Sävenfors Fiskodling-> drivs av ägarna George Ciric och Jan Arvidsson sedan 25 år. Odlingen byggdes dock redan 1968 och har allt sedan starten försetts med friskt vatten via självtryck från närbelägna Älgälven. Fallhöjden är sex meter och ger en rejäl genomströmning på 21 kubikmeter i minuten i odlingskaren. Det något humusfärgade vattnet återanvänds inte utan rinner vidare nedströms till närmsta sjö. Tillgång till ett syrerikt och kallt vatten är ett måste för att laxartad fisk ska trivas. En fiskodling ska så långt som det bara går efterlikna de för fisken naturliga förutsättningarna. Tillgång till en för fisken bra vattenkvalité är därför ett måste. Dessutom behövs sanitärt sett bra lokaler och rymliga odlingstråg där fisken ostört kan få växa till sig. Fisken matas med ett laboratorietestat foder bestående av de bästa råvarorna från naturen.
Sävenfors Fiskodling hälsokontrolleras med jämna mellanrum av Fiskhälsan AB näringens tillsynsorgan. Sävenfors Fiskodling ingår i föreningen Svensk Sättfisk, vilka har högre krav på fiskhälsa och kvalitetssäkring än EU:s regler.
Trots hårt arbete med att få fram sättfisk av god kvalité har Sävenfors Fiskodling haft motgångar, men så fort problem uppmärksammats har resoluta åtgärder satts in för att komma till rätta med dessa. En av de mest lyckade åtgärderna som gjorts under senare år är att installera strömkoncentratorer i karen. Vips så ökade välfärden hos fisken genom bättre fenkvalité, lägre fetthalt, mindre aggression och stress. I dagsläget kan därför Sävenfors Fiskodling med rätta påstå att de levererar vältränad sättfisk av allra bästa sort. Så sent som sommaren 2011 gav Länsstyrelsen i Västra Götaland ut en 20-sidig rapport med rubriken ”enkla metoder kan öka välfärden hos lax i odlingsmiljö” där intressanta rön presenterades. Tyvärr är det endast Sävenfors Fiskodling som hittills (okt 2014) anammat strömbildare.
I Fortums regi fångas det varje höst avelsfisk av Gullspångslax i Klarälven, Forshaga. Lekfisk som sedan kramas på rom och mjölke. Efter att rommen befruktats läggs kornen i kläckbackar och transporteras sedan vidare till karantän i speciella lokaler i Yngen. Personal från Statens Veterinärmedicinska Anstalt håller koll på att avelsfisk och romkorn i detta läge är fri från sjukdomar. I slutet av mars köper Sävenfors Fiskodling ögonpunktad laxrom av Fortum. Efter 510 dygnsgrader kläcks rommen, vilket brukar ske i slutet av april. Ett gulsäcksyngel som de första veckorna livnär sig på näringen i gulsäcken. När den är slut är det dags att börja mata de då ca 17 mm långa små liven med så kallat startfoder, ett pulver som har sin bas från larver. Ynglen härbärgeras under två månader inomhus i grunda, 4 kvadratmeter stora tråg, ca 15 000 i varje balja. Därefter flyttas de utomhus till avsevärt större odlingskar med ett bottendjup på 120 cm. Förutom att friskt vatten tillförs via ett rör finns i karet även en strömbildare. Fördelen med en strömbildare är bl.a. att den ger en jämnare spridning av föda, vilket leder till minskade territoriella beteenden bland fisken. Det har påvisats genom fältstudier att odlad fisk som utsatts för en högre vattenhastighet har en bättre överlevnad än fisk som vuxit upp i låga vattenflöden. Ett vältränat smolt är således bättre anpassat för ett liv i det vilda.
Efter ett år i odling kallas lillfisken för stirr (se bild ovan) och är då ungefär ca 100 mm lång. Vart efter fisken växer placeras den i ett än större kar, nu med två strömbildare. Vid utfodring används ibland automat, men till övervägande delen handmatas fisken flera gånger per dag. Tillväxt, vattentemp mm antecknas kontinuerligt. Efter i runda slängar två år i odling smoltas fisken. Vid smoltifiering ändrar bl.a. fisken färg samt får ett påtagligt vandringsbeteende och vill komma ut i friheten. I god tid innan utsättning kontrolleras sättfisken okulärt av ansvarig från Länsstyrelsen för godkännande av utsättning. Smolt som sätts ut i Vänern (gäller inte Vättern) ska enligt lag fettfenan klippas bort, vilket ska göras senast cirka en månad innan utsättning. En hantering som sköts av personal på odlingen. Slutligen då sättfisken lastas på lastbil för vidare färd till utsättningsplatsen används en sk. Arkmedes skruv som skonsamt ”lyfter” upp firrarna till tanken.
Efter cirka två år i odlingskaren övergår stirr till smolt. Vid smoltifiering ändrar bl.a. fisken färg samt får ett påtagligt vandringsbeteende. Den i genomsnitt cirka 100 gram lätta fisken vill komma ut i det fria. Smoltet på bild här nedan som har fettfenan intakt väger hela 155 gram och har märkts med floytag nr.F L6218 och sattes ut i Vättern den 6 maj 2010. Fisk som märks med bricka alt. floytag sköts bl.a. av experter från Älvkarleby. Det innebär alltid en viss risk med att söva, klippa och märka fisk. Ju färre ingrepp som görs desto friskare fisk.
Ps. Märkningsprojekten har under senare år ifrågasatts och fr.o.m. 2014 års utsättningar har de exempelvis upphört i Vättern.
