Del 4.
Standardpriset per person för en dags (8 timmar) fiske i Gäddsjön var 1 850 kr plus moms. Minsta antal gäster för att öppna Gäddsjön var satt till tre personer. Undantag gjordes vid något tillfälle, typ att två personer betalade 5 000 kr plus moms. Även mängdrabatt till större sällskap förekom. Gäddskräcken, Sveriges äldsta gäddfiskeklubb fick rabatt då de en höstdag genomförde en klubbträff i Gäddsjön.

Gäddskräcken – Sveriges äldsta gäddfiskeklubb

Gäddskräcken bildades i Stockholm 1930 och består av som mest 18 medlemmar. 13 av dessa besökte Gäddsjön. Lite kuriosa i sammanhanget var att några av medlemmarna fiskade ”Old School” med gamla Ambassadör-rullar och ABU spön. Även Sturehofs Gäddfiskeklubb, Stockholm som besökte Gäddsjön vid flera tillfällen åtnjöt mängdrabatt.

Kanalgratis.se x två!

Johan Ruhe, Kanalgratis.se besökte Gäddsjön vid två tillfällen för att producera fiskefilm. Första gången var hösten 2009 då en produktfilm om fiske med stora Showgirls spinnare spelades in.

En kvartett från Team CWC, med Stefan ”Trumman” Trumstedt i spetsen agerade ”skådespelare”. Hösten 2009 var Johan Ruhe en ganska okänd figur inom svenskt sportfiskefilmande. Första gången han fångade fisk via digitalkameran var 2007.

Våren 2011 var JR ånyo ”on location” med kameraman och crew. Herr Ruhe var glad i hågen då han hade fixat kontrakt med TV4 Sport om en serie sportfiskeprogram med arbetsnamnet Fina Fisken. Flugfiske efter gädda stod på programmet.

Tjejerna Emma och Sara höll i spöna. Flugfiskeexperten Niklaus Bauer var med som sakkunnig. Johan Ruhe ”himself” var programledare.

Sveriges Sportfiske – och Fiskevårdsförbund

Exempel på andra storfräsare som fiskat i Gäddsjön är Sportfiskeförbundets ordförande Joakim Ollén, Sportfiskeförbundets Generalsekreterare Stefan Nyström och Sportfiskarnas trotjänare Evald Ingerhed.

Nämnda trio blandade högt och lågt med metoder och beten. Evald fångade sina gäddor med en ca 40 cm lång jättevobbler i linändan.

Stefan Nyström kastade med flugspö och landade 17 gäddor på enkelkrok dressad med hår och fjäder. Med flugfångad gädda i famn kunde Stefan beskådas i Napp och Nytt 2011 där fisket i Gäddsjön beskrevs.

”Båtplassene med et flott litet hus. Det var et utrolig miljø”

Erik ”Pikewallis” Walmann, en av Norges mest kända gäddfiskare skrev med anledning av sitt besök i Gäddsjön följande; ”Båtplassene med et flott litet hus. Det var et utrolig miljø. Båten var helt OK med matter, og avkrokings utstyr. Vannet var passe stort, det gjorte at man fikk fiske vannet av på en grundig måte. Langt og smalt, med fine viker og fine kanter som fisken ofte ble tatt på. Fisket mente de andre var litt trøkt men med mine 11 fisker så var jeg i hvert fall utrolig fornøyd. Område, sjøen, hotellet, maten og menneskene får terningkast 6”

Del 1. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 2. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 3. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 4.

Del 5. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

I mitten av 1800-talet byggdes (limmades) för första gången ett bambuspö av sex strimlor. Amerikanen Hiram Leonard påstås ha varit först! Den som i USA tillverkade sådana här spön i större skala var Charles Orvis. I Europa var Hardy Bros, LTD Alnwick, England ledande inom det mesta som hade med flugfiske att göra. Förutom spön saluförde Hardy även rullar, flugor, linor mm. Ett välbyggt bambuspö är en fröjd att kasta och drilla fisk med.

Postcards The Jamie Maxtone Graham Collection

I år 2017 är det tio år sedan (2007) som det senast var ett Storlaxsus i Vättern av äkta tungt format. Storlaxfisket i Vättern var således bättre förr, åtminstone om man skärskådar senaste tio årens fångstfakta. Toppåret 2007 års storlaxfiske i Vättern avslutade den 25 december med en rekordtung sk. flytringslax. En 12,55 kilos Gullspångslax som fångades av Skövdebon Anders Knutsson från guppande flytring på fluga och flugspö. Enligt fångstlistorna är Anders insjölax den tyngsta som fångats på flugspö i öppen sjö någonsin. (senast det fångades Gullspångslax av storformat från flytring i Vättern var den 8 november 2017 då Skövdebon Henrik Granath luftade en 11,6-kilos lekfärgad hane. En fisk som fick gå åter efter vägning och fotografering)

Tio år – så gick det till då den rekordtunga flytringslaxen fångades i Vättern–>

Vintern 2006/07 gick storlaxarna till i Vättern som aldrig tidigare eller senare. Exempelvis bara under december 2006 räknades sju 13-kilos laxar in med en 14,98-kilos i topp. Vårvintern 2007 blev Vätterlaxfisket imponerande tungt med topplaxar som viktade 15,79 kilo och 15,12 kg.

Fångstfakta tunga Gullspångslaxar Toppåret 2007  Vättern

Gullspångslax 13,2 kg (103 cm) 24 januari 2007 fångstman Thomas Thyr
Gullspångslaxar 13,65 kg & 10,25 kg 28 januari 2007 Team Pablo

Gullspångslax 12,8 kg 3 februari 2007 fångstman Jonas Lundblom
Gullspångslax 13,8 kg (104 cm) 3 februari 2007 fångstman Peter Lindfors

Gullspångslax 15,79 kg (101,5 cm) 4 februari 2007 fångstman Mats Forsén

Gullspångslax 14,48 kg (104 cm) 7 februari 2007 fångstman Martin Engström
Gullspångslax 13,9 kg (100 cm) 18 februari 2007 fångstman Tommy Lindelöf

Gullspångslax 13,76 kg (100 cm) 1 mars 2007 fångstman Johnny Ekeflo
Gullspångslax 12,8 kg 3 mars 2007 fångstman Benny Ludvigsson
Gullspångslax 14 kg (98 cm) 3 mars fångstman Mikael Medin
(Mikael tillsammans med Daniel Kedestig fångade tre storlaxar över 11 kilo nämnda datum)

Gullspångslax 15,12 kg (103 cm) 4 mars 2007 fångstman Andreas Liljeberg
Gullspångslax 11,13 kg 8 mars 2007 fångstman Lennart Carlsson

Dubbelhugg Gullspångslaxar 13,32 kg (98 cm) & 10,72 kg (92 cm) 15 april 2007 fångstman Magnus P:son Pettersson
Gullspångslax 13 kg 14 maj 2007 fångstman Juha Salmela

Gullspångslax 12,55 kg (99 cm) 25 december 2007 fångstman Anders Knutsson

Ridån för Landlaxfiskesäsongen, Vättern 2017/18 har gått upp. Det trevliga i förställningen är att med största sannolikhet kommer laxarna att gå till i hyfsat antal i vinter då det sammantaget har satts ut hela 37 000 smålaxar av årskull 2014. Laxar som nu efter 1,5-2 års tillväxt i sjön bör ha antagit fångststorlek 60 centimeter och längre. Den som landlaxfiskar får se…

Att man fritt får fiska Vätterlax från land beror på följande fakta. Först och främst att det fria handredskapsfisket infördes våren 1985 samt att det regelbundet har satts ut Gullspångslax i sjön.

OBS! Utsättningarna av Gullspånglax kommer fr.o.m. våren 2019 att ersättas med Klarälvslax.

De regelbundna utsättningarna av Gullspångslax inleddes 1959, med det var först i slutet av 1980-talet som landlaxfisket började få fotfäste bland hugade spösvingare.

Klipporna vid Omberg samt sträckan Hästholmen och söderut till Ödeshög var först ut. Platser som ännu denna dag är de allra bästa, åtminstone på Östgötasidan. En av de allra första storlaxarna som drogs upp från land var en 12,3-kilos från den 8 oktober 1990. Fångstplats lär ha varit klipporna norr om Ödeshög.

Att de strandnära vattnen norr om Ödeshög vid Öninge är heta präntades med besked fast på landlaxfiskets historieblad i december 1997, då världens hittills tyngsta insjölax (20,4 kg) fångades. Dagen då det begav sig var söndagen den 21 december 1997. Fångstmannen Dennis Gustavsson svingade då ut dupp och hemmaknutna tubfluga, typ spigg över Vätterns vattenvidder. Flugan som bedrog jättelaxen var bunden på plaströr, klädd med mylarslang i pärlemo, vinge av svart gethår samt dressad med några grönt glänsande strån med flash.

När det gäller ”hot spots” på Västgötasidan av innanhavet ligger merparten norr om lillbyn Granvik. Platser som Sjömarken, Gräddhyllan, Namnlösa skäret och Mellbo-ön är heta. Mängden lax som dragits upp här kan räknas i ton. Området besöks förutom av klippfiskare även av flugfiskande flytringsfiskare. Här finns kobbar och skär som passar guppande ringfiskare perfekt. Även platser söder om Granvik såsom Klangahamn och Nyttorp är heta fiskesträckor.

Så här gick det till då de tre tyngsta laxarna via metoderna dupp/tubfluga, flugspö och flytring fångades->

I senaste upplagan av Magasin Fly Only no.3 2017 på sidorna 14-29 är det fritt fram att ta del av artikeln Regnbåge en historisk berättelse->> där historien om den svenska regnbågen beskrivs.

Visste du; att det var försommaren 1892 som yngel av svenskfödd regnbåge sattes ut för första gången? Det skedde i Jämtland.

Visste du; att den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån år 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”. Sedan dess har åtskilliga rullar gnisslat i samband med att yster regnbåge bjudit upp till fajt på spänd lina.

Regnbågen är i nuläget vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

När det gäller det moderna flugfiskets utveckling har man regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion.

Berget Sportfiske utanför Eksjö i Småland är ensamma om att erbjuda sina gäster ett fiske efter Gullspångslax av storformat. Årets hittills tyngsta är en 11,6-kilos hanlax från i våras som fångades av en stockholmare.

Sportfishing News gjorde den 5 oktober 2017 ett besök på Bergets Sportfiske med kameran i högsta hugg. En handfull honlaxar i vikter runt sex kilo fångades.

Att fiska regnbåge och öring i put & take vatten är mycket populärt och inte sällan inkörsporten för många att upptäcka nöjet att sportfiska. Det finns gott om P&T-vatten i hela Sverige. Västgötska Hökensås Sportfiske med strömfiske Tidan vid Baltak är rikskänt. Bilderna är från Baltak april 2017.

Det var i april 1957 som sportfiskeverksamheten på Hökensås startade. Inför premiären för 60 år sedan hade laxfisk satts ut i några av områdets många sjöar med fokus på Björnsjön. Att Hökensås Sportfiske kom till beror i stort på fiskeriassistenten Tore Persson, som hösten 1956 tog upp frågan vid ett förvaltningsutskott med Hushållningssällskapet.

Ett utdrag från den 6 oktober 1956 visar följande ”sekreteraren från fiskeriassistenten framförde inkommet förslag om att sällskapet skulle arrendera fiskevatten inom Hökensås häradsallmänning. Sedan herr ordförande med flera framfört sin tillfredsställelse med att sällskapet tager initiativ på detta område, beslöts, att fiskevattnen skulle arrenderas”

Tidigare samma höst (1956) hade det provfiskats i en del av sjöarna och även sporadiska inplanteringar på privat initiativ hade gjorts med bäckröding. Åke Sandberg från Tidaholm var en av dessa som fått tillstånd att plantera ut bäckröding, vilka hade satts ut i Björnsjön. Åke insåg genast att sjöarna på Hökensås kunde utvecklas till ett fiskeparadis, vilket i sin tur raskt ledde till att han anställdes av Hushållningssällskapet för att sköta tillsynen av Hökensås och Fiskodlingen på Källefall. År 1985 gick Åke Sandberg i pension. Herr Sandberg var också med om att iordningställa strömfiskavattnet Tidan vid Baltak, vilket skedde i slutet av 1970-talet.

Ett avbrott i fiskafänget under dagens lopp för att i goda vänner lag njuta av en gemensam måltid är aldrig fel

Fiskevatten som ger ”valuta” för kostnad av fiskekort är populära. Sportfiske går i första hand ut på att fånga fisk. Gärna i sällskap med fiskande vänner, vilket gör att delad fiskeupplevelse blir till en dubbel sådan.

Det är vår och den lilla bäcken forsar fram över grund grusbotten. Två regnbågar, en hona och en hane har tagit plats över en grusbank för lek. Med bestämda stjärtviftningar mot botten täcker honfisken den i lekgropen nyss befruktade rommen med grus. Proceduren upprepas gång efter annan.

Historisk tillbakablick regnbåge
I slutet av 1800-talet via bruksägaren och sportfiskaren Conrad Hammarströms försorg kom den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning i den jämtländska fiskodlingen Äggfors. I början av 1900-talet hade ”svensk” regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten. Till en början antogs att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska kvickt konstaterades att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde i sällsynta undantagsfall. Däremot att driva fram regnbåge i odling till matfisk var den ypperlig.

Put & Take i Sverige
I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och gjorde slut på småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. Vips var det svenska put-and-take-fisket fött. (att använda rotenon är numera förbjudet) Regnbågen har i dagsläget en mycket framträdande plats som sportfisk samt påtaglig inkomstkälla för redskapsbranschen plus genererar miljoner i fiskekortsintäkter.

Undertecknad mötte regnbågen för första gången i mitten av 1960-talet. På den tiden var informativa artiklar som handlade om regnbåge en bristvara. Genombrottet kom i Fiskefrämjandets årsbok 1968 där Regnbågen hade utsetts till det årets märkesfisk.

I en rad artiklar skildrades regnbågen både som biologisk företeelse och sportfisk. Professor Gunnar Svärdsson, förmodligen vår främste kännare av regnbåge på svensk botten, var en av författarna. På ett tjugotal tätt skrivna sidor beskrev herr Svärdsson livfullt regnbågens liv och leverne.

Självreproducerande svensk regnbåge

Avsnittet som handlade om självreproducerande svenska bestånd lästes med stor behållning. Svärdsson berättade att regnbågen har stora svårigheter att bilda självreproducerande bestånd i Sverige. Men, att det trots allt hade förekommit reproduktion vid några enstaka tillfällen. ”Ett sådant lyckat vilt regnbågsvatten är Dammbäcken som rinner fram i närheten av Hedemora. Regnbågarna kom lösa i Dammbäcken år 1927 och har sedan dess levt kvar där, utan några som helst utsättningar. Genom fiskmästare Halvarssons försorg insamlades på 1960-talet även en del rom från de 150-200 gram lätta regnbågarna i Dammbäcken. Rommen kläcktes fram vid Kälarnes fiskodling i Jämtland. De vilda fiskarna visade sig dock växa betydligt sämre än den starkt inavlade vanliga regnbågen. Det oaktat har regnbågen från Dammbäcken sitt stora intresse och värde som avelsmaterial. Den lilla bäcken bjuder säkerligen på ovanligt gynnsamma förhållanden, bland annat tycks öring och gädda saknas, men att det är svårt att undgå intrycket att viss ärftligt underlag för överlevnad i fritt vatten måste ha funnits, av en slump, hos de ursprungliga fiskarna 1927 och att sedan dessa anlag oupphörligt stärkts under 40 års naturligt urval”.

Vilda regnbågar i Skaraborgska vatten

Målet att hitta ett eget vildvatten med regnbåge började. Antog att min hembygd i Skaraborg var en bra plats för vild regnbåge. Hade läst att regnbågen trivs i kalkhaltigt strömmande vatten. I Skaraborg finns det ett flertal sådana vatten, och historiskt sett hade det sedan femtiotalet pytsats ut tonvis med regnbåge i regionens vatten. Exempelvis hade det vräkts ut åtskilligt med regnbåge i innanhavet Vättern. Regnbågsreproduktion i en del bäckar kring Vättern, där utsatta regnbågar vandrat upp för lek hade konstaterats.

I början av 1980-talet, efter många års letande fick jag äntligen nys på vild regnbåge. Regnbågarna huserade i ett av källflödena tillhörande ån Tidans vattensystem i en gammal kvarndamm med kristallklart vatten. En bäck flödade igenom dammen. I slutet av 1970-talet hade ett fåtal vuxna kilotunga odlade regnbågar släppts ut i dammen. Redan våren därpå hade kvarnägaren lagt märke till hur regnbågarna lämnade dammen och simmade upp i bäcken och plaskade! Han förstod inte alls varför de gjorde detta. Inte förrän en ung grabb några år senare i inloppet till dammen metade upp några små regnbågar hajade ägaren vad som måste ha hänt. Regnbågarna hade lekt! Några små ”bågar” hade inte släppts ut. Bevisligen måste fisken ha reproducerat sig av egen kraft.

Försökte få ett hum om varför regnbågen lyckades reproducera sig på denna i människors ögon oansenliga plats. Inledde med att ta vattenprover som analyserades på laboratorium. Vattnet visade sig vara basiskt med ett ph-värde över åtta. Inga gifter hittades, åtminstone inte vid provtillfällena. Vattnet håller ett högt ph-värde. Detta gäller även om våren då många andra vattendrag ”normalt” brukar drabbas av så kallad surchock. Orsaken till bäckens alltid höga ph-värde härleds till dess källflöden från bergrund av kalkstens-skiffer. Ytterligare att vattentemperaturen i bäcken är jämt, sommar som vinter. Kallt bergsvatten. I värsta värmeböljan sommartid händer det att vattentemperaturen sticker iväg upp till elva grader! Bara i sällsynta vinterkalla fall fryser den lilla dammens vattenspegel till is.

Nedströms kvarndammen finns ett bestånd av bäcköring sedan urminnes tider. Men, i själva kvarndammen och i bäcken uppströms dammen finns endast förvildad regnbåge. Efter att de kilotunga ”originalregnbågarna” dog ut för i runda tal 40 år sedan har avkomman klarat sig själva utan mänsklig inblandning, typ påspädning av nya fiskar. Förutsättningarna för lyckad lek på denna plats 1. Basiskt vatten. 2. Jämn vattentemperatur året om. 3: Damm och bäck är i avsaknad av konkurrerande fiskarter.

Tufft liv
De vilda bågarna har fört ett hårt liv genom åren. Snustorra sommardagar har bevattningspumpar länsat bäcken på sitt mesta vatten. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att en närbelägen bondgårds urinbrunn svämmat över och urin runnit ner i dammen. Under en period klampade kor omkring på regnbågarnas lekbäddar. Leksträckan är cirka 50 meter kort med några få markerade lekplatser. Kvarndammen där populationen av regnbågar i olika åldras samsas är ungefär 30 x 50 meter med ett maxdjup på halvannan meter. Ett litet vatten är lika med småvuxen fisk. De vilda regnbågarna blir därför sällan tyngre än halvkilot. Trots sin ringa storlek blir de könsmogna och för arten vidare. Leken sker i månadsskiftet i början av april vid en vattentemperatur 6-8 grader. Dess lekvanor överensstämmer med öringens, men med den uppenbara skillnaden att regnbågen är vårlekande.

Världsrekord regnbåge 21,75 kg
Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen, en 14,16 kilos fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 på spinnmete agnad med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Flugfiskare! Visste Du att det finns ett svenskt flugfiskemagasin på nätet som heter Fly Only? Gratis dessutom
Klicka och kolla in

Fly Only->

Mittfiske.se->