en markant förändring den senaste tiden. Fisket efter de stora exemplaren har successivt blivit sämre.

Nu är en tiokilos nästan en utopi, istället vimlar skärgården av snärtor. På vissa ställen. På andra ställen är det nästan helt tomt. En bedrövlig och sorglig utveckling. Min kompis kokade av ilska. Och besvikelse. Han var väl medveten om att yrkesfisket, skarvar, sälar och miljöförstöring ansvarar för sin beskärda del när det gäller försämringen av fisket, men nu handlade det om något annat – tävlingsfisket! Det är inte så att tävlingsfisket bär ett större ansvar än något annat utan det är principen. Att tävlingar organiseras på allmänt vatten och inget kommer vattnet tillgodo. Man skördar helt enkelt på grödor som andra sått och hoppas på det bästa. Nej, en del av anmälningsavgiften ska givetvis gå tillbaka, till t ex utsättningar och miljöprojekt.

Dessutom tyckte han att begränsningar i det allmänna fisket skyndsamt ska genomföras, t ex generella fredningstider samt utvalda områden som helt stängs av från fiske. Och jag kan inte mer än hålla med. Om vi överhuvudtaget ska kunna behålla fiskbestånd som är livskraftiga och intressanta ur sportfiskesynpunkt måste vi införa begränsningar – regler och förbud helt enkelt. Nu kommer säkert många hävda att yrkesfisket och förändringar i havsmiljön bär ett större ansvar för vad som händer. Ja, och det håller jag också med om. Men vi kan inte bara skylla på allt annat, vi har också ett moraliskt ansvar att bidra med vår del.

Jo, men vi släpper ju tillbaka all fisk. Det är ju bara någon enstaka fisk som dör. Ja, det är ett faktum att vi numera är bättre på att hantera fisken varsamt och sedan släppa tillbaka den. Men C&R har större åverkan på gäddan och fisket än vad gemene man inser. Det är helt enkelt så att C&R både dödar och skadar fisken, både fysiskt och psykiskt, om man kan säga så om en fisk. Det tar inte särskilt lång tid innan ett vatten blir märkbart sämre när det utsätts för hårt fisketryck. Och det är precis vad som hänt i Blekinge och på många andra ställen längs ostkusten.

Gäddfiskets stora popularitet de senaste åren har helt enkelt bankat sönder vattnen. Punkt slut. Fiskar tål inte allt för stor fiskepress om de inte får möjlighet att återhämta sig. En tävlingsfångad gädda landas och dokumenteras också på ett sådant sätt att fisken utsätts för en betydligt större stress och skaderisk än om samma gädda fångats vid normalt gäddfiske och snabbt släppts vid båtkanten.

Hur ska man då konkret gå tillväga för att bibehålla ett fint fiske? Jo, även om tävlingar inte är det som skadar mest bör man ändå begränsa antalet och fastställa lämpligast tidpunkt. Jag hävdar bestämt att fisken mår som bäst om de fångas när vattnet är kallt. Det vill säga på hösten eller innan lek. Tiden efter lek kan vara kritiskt, då är ju gäddorna helt utmattade efter leken. Jag skulle även vilja att det normala gäddfisket begränsas under dessa tider, för maximal effekt. Det är ju det totala fisketrycket det handlar om, inte bara enstaka tävlingar.

Sedan bör vi också införa fler marina reservat där fiske är helt förbjudet året om. Först då tror jag att gäddfisket har en chans att återhämta sig. Och framför allt, att vi bevarar ett fint gäddfiske – för oss själva och kommande generationer. Jag vet att jag låter som en gnällig gubbe. Men det som är viktigt att förstå är helheten och inte stirra sig blind på regler som sätter krokben för ens eget fiske. Det är ju så enkelt att ifall man inte kan fiska på en viss plats eller under en viss tidpunkt så får man fiska någon annanstans. Och förhoppningsvis gör dessa ”uppoffringar” nytta för vårt framtida fiske. Fredrik Stjärnkvist”.

No Pain In My Game – Pro Barbless
tävlingsfiske no pain in my game pro barbless hullinglöst gäddfiske

Catch and release är numera vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakarna kvar på krokarna!! Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullinglöst fiske.

Någon som gjort detta är nätfiskemagasinet Scale Fly & Spin Fishing Magazine no.24 2017 som på sidan 115 väckt hullingfrågan via en ”sticker” med texten No Pain In My Game – Pro Barbless.

krokvan-gädda-gäddbestånd-lura-gäddan-curt-lindhè-1977-raben-sjögren

”Catch & releasande gäddfiskare bör vara medvetna om att de primärt utövar C&R av egenintresse – i första hand i syfte att försöka bibehålla rådande populationsdynamik i vattnet – detta med hopp om att också i framtiden kunna fiska i ett bra gäddvatten inkluderande stor fisk. Sekundärt även med baktanken/hoppet om att träffa på just samma fisk igen – i större storlek. Många balanserade gäddfiskare har också ett genuint värnande intresse för fisken och beståndet som sådant och då kan förhoppningsvis aspekterna enligt ovan bli mindre påtagligt egoistiska – men likväl, de är primärt egoistiska. Vill man värna fullt ut om fisken – och beståndet – då ska man inte fiska alls. Fundamentalistiskt C&R, enligt modellen att det är ett enormt brott att döda en gädda, är verkligt motsägelsefullt. Denna attityd avkräver rimligen också att man slutar fiska helt”. Författat av Peter Grahn 1999.

Till sidans topLaxfond Vänern satsar nu via Leaderprojekt ”LAX i VÄNERN” på ett bättre och mer uthålligt lax- och öringfiske!

10 november 2017 kl 17:51 av Björn Blomqvist

Tommy Nerstrand laxfajt foto peter grahn laxfons Vänern

Pressrelease:
Kort om Laxfond Vänern Stiftelsen Laxfond Vänern bildades år 1988 av länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län samt de 13 kommunerna runt Vänern. Det huvudsakliga syftet är att skapa ett bra och långsiktigt fiske efter lax och öring i Vänern. Laxfonden finansierar årligen utsättning av 2-årig smolt på utvalda platser i sjön. Verksamheten leds av en styrelse på fem personer samt en vd.

Minskade utsättningar av smolt
Sedan utsättningarna av lax – och öringsmolt i Vänern startade i Laxfondens regi i slutet av 80-talet har volymen av utsatt fisk i sjön från fondens sida minskat kraftigt, från omkring 200 000 smolt/år till omkring 55 000/år under de senaste åren inklusive insamlingar från fiskeklubbar m.fl. Anledningen till minskningen är att det med dagens penningmarknad är allt svårare att få tillräcklig avkastning på Laxfondens kapital som idag uppgår till ca 23 miljoner kronor.

Fiskeguiden Tommy Nerstrand-> engageras som projektledare
Tommy Nerstrand med fiskegäst vänern

Laxfonden har nu via Leaderprojekt ”Lax i Vänern” engagerat sportfiskeguiden och charterskepparen Tommy Nerstrand till projektledare under två år på ca 40 procent tjänst. Tommy har 20 års erfarenhet som fiskeguide på Vänern och har även tidigare jobbat som projektledare i sportfiskeprojekt.

Tommy kommer tillsammans med Laxfondens VD Thomas Johansson att jobba med insamling av pengar för att både på kort och lång sikt förbättra lax- och öringfisket i Vänern. Vi kommer inbjuda till möten med olika intressegrupper samt förenkla för alla som vill donera pengar till ett bättre lax- och öringfiske i Vänern. De pengar som projektet samlar in kommer ”öronmärkas” enbart för utsättning av 2-årig eller 2-somrig smolt direkt i Vänern!

Målet – minst 90 000 2-åriga smolt per år!
Projektets mål är att tillsammans med privatpersoner, företag, kommuner och olika intressenter inom fisket nå en årlig utsättning av minst 90 000 2-årig smolt direkt i Vänern! ”En stor utmaning som vi måste anta för att värna Vänerns attraktionskraft som sportfiskesjö och för att säkra värdefull sysselsättning kopplad till fisketurismen runt vårt innanhav” säger Thomas Johansson VD.

Planeringsjobbet smyger igång nu i november och kommer ha full fart under andra halvan av december och under vintern.

Vi ser fram emot att träffa alla intressenter och hoppas att vårt projekt kommer tas emot positivt av alla berörda.

Bästa Fiskehälsningar!
sdr

Thomas Johansson VD Tel. 0703-474977 E-post thomas.johansson@lrfkonsult.se
Tommy Nerstrand Projektledare Tel. 0708-807222 E-post info@dalslandfishing.com

Till sidans topFiskeguide Abelsson trollar lax i vetenskapens tjänst

25 oktober 2017 kl 09:06 av Björn Blomqvist

tiaminbrist tiamin östersjölax mörrumsån lennart balk mörrum abelsson simrishamn trolling lax

Lennart Balk som är biokemist och forskare vid Stockholms Universitet har i dryga tio år forskat kring bristen på Tiamin i vår miljö. Brist på Tiamin slår ut fiskens immunförsvar vilket gör att den blir sjuk och dör. Något som iakttagits i Mörrumsån under senare år. Herr Balk är nuläget på plats i Blekinge för att undersöka lax från Mörrumsån och Hanöbukten. Se inslag SVT nyheter->

Fiskeguide Johan Abelsson med hemmahamn Simrishamn deltar ideellt för att fånga/bidra med laxar fångade i havet. En handfull laxar (odlade o vilda) fångades under måndagen (se bild ovan) och fördes levande förvarade i båtens livewell till kaj där personal från Sveaskog mötte upp för vidare transport i syretankt till Mörrum för provtagning.
Ytterligare info se Abels Blogg->

Till sidans topPer Halvarsson fångade 20,2-kilos drömlax – Johan Abelsson guidade

06 juni 2017 kl 10:32 av Björn Blomqvist

01 big atlantic salmon baltic sea 20 kilogram 45 lbs sweden mooching per halvarsson johan abelsson june 2017 outdoor bjorn blomqvist

Att betvinga en Atlantlax med vikt över 20 kilo är ytterst få förunnat. Det finns helt enkelt sparsamt med sådana laxar att fånga i brusande älv eller i vida hav. När väl chansen på storfisk uppenbaras gäller det att vara på rätt plats och ha grejorna i vattnet. Sveriges mest erfarne laxfiskeguide (älv & hav) Johan Abelsson har via fångstfakta visat att han har ”näsa” att guida sina gäster till drömfisken. Per ”Granvikskungen” Halvarsson, Frövi är den senaste i raden att betvingat en stooor lax med Abel som guide. Måndag afton den 5 juni 2017 i vattnen utanför Åland fick Per vara med om sitt livs fajt. Via Moochingspö, moochingrulle laddad med fluglina (grainlina 850) och en Knosasked (popcorn) i linändan var grejorna som användes till fångsten av en 20,2 kilo tung o 118 cm lång Östersjölax. Det tog över en timmas spännande kamp innan jättelaxen kunde håvas. En hanlax som hade klippt fettfena (tecken på att den var odlad) och kunde därför lagligt ilandföras till svenska Grisslehamn.

Med största sannolikhet är detta Sveriges hittills tyngsta lax som betvingats på Moochingutrustning. Det 10,6″ långa spöt fiskades som sidospö (släpspö) snett ut från båtsidan med hela fluglinan plus tio meter backinglina (runningline) bakom båten.

mooching rod reel big 45 lbs atlantic salmon baltic sea sweden fishing guide johan abelsson

Lockande bete var en Knosasked Popcorn tillverkad av Johnny ”Knosa” Johansson som drogs fram i 2,5 knops fart i det 8 grader varma brackvattnet. Finessen med att fiska betet med fluglina är att linan ormar sig i vattnet bakom båten som i förlängningen ger extra lockande rörelser åt draget. Läs om släpfiske med akterspö->

För kännedom. Fiskeguide Johan Abelsson-> med hemmahamn Simrishamn har under årens lopp guidat upp nio Atlantlaxar över 20 kilo. Exempelvis i vattnen utanför Nynäshamn har han kört fast laxar med vikterna 26,88 kg, 25,40 kg och 22,60 kg. Lägg därtill några sk. Blekingetjugor och en trio tungviktiga Simrislaxar.

Till sidans topRopen skalla, laxasus till alla!

21 april 2017 kl 12:19 av Björn Blomqvist

laxtrolling vänern laxfiske lax öring trollingfiske trollingbåt outdoor björn blomqvist

Dagens lax- och öringfångster i Vänern är avsevärt sämre i numerär än de var i slutet av 1990-talet och i början av millenniet. Kalla fångstfakta hämtade från Kinnekulleträffen 25 åriga historia visar tydligt att fångsterna var bättre förr. Inom tävlingsfisket är det antalet (max sex fiskar team och dag) fiskar på vågen som räknas och visar om fångsterna varit bra eller dåliga.

Tillbakablick Kinnekulleträffen 2016.
Totalt vägdes det in de tre tävlingsdagarna 126 lax/öringar (520 kg) med medelvikt 4,13 kilo. 85 båtlag deltog, vilket i snitt gör något över en invägd fisk/team på tre tävlingsdagar. Team Anka från Axvall toppade tillställningen och trollade hem segern via sex blankfiskar. Fredagen gick de bom. Lördagen vägde Ankorna in fyra (17,39 kg totalt) fiskar och vips var teamet att räkna med. Söndagen (h)ankade de upp två firrar med medelvikt 5,13 kilo och segern var ett faktum. Givande fiskeplats var i närheten av Pålgrund och metoden var deadbait, alltså löja. Väderleksläget under tävlingsdagarna var inte det bästa, vilket med största sannolikhet inverkade menligt på fiskens bitvillighet. Färdigheterna att trolla saknas inte bland deltagarna. Nej, dagens båtsportfiskare är allt annat än amatörer. Det är de yttre förhållandena i kombination med fisktillgången som är de avgörande faktorerna om fångsterna ska bli goda eller inte. Vänerlaxfisket baseras fullt ut på utsättningar av odlad lax och öring. Utsättningstalen av tvåårig smolt har minskat drastiskt under senare år i jämförelse med hur det var för några decennier sedan.

Tillbakablick Kinnekulleträffen 1998
Kinnekulleträffen 1998 vägde 83 team in fisk. Totalt registrerades 698 laxfiskar (medelvikt 4,35 kg) med totalvikten 3039 kilo. Team Big Catch vann tävlingen med 17 laxar om totalt 99,84 kilo. Fångsterna var otroligt bra. Rent ut sagt det bästa per deltagande fiskare i Kinnekulleträffens historia. Fisket var så pass bra att somliga tyckte att det fångades för mycket fisk och att man borde skämmas.! Fundera över följande. Det var cirka 200 deltagare som fiskade i tre dagar för att fånga knappt 700 fiskar. Det är inte mycket mer än en fisk per man och dag i genomsnitt. Det är en anständig utdelning. För visst skall väl en sportfiskare som vistas en hel dag på sjön kunna få ta en lax med sig hem utan att behöva skämmas?

fisk smolt tvåårig sättfisk vänern lax öring

Ropen skalla, laxasus till alla!
Trots att Vänerlaxfisket inte uppvisar samma goda fångster av odlad fisk som förr fortsätter ändå båtsportfiskare att kämpa vidare. Antar att nya generationer(även gamla!) trollare anpassar förväntningarna efter dagens verklighet (minskade utsättningar) och inte efter hur det borde vara. Det i laxfiskekretsar omtalade laxasusen grundas numera oftast på rykten att fisket är på gång och inte på faktiskt landade fiskar. Det räcker med att något enstaka team fångar full balja och berättar om detta på sociala medier är laxasuset ett faktum. Många tycker att detta är ett bra fiske, eftersom deras uppfattning av ett normalt trollingpass på Vänern grundas på senare års fångster och inte på hur det var för 15-20 år sedan. På den tiden duggade huggen hyggligt tätt även för nybörjaren. Därmed inte skrivet att dagens Vänerlaxfiske gått till botten. Nej, väljer man att Vänertrolla då chanserna är optimala finns fortfarande möjligheten till att få en och annan lax på kroken. Ekvationen är enkel till ett numerärt bättre fiske. Desto fler tvåårig smolt av bästa kvalité som sätts ut i sjön ger ökade återfångster. Ropen skalla, laxasus till alla.

smolt frisk fisk vänern sättfisk lax öring