När gösen kom till Bottensjön 1959

Ovanstående tidsdokument med dryga 50 år på nacken har tillhandahållits av Karlsborgsbon Bo ”Mr Fish” Sjöberg. Sportfishing News lyfter på fiskesmäcken och tackar för denna inblick i den svenska göshistorien. Det var under sent femtiotal som gösutsättningarna sköt fart ordentligt i tidigare göstomma sydsvenska sjöarna med en kulmen under 1960-talet.

Vertikalfiske ingår inte i fria fisket

I senaste numret av Våra Fiskevatten nr.4 december 2013 som ges ut av Sveriges fiskevattenägareförbund finns en artikel på sidan 31 med rubriken – Vertikalfiske ingår inte i fria fisket.

Citat; ”1985 infördes det fria handredskapsfisket på ostkusten. Reformen innebar att vem som helst får fiska på enskilda fastigheter och fiskevatten. Handredskap definieras som att metoden som sådan inte får kräva användning av båt. – Metoden vertikalfiske, som diskuteras på senare tid omfattas alltså inte av det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson, Fiskevattenägareförbundet”.

”Vertikalfiske förutsätter att man sitter i en båt med motorn igång, ofta i kombination med en gps-utrustning. Båtmotor som hjälpmedel är uteslutet inom ramen för det fria handredskapsfisket, säger Thomas Lennartsson. Vertikalfiske har blivit en populär och effektiv fiskemetod, bland annat för att dra upp gös som går nära botten på lite större djup. Det är sannolikt även en olämplig metod för catch and release, då gösarna snabbt dras upp från stora djup utan att hinna tryckanpassa simblåsan. I vissa fall har sportfiskare hävdat att metoden ska omfattas av det fria fisket. Det är en feltolkning av lagen säger Thomas Lennartsson. Det är tillåtet att använda båt i det fria handredskapsfisket, men då ska båten inte användas aktivt. Man får alltså driva med vinden eller ligga stilla. Trolling liksom vertikalfiske är alltså inte tillåtet”.

Finurligt beteslås håller löjan på plats vid utkast

Kastfiske med dupp & tubfluga eller spinnfiske med skeddrag är de populäraste metoderna till klippfiske efter Vätterlax. Dock förekommer även flötmete med död betesfisk på enkrokstackel. Att vara bakom flötet kan understundom var nog så effektivt som ett notoriskt slängande och dängande med plåt och dunkrok. Enligt den sedan i slutet av 1980-talet gamla landlaxhistoren var en av de allra första storlaxarna som fångades faktiskt flötmetad, en 12,3-kilos från den 8 oktober 1990. Nämnda fisk bedrogs enligt uppgift på Östgötasidan av innanhavet, norr om Ödeshög.

Från klipphällarna på Västgötasidan av Vättern har det också fångats stor lax på mete. Exempelvis norr om Granvik från klipporna vid Sjömarken fångades tidig morgon fredagen den 7 december 2003 den hittills tyngsta flötmetade, en 12,5-kilos. Kampen varade i 45 minuter innan den korta (92 cm) och smällfeta fisken kunde håvas.

Vid flötmete brukar standardriggningen vara att sätta fast trekroken (stl 6 är ok) i löjans ”nacke”. ”Nackdelen” med beskrivna förfarande är att understundom lossnar löjan från kroken vid utkast. För att undvika att löjan flyger sin kos krokslös finns knep att ta till. Ett sådant (se bild ovan) är att av metalltråd bocka ett sk. beteslås som träs in i dess mun samt låser löjans skalle. En stingerkrok på kort tafs knyts sedan fast i låset. Simsalabim och problemet med losskastade löjor hör det förgångna till.

När den väl i betslåset förankrade löjan hamnar i vattnet kommer vågorna att få flötet att guppa. Gungande rörelser som fortplantar sig via fiskelinan och får betesfisken att snurra lockande. Fiska betesfisken halvannan till cirka sex meter ned i vattenmassorna. När väl laxen hugger betet och får flötet att försvinna gäller det att sätta in ett snabbt mothugg. Om inte detta görs är chansen stor att laxen blir djupt krokad, vilket är allt annat än bra om fisken underskrider minimåttet 60 cm och måste släppas åter.