outdoor.se

Till sidans topHistoriskt – Blåfenad tonfisk fångad i svenska vatten

11 september 2017 kl 10:06 av Björn Blomqvist

Blåfenad tuna tonfisk stora boken om trolling jan olsson trolla tuna svenska vatten 9 september 2017

Göteborgaren Jan Olsson har sedan många år tillhört svensk sportfiskehistoria. Han har sedan mitten av 1950-talet fiskat på de allra flesta håll i världen och har under årens lopp tillskansat sig stora kunskaper om sportfiske efter allehanda fiskarter i skiftande miljöer. Han var en av de allra första svenskarna som seriöst ägnade sig åt modern trolling samt även i ord och bild berättade om detta i dags- och fiskepress samt bokform.

Den stora boken om trolling->av Jan ”Mr Trolling” Olsson gavs ut 1994 på ICA Bokförlag. Trots att den 199 sidor tjocka boken har cirka ett kvartsekel år på nacken är den fortfarande aktuell. Exempelvis finns ett avsnitt som handlar om blåfenad tuna. Blåfenad tonfisk är en av Jans favoritfiskar sedan ungdomen (han är född 1936) och inte sällan har han berättat om sportfiske från gamla tider på svenskt vatten efter just blåfenad tuna. Tyvärr överfiskades dessa av yrkesfisket till snudd utrotningens brant. Att få skåda blåfenad tonfisk åter jaga i hemmavatten har för Jan och många med honom varit en dröm. Något som blev en verklighet för Jan lördagen den 9 september 2017 då han inviterats ombord på båten Pink Lady. Läs nedan och begrunda

Världsunikt storviltfiske pånyttfödd i svenska vatten

jan olsson tunafiske 9 september 2017 gropa västkusten sverige

Som gammal veteranfiskare fick jag i går uppleva; att ”nine-nine-dagen” år 2017 – på vattenvidden utanför bohuskusten – kommer att förbli en av livets stora minnesdagar. Det var en dag, då min sportfiskeexistens ”våldsamt”, på skilda vis, attackerades med massvis av oförglömliga intryck, både vad gäller naturupplevelse och fiskafänge.

Det främsta var att åter – som för ett halvsekel sedan – få se grandiosa blåfenstunor blotta hela sin storslagna skönhet i magnifika hopp. Lägg till detta ny-aspekten att jag – både på distans och nära håll – fick uppleva spöfångster av dem samt se de stora fiskarnas enorma styrkedemonstration och uthållighet i timslånga fighter.

Först ett direkt SUPERSTORT TACK till administratörer och koordinerare, WWF, Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och Sportfiskarna, att storviltfisket efter “alla fiskars konung” fått göra come back i Sverige. Ett fiske, som rätt förvaltat kan bli enormt samhällsgivande på många skilda vis. Vi hörde igår, erfarna internationella fiskmärkare, tala om ett monstruöst tunafiske här. Ett andra JÄTTESTORT TACK tack ska gå till sportfiskeeldsjälen Robban Hellberg i Björlanda, som samlat ihop ett skickligt och kunskapsmässigt rutinerat Fladenteam. Vb-red. hade, som observator, det stora nöjet att få vara med det glada sextettgänget ombord på Fladens sällsynt, välutrustade sportfiske-maskin ”Pink Lady”.

Kursen mot fiskeplatsen ”Gropa” i centrala Skagerack styrdes av Robban, som samstämmigt ombord berömdes för suveränt manövrerade av båten, inte minst under det mycket svåra skede då en jättetuna rör sig nära båten.

Det finns enormt mycket att berätta om ”nine-nine-dagen”. Följaktligen anledning att återkomma om denna storslagna, unika nypremiär gällande svenskt tunasportfiske. – Det som nu dessutom sker i V-regionen.

Kortfattat, så utgick vi från Björlanda. Där inledde vi med genomgång och roller i anslutning till själva tunafisket. Vid Paternosterskären drogs makrill upp till “Lady Pinks” betestank. Kurslade sedan, under konstant tunaspaning över vattenvidder, mot Gropa.

Några sjömil innan vår ankomst dit, tacklades upp för avancerad storviltfisketrolling, både via utriggare och djuprigg, med konstbeten. Det gav intet. Efter några timmar, skiftades fiskafänget till mete, då vi hörde på kom-radion att detta givit andra båtlag fisk, bl a välkända Team Tinca från Lidköping. SUPERSTORT GRATTIS!

blåfena tuna pink lady 9 september 2017 gropa

Fladenteamet ballongflötesmetade med levande makrill, på olika distans från de sex, förträffligt lätthanterliga Fladenutrustningarna. Konstant mäskade vi med styckad och hel mindre sill. Och det var efter uppskattningsvis 90 minuters flitigt ”chummande”, som det ristade till i det förliga spöet på babordsidan samt rullens tongångar, via snabb lintömning även fick teamet att gå upp i varv, utan tidigare motstycke ombord. Det var upptakten på en 2 tim. och 40 min. lång kamp med massvis av ge och ta från fisk och fiskare, både hundratals meter från och under “Pink Lady”.  Några gånger hade killarna, som varvades vid i spökampen, tunan nära ytan ett 50-tal meter från båten innan den åter dök. En gång såg vi dess fena (bild överst) blixtsnabbt skära i ytan. Jag slängde upp kameran mot fenan – utan objektivfokus för ögat på den – dock i hopp om att något skulle fastna. Det blev fena-turligt som i bild. (se bilden ovan)

Då och då kunde vi ekolodet, på vilket djup tunan simmade. Och när “the bitter end” närmade sig var fisken ett tiotal meter under båten. Vi kunde dock inte skönja jättefisken. Vad som sedan hände i ett spölyft var; att spöet oväntat befriades från fisktyngden. Strax ovanför kroken konstaterades – när linan tagits hem – att monolinan gått av, sönderskavd av fiskens vassa tanduppsättning under den långa kampen.
”The bitter end” var ett faktum för våran del, men förhoppningsvis “happy end” för tunan. /Jan Olsson

Läs mer på Vänerblänket->

”1964 spöfångades det senast en blåfenad tonfisk i Sverige, säger Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna. Nu hoppas han och andra forskare göra det igen. Vi följde med märkarbåten Linda på uppdraget att märka tonfisk”.  Läs artikel Göteborgsposten första spöfångade tonfisken på femtio år->

Till sidans topVänergäddan – Sveriges bästa gäddtävling!

21 juni 2017 kl 12:00 av Björn Blomqvist

vänergäddan gäddtävling vänern storgädda rekordgädda metergädda tioklubba mariestad outdoor björn blomqvist

Senaste numret av det digitala Magasin Mitt Fiske är gäddan i fokus. Det fiskas och snackas gädda som aldrig tidigare. Lägg därtill att det tävlas i gäddfiske som aldrig tidigare. Hej och hå gädda på!

Det finns sedan länge en radda etablerade tävlingsvatten som i skiftande grad bjuder på gädda. Senast i den gäddfiskliga tävlingsraden är utan tvekan Vänergäddan med Mariestad som hemmahamn. Årets Vänergädda mättes det in 23 gäddor från metern upp till 118 centimeter. Det är längden på gäddorna som räknas i Vänergäddan och inte vikten. Fem (33 deltog) av lagen fångade tre gäddor vardera som tillsammans mätte 300 centimeter och längre.

I jämförelse med andra svenska gäddfisketävlingar står Vänergäddan i en längd för sig i förhållande till antal deltagande lag och tävlingstid. Kalla fångstfakta talar sitt tydliga språk. Vänergäddan är helt enkelt bäst i Sverige! Arrangörerna har inte för avsikt att låta tävlingen växa utan kommer även nästa år att köra vidare på samma upplägg. Se artikel om Vänergäddan->

gädda gäddfiske gäddfisketävling storgädda rekordgädda vänergädda vänern outdoor björn blomqvist

Till sidans topNo Pain In My Game – Pro Barbless

10 mars 2017 kl 11:13 av Björn Blomqvist

no pain in my game pro barbless scale magazine fly spin 2017

Catch and release är vanligt förekommande bland svenska gäddfiskare numera. Som en del att hantera storgäddan skonsamt placeras den på en avkrokningsmatta inför återutsättningen. Gäddans slemskikt skyddas. Däremot då ”tandläkartången” tas fram för att dra loss de hullingförsedda krokarna ur gäddans gap/gälar/svalg görs detta utan bedövning! Krok med rejäla hullingar brukar sitta hårt och inte sällan uppstår blodvite då mothaken släpper sitt grepp.

Avkrokningsmatta, gummihåvgarn och andra mjuka prylar, men mothakar på krokarna. Detta om något borde stämma till eftertanke, speciellt bland uttalade C&R:are. Märkligt att hullinglöst gäddfiske fortfarande är en icke fråga då det i dagsläges fiskas gädda som aldrig förr. Få om ens några bland gäddproffsen, ledande betesbyggare, tävlingsarrangörer, gäddfiskefilmare m.fl. har fastnat för hullingens vara eller inte.

Någon som gjort detta är nätfiskemagasinet Scale Fly & Spin Fishing Magazine no.24->> som på sidan 115 väckt hullingfrågan via en ”sticker” med texten No Pain In My Game – Pro Barbless.

krokvan gädda gäddbestånd lura gäddan curt lindhè 1977 raben & sjögren

”Catch & releasande gäddfiskare bör vara medvetna om att de primärt utövar C&R av egenintresse – i första hand i syfte att försöka bibehålla rådande populationsdynamik i vattnet – detta med hopp om att också i framtiden kunna fiska i ett bra gäddvatten inkluderande stor fisk. Sekundärt även med baktanken/hoppet om att träffa på just samma fisk igen – i större storlek. Många balanserade gäddfiskare har också ett genuint värnande intresse för fisken och beståndet som sådant och då kan förhoppningsvis aspekterna enligt ovan bli mindre påtagligt egoistiska – men likväl, de är primärt egoistiska. Vill man värna fullt ut om fisken – och beståndet – då ska man inte fiska alls. Fundamentalistiskt C&R, enligt modellen att det är ett enormt brott att döda en gädda, är verkligt motsägelsefullt. Denna attityd avkräver rimligen också att man slutar fiska helt”. Författat av Peter Grahn 1999.

Till sidans topElectronic sonar junkie – vanlig vintersjuka bland uppdaterade pimpelfiskare

04 januari 2017 kl 12:35 av Björn Blomqvist

the-american-way-icefishing-sweden-walley-gos-pimpelfiske-jan-arvidsson-savenfors-bjorn-blomqvist

Jan Arvidsson från Sävenfors är sedan många år helt såld på kylslaget pimpelfiske, speciellt efter abborre. Från att i decennier varit en ”vanlig” pimpelfiskare tog han för några vintrar sedan steget att börja fiska ”The American Way”, där speciellt isfiskeekolod är en iögonfallande del av utrustningen. Metoden kräver dessutom speciella spön och isfiskerullar plus balanspimplar, jiggar/myskor av tungsten mm för att fullt ut gå ”from ice age to digital age”. Linor som funkar mycket bra till det nya isfisket är fluorcarbon alt. Berkley NanoFil.

fluorcarbon-nanofil-linor-pimpelfiske-isfiske-vinterfiske-abborre-gos-bjorn-blomqvist

Från att ha varit en utpräglad abborrfiskare utökade Jan.A vintern 2015/16 sin pimpelrepertoar till att även omfatta gös. Janne gillar utmaningar och fiskar både ofta och gärna så fort isen bär. Dock ägnar han sig aldrig åt mängdfiske. Nej, efter att några hyggliga stekfiskar fångats vevas balansaren upp och ekolodet stängs av. Det är färdigfångat för dagen. Limit your kill gäller.

black-betty-free-fall-isfiskerulle-pimpelfiske-abborre-gos-regnbage-isfiske-bjorn-blomqvist

Gös och abborre har sluten simblåsa. I bokserien In Fishermen, Walley (fem böcker om totalt 1 250 sidor) beskrivs gösfiskets alla aspekter och där framkommer bl.a. att dödstalen orsakade av barotrauma (trycksjuka) inte ska underskattas och detta även om fisken ser frisk ut då den släpps åter. Undersökningar på djupfångad gös (walley) visar att dödligheten ligger runt åtta procent då fångstdjupet noterades till 9 meter. På 12 meters djup var dödstalen 18 procent för att öka till 36 procent på 15 meter. Notera att angivna tal endast gäller gös som drabbats av trycksjuka. Andra skador som även de inverkar menligt på fiskens överlevnad som ögon- och krokskador samt luftexponering mm. är undantagna i ovanstående siffror.

gos-pimpelfiske-vinterfiske-isfiske-trycksjuka-barotrauma-bjorn-blomqvist-outdoor-se

För att i möjligaste mån undvika Catch, Release and Kill-fiske måste vetenskapliga fakta beaktas samt para dessa med lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden. Vid minsta tveksamhet att skonsamt C&R äventyras låter man bli att fiska, eller så väljer man att behålla fångsten. Vällagad gös är delikat på tallriken.

Inför pimpelfisketuren kan man studera sjökort och skapa sig en uppfattning om sjöns storlek och karaktär. Försök även att luska ut fiskens trivselplatser och huggperioder. Det påstås att merparten av all fisk håller till över hårdbotten. Även om man spöfiskat under många år är det aldrig fel att läsa, studera och begrunda böcker Lästips – Gösfiske fakta o fisketips-> och artiklar om fisk och fiske. Att kolla in fiskliga filmklipp på You Tube berikar också.

Pimpelfiske efter gös vintertid är för de allra flesta ett okänt begrepp. En bra början är att djuppimpla (10-20 m) över hårdbotten med en 25-30 gram tung balanspimpel försedd med en 8:ans färgkrok som aptitretare. Håll samtidigt koll på ekolodsskärmen som med blinkningar och streck indikerar lockryck och fiskens reaktion på dessa. Fiskespänningen att på skärmen i realtid se strecken flyta samman (hugget) och samtidigt känna rycket i spöt ger rejäl darr på fiskenerven. Varning! Att nyttja isfiskelod är ytterst beroendeframkallande. Det tar bara några få blinkningar att bli en Electronic Sonar Junkie

Till sidans topFångade 40 ögonlösa gösar i Glan på en vecka…

21 november 2016 kl 12:30 av Björn Blomqvist

catch-release-vertikalfiske-barotrauma-trycksjuka-dykarsjuka-ogonlos-gos-glan-vara-fiskevatten-nr-4-2016

Tidskriften Våra Fiskevatten nr.4 2016 rapporterar att ögonlösa! gösar fångats på nät i sjön Glan i höst. Bilden här ovan där ögonlösa gösar syns är hämtad från artikeln.

Fångade 40 ögonlösa gösar på en vecka
– ”Jag har aldrig sett något liknande under mina 40 år som yrkesfiskare, säger Johan Axelsson. Och jag är övertygad om att gösarnas ögonskador beror på det tilltagande vertikalfisket där man fångar gösen på stora djup och snabbt dra upp dem till ytan”.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har informerats.
Erik Degerman på SLU säger – ”Om det berott på krokskador eller annan mekanisk påverkan borde inte båda ögonen varit borta. Därför ligger ”barotrauma” nära till hands som förklaring, alltså att skadorna beror på tryckförändringar. Barotrauma är ett välkänt fenomen. Utländska studier har visat att när gösarna fångas på större djup än sju meter börjar återutsatta fiskar få problem med överlevnaden. Dödligheten ser ut att vara tio procent för gösar fångade på sju meter och 50 procent om de fångas på elva meter”.

Fiskguide Hans Nordin lyfte våren 2014 frågan om gösens döds-zon. Citat: ”Tyvärr pratas det väldigt lite om den här typen av problem i fackpress och på fiskesajter som gärna vill betrakta sig som seriösa. Tusentals gösar dör förmodligen av trycksjuka varje år därför att de fångas i döds-zonen – på för stora djup. Detta får vi aldrig läsa om i fiskerapporter eller maffiga reportage och artiklar”.

Catch & Release i alla lägen, eller?
Mer eller mindre alla som fångat abborre, gös eller lake på större djup, typ åtta meter och djupare har förmodligen noterat att nämnda arter som har sluten simblåsa inte sällan uppvisar tecken av dykarsjuka. Ett väl synligt tecken på barotrauma är att simblåsan tittar ut ur fiskens svalg/mun. När det gäller gös hänger även ögonen löst till ibland. Bilderna nedan visar tydliga exempel på gös med barotrauma samt även en illa krokad som blöder ymnigt. Catch & release i alla lägen, eller?

trycksjuka-dykarsjuka-barotrauma-gos-krokad-ogonskador-outdoor-bjorn-blomqvist

Catch & Release Killer!
Catch and Release kan och ska ifrågasättas, speciellt om det är parat med att fisken sannolikt kommer skadas i samband med att den exempelvis hankas upp från stora djup. Sedan juni 1967 har undertecknad fiskat Catch & Release på mängder olika fiskarter i sött och salt vatten, och kan efter snart 50 år i släppaåterhanteringens tjänst konstatera att för att i möjligaste mån undvika att bli en Catch & Release Killer måste man lära sig de rätta handgreppen och iaktta och överväga de lokala förutsättningarna som gäller för dagen och stunden. Vid minsta tveksamhet till C&R – Låt bli att fiska, eller välj att behålla fångsten. Fisk är bra mat.

C&R går ut på att kroka (gärna på en hullinglös sådan) drilla och returnera fisk på ett för fisken skonsamt sätt som möjligt. Notera att momentet att drilla är placerat innan ordet returnera kommer på tal. Båda momenten måste utföras rätt om fisken ska ha en hygglig chans att överleva. När väl fisken sitter på kroken ska den inte få rusa som den själv vill och dra på sig akut mjölksyreförgiftning. Firren ska ju släppas lös och då kommer den att få betala tillbaka syreskulden som den fått av kampen mot spöt. Använd därför passande utrustning för att korta ned själva fiskkampen till ett minimum.

Hög vattentemperatur är inte bra, åtminstone inte för salmonoider. Ett fenomen som alla som odlar fisk vet om. Därför brukar fiskodlarna innan de transporterar ut fisk till put and take vatten – speciellt noga om sommaren – svälta fisken rätt ordentligt innan den körs iväg. Ytterligare en faktor som man måste ta med i beräkningen är det där med syretillgången i vattnet, ett problem i sig som kan inverka menligt på fiskens överlevnad.

Även snabba tryckförändringar från djupt till grunt vatten har betydelse. Behåll fisken under vattnet. Det är inte bra för fisken att hårdhänt lyftas upp ur sitt våta element. Den kan få skador på inälvor och skelett om man vårdslöst daltar med den i båt eller på land. En fisk är mer eller mindre ”viktlös” i vatten och således helt perfekt anpassad till ett liv i vätska. Mät fisken i vattnet om det är möjligt och om den ska vägas använd gummerad håv. Det finns håvar som har inbyggd våg i handtaget.

Minimera exponering i luft. Ett fototips. Håll andan vid fototillfället då den blöta fisken varligt hålls upp framför kameran och när du känner dig obekväm gör förmodligen fisken det också.

Djurplågeri! Debattens vågor, oftast på nätet, går ibland höga gällande Catch & Release av exempelvis stor gädda, och då i synnerhet frågan om/när släppa åter de stora. Rätt eller fel? Vad man än tycker så är C&R här för att stanna. Ett ökat fisketryck, oavsett metod, riskerar dock på sikt att förändra/försämra fiskbestånden. Lägg därtill frågan – Är C&R djurplågeri eller inte?

dod-gadda-catch-release-killer-outdoor-pike-big-pike-bjorn-blomqvist