Del 5.
Vänergäddor i längderna från 85 cm – 120 cm var den bärande produkten i projektet. Det var tillåtet att klubba fisk om man så önskade. Catch and release var dock metoden som gästerna föredrog.

Att fiska C&R betyder inte att alla gäddor som släpps åter överlever hanteringen.

Det finns flera faktorer som inverkar menligt på gäddornas överlevnad/hälsostatus efter återsläpp. Illa, illa för gäddan är att bli djupt krokad, ymnigt blodflöde, segdragen kamp i framförallt ljummet sommarvatten samt att exponeras onödigt länge i luft ovan vattnet.

Efter perioder av intensivt fisketryck med många fångade och returnerade fiskar brukade döda gäddor hittas på grundbottnarna. Svinnet bland gäddorna var ibland betydande. För att hålla ned dödligheten rådde fiskestopp under sommaren då vattnet var som varmast. Stor fisk som drillas hårt i badvatten slutar oftast med buken upp.

Betesfisk sattes ut
Att fiska C&R är inte detsamma som att man utför en fisklig välgärning. Nej, ska man bry sig om fiskens väl och ve fullt ut ska man inte fiska alls. C&R gäddorna blev dessutom inte sällan krokvana och svårfångade. Förmodligen drabbades de av, typ psykologiskt trauma. En ganska liten sjö med många gäddor som understundom utsattes för intensivt fisketryck. Nja!
Gäddsjön späddes även på med betesfisk vid flera tillfällen. I så kallade intensivvårdade vatten med mycket fisk på liten yta kan betraktas som ett sorts Tivolifiske. Karusellen i Gäddsjön snurrade under fem säsonger.

Projekt Gäddsjön avslutades 2012
Att projekt Gäddsjön ändades i slutet av 2012 berodde inte på bristande leveranser av nya gäddor, ej heller på sviktande kundunderlag eller att tjall med markägaren uppstått. Nej, projekt Gäddsjön hade helt enkelt nått vägs ände.

Åren med Gäddsjön bjöd på många angenäma möten med trevliga gäster, från rena nybörjare till experter och kändisfiskare. Man eller kvinna, ung som gammal. Alla var lika välkomna. Det fanns gott om gäddor i Gäddsjön och chansen att fånga en meterlång firre som bjöd upp till dans på spänd lina var därför stor.

Ledaren Fiske För Alla #9 2009  – Chefredaktör Mats Gyllsand
”I en sjö mitt ute i ingenstans har två män skapat något unikt. De har arrenderat sjön, fixat alla tillstånd och under ett par års tid köpt in vuxna gäddor som de släppt ut i sin lilla sjö. Byggt båtar och ordnat schysst boende för potentiella besökare. Allt för att skapa ett eldorado för gäddfiske. Unikt och smart. Visst har det funnits speciella camper inriktade på gäddfiske, men ingen har tagit det så långt som de har gjort nu.

Tanken är att sjön och dess gäddor ska locka betalande gäster på jakt efter personligt rekord eller bara ett par dagars besök i vildmarken. Jag tror de kommer att lyckas. Jaktarrangörer har jobbat på samma sätt i många år. Jakten lockar varje år tiotusentals med turister till Sverige, och framförallt landsbygden. Tyskar och italienare jagar inplanterade änder och fasaner i söder. Andra besöker stora hägn och skjuter ett vildsvin eller något annat vilt. Gemensamt är att dessa jaktmarker är skapade bara för besökande jägare. De vill ha allt serverat, bra boende och garanti att de kommer lyckas med jakten. Man kan ha moraliska betänkligheter mot att skjuta djur på detta sätt, men det går inte att blunda för att folk står på kö för att göra det. Dessutom skapar det jobb och en levande landsbygd. Det är dags att ta fisket till samma nivå och satsningen på gäddsjön är ett bra första steg.

På olika forum på internet har många varit kritiska, men detta utan att sätta sig in i satsningen. Ser man sjön, som inte är en liten damm. Förstår man att det inte är oetiskt och att det är en seriös satsning som förhoppningsvis får många efterföljare. Det är något fisket i landet skulle må bra av. Fler skulle bli intresserade om de såg att det faktiskt går att leva på något såpass udda som gäddfiske. Även om det bara är en liten okänd sjö i skogen i Närke”.

Slut på Berättelsen om Gäddsjön – ett gäddfiskevatten i annorlunda tappning.
/Björn Blomqvist & Petter Larsson 28 januari 2020.

Del 1. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 2. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 3. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 4. Berättelsen om Gäddsjön 2008-2012->

Del 5.

Under några år, sommar som vinter, har en ”läckande” fiskodling vid Forshemsviken, norr om Hällekis Vänern lockat horder med fiskare att dra dit för att hiva och dra regnbåge i mängd. Hur många ton regnbåge, små som stora, som sluppit loss ut i nämnda Vänervik under senare år är oklart. Det har och är inte ovanligt att fiskare som sjösatt sitt bete i närheten av kassarna fångat tvåsiffriga tal med ”bågar” vid ett och samma tillfälle.

Regnbågarna som fångats på agnad krok har inte uppvisat några påtagliga sjukliga tecken, förutom typiska odlingsskador såsom naggade fenor. Nej, fisken har över lag varit trind och fin samt som tillagad smakat gott på tallriken. Om man däremot tagit en titt ned i odlingskassarna har läget inte varit lika muntert, vilket ingressbilden ovan visar.

En dagsaktuell koll visar att den fisk som går kvar i kassarna uppvisar tydliga tecken på ohälsa. Där flyter död fisk med svamp samt fiskar som simmar upp och ner på väg att duka under. Hälsoläget för fisken i kassarna har av privatpersoner påtalats för ansvariga myndigheter vid ett flertal tillfällen, exempelvis att Länsstyrelsen måste agera för att få stopp på djurplågeriet.

Redan 2017 var nämnda odling i blåsväder och fick då av Länsstyrelsen i Västra Götaland restriktioner att leverera fisk. Myndigheterna har således varit odlingen på ”spåren” under ett antal år. Även Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har i samband med det så kallade ”Smoltmötet” (22 feb. 2017) som tog upp sjukdomsläget på fisk i Sverige där Vänern ingår uttryckt sitt ogillande om ovan nämnda kassodling genom att kalla den för ”Kass Odling”. Trots att odlingen varit under luppen i flera år har verksamheten fått fortgå! Måhända kommer det att bli förändringar i framtida odlingsverksamhet då anläggningen så sent som fredagen den 8 februari inspekterades av Fiskerikonsulent Fredrik Larsson och Veterinär Jorge Pena från Länsstyrelsen Västra Götaland. Fiskodling ingår under djurhållning och djur som hålls i fångenskap ska till det yttersta leva ett drägligt liv och inte vanvårdas. Nämnda herrar kommer nu att  koppla in en jurist på Länsstyrelsen och arbeta vidare. Fortsättning följer….

Läs! Regnbågen vår mest betydelsefulla sportfisk

En vårdag år 1939 havererar en lastbil nära Hjo. På flaket finns 1 500 tvååriga insjölaxar på väg till Vänern från fiskdammarna i Almnäs. För att rädda laxarna släpps de ut i närmsta sjö, som i detta fall var Vättern. Smålaxarna trivs och växer sig oerhört snabbt stora. En följdfråga väcks. Kan utsättningar av lax kompensera förlusten av den grova Vätteröringen från Motala ström som överbyggdes 1918? Idén med laxutsättningar stöds av ansvariga myndigheter och yrkesfisket. Bara några år senare pytsas ytterligare 300 tvååriga Gullspångslaxar ut. Insjölaxfisket i Vättern var fött.

Slutet nära för kustfisket efter Gullspånglax i Vättern!

Att kustfiska fullvuxen Gullspångslax från Vätterns branta klippor är världsunikt och gratis! Något man kan tacka det fria handredskapsfisket som infördes i maj 1985 samt de över ett halvsekel årliga utsättningarna av Gullspångslax. I nuläget är det som mest tillåtet att sätta ut 20 000 smålaxar/år. Annat var det under 1990-talet då det pytsades ut 40 000 sättfiskar i Vättern årligen. Laxfisket var som bäst under 90-talet till några år in på det nya millenniet då verkningarna av minskade utsättningstal gjorde sig påminda.

Klarälvslax ersätter Gullspångarna!
Vi som gillar kustfiske kan inom några år vara med om ett historiskt fiskafänge i Vätterns moderna era. Någon av oss kan bli den som fångar Vätterns sista Gullspånglax. Hur kommer det sig? Jo, det råder brist på utsättningsfisk av Gullspångsstam, vilket gör att fr.o.m. 2019 kommer ”rambolaxen” gällande rekord är på 20,4 kg-> att ersättas med småvuxen Klarälvslax.

Årets utsättning av 20 000 tvååriga Gullspångslaxar genomfördes 7 och 8 maj 2018 i Starbäcks hamn->

Även om avelsfisket efter Gullspångslax i höst blir numerärt lyckat kan Vätterutsättning av G-fisk återupptas tidigast 2021. Storskaliga utsättningar (20 000 st) av Klarälvslax i Vättern har inte gjorts tidigare. Måhända blir det ett lyckodrag likt det som skedde med Gullspångarna 1939. Den som fiskar får se Det man med säkerhet vet är att Klarälvslaxen inte blir lika stor som Gullspångslaxen.

En lekmogen Klarälvslax väger i snitt 3,5-4 kilo. I jämförelse med en lekfärgad G-lax-> väger en K-lax lätt.

Exempel på gångbara drag till Vätterlaxen syns på bilden nedan.

Av antalet personer att döma som söker sig till Vättern för att vintertid kustfiska insjölax visar att det är en populär sysselsättning.

Vågar påstå att regnbågen i nuläget är vår mest betydelsefulla sportfisk. Den är basen i ett folkfiske samt en mycket viktig inkomstkälla för redskapsbranschen. Alla fiskar regnbåge, vilket tarvar inköp av fiskegrejor i mängd. Lägg därtill miljoner i fiskekortsintäkter.

Det fina med regnbågen är dess huggvillighet året runt och kan fångas både i öppet vatten och från is. Gångbara metoder är pimpel, mete, haspelspinn samt flugfiske. Allt är dock inte frid och fröjd då regnbågen klassas som en invasiv art. Om utsättningarna av regnbåge mot förmodan skulle förbjudas eller kraftigt minska kommer folkfisket och branschen att drabbas av bottenkänning.

Länsstyrelserna har i sina senaste direktiv fått i uppgift att hålla ögonen på invasiva arter och har därför blivit mer återhållsamma med att bevilja utsättningstillstånd över lag. Undantaget är fortfarande, typ regnbåge för put and take i isolerade vatten där nyttan i de flesta fallen är större än riskerna. Några argument som framförts i sammanhanget är att det finns alltid en viss risk för spridning av sjukdomar när man flyttar fisk mellan olika vatten och odlingar. Dessutom ifrågasätts om det är förenligt med djurskyddslagstiftningen att sätta ut fisk som inte kommer klara sig för att det saknas naturliga förutsättningar. Att sätta ut fisk i naturvatten påstås dessutom vara meningslösa och olönsamma.

Regnbågen har betytt mycket för sportfiskets främjande. Exempelvis har det moderna flugfiskets utveckling regnbågen att tacka för mycket. Lättillgängligheten till intensivvårdade regnbågsvatten har bidragit till att kast- och fisketeknik kunnat slipas till perfektion. Flugfiskegrenen i stilla vatten började utvecklas i England tidigt 1950-tal. Den främste pionjären på den tiden var Tom Ivens, som 1952 gav ut boken Still Water Fly Fishing. Det skulle dröja till mitten av 1970-talet innan de Engelska flugfiskebojorna började lösas. Från att ha varit brittiskt influerat med grova spön, sjunklina och den allestädes rådande streamerflugan på tafsen, förfinades metoderna och utövarna blev som de själva säger, tänkande flugfiskare.

Historien om den svenska regnbågen (Oncorhynchus mykiss) kan dateras till början av år 1892. Det var då som bruksägaren tillika sportfiskaren Conrad Hammarström tog in den första sändningen av ögonpunkterad regnbågsrom till Sverige. Regnbågsrommen hade hämtats i Tyskland och lades in för kläckning hos den Jämtländska fiskodlingen Äggfors. Av den första sändningens 10 000 romkorn kläcktes 1 500 yngel som under våren 1892 sattes ut i 29 Jämtländska sjöar, tjärnar och floder. Nästa viktiga milstolpe på den svenska regnbågens tidsaxel är 1894 då AB Ängelsbergs Fiskodling startade invid sjön Åmänningen i Västmanland. Nämnda fiskodlingsanstalts avsikt var att specialisera sig på romförsäljning av framförallt regnbåge. Ängelsbergs Fiskodling mottog sin första regnbågsimport 1895. Inledningsvis gick det lite si och så, men 1899 blev det fart på verksamheten och 95 000 romkorn såldes ut över landet i poster från 200 till 20 000. Från Blekinge till Dalarna rapporterades det utsättningsplatser. I början av 1900-talet hade svenskfödd regnbåge satts ut i ett 100-tal vatten med de 29 Jämtländska inräknade. Den för Sverige nya fisken regnbåge fick således en flygande start. Samtidigt fanns i vårt avlånga land ett 30-tal fiskodlingsanstalter för att nära inpå andra världskrigets utbrott 1939 ha ökat till ett 90-tal.

Ett grundvillkor för att odla fisk är upptäckten av konstbefruktning, det vill säga att på konstlad väg upptaga fiskarnas könsproduktion och befrukta rommen. Upptäckten gjordes av en tysk godsägare vid namn Jacoby omkring 1760. Det skulle dock dröja till mitten av 1800-talet innan metoden började tillämpas mer allmänt world wide. Så tidigt som 1880 gavs den på svenska skrivna boken med titeln Handbok i Fiske och Fiskodling ut, författad av Fiskeridirektör H. Limborg.

Den första svenska regnbågen fångad på spö som omnämns i skrift är en 25 centimeters från Säveån 1904. Signaturen H. från Göteborg beskriver händelsen i följande lyriska ordalag; ”Härligt silverglänsande i sina egendomliga regnbågsfärger. Han gav överdådig sport och jag lät honom löpa så det gnisslade i rullen”.

Till en början antogs det att regnbågen skulle reproducera sig i svenska vatten. Ganska omgående konstaterades dock att så inte var fallet. Lyckad regnbågslek skedde bara i yttersta undantagsfall. Den visade sig svår eller rent ut sagt omöjlig att få i fasta stammar. Däremot att i dammar driva upp den till portionsstor matfisk funkade ypperligt. Som etablerad sportfisk skulle det dröja några decennier ytterligare.

 I mitten av 1950-talet togs fiskgiftet rotenon till Sverige. Rotenon pytsades ut i mindre sjöar och tjärnar och utrotade småsjöarnas inhemska fiskbestånd. Efter denna manöver släpptes odlad regnbåge ut i de preparerade sjöarna. (rotenon är numera förbjudet att använda i svenska vatten) Vips var det svenska put and take (P&T) fisket fött. Hökensås Sportfiske var tidigt på hugget och öppnade upp ädelfiske för allmänheten redan 1957.

Hökensås Sportfiske tog sin sättfisk från närbelägna Källefalls Fiskodling, vilket de fortfarande gör nu över 60 år senare. Källefalls Fiskodling har odlat regnbåge sedan tidigt 1910-tal. I flera decennier var det fokus på att odla konsumtionsfisk för att i modern tid (läs 1950-tal) övergå till att odla sportfisk fullt ut. Källefalls Fiskodling är väl omtalad för sin höga kvalité på regnbågen. Sedan 1997 har de ett genomtänkt avelsprogram med egen odlingslinje. Pigga ”Källefallare” som är avlade på en mix av fisk från Älvdalen (fina fenor) och fisk från Anten (erkänt bra tillväxt). Fin fenindex, färgsättning, slank kroppsform, bra tillväxt samt hög överlevnad är resultatet. Avelshonorna blir dessutom som tidigast lekmogna vid 4 års ålder, vilket är ett krav för att vara med på odlingsbanan med besked. En fyraårig hona av bästa sort väger från dryga fyra kilo till åtta kilo. Lekmogen Källefallsfisk kramas på rom och mjölke från mitten av december till och med januari. Avelshonorna som använts avlivas och veterinärbesiktigas för att vara på den säkra sidan och förhindra smittspridning till avkomman. Användning av antibiotika är därför ett minne blott inom Källefalls hägn. Det tar 375 dygnsgrader från att rommen befruktats till att den kläcks. Från romkorn till att nå vikten 1,5 kilo tar det 18 månader.

Världsrekordet, en rymling lyder på 48 lbs (21,75 kg) och fångades september 2009 i Lake Diefenbaker, Kanada på spinnfiske. Världsrekordfisken var en triploid fisk, vilket betyder att den hade framställts genom att romkornet chockats med förhöjd temperatur eller högt tryck efter befruktning. Den triploida fisken har tre kromosomuppsättningar mot normalt två. Motivet att odlingsvägen producera triploider är att det ska ge förbättrad tillväxt och sterilitet. Fördelen med steril fisk påstås vara att man minimerar potentiella miljöproblem med fisk som används i fria vatten eller matfiskodling.
Svenska rekordregnbågen är på 14,16 kilo och fångades i Börtnan, Jämtland den 9 maj år 2000 via spinnmete där kroken hade agnats med pellets av Johan Handler, Åsarna.

Catch and release går ut på att fångad fisk ska släppas åter i vattnet i oskadat skick. I ett seriöst c&r ingår bl.a. att minimera fiskens exponering i luften. Tips! Vid ismete är det lämpligt att fylla pulkan med vatten. När sedan storgäddorna hugger tätt är det bara att sjösätta dem i pulkan för återhämtning. Därefter kan man i raskt tempo väga, mäta, fotografera och släppa fiskarna åter.

Glöm inte att väga fisken med en bra våg innan du släpper din fångst.

Merparten av så kallade predatorfiskar i svenska sötvatten går med fördel att spöa upp på veka ismeteprylar om handlaget är det rätta.

Karlsborgsbon Björn ”BJ” Jansson är en i den iskalla raden som specialiserat sig på ismete med 80 cm långt, vekt spö, 0,31 mm fluotafs, liten stl. 8 cirkelkrok och fingerlång mört som agn. Att drilla stor fisk på lätta grejor och tunn tafsspets kräver dock att botten är fri från växtbankar, bråtar och sjunkträd som fisken kan gå fast i.

Finessen med en liten enkel cirkelkrok är att fisken krokar sig själv då den tar betesfisken. Att sätta in ett mothugg behövs därför inte. Lägg därtill att liten mört lockar förutom fullvuxen gädda även gös och abborre att öppna mun. Att betvinga en slö vintergädda på ”light tackle” är spännande och ger god sport. Smått är gott! På bild visar BJ upp en gädda på dryga 11 kilo fångad på lätta don.

Det påstås att bildsinne är att omvandla syniakttagelser till synupplevelser. Inom fiskesvängen är det inte ovanligt att ta till fotofejk för ge betraktaren en förvrängd synupplevelse av fiskens verkliga storlek. Ju större fisk desto skickligare fiskare!

Jan ”Sävenforsar´n” Arvidsson har för skojs skull fejkat två fiskar framför en Iphone 7 mobilkamera Resultatet syns tydligt. Hur gör man? Håll fram (fronta) fisken nära kamerans lins och knäpp. Vips så ser fisken större ut än vad den i verkligheten är. Notera dock fångstmannens knogar även vuxit. Däremot om man nyttjar små Fishfingers-> blir fejket svårare att upptäcka.

Att fiskarn är stor i orden det vet vi ju var och en
han skrävlar så in i vassen och frontar som bara den

han talar om sina fiskar han glömmer så lätt de små
berättar blott om de stora som han aldrig har lyckats få

för när storfiskarn visar upp hur stora fiskar han får
ja då så fotar han som han vill då räcker armarna inte till, tralla la la…

 Lyssna på Rock version Storfiskarvalsen med Thore Skogman->

Fishfingers->

Skaror med spöfiskare har senaste tiden flockats vid Forshemsviken, norr om Hällekis Vänern för att fånga regnbåge i mängd. Ryktet att kassodlingen i området råkat ut för ett haveri har spritt sig långt utanför kommungränsen. Hur mycket fisk som slunkit ut från odlingen och ut i Vänern är oklart. En dagsaktuell koll i kassarna visar att fisken däri uppvisar tecken på ohälsa. Där flyter död fisk med svamp samt fiskar som simmar upp och ner och visar tecken på att duka under. Även en titt ned i borrhålen i närheten av kassarna ser man död fisk på botten. Fiskafänget över lag är dock inte dött utan det nappar titt som tätt.

Odlingen drivs av EM-lax AB. På deras hemsida står följande info. Citat; ”EM-Lax grundades 1983 av Olav Rydholm. Idag mer än 20 år senare är företaget en av de ledande producenterna av ögonpunktad rom och regnbågsyngel i Sverige med produktion på fem olika platser i södra Sverige. EM-Lax är ett familjeföretag som använder den senaste tekniken inom danskt och svenskt vattenbruk med en produktion av flera arter fisk, med majoriteten av produktion av Regnbåge (Oncorhyncus mykiss), men även Röding (Salvelinus alpinus) och lax (Salmo salar). Den större delen av bolagets produktion av yngel och ögonpunktad rom går vidare till matfiskproduktion. Men bolaget säljer även sina produkter för utplantering i hotade vattendrag eller till sportfiske entusiaster”.

Motordriven spark som utrustats med ekolod funkar ypperligt att i maklig fart läsa bottendjup och hitta fisk med. Allra bäst funkar metoden om isen är spegelblank och något blöt. Motorsparken på bild tillhör pensionär, tillika tekniskt kunnige Henry.H från Skövde. Nämnde herre har under en räcka av år testat sk. motordrivet ekolodsfiske med framgång.

På styret sitter förutom ekolodet även en gps monterad. En riktigt bra gps kommer underlätta. När ekolodet signalerar intressanta hak, typ djupkant eller fisk markeras platsen med ett knapptryck på gps:en. Området scannas därefter av mer noggrant och där det ser som mest lovande ut borras hål i isen för att sedan låta pirken gå mot botten. Måhända kommer belöningen omgående i skepnad av linsträckare.

Ekolodets givare ligger/sitter innesluten i en behållare fylld med vätska, blandning av vatten och T-röd. Underdelen på behållaren, typ blåsa, är av nöttålig latexgummi som under färd ligger löst an på glatt yta och formbart följer isens skiftningar. Över fuktiga isvidder med is-tjocklek runt 10-20 centimeter ”slår” ekolodet i botten/fisk lätt som en plätt.

Här har vi samlat de bästa ekoloden till ditt nästa fiskeäventyr.

Uppfattningen vad ett lyckat pimpelfiske är för något skiftar från person till person samt från en dag till en annan. Vissa dagar räcker det med att under lättsamma former umgås i goda vänners lag. Vid andra tillfällen är det fullt fokus på troféfisk som gäller. Oavsett vilket så är pimpelfiske alltid lika kul då fiskeupplevelser inte mäts i kilon. Pimpla väl.

Ps. Gös och abborre är ypperliga matfiskar och vällagad nyfångad fisk via eget spö smakar extra gott. Från is till smaklig spis. Använd en filékniv för att underlätta arbetet med att tillaga fisken.