Laxutsättning – Varför utsättningar av lax i Vättern?
Så lyder rubriken på en artikel som hösten 2019 publicerades på Länsstyrelsens hemsida vattern.org–> Daniel Rydberg, Fiskerikonsulent i Jönköping har författat/sammanställt artikeln och ger en historisk tillbakablick samt förklarar dagsaktuellt läge. Det har uppenbarligen hänt en hel del sedan de regelbundna utsättningarna av smålaxar i Vättern drog igång för i runda slängar 60 år sedan.
Nya tag togs 2015
En viktig händelse i modern tid är att sedan 2015 har ansvarsfördelningen mellan intressenter, organisationer och myndigheter tydliggjorts, vilket bör räta ut eventuella frågetecken bland fiskare i gemen samt hos fisk- och naturintresserade i allmänhet. Även orsaken att återfångsterna av lax i dagsläget inte återspeglar utsättningstalen förklaras också. Visserligen inte en vetenskaplig förklaring, men väl en sannolik sådan.
Citat;
Länsstyrelsen ger tillstånd, beviljar medel samt deltar i kontrollerna av fisken.
Sportfiskarna är huvudman och ansvarar för det praktiska genomförandet av utsättningarna samt genomför delar av kontrollerna.
Mer lax i Vättern arbetar för att genom insamling och fördelning av medel ge förutsättningar för utsättning av så mycket lax som möjligt i Vättern.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bidrar med biologiska råd bland annat gällande huruvida laxens närvaro påverkar Vätterns värdefulla ekosystem.
Fiskodlarna ansvarar för att leverera utsättningsfisk av god kvalitet.
Varför Sportfiskarna och inte Länsstyrelsen?
Citat;
”Länsstyrelserna var i många år huvudman för utsättningarna men ansvarsfördelningen ändrades 2015 då Sportfiskarna tog över ansvaret för utsättningarna. Bakgrunden var att länsstyrelserna ville renodla sin roll som myndighet samtidigt som Sportfiskarna såg arbetet som ett sätt att stärka sitt arbete med att gynna sportfisket i Vättern”.
– Sportfiskarna har således sedan 2015 till dags dato skött sin uppgift som huvudman helt enligt ansvarsfördelningen och fixat sättfisk till Vättern. Sportfiskarna med Peter Belin i spetsen (2015-2019) har således jobbat hårt och resultatet av deras slit och släp kan utläsas i antal sättfiskar som sjösatts. Åren 2015-2018 sattes det ut 76 958 Gullspångslaxar och 18 900 Klarälvslaxar 2019–>, vilket sammantaget blir 95 858 sättfiskar. Det gör ett snitt på 19 171 sättfiskar/år. Som mest är det tillåtet att sätta ut 20 000 sättfiskar (insjölax) årligen.
Länsstyrelsen har även de fullgjort sin uppgift genom att ha gett tillstånd till utsättningarna samt beviljat medel mm. MLiV har via insamlade medel i skepnad av hundratusentals kronor bidragit till att spä på smoltkassan. Att SLU gjort sitt i sammanhanget kan förutsättas.
Vad Fiskodlarna anbelangar har de bevisligen levererat sättfisk, vilket kan avläsas i antalet sättfiskar som spolats ut i sjön sedan 2015. Starbäcks hamn som är belägen i Vätterns sydvästra del är platsen där alla de 95 858 sättfiskarna sjösatts. Följdfråga. Vilken plats är Vätterns bästa utsättningsplats? Daniel Rydberg skriver följande.
Citat;
”Återfångsten är dels ett mått på överlevnad och dels ett mått på tillväxt. Riktigt låg återfångst beror med all sannolikhet inte på utsättningsplats utan på utsättningsmaterialets kvalitet”.
– Laxutsättningar är en färskvara och största delen som är ”inne” i fisket i nuläget (läs december 2019) härrör från 2017 och framförallt 2018 års utsättningar. Senast snabbväxande Gullspångslax (tvåårig fisk) sattes ut i Starbäck skedde våren 2018 och levererades av EM-lax (15 400 st.) och Källefall Fiskodling (4 600 st.)
Maxad utsättning av Gullspångslax så sent som 2018–> och ändå är återfångsterna sparsmakade! Trollare och kustfiskare undrar, typ vad de allt sämre återfångsterna beror på, egentligen. Kan en av orsakerna till de sviktande återfångsterna vara valet av utsättningsplats? Länsstyrelsens svar på frågan är glasklar. Citat; ”Riktigt låg återfångst beror med all sannolikhet inte på utsättningsplats utan på utsättningsmaterialets kvalitet”.
Sänka minimåttet alt. minska utsättningsmängden lax
Följdfråga. Hur kommer Länsstyrelsen att agera om mot förmodan återfångsterna helt plötsligt blir påtagligt goda med många, stora laxar som fångstresultat? Länsstyrelsens svar lyder.
Citat;
”Konkurrensen om bytesfisk eller andra effekter kan på sikt medföra problem. Om man i framtiden bedömer att risken för påverkan på Vättern blir för stor är sänkning av minimimåttet på lax en åtgärd som kommer att prioriteras. Ett sänkt minimimått skulle minska laxens påverkan på Vätterns ekosystem. En ytterligare åtgärd är att minska utsättningsmängden av lax. Till exempel skulle en ökad överlevnad av utsatta laxsmolt som gör att fler klarar sig förstärka risken för konkurrenseffekter”.
