Kategori: Tubfluga

Landfiskemästerskap Vättern till botten!

Landlaxfiskemästerskapet Vättern 2013 avgjordes 16 & 17 november med start, mål och boende från Stocklycke vandrahem, Omberg. 15 spösvingare deltog. Merparten var sk. trotjänare som deltagit många gånger i den världsunika fisketävlingen där insjölax fångad från land räknas. Fem laxar mättes/vägdes in de två tävlingsdagarna. Östgöten Petter Matalalampi knep segern via två (61,5 cm & 80 cm) blanklaxar.

Petter fick i och med sin seger en inteckning i vandringspriset, en träplatta med utskuren trälax även bli den sista mästaren i Landfiskemästerskapets 16 åriga historia. Det första Landlaxmästerskapet hölls den 25 januari 1997 med start och mål Hästholmen. Redan i december samma år hölls Landlaxfiskemästerskapet igen. Landfiskemästerskapet har sedan dess i obrutet led årligen varit en senhöst/vintertävling.

Landlaxtävling 2013 gav goda (fem laxar) fångster vilka med största sannolikhet härrör från 11 400 sättfiskar från Sävenfors odling som sattes ut i sjön den 9 maj 2012. I jämförelse var 2013 års utsättning en skral sådan och landade på ynka 5 800 småfiskar från Fengersfors odling.

Tävlingens upphovsman och arrangör Dagge Tapper (tidigare Johansson) meddelade vid lördagskvällens (16 nov. 2013) gemensamma middag att Landlaxtävlingen läggs ned. Orsaken till beslutet beror främst på myndigheternas kraftlösa sätt att agera i laxfrågan. Ingen vet, och detta gäller tydligen även myndigheterna, om laxutsättningarna på lång sikt kommer fortsätta i Vättern.

Dagge är väl insatt i laxfrågan sedan många år. Förutom att han fiskat i innanhavet sedan många, många år har han även jobbat som Fisketillsyningsman på Vättern på uppdrag av Länsstyrelsen. Tilläggas kan att det är Dagge tillsammans med Fiskeguide Johan Abelsson som 2003 bildade Insamlingsstiftelsen Mer Lax i Vättern. ”Spiken i kistan” för Landlaxtävlingens fortlevnad är Länsstyrelsernas nyligen väckta förslag att minimåttet på lax ska minskas till 50 cm. Till detta kan läggas oviljan från myndigheternas sida att köpa frisk sättfisk när sådan funnits att tillgå. Arrangör och deltagarna Landfiskemästerskap 2013 valde därför att inte bidra med medel till Mer Lax i Vättern.

Tillbakablick 1997 – unikt landfiskemästerskap startade

Premiären av Landfiskemästerskapet klarades av den 25 januari 1997 med start Hästholmen. Åtta man deltog och halva styrkan vägde in lax. Östgöten Peter ”Salar” Samuelsson, en av premiärdeltagarna, hade redan då hunnit passera hundrastrecket med fångade landlaxar. Nämnde herre var därför favorit till segern och han höll hela vägen in i mål. Herr Salar Samuelsson är således Vätterns fösta landlaxmästare. 2013 års finalmästare Petter Matalalampi från Linköping är även han en av förgrundsfigurerna inom landlaxfiskets utveckling. Hans hittills tyngsta insjölax, en 10,5-kilos släpade han upp på klipporna den 1 mars 1997.

Ps: Det har startats ett upprop på nätet; Nej tack till minimått 50 cm på Vätterlax—>

Landlaxfiske är hett i vinterkylan

Att man över huvud taget fritt får fiska Vätterlax från land beror på följande fakta. Först och främst att det sätts ut lax samt att sjöns karaktär med branta klipphyllor och bråddjup ända in till land gör att man når ut till fisken. Dessutom inte att förglömma, att det fria handredskapsfisket infördes våren 1985.

I ungefär samma veva som de båtburna trollarna i slutet av 1980-talet började dra laxar ute på öppen sjö gjordes samtidigt de första trevande kasten från strand. Landlaxfisket fick fotfäste allra först på klipporna vid Omberg samt sträckan Hästholmen och söderut till Ödeshög. Platser som ännu denna dag är de allra bästa när det gäller Östgötasidan. En av de allra första storlaxarna som drogs upp från land var en 12,3-kilos från den 8 oktober 1990. Fångstplats lär ha varit klipporna norr om Ödeshög.

Att de strandnära vattnen norr om Ödeshög vid Öninge är heta präntades med besked fast på landlaxfiskets historieblad i december 1997, då världens hittills tyngsta insjölax (20,4 kg) fångades. Dagen då det begav sig var söndagen den 21 december 1997. Fångstmannen Dennis Gustavsson svingade då ut dupp och hemmaknutna tubfluga över Vätterns vattenvidder. Flugan som bedrog jättelaxen var bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår samt dressad med några grönt glänsande strån med flash.

Trots att Vättern är en stor sjö med över 50 mil strand är det ändå bara två kuststräckor som är riktigt bra landfiskeplatser. Sträckor som man över lag kan nå via bilvägar och korta promenader. En del av vägarna som leder ned till sjön är dock privata där biltrafik är förbjuden. Respektera därför gällande skyltar. På Östgötasidan är det främst sträckan Ödeshög – Borghamn som gäller. Platser som Öninge, Stora Lund, Hästholmen, Stocklycke och Anudden är gångbara.

När det gäller ”hot spots” på Västgötasidan av innanhavet ligger merparten norr om lillbyn Granvik. Platser som Sjömarken, Namnlösa skäret och Mellbo-ön är heta. Mängden lax som dragits upp här kan räknas i ton. Området besöks förutom av klippfiskare även av flugfiskande flytringsfiskare. Här finns kobbar och skär som passar guppande ringfiskare perfekt.

Tyngsta flugspöfångade västgötalaxlax från land är en silverfisk som på krönt våg vägdes till 10,285 kilo. Morgonen det begav sig var lördag den 15 november 1997. Fångstmannen fiskade från den. sk. helikopterplattan nära Namnlösa Skäret. Utrustningen som sög kraften ur den 90 centimeter korta laxen var ett 9-fot flugspö i klass 5/6, grafit-rulle (laddad med flytlina o 100 yards 20 lb backing) och en flytande streamer 8:a, modell spiggfluga fastknuten i 0,26 mm tafsspets.

Tyngsta flytringslax från Granviksvattnen är en 12,55-kilos, längd 99 cm och omkrets 65 cm och gled in i håven den 25 december 2007. Utrustningen som ”rambolaxen” spöades upp med var; Flugspö 4-delat 9,8 fot Vision klass 7-9. Vision flugrulle laddad med en flytlina i klass 8. Den cirka fyra meter långa nylontafsen hade en spets av 0,31 mm diameter. Fångstgivande fluga var en epoxy-spigg med svart vinge på streamerkrok nr.2. Enligt fångstlistorna är det den tyngsta insjölax som fångats på flugspö i öppen sjö någonsin.

Landlaxfiske Vättern

Vättern är världsunik gällande landlaxfiske. Det var i mitten av 1990-talet som klippfisket började ta fart. När väl ens första landlax kröker spöt är man som fiskare också fast. Så länge det regelbundet sätts ut en hygglig mängd med smolt i Vättern kommer laxfisket vara i hamn.

Laxfisket i Vättern baseras fullt ut på utsättningar av odlade små Gullspångslaxar, vilket regelbundet skett sedan i början av 1970-talet. Under 1990-talet då laxfångsterna var mycket goda sattes det ut 40 000 smolt/år. Sedan i början av 2000-talet har antalet legat runt 20 000 smolt/år med en rejäl dipp i år, 2013 då det sjösattes ynka 5 800 smolt.
Se hemsidan Mer Lax I Vättern för ytterligare info—>

Att det finns gott om fisk, oavsett om det gäller i hav eller sjö, är själva grundförutsättningen för ett givande spöfiske. Steg två är funktionsdugliga grejor att dra upp fångsten med. Kampvillig fisk som fångas på de rätta grejorna är i mina ögon lika med en lyckad fisketur. Om man dessutom som ”lök på laxen” väljer att behålla fångsten avslutas fiskafänget med en festmåltid, mums.

Undertecknad har sedan tidiga tonåren gillat att betvinga fisk på lätta grejor, gärna UL spö om så varit möjligt. När det gäller landlaxfisket med dupp och fluga är ett långt spö, gärna från 10 fot och än längre att föredra. Merparten av de långa spinn- och haspelspön som finns på marknaden är tvådelade samt klassade för rejäla kastvikter, typ påkar. Har under årens lopp letat efter ett långt spö i lätt klass, gärna mångdelat dessutom. Flerdelade spön är lätta att transportera. Exempelvis inom flugspösvängen är fyrdelade spön numera mer en regel än ett undantag. När kommer nämnda flerdelade trend att slå igenom inom spinnfisket, månntro?

Som en av nyheterna i Napp & Nytt 2012 presenterades ett femdelat 10,6 fot Berkley Phazer haspelspö med kastvikterna 2-12 gram. Enligt mina bänktester bär dock spöt tyngre kastvikter än så, typ en 25 grams kastdupp med lätthet. Nämnda stang är numera mitt favoritspö till landlaxfisket. Efter två säsonger med spöt i hand och detta utan minsta mankemang anser jag nu kunna stå för tips på lämpligt duppspö. Ett spö med ryggrad som med lätthet spöar upp stark fisk sin låga klassning till trots. Tilläggas kan att spöt funkar ypperligt även till regnbåge och havsöring. Nåväl, så sent som den 4 november fick plock-i-pinn-spöt (femdelat) visa vad det gick för. De yttre förhållandena var påtagligt vindiga och sjön gick hög. Vattnet kokade då vågorna slog mot klipporna. Ett rätt väder att testa grejor i. Döm om min förvåning då flera blanklaxar synligt jagade spigg i skummet ett tjugotal meter ut. I med grejorna. Tjong i strängen (Berkley Nanofil 0,28 mm) och fast lax var ett faktum. Spöt visade sig ånyo hålla streck och en stund senare efter akrobatiska övningar på klippor och över språng kunde jag i en klapperstensvik stranda en välmatad insjölax. Landlaxfiske när det är som bäst, men hur länge till?

Kastdupp & fluga ger sprattel på kroken

Att fiska med dupp & fluga är en mycket givande fiskemetod. Metoden kallas även för Bombardafiske i vissa kretsar. Exempelvis är duppfiske med tubfluga sedan många år den rådande metoden bland landlaxfiskarna i Vättern. Tidernas tyngsta insjölax, en 20,4-kilos är fångad på dupp och tubfluga. Rekordlaxen fångades den 21 december 1997 på ostsidan av Vättern på ett Berkley 11 fots spö och Calcutta 400 multirulle laddad med 0,28 millimeter Berkley nylonlina. Samma grovlek var det på den två meter korta tafsen, den mellan kastdobben (en hemmafilad av trä och målad svart) och betet, den hemmaknutna tubflugan. Flugan var bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår och några grönt glänsande strån med flash. En vass äkta tubtrekrok i storlek fyra satt i dess ände.

Förutom att narra insjölax via duppfiske funkar metoden alldeles ypperligt till kustfisket efter havsöring samt att lura regnbåge i p&t vatten med. Dupp, fluga och regnbåge är en över tid i mina ögon en oslagbar kombination. Huggen duggar tätt. Att idka duppfiske är lätt. En helt vanlig haspelutrustning duger gott. Min utrustning ser ut på följande vis:

Spöt är ett från slutet av 1980-talet, ett Kunnan 9,3 fot med kastvikt 2-12 gram. Spöt har en långsam helaktion och fungerar ypperligt att med en mjuk kaströrelse svepa ut duppen med. Stangens splitcane-känsla ger dessutom en härlig direktkontakt med fisken då den halas in mot håven.

Rullen är en ABU Cardinal 804 som under årens lopp utsatts för ett hårt fiske – utan att ha fått service – inte fallerat en enda gång. Tyngsta och längsta med från grejor från Svängsta, känns uttrycket igen?

Linan på spolen är Berkley Nanofil 0,17 mm. Fördelen med Nanolinan är att den är något ”stel”, vilket i sin tur gör den trasselfri. Finns det något mer frustrerande än att få tjorv på spolen eller i spööglorna vid utkast? Med Nanolina på haspelrullen går duppfisket som en dans! Heja Nanolinan…

Favoritduppen är en Blue Fox Patriot som går att fylla med vatten. Mängden vätska som fylls på i den glasklara bubblan reglerar dess flytkraft. Ringa mängd eller ingen vätska alls flyter bubblan. Fulltankad sjunker den sakta, sakta.

Tafsen som nyttjas är heldragen, ca 2,5 m lång fluorcarbon i tjocklekarna 0,18 mm till 0,22 mm.

Favoritflugan är en på luddig Wolly Bugger bunden på streamerkrok stl 10. I gamla flugfiskekretsar brukar det heta; ”det är inte flugan utan fiskaren som fångar fisk samt att alla flugor är bra om de bara har något svart, typ kropp eller vinge”. En Wolly Bugger med svart kropp av chenille och glest dressad med ett ginger hackle duger gott som startfluga på fisketuren.